Uppdrag med penna och andra verklighetsupplevelser

Ett inlägg om vägar, lögner, fina saker och Alice-who-the-f***-is-Alice.

---

 

En väg jag vill gå på? Eller vill jag bara hoppa ner från bron över den?

Ibland är vägen krokig, ibland är den rak. Vägen kan vara full av gropar och hinder – eller rentav nyasfalterad. Inte vet jag vilken väg jag har slagit in på , men mitt i det jätteledsna är jag produktiv. Som om jag är två personer: en som sitter i vännens bil och gråter, en annan som är professionell, inte tappar tråden trots avbrott och som levererar till belåtenhet. Kanske är det rentav så att mina ben har valt separata vägar? I teorin, vill säga. I verkligheten är det ju omöjligt.

När en kör bil försöker i alla fall jag att se trafiken så långt fram som möjligt, för att förutse eventuella händelser. När jag bara är jag ser jag vägen under mig. Jag vill så gärna gå den, men jag vill hoppa ner från bron över den också och krossas som en tomat mot asfalten. Den magnetiska asfalten.

Jag skriver ärliga recensioner, (Pinocchio mötte jag igår på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik. Dockan är till salu för 150 kronor i butiken.)

Två texter blev det igår, varav den ena är publicerad och klar. Det är alltid roligare när en författare blir glad över en recension än när h*n blir arg och startar en grupp på Facebook med så kallade professionella journalister om hur dålig jag är på att läsa och förstå. Men jag skriver alltid ärligt. Har jag blivit mig tillsänd ett verk av författare eller förlag måste den som läser min recension vara säker på att det jag skriver är ärligt. Jag kan inte skriva att en bok är bra om jag inte tycker det, kort sagt. Däremot kan jag skriva att den språkligt sett är bra, men också förklara vad det är som gör att jag tycker si eller så.

I morgon bitti publiceras här och hos UppsalaNyheter en recension av en rykande färsk thriller, skriven av en Uppsalaförfattare. Det gläder mig att se hans namn bland de författare som ska delta i författarstafetten i Missionskyrkan här i Uppsala under Kulturnatten den 12 september.

Gina Hund vaktade alla fina saker. Här vänder hon andra sidan till.

Men igår eftermiddag/kväll blev det en utflykt till verkligheten. Under tiden jag pratade med två gamla väninnor (gamla på det viset att de har känt varandra länge) och kliade vakthunden passerade två representanter för annan lokalmedia. Sen träffade jag självaste Pinocchio. Det var i skepnaden av en helt underbar marionettdocka, på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik här på Hjalmar Brantingsgatan 4A. Jag vet nån som gärna vill ha den, men jag hade inte 150 kronor. I stället fick jag nöja mig med att fota den och instagramma. Vännen som ljög mig rakt upp i ansiktet har inte gillat bilden på dockan. Det ger mig nån sorts tillfredsställelse eftersom det pekar på en viss självinsikt. Eller inte. Jag trodde ett tag att lögnen var omedveten och uttalad i oförstånd eller förvirring. Men kanske den inte var det. Nåja, det är inte min näsa som växer utan andras.

Jag blev förälskad i en sak igår, ett helt underbar serveringsvagn på hjul. Vagnen var dessutom oanvänd, den berömda lappen i snöre satt kvar. Min mamma har nåt liknande hemma hos sig, en pryl jag räddade från att hamna på tippen en gång (!) eftersom jag tyckte att den var så fin. Men mammas serveringsvagn har flaskhållare också. Det är lite oklart varifrån den kommer, näppeligen från mina farföräldrars djupt religiösa hem eller från mina morföräldrars alkoholfria (jag tänker på flaskhållarna). Kanske från de tokiga Flickorna Tro och Kärlek, som farmors (Hopp) systrar kallades i familjen?

Den här underbara och oanvända serveringsvagnen är till salu på Hjalmar Brantingsgatan 4 A för 1 400 kronor, om jag inte minns fel.

