Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bensår’

Gissar att jag inte är den enda som har hört och som använder uttrycket

Men det är ju sånt som händer…

Det handlar om små olyckor, små förtretligheter i vardagen. Sånt som händer bara så där, liksom. Som igår morse, till exempel. Jag packade upp en ny ost ur en nästan inbrottssäker plastförpackning. Skulle sen skära bort den läskiga kanten på ostens baksida. Hepp! Så gick ostbiten i två delar…


Jag är inte jättestark, men lyckades ha itu denna starka ost, Morfars brännvinsost

                                                                                                                                                          Sånt som händer, liksom…

I morse drällde Fästmön insulin på köksgolvet. Bara för att hon har rätt dåligt om varan i fråga. Och en underbar doft (NOT!) sprider sig i lägenheten… Insulin luktar allt annat än godis, kan jag meddela. Men det är sånt som händer, inget att göra nåt åt. De två, tre dropparna torkades upp och ärligt talat har lukten nästan upphört. Sånt som händer… Inget att hetsa upp sig för.

Annas mamma ringde när jag höll på att ställa fram frukost idag. Vi ska evntuellt till Slottet på kaffe i morgon. Hon berättade att barnens moster äntligen fått hjälp med sitt ben. Och kan man tänka sig, det visade sig vara nånting liknande jag har. Så det ska bli intressant att höra vad doktor Anders säger i morgon eftermiddag. Vem vet, det kanske blir att skutta upp på operationsbordet. Fast där jag bor verkar det vara rena rama turen om man kommer så långt i vården innan det blir bensår. Skamligt, men det är sånt som händer. Här. Tyvärr. Och det är valår i år…

Idag gör vi en utflykt norrut för att kolla om det finns några roliga loppisar längs med vägen. Inte för att jag på nåt sätt behöver fylla mitt hem med fler prylar, men det är gratis – och kul – att titta. I kväll blir det en tur till Förorten för möte och för att träffa barn och unga. Sånt som händer… Idag. Här.

Read Full Post »

Läkarbesöket är över och nog hade han läst på lite den här gången, doktorn. (Doktor Anders är tillbaka först om två veckor.) Orsaken till mitt piskrappslår är okänd. Det har inget med kosten att göra. Ärftlighet spelar stor roll och eftersom min pappa hade åtta proppar i sina ben är jag väl medveten om detta… Det handlar om klaffar i venerna som inte stänger som de ska.


Jag kanske har varit arg för ofta och stampat med min 42:a så att jag fått en piskrappsskada över låret..?

                                                                                                                                                                 Nån remiss till Sjusktugan i Backen kunde han inte skriva för där behandlar man inte den här typen av åkommer. Endast om det är proppvarning kan man få ultraljudsundersökning eller om man får bensår kan man få hjälp, men då är blir det för mig att åka upp till akuten och sätta mig I NÅGRA TIMMAR och sjuk är jag inte. Bara aningen… förhindrad i min sedvanliga framfart, så att säga. Vidare är det vila och högläge som gäller, MYCKET irriterande, tycker jag. 

Och så kan jag ju inte hjälpa att undra varför jag betalar skatt. Varför, när mina åkommor, som är ONDA, inte behandlas? Doktorn sa att alternativet är att söka privat vård och betala själv. Hur mycket råd med det har man när man är arbetslös? Nej, just det, ingen alls. Tydligen ska man ha blivit JÄTTESJUK innan man får nån hjälp. Varför då???

Resulatet blev att jag åter är 140 pix fattigare och att det ligger två recept i cyberspace på mer Hirudoidsalva för jag ska fortsätta smörja tre gånger om dan (och nån annan behandling finns ännu inte, enligt dokorn). Och lukta illa. Och kleta ner kläder och möbler och sängkläder. Fräscht…

Nej, mitt humör är INTE bättre! GAH!!!!!!!!


Jag vill kunna hoppa och skutta, typ…

Read Full Post »