Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘belastning’

Ett resande inlägg.


 

Grusväg

Resväg.

En kan likna livet vid en resa. Jag reser hela tiden. I mitt inre. Några längre yttre resor kan det emellertid inte bli tal om för min del. Det är därför jag är så otroligt beroende av min lille bilman Clark Kent. Ibland kan jag åka buss, ibland tåg. Men jag gör det ovilligt. Bilen gäller för korta, yttre resor. Då ser jag en hel del som händer på våra vägar. Ibland tar jag mig för min panna. Skriker i min kupé.

Det har skett så många olyckor på sista tiden, inte minst på sträckan mellan New Village och Förorten. I nio fall av tio är jag säker på att olyckorna har med mobiltelefoni att göra. Det inte bara rings bakom ratten, det messas och surfas också. Och då kan man ju inte hålla ögonen på vägen och medtrafikanter.

Häromdan läste jag på nätet att Mats Östman, han som är polisens trafikchef i region mitt, vill stoppa så kallade epa-traktorer. Det tycker jag är ett bra förslag, särskilt som dessa är lätta att trimma och förs fram av tonåringar som ibland tycks tro att de är odödliga. Alla andra är visst odödliga också, enligt en del. En olycka drabbar ju sällan bara den egna personen utan flera andra. Men nej. Ingen är ju odödlig. Bilar, inklusive epa-traktorer är hårda, människor är mjuka. Dessutom har epa-traktorerna inget existensberättigande generellt sett längre. De kommer från tiden efter andra världskriget när det behövdes jordbrukstraktorer för att modernisera jordbruket. Dagens epa-traktorer har inget med jordbruk att göra. I vårt län finns det 769 epa-traktorer som får köras av den som är 15 år och äldre och har mopedkörkort. Ett sånt körkort tar en över en helg. Ett körkort för bil tar många månader att ”få” och det krävs både flera teorilektioner och flera körlektioner. Sen skadar det inte heller om barn får trafikundervisning i skolan. För en parkeringsplats, till exempel, är inte nån lekplats lika lite som en gata. För övrigt kör jag bäst i hela världen. Enligt mig själv. Och jag kör aldrig – och har aldrig gjort! – med alkohol i kroppen.

Resväska med glas och flaskor 3 500 kr Mjödstugan Gamla Uppsala

Ingen alkohol vid ratten! Den här resväskan är dock antik och observerades vid Mjödstugan i Gamla Uppsala för ett tag sen. Pris: 3 500 kronor.


Den inre resan… 
Jag vill helst inte tänka på den. Inte formulera ord om den heller. Glädjen är borta från skrivandet. Ändå fortsätter jag, som driven av demoner, tycker somliga. Det skiter jag i. Jag gör det jag måste. En andra del, en fortsättning, i annan riktning, på den första, på berättelsen om det som hände, börjar formulera sig i huvudet trots allt, men att få ner den när jag inte ens vill tänka på den… Ja, ekvationen blir omöjlig. Och bloggen, som har varit ett andningshål och nästan ett rent nöje, har blivit nåt kvävande och en ren belastning. Men jag har lovat mig själv att driva den till målet, slutet. Nio procent kvar av utrymmet. Se Skoga och sedan…

Sista orden i en författares sista bok

De allra sista orden i en författares allra sista verk.


För övrigt blir det inget besök på nåt boksläpp
i kväll. Det känns inte… bra.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med ett tävlingsmoment – för en god saks skull.


 

Ett företag som hjälper arbetslösa att få erfarenheter, meriter och referenser – vilket är användbart när man söker jobb – och som dessutom arbetar aktivt för att stödja cancerforskning… Finns det verkligen? Jo du, det existerar! For Life heter det och jag har skrivit om det tidigare.

Genom sin nätbutik säljer For Life enkla, snygga och användbara produkter. Det arbete som For Life utför görs till förmån för cancerforskning, samtidigt som arbetslösa får möjlighet att lära sig om e-handel, marknadsföring via sociala medier med mera. Tänk att ha nåt vettigt att göra om dagarna, att få komma ut i arbetslivet och få arbetskamrater! Den som får jobba för For Life får uppgifter som är individuellt anpassade. Eget kontor och egen laptop ingår också. Alla ses som en resurs, inte som nån belastning eller som nån som tär på samhället.

Du kan vara med och stödja For Life genom att handla nåt i butiken. Där finns fina och färggranna armband och halsband samt mobilskal. Jag gillar särskilt ICE-armbanden. ICE står för In Case of Emergency och följs av ett mobilnummer som man kan bestämma själv – jättepraktiskt för barn att ha föräldrarnas mobilnummer på sig eller närståendes mobilnummer för den som är sjuk.

Det här inlägget får jag inte betalt för att skriva. I stället har jag ett fