Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged Barcelona, berättarstil, Carlos Ruiz Zafón, en fantastisk saga, följa efter, förälskad, författare, generbestämma, helg, hemlighet, hyllplan, internatskola, kärlekshistoria, klocka, kyrkogård, läsa, litteratur, locka, Marina, märkligt hus, mystisk, nytt jobb, olästa böcker, omdöme, otrolig berättelse, sidoberättelse, stöld, steampunk, tack, tecken, thriller, Uppsala, vacker on 15 maj 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den lilla boken Marina av Carlos Ruiz Zafón har stått på ett av mina hyllplan med olästa böcker i över ett års tid. Jag fick boken av vännen FEM den 9 maj 2015 när hon tillbringade en helg här hos mig i Uppsala. TACK! Samma dag fast ett år senare började jag mitt nya jobb (du har väl inte missat det..?). Jag tog det som ett tecken och grabbade tag i boken för att läsa den.
Óscar går på internatskola i Barcelona. Ett märkligt hus lockar honom. Han går dit – och kommer därifrån med en klocka. Klockstölden leder snart till att han återvänder och träffar den underbara Marina och hennes far. De börjar umgås och Óscar blir som en son i huset och en bästa vän till Marina, som han naturligtvis är förälskad i. De unga tu beger sig till en kyrkogård där de ser en mystisk kvinna. En dag bestämmer de sig för att följa efter kvinnan. Det skulle de nog inte ha gjort…
Det är svårt att genrebestämma den här boken. Den har en del kärlekshistoria, en del thriller, nära steampunk, faktiskt. Men mest av allt är den en fantastisk saga, full av märkliga sidoberättelser och framför allt hemligheter. Författaren har återigen lyckats fånga mig med en av sina otroliga berättelser. Det är en helt annan berättarstil än den jag är van vid – och den är sååå vacker och… bra.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Radio, TV, Vänner, tagged advokat, åldrande, återse, begravning, berätta spökhistorier, berättarstil, Bokus, bouppteckning, by, den döda, den som spar hon har, dyka upp, försvinna, gammaldags, gissa, håla, högt lite mer skrämd, höra, höst, hus, julklapp, kärna, klient, Kvinnan i svart, landa, läsa, läsa ut, litteratur, London, novell, omdöme, omständlig, oväder, paket, passa perfekt, presentkort, prisa, radioföljetong, radioteater, roman, sankmark, sanningen, skräckberättelse, skräckfylld, skumt, slut, sortera papper, spökhistoria, Storbritannien, strålande solig junidag. spännande, styvbarn, styvfar, Susan Hill, Sverige, tack, tidvatten, TV-serie, undkomma, uppdrag on 05 juni 2015|
8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!
Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…
Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.
Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 