Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘belöningar’

Framåt halv tolv tuffade Clark Kent* och jag in till stan för att leta parkering. Jag bestämde mig för att stå på Sjukstugan i Backens besöksparkering bara för att bevisa för mig själv att jag är starkare än… HP-sås? Chilisås? Tabasco? Välj själv! Men det var ärligt talat skitdumt! Det kostade mig 25 spänn i timmen, vilket jag tycker är hutlöst! Så jag pyntade alltså 110 kronor för att få parkera en eftermiddag. Om jag hade varit patient skulle jag ha blivit skitförbannad! För det är ju inte säkert att man pallar att gå, cykla eller åka buss när man är sjuk… Nu betalade jag och såg glad ut eftersom jag inte var patient. Det fanns gott om lediga platser…

Slängde iväg ett sms till Fatou innan jag åkte och hon kunde komma ifrån för en fikalunch på Fågelsången! Tyvärr var det inte väder för utesittning – dagens väder bestod av blandning av sol, regn och hagel. Vi fick helt enkelt sitta inne i en stimmig lokal. Idag kände jag för att unna mig rejält. Därför bestod min lunch av en gigantisk och supergod räkmacka med kaffe till samt en havreboll med pärlsocker till dessert. Fatou joinade mig när jag var halvvägs in i räkmackan med en bricka full av… grädd-prylar… Jag tänker inte lägga upp nån bild här, för då blir du bara avundsjuk. I stället får du se en bild på en liten present som jag fick av Fatou. Så, varsågod:

Nivea pure & sensitive ska jag testa!


Stärkt av en näringsrik lunch
 – man blir för övrigt smart av fisk och jag åt ju räkor (skaldjur, en sorts fisk?) – och ett som alltid trevligt samtal med Fatou, stånkade jag mig uppför slottsbacken till Södra tornet. Jaa, stånka var ordet… Jag trodde att jag skulle få hjärtinfarkt och dö på kuppen för det är verkligen uppförsbacke. Men tyvärr, belackare, jag överlevde även denna prövning – trots snudd på andnings- och hjärtstopp, bultande huvudvärk och lingonvecka!

Messade lite med Fästmön och fick veta att hon var inoljad och masserad och hal som en ål. Det oroade mig något, men vad jag förstår planerar hon inte att lämna mig utan dyker upp här i morgon.

På Södra tornet träffade jag den alltid lika välkomnande personalen (dock inte min fyrbenta vän!). Men syftet var inte att socialisera med dem utan att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet, bland annat. En solbränd kvinna med ett bländvitt leende inledde med att berätta om hur Resia undersöker, med Sifos hjälp, vissa trender. Den halvtimman kändes minst intressant eftersom ämnet varken berör mig som yrkesmänniska eller privatperson.

Däremot blev det fart under galoscherna när Jonas och Mark – eller nej… Mark heter i detta sammanhang faktiskt Jonas och Jonas heter Johan… – pratade om Destination Åland respektive gamification. Det var intressant att höra om hur Destination Åland använder Fejan för marknadsföring – och hur – samt att få en prisjämförelse mellan olika kanaler för marknadsföring, traditionella som nyare. Gamificationdelen handlade om hur man använder tävlingar, topplistor och belöningar som sätt att fånga människors – och presumtiva kunders – intressen. Mycket intressanta och tänkvärda föredrag!

Hemma i New Village igen sitter jag nu och knackar ner dagens intryck. Men nu är det dags att lyfta från kontorsstolen och hantera ett annat verktyg än datorn, nämligen denna:

Datorn släpps till förmån för detta verktyg. Notera till höger i bakgrunden en Paradisask som jag fick till jul. En ask som avslöjar att lingonen har trillat in, tröttsamt nog.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Läser om en ny TNS-SIFO-undersökning som visar att den så kallade Generation Y inte vill bli chefer i svenska företag. Skälet: det tar för lång tid att klättra!

Undersökningen är gjord av Wiminvest som menar att de svenska företagen måste börja lyssna på de unga talangerna. Annars drar de vidare. Det är strukturen i företagen som innebär problem, enligt Generation Y. Det tar för lång tid att klättra.

Generation Y vill i stället bli behandlad så här:

  • Företagen måste tala om sina talanger och göra dem synliga med talangscouter som också hjälper till att marknadsföra dem inom företaget.
  • Talangprogram ska lära Generation Y hur de kan finslipa och komunicera sin talang.
  • Större ansvar tidigt!
  • Snabbare och tätare belöningar för goda prestationer.
  • Föräldraskap ska ses som kompetensutveckling.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser detta! Det är ju varken måttliga – eller särskilt rimliga krav – Generation Y kommer med. Generation Y, som också kallas Den Naiva Generationen, ett mer passande namn.

Att drömma och att önska hur man vill ha det i arbetslivet är inte fel. Många drömmar blir sen till mål som faktiskt förverkligas. Men ändå känns det som att denna Generation Y vill bli företagsledare bums. Och så funkar det ju inte riktigt… Många är helt enkelt inte mogna i den rollen när de är 25 utan behöver skaffa sig erfarenhet och växa in i rollen. En del är säkert redo att leda ett företag tidigare, åtminstone ett företag man själv har startat.

Men om man är så naiv och tror att man ska få all den hjälp som önskas i punktlistan ovan, då anser nog jag att man inte riktigt är mogen att klättra i företaget. Varför ska ANDRA göra jobbet åt den som vill göra karriär, liksom?

Nej, väx upp och arbeta lite så visar det sig snart vem som passar att bli chef och vem som inte passar för den rollen. Tycker jag, dårå.

Undersökningen gjordes på 1 400 personer i åldern 25 – 35 år.

Read Full Post »