Vård, åkommor och en bästefåtölj

Ett vårdande och krämpande inlägg samt ett inlägg i vilket somliga skaffar en tron.

---

 

Vi började dagen med ett besök i vården. Ja, det var ett planerat besök och inget akut. Det dumma var bara att jag vaknade med hosta (inte heller anledningen till besöket) och när vi kom hem från besöket i vården skadade Fästmön en av sina söta små tår (nej, tyvärr fick jag inte fota). Hostan beror säkert på att nån i närheten har grillat eller rökt i smyg. (Närå, jag håller på att åka på en infektion.) Tån egenvårdades med kylklamp. Ovanpå detta har vi båda två ont i ryggar och axlar. Nåja, jag säger som min morfar:

Det går över om 100 år!

På förmiddagen hade vi en träff med Annas snälla mamma. Jag behövde tanka på vägen dit och det gick utan problem, för en gångs skull (pumparna brukar alltid stänga av och hålla på och krångla). Clark Kent* måtte vara en riktigt bensinsnål herre eftersom den tanken som nu behövde påfyllning var den jag fyllde upp i Metropolen Byhålan i påskas! Medan jag tankade vilade jag ögonen på två Volvobilar från olika år… Det var bättre förr, är min åsikt.

Volvo och Volvo… Men ärligt, Amazonen är finast, tycker jag!

Vår träffpunkt var parkeringen på Myrorna i Boländerna. Annas snälla mamma och L var redan på plats. Vi väntade några minuter innan affären öppnade. Och tänk! Den svarta bästefåtöljen, som Anna provsatt i lördags och sen har längtat efter resten av helgen, fanns kvar! Priset för denna skinnfåtölj var endast en hundralapp. Då kan Anna rättmätigt skryta om att hon har gjort ett fynd! Vi fick hjälp att bära ut fåtöljen i Annas snälla mammas bil. Det var skälet till att I och L var med – deras bil är högre och har till och med svalt ett badkar en gång, berättade I. Annas bästefåtölj stod som en tron och fick resa ända till Himlen.

En riktig tron till Anna – för bara en hundring!

 

Inte heller jag kom lottlös från träffen! Annas snälla mamma hade med sig en kasse böcker ur vilken vi fick välja och vraka innan påsen lämnades in på Myrorna. Nu kanske du förstår varför Annas snälla mamma alltid benämns just snäll? Anna tog en bok, jag tog dessa tre:

Tre böcker fick jag av Annas snälla mamma: Dödsdomen, Lanthandlerskans son och Häxan.

Men… det fanns ett litet aber med Annas nya bästefåtölj: den behövde ben. Eftersom Anna inte börjar jobba förrän senare i eftermiddag, tog vi svängen om IKEA. Där inhandlade Anna fyra träben som förhoppningsvis passa. Annars får vi väl använda dem på oss själva. Vi träffade en bekanting i kassan som köpte en madrass. Jag förstod vad hon skulle ha den till och sa

Vi har köpt träben! Och vad du ska göra fattar jag nog, ligga!

Vi orkade naturligtvis inte åka ut till Himlen igen med benen, utan det blev New Village. Benen får provas en annan dag – Anna ska till Förorten ett par gånger den här veckan, så tillfälle finns. Som tack för att jag hade kört och burit (nej, fåtöljen var faktiskt inte tung!) samt som en förtida födelsedagspresent fick jag den fina Orreforsskålen som jag hade tittat på i lördags, men inte köpt. Nu har de tu blivit tre på mitt matsalsbord. Tack, sötnos!

Den största fick jag idag av Anna.

Jag har tillbringat en stund i mobiltelefonen och samtalat med En Myndighetsperson. Oron är tillbaka och dessutom är jag förbannad och upprörd. Mer än så säger jag förstås inte öppet. Men klarspråk är visst nåt som alla myndigheter inte använder. Samtidigt tycker jag att det är en stor skillnad mellan att uppfylla krav (och därmed beslut) samt preliminära beslut.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Insnöat

Ett rätt insnöat inlägg.

 

Å ena sidan… blött köksfönster.

Det slutar liksom inte att snöa här. På ena sidan av huset där jag bor ser det mest ut som regn på fönstret. Men kikar man ut ser man att det har kommit en hel del snö.

Vid 19-tiden i kväll ställde UL in sina bussturer. Det är märkligt hur dåligt beredd man är på att det faktiskt fortfarande kan komma snö… Det är ju liksom bara mars. Jag är verkligen glad att jag slipper resa med UL. Inte minst från och med nästa månad när priset på ett månadskort på UL-bussarna höjs från 525 kronor till 790 kronor. Finns det nån Uppsalabo som jublar över detta?

Om man dessutom, som en mig närstående person, bor i Förorten, drabbas man av den nya zonindelningen. Då lönar det sig inte att köpa ett busskort som går att fylla på, så kallad reskassa. För en enkel resa Förorten – Stan kostar då avgiften för två zoner, det vill säga 40 kronor. För oss som bor i Stan och åker med reskassa kostar en enkelresa 20 kronor. Det är OK. Men månadskort – nej aldrig! Särskilt inte som bussarna inte är pålitliga och går som de ska. Eller bara kör förbi en vid hållplatsen trots att man viftar med sitt busskort.

Å andra sidan… Snöigt arbetsrumsfönster.

Nu har jag tur och har en bil som fungerar och som dessutom är ganska bensinsnål. Däremot gillar jag inte att köra i snöoväder. Men jag måste ju ta mig till jobbet i morgon bitti. Att åka kollektivt är inte att tänka på! Vem vet om UL:s bussar går i morgon? Vem vet om tågen går? Mitt hopp står nu till plogbilarna, att de får ordning på E4:an.

Det är märkligt att UL: s ägare, en organisation till vilken vi som bor här betalar skatt och som dessutom säger sig värna om vår hälsa, tror att enskilda resenärer har råd att tänka på miljön när man höjer biljettpriserna så mycket som man gör vid månadsskiftet. För det blir i många fall billigare att bil till stan. Det är riktigt, riktigt dåligt, tycker jag. Och väldigt insnöat tänkt, UL:s ägare! Eller har ni ens tänkt?

Livet är kort.

Read Full Post »