Idag fortsätter jag att läsa för att skriva. Jag började göra flickan Alice bekantskap igår när jag öppnade en nyöversättning på svenska, men med originalillustrationer, av Alice i Spegellandet. Det gör mig varm om hjärtat att Vaktel förlag lyfter fram detta fina verk från 1800-talets senare hälft. Nu ska jag avgöra om det är en barnbok eller inte.

Alice i Spegellandet – en barnbok eller inte?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skaldjur, sipps och Ove

Ett smaskigt och delvis självutlämnande inlägg. Och lite argt, förstås.

---

 

Wokade skaldjur med ris, starköl och en dålig deckare. Och nej. Jag hittade ingen pärla i musselskalen.

Inte heller igår orkade jag laga mat. Jag var sugen på nånting wokat efter att Fästmön hade pratat om det, så jag ringde bort till Thai Wok, som är en del av Food Courten i Gamlis, för att beställa wokade skaldjur med grönsaker och vitlök. Egentligen tycker jag att det är lite löjligt med alla ställen som kallar sig Food court. Jag menar, finns det inget passande svenskt ord för det? Vi befinner oss nämligen i Sverige, inte i USA.

Jag ringde för att göra min avhämtnings-beställning en kvart före klockan sex på kvällen. En man svarade. Jag la fram mitt ärende. Han frågade vad jag ville ha. Och JUST som jag skulle ge mig på att försöka uttala namnet på rätten jag ville äta kommer en tjej in i vårt samtal och liksom börjar om utfrågningen av mig. Jag sa att jag just höll på att beställa mat för avhämtning av en kille. Då svarar tjejen:

Men han har inte riktigt tid med det!..

Säger man så till en kund? Inte enligt mig. Så de fakta att Thai Wok är en del av en Food Court och att jag blev avbruten borde ha gjort att jag la ner projektet. Men jag var hungrig. Och då är mitt fokus ett: föda.

När jag så tog mig bort till stället för att hämta min mat möttes jag av en lugn asiatisk man som räckte mig en påse. Sen kom den nerviga tjejen, troligen hon som kom in i mitt samtal, och skulle ta betalt. Inte nog med att hon hade avbrutit mig, nu kunde hon inte få ut nåt kvitto ur apparaten. Och ett kvitto ville jag ha. Bara för att. Svetten rann – om mig. Tjejen blev nervösare och nervösare, men till sist lyckades hon.

Nu undrar du varför jag så envist ville ha ett kvitto? Jo, när en avhämtningsrätt visar sig kosta 135 kronor – nej, jag ljuger inte! – då vill jag ha möjligheten att åka tillbaka med den om den inte är till belåtenhet.

Fast maten var till belåtenhet, även om jag hellre hade velat ha nudlar än ris. Jag åt upp allt. Den var smakrik och innehöll flera sorters skaldjur. Mest scampi och så tre musslor i skal. Inga pärlor. Det hade jag ju kunna klaga på.

Sippskuf.

Jag åt upp min mat, diskade, telefonerade med Anna och läste ut den dåliga deckaren. Sen började jag läsa den allra sista födelsedagsboken jag fick i år. Redan efter några rader i det inledande kapitlet var jag fast. Det här är en bok jag lär älska! För jag kände direkt igen andra människor – men mest av allt mig själv i huvudpersonen.

I det första kapitlet ska han köpa ”data”. Ehum, det var exakt vad nån mig närstående (<== det vill säga jag själv) gjorde för ett tag sen. Nu är jag väl inte lika datorkorkad och arg som personen i boken, men för säkerhets skull hade jag med mig en IT-expert. Och pengar i en ask som det en gång varit knästrumpor av nylon i. Ja, jag är en kuf. Dessutom använder jag aldrig knästrumpor av nylon. Det blev pinsamt i affären när jag skulle betala. Men jag ska förklara: jag har sparat pengar (kontanter) som jag har fått av min mamma till jul och till födelsedag i den här asken, som de första gåvopengarna kom i en gång. Pengarna har jag sparat till oförutsedda utgifter, såsom arbetslöshet. Och så en ny dator. I en ask. Som mamma en gång har haft knästrumpor av nylon i.

Min kväll rundade jag av med sipps* på ballen**. När mörkret hade sänkt sig gjorde lyktorna ingen som helst nytta – jag kunde inte läsa mer i den sista födelsedagsboken. Så jag satt bara där i mörkret och var arg på

• motorcyklister (var det nån jävla tävling här i krokarna igår kväll, eller?)
• medelålders småfulla män som spelade kubb (en hade en riktig megafonröst)
• fotbollskillar (som envisas med hårda bollar längs med kortsidan på tennisbanan i stället för långsidan – snart kraschar de nåt fönster! Förresten är det en tennisbana, inte nån jävla fotbollsplan!)
• herr och fru Deskmedul som bara tvättar (ska man inte spara lite på vatten nu när det är så torrt?)
• folk som sliter upp luckorna i sina inglasade ballar*** så man hoppar högt
• småbarn som är uppe sent

Och kände mig ganska ensam. Så jag gick och la mig och läste i skenet från nattduksbordslampan om hur Ove körde bil med släpvagn. Ove, som är bitter och grannarnas skräck. Påminner mig om nån… Sen somnade jag.

*sipps = chips
**ballen = balkongen
***inglasade ballar = inglasade balkonger

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fixade det – en del, alltså…

Ett jublande inlägg. (Ja, lite självironiskt också.)

 

Trasig dragkedja.

Faktum är att jag fixade att komma ihåg att ta med mig min dragkedjestrasiga, älskade och skitfula svarta fleecejacka till jobbet. Och ännu mer, jag kom ihåg att gå till skräddaren med den på lunchen. Skrädderskan och jag enades om att dragkedjan inte skulle lagas utan bytas. Det kostar mig 300 spänn, vilket troligen är vad jackan kostade när jag fick den för tio år sen. Men det skiter jag i – jag älskar den och nu ska den bli lagad och användbar igen. Jag kan ha den vintertid, ända ner till minus tio grader. Fast skönast är den höst och vår när man vill vistas utomhus i oömma kläder, typ.

Ännu gladare blev jag när jag löste problemet med det lilla bildspelet som inte ville visas på storskärmen i entrén. Till den saken hör att jag hatar PowerPoint och inte riktigt har lärt mig det. Men så satt jag vid min lilla dator och fipplade lite och plötsligt fick jag till det.

Efter det hade jag ett besök som jag hjälpte till belåtenhet. Människor är väldigt trevliga – när de är  belåtna. Tyvärr dök det upp en bugg i systemet som jag blev varse om via en annan person. En bugg jag inte kan lösa. Att man aldrig får vara riktigt nöjd…

Sen igår kväll har jag försökt lösa problemet med att jag inte längre kan tanka över bilder från min systemuppdaterade iPhone till min gamla dator hemma. Tyvärr går det inte att lösa. Ska jag ha bilder till bloggen funkar det genom att jag skickar upp fotona till WordPress via iPhonen. Men om jag vill jobba med de högupplösta bilderna och dessutom spara dessa – det händer ju ibland att jag tar bilder jag är nöjd med – då sätter gamla XP stopp för det. På Windows 7 funkar det hur bra som helst. Det känns lite bajsigt, men det enda jag kan göra nu är att försöka få tag i en mindre dator med Windows 7 på så att jag kan tanka över bilder dit, i princip. Sen planerar jag givetvis att inhandla en sprajtans ny dator vad det lider. Problemet är att hitta tiden till såna inköp.

Vad gäller min fråga från häromdan, den som skulle förändra min tillvaro från och tisdag nästa vecka, har ännu inte blivit besvarad på grund av att somliga lyser med sin frånvaro. To be continued, alltså… Frågan är hur länge.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Söndag, söndag…

Ett funderande inlägg.

 

En skrek från ett annat rum i lägenheten.

Min andra lediga dag den här veckan är nu i full rull. Jag klev upp strax före halv sju i morse och skjutsade Fästmön till jobbet. (OBS! Ifall nån undrar erbjöd jag mig själv att göra det.) Sen åkte jag hem, kröp ner i sängen och sov ett par timmar till. Det hade kunnat bli längre om inte somliga i huset estimerar att skrika åt varandra. Denna gång en vuxen från sovrummet, vägg i vägg med mitt, till barn på annat håll i lägenheten.

Jag, i guldpyjamas, försöker vara rädd om mina öron.

De nyinflyttade är tysta som möss efter inflyttningen igår. Till och med själva inflyttningen var bland de tystaste sådana jag har hört – det var ju ändå ett antal händer och fötter och bilar med och hjälpte till. Vi vinkade så glatt till varandra genom köksfönstret på eftermiddagen. Idag är de säkert jättetrötta. Jag är inte avundsjuk på allt som ska packas upp nu…

Och själv är jag skittrött. (Hört det förut???) Jag skulle kunna sova hur länge och hur mycket som helst. Men jag vill inte sova bort min lediga dag. Har ägnat tiden direkt efter den andra väckelsen åt tvätten från gårdagens maskiner. Det mesta var torrt och hänger/ligger nu för strykning eller i lådor. Lakanen får hänga kvar eftersom man behöver aparmar alternativt två armar till för att vika dem snyggt. Jag väntar därför in Anna.

Jag har en plan för evigheten…

Eftersom Anna slutar redan klockan 14 idag skulle vi vilja hitta på nåt kul. Det är sånt roligt man överlever resten av veckans tuffa dagar på. Och tro nu inte att jag inte gillar hårt arbete under vardagar, för det gör jag. Det är andra hårdheter jag inte gillar. Men nedräkningen har börjat. Nedräkningen till dagen när jag har gått från pest till kolera. Tillvaron är en sån kamp. De senaste fem åren har jag åldrats 25. Det sätter sina spår på kroppen, såväl utanpå som inuti. Ändå har jag så mycket kvar att ge! Så jag har en liten, liten plan… En plan för The Return of the Mighty Toffle…

Men just nu är det söndag och vilodag. Strykningen får vänta tills i kväll. Kanske står jag med bräda och järn framför TV:n. Vi ska försöka se hålla oss vakna och se Nobels testamente som går på TV 4 i afton. Därför blir Freddie och Stuart inspelade (de struttar ju runt på SvT1 samtidigt)  för att ses en annan dag.

I morgon väntar en hemsk dag för mig. Då är det gott att ha nånting trevligt och spännande för sig lite senare framåt kvällen. Så att jag vill överleva, menar jag.

Och… ja just det… Mina köksstolar försvann på kalas igår eftermiddag. De har till och med haft bortamatch. Jag hoppas det hela har varit till deras belåtenhet. Man kan ju aldrig så noga veta med… köksstolar…

Livet är kort.

Read Full Post »

På uppdrag och på Uppsalanyheter

Ett inlägg om en shoppingtur och ett möte.

Jorå. Tro inte annat: jag tar till mig reklam. Och går på den ibland. Därför var planen att besöka Ö&B – trots deras fruktansvärda TV-reklam (med den där överaktive killen med lika mycket över i bettet…) – före kvällens redaktionsmöte. Så jag laddade därför först med en låda mat.

Matlåda med rosa lock.

Den här matlådan har faktiskt rosa lock, men det klarar iPhone 5 inte av att återge. Hur som helst, naturligtvis laddade jag inte in lådan i käften utan innehållet i lådan. Det glömde jag att fota, men det var en portion lax med ris och fetapesto. Slank ner fint.

Det hade börjat regna när jag skulle ge mig av. Men det var en larvig skur och att använda paraply till och från garaget är fjolligt. Jag var beredd på att det skulle vara jättemycket folk på Ö&B eftersom annonsbladet delades ut idag. Det var det inte. Folk ville kanske hellre stanna hemma än bli lite småblöta av regnet.

Inget av det jag själv skulle ha fanns. Eller också hittade jag inte. Alla varor var som vanligt omflyttade – så är det alltid när jag kommer in i en affär.

Klokare blev jag inte ju längre tid jag tillbringade på Ö&B. Denna ugglearmé såg inte heller klok ut.

Däremot hittade jag en och annan… ska vi säga… märklig sak… Eller jag vet inte riktigt vad jag ska kalla denna… prydnadssak? (På vilket sätt pryder den?)

Groda i rosa klänning… Nån som vill köpa? Den skulle i och för sig matcha min matlåda ovan…

Nåja, till sist hittade jag det jag erbjudit mig att hitta åt Fästmön. Det fanns tre kvar. Nu finns det bara två. Sen åkte jag iväg på möte.

Uppsalanyheters redaktion ligger i Boländerna. Vi var totalt nio personer som hade redaktionsmöte idag, inklusive de två ägarna Peter och Johan. Det bjöds på räkbomb som jag tyvärr inte kunde äta eftersom den innehöll skinka. I stället tog jag med mig en doggy bag med bulla hem. Kaffe och Loka slank ner under mötet.

Det var ett bra möte även om vi då och då kom från ämnet. Det blir så när vi inte träffas så ofta, vi som jobbar med tidningen. Själv har jag inte dragit så många strån till artikelstacken på lång tid. Det tar på krafterna att söka jobb och att överleva vardagen, så det mesta av ork och kraft går åt till det. Jag har ett par idéer dock och fick ytterligare en i kväll som jag hoppas kunna fixa nästa vecka.

Magister Peter lär klassen Joomla. Vi som redan kan det passade på att fota magistern.

Kom hem nånstans tjugo i nio och hann bänka mig för kvällens avsnitt av Broadchurch. Det blir bara mer och mer spännande. Jag får associationer till en dansk polisserie. Tja, snart är väl alla serier lika varandra, det finns väl inte så många fler sätt att ta livet av folk på TV… Ungefär som det faktum att Gotland snart måste vara tömt på invånare – det är ju så många författare som mördar folk där.

I morgon har jag bjudit ut mig själv på eftermiddagsfika i Himlen. Ska medföra den inköpta varan till Anna. Vad det var jag köpte? En hundbur, kanske..?

Hundbur? Nej, trådbackar med ställning till. Bi-bi-bi-billigt på Ö&B just nu.

Nu är jag trött och ska göra kväll med Hervor och Mirjam. Två häxor med mig till bädden kommer att göra susen för eventuella problem att somna.

Jag är nöjd med min dag sammanfattningsvis. Den har varit produktiv och lugn och jag har överkompenserat gårdagens brist på mänskliga kontakter med råge:

• telefonerat med Anna
• pratat med kassörskan på Ö&B
• deltagit i redaktionsmöte och pratat med nio (9) andra människor!

Blev din torsdag till belåtenhet? Skriv gärna några rader i en kommentar. Det gör mig glad för jag är nyfiken av naturen.

Livet är kort.

Read Full Post »

En tisdag, en ny dag och en städdag!

Ett inlägg om städning, om att hitta knep och om att vara stark.

En ny dag. Jag är tacksam att jag vaknar till en sån, även om jag då och då inte vill vakna. Termometern visade 20 grader utomhus redan vid sjutiden när jag klev upp. Igår kväll var jag så trött att jag slocknade före klockan 23, tror jag. Det var nog en kombination av öl och värme. Men jag är morgonmänniska, helt klart! Dagarna blir lite långa, emellertid, när man vaknar tidigt och inte ska gå iväg till nåt jobb.

Varmt och nästan kvavt idag, disigt. Inte optimalt städväder, men det är bestämt sen länge att jag har en dejt med Snabeldraken. När jag öppnade städskåpet och tittade på den insåg jag att själva städskåpet också skulle må bra av att städas…

Snabeldraken står i ett skåp som behöver städas…

Det är ganska skitigt här hemma. Jag har inte städat på ett par veckor och när man har öppet överallt kommer det gärna in saker. Damm, till exempel. Det finns det så gott om att näsan har betett sig konstigt sen jag kom hem från Stockholm…

Jag gillar att städa! Det finns människor som föraktfullt fnyser att jag städar för ofta. Nu är jag av den uppfattningen att var och en gör som den vill. Jag skulle aldrig kommentera deras damm eller oordning – eller ordning, för den delen! Men städning ger mig en känsla av belåtenhet. När jag är färdig har jag utfört ett arbete och ser ett resultat. Samtidigt använder jag ofta städningen när jag inte mår så bra. Det är bättre att städa än att sitta på golvet i ett hörn av sovrummet och ha vrålångest, eller hur? Eller att slåss… Eller att kasta saker i väggarna… Just det. Och jag är en fridens kvinna, tro det eller ej. (Däremot går jag igång när man attackerar min person ständigt och jämt. Tur att Man Själv är så förträfflig, då…)

Nej, det är inte lätt att alltid vara stark och att alltid se allting positivt. Men du ska veta att jag försöker! Jag anstränger mig så till den milda grad att jag blir väldigt trött. Det går bra. Ansträngningen gör att jag kan stänga ute bruset, i alla fall av och till, och då behöver jag inte hålla för öronen när jag är ute bland folk.

Jag behöver inte alltid hålla för öronen.

På tal om folk är jag nog mest stolt över det faktum att jag i lördags pallade att befinna mig bland 59 999 andra människor i en parad. Det är träning, det! Fästmön frågade hur jag lyckas klara av det. Jag har mina verktyg och knep, men just i den situationen föreställde jag mig att det bara var Anna och jag som var ute och gick. Jag inneslöt oss i ett eget rum dit inga andra kunde nå. Och det funkade! Tanken har en väldig kraft!..

Var stark-elefanten fick jag av Den Hjärtegoda i våras. Den står vid min dator.

Lite ont i huvudet har jag idag. Aj aj, det blev för mycket flytande och för lite fast intag igår. Men jag tog faktiskt ett par knäckemackor och en kexchoklad när jag kom hem på kvällen. Idag måste jag gå över till Tokerian och handla. Det finns inte ens mjölk hemma. Jag ska kolla om skåpen fortfarande är trasiga…

Trasiga skåp på Tokerian. Den här bilden tog jag den 28 juli.

Men nu kommer jag snart inte undan längre! Ska kolla mejlen och därefter sätta fart med dammtrasa och dammvippa. Eller också börjar jag i badrummet… Vilken tur att jag ska göra nåt betydligt roligare i morgon, nämligen åka in till Stockholm och träffa AW!

Vad händer hos dig idag då??? Skriv gärna en rad och berätta så jag har nåt att läsa när jag tar paus från vippan, trasan och Snabeldraken!

Och ja just det! Jag gillar när människor har en trevlig ton. Att säga att de som har det ”bara är ja-sägare” tycker jag är att fälla ett väldigt elakt omdöme om dessa människor som faktiskt stöttar och peppar mig, inte vill trycka till mig så fort de öppnar käften. Inte konstigt att de blir lite förargade…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fritzlan har tagit studenten!

Ett inlägg i vilket föreligger några rader och några bilder från Fridas student.

Det fanns en och annan som inte trodde det, men… Frida har överbevisat alla! Den 5 juni 2013 tog hon studenten. Tillsammans med klassen sprang hon ut från Uppsala Slott, minsann. Där kunde jag inte vara med, så här är tyvärr inga bilder därifrån.

Vid 14-tiden lämnade jag MVM-huset och for till Mormorslottet i Kolonin där Frida skulle firas med mat, dryck, blommor och presenter. Annas snälla mamma och hennes L hade upplåtit Slottsträdgården åt oss. Och tänk, det blev alldeles fantastiskt väder, gårdagen till trots!

Frida, en rätt nöjd student – med all rätt!

Mamma Anna, tillika min Fästmö, och hennes snälla mamma bjöd på kallskuret och potatissallad, grönsallad, goda ostar, druvor, kycklingspett… Och bäst av allt: en jordgubbstårta.

Studenten hade fullt sjå att öppna alla paket och kuvert.

Under parasollet.

Men nej. Det var nog bäst att ta till erfaren hjälp! Mormor fick rycka in med en hand.

”Du måste ta bort snöret och tejpen först!”

En annan erfaren student, Kronprinsen (Johan), tittade på, men vågade inte lägga sig i. Han hade nog tankarna på den kommande körlektionen nästa vecka.

Johan och Frida, Kronprinsen och Frizlan, Storebror och Lillasyster… Kära barn har många namn!

Nja, Frida tyckte nog att mormor var bäst när det gäller presentöppning.

Fina presenter var det! 

Frida fick fina presenter, men inget vi avslöjar på den här bloggen. De var till stor belåtenhet i alla fall.

Disken sparades till morgondagen, då vi alla är lediga. Men Slottsfrun och Slottsherren vill ta hand om den på egen hand. Jag packade bilen full av några av de övriga firarna – Storasyster och Prinskorven – och Anna, alla presenter och blommor samt en kasse mat. Kronprinsen tog med sig pappa Jerry och vallade honom till busshållplatsen. (Jag har en liten bil och hela familjen får inte plats.)

Vi i bilen tränade på Studentsången – med stängda bilrutor! –  på vägen till Himlen. Men nu dröjer det ganska länge innan vi får sjunga om studentens lyckliga dar igen. Typ nio år, eller nåt. Och det är ganska skönt…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi firade en som blev myndig…

I måndags kväll var vi alltså iväg på en tur till Morgonen i Förorten där vi skulle fira en tjej som blev myndig. Eftersom jag har lovat att inte publicera några foton på den nyblivna vuxna får du i stället se lite kring förberedelserna hemma hos mig.

Här är det på väg att bli en siffra till efter 1:an.

Födelsedagsbarnet hade önskat hallontårta, vilket det ju inte riktigt är säsong för. Så det blev hallon- och Pollytårta – och en väldigt god sån!

Här är tårtan på väg att bli färdig.

Födelsedagsbarnet i fråga är inte den lättaste att inhandla presenter till. Jag hade samlat ihop lite av livets nödtorft i form av paket som jag etiketterat – allt för att förstöra överraskningsmomentet! På lapparna stod

• halstabletter
• tobak
• en flaska whisky
• kattsand
• Allt vad en kvinna behöver

Jag tror att födelsedagsbarnet förstod det roliga med det hela, hon skrattade i alla fall!

18 på tårtan!

Vad paketen egentligen innehöll var förstås nåt helt annat. Det mesta var ätbart och så var det en grå papperspeng med en gammal kung på.

Puddingen gör tårta.

Födelsedagsbarnets mamma gav också papperspeng, en bok och en jättefin top. Vad pappa hittade på glömde jag att fråga, men han och Storasyster hade gjort så fint hemma med bullar och kakor, tända ljus – och dagen till ära, värmen påslagen! Mormor och L tittade också in, de kom för egen maskin eftersom min maskin Clark Kent* var full av däck. Mormor hade hittat en alldeles perfekt Uppsala Ekeby-katt! Vilken fin present och vilket fint minne av mormor och dagen att ha kvar!

De levande katterna i familjen var för övrigt i sitt esse. Felix blev antagligen sur och avundsjuk för att han inte stod i centrum, så han var ute i ösregnet och fångade en mus. Som han tog in och lekte med. På en matta i hallen. Alla skrek, särskilt Jerry Storasyster! Jag satt bara cool och betraktade det hela, för jag hävdar ju alltid att jag inte är så förtjust i katter just för att de är rovdjur. Trots det jag var ändå med och räddade livet på Musmördaren härom sommaren…

Jag vill hoppas och tro att födelsedagen var till belåtenhet. Den jag saknade var Storebror, men jag hoppas han hade några kakor att knapra på.

Nästa högtidsdag vi firar i familjen är en 20-årsdag… För somliga deklarerade ju att man har slutat fylla år, så det är inte av elakhet jag hoppar över Novembergubbenbarnet! *retas ENORMT mycket*

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppe med tuppen?

Jaha… var det nån som skuttade upp med tuppen i morse, eller? Själv hade jag svårt att sova och vaknade en gång i timman. Av nån anledning blir det nästan alltid så nätter innan jag ska upp och jobba. Kanske är jag rädd att försova mig..? Larvigt, för – ta i trä! – det var länge sen jag försov mig. Och här har vi flexibel arbetstid, så det är faktiskt ganska svårt att försova sig. Jag noterade dock att webbtrollet, som älskar att besöka min blogg trots att h*n vet att h*n inte är välkommen, inte tittade in här förrän 6.21. Det är en hel timme senare mot till exempel i lördags morse. Även webbtroll verkar trötta idag, alltså. Rädd verkar trollet inte vara, men det borde det vara med tanke på att jag har kontakt med gärningsmannaprofilerare och andra som spanar. Jajamens! Nobody messes with me! Inte ostraffat i alla fall…

Lite mulet idag. Fast inte riktigt så här mulet, bilden är rätt gammal…

Dagen idag är lite mulen och kulen, det var faktiskt en knapp minusgrad såg jag på termometern i köket. Klockan var då kvart över sex – eller kvart över fem, vintertid. Den här arbetsveckan har jag mest en massa intervjuer. Tänkte försöka få så många som möjligt avklarade nu innan jag ska avsluta och redovisa min plan den 12 april. I samma veva ska jag också börja jobba på en annan institution delvis. I skrivande stund är det inte klart hur många procent, men allt som allt är det ju heltid, tack och lov.

I veckan för övrigt blir inget utöver det vanliga. Jag ska försöka handla något mer till Fästmön som ju fyller år två veckor före mig. Jag hade fullt sjå att slå in ett paket i lördags till henne. Det har stått oinslaget hemma och jag var så nervös att Anna skulle rota runt i förra veckan när hon var hos mig. Men uppenbarligen var hon för sjuk för att orka rota runt, för presenten var orörd! Jag försöker alltid hitta saker som jag vet att Anna både behöver och vill ha när hon fyller år eller till jul. Jag vill ju att det ska vara nåt personligt. Men samtidigt nåt som hon kan ha nytta av. Jag hoppas att just den här, redan inköpta grejen, blir till belåtenhet!

När det är min egen födelsedag ska vi ju som sagt åka bort torsdag till söndag. Mamma och jag ska väl kanske fira lite i påsk när jag åker ner. Resten av familjen har jag bjudit in – eller ut, snarare – på middag lördagen den 5 maj. Jag vet inte riktigt vilket ställe vi ska ta oss till, det beror lite på väder och sånt. Man vill ju till exempel inte sitta och trycka inomhus på en mörk restaurang om det är strålande majsol och varmt utanför.

Nu har huvudvärken släppt, äntligen! Jag har haft huvudvärk av och till i några dar, utom igår, tror jag. Misstänker att jag sover lite för lite. Eller också borde jag gå och kolla synen igen. Jag har märkt att linserna inte funkar riktigt bra… Åldersförändringar, gissningsvis…

I kväll blir det Maria Wern: Må döden sova klockan 21 i TV4, första delen av två. Det ska bli spännande att lyssna om jag hör nån gotländska den här gången – det har varit lite dåligt med det trots att handlingen utspelar sig på Gotland. Vad gäller TV-veckan i övrigt vill jag förstås puffa för SvT:s Så levde de lyckliga, där den tredje delen visas i morgon klockan 20. Tisdagen avrundas för min del med Desperate Housewives på Kanal 5, en serie som nu är inne på sin allra sista säsong.

Och nu måste jag ju bara fråga… Vad ser DU på när du glor på TV???

Read Full Post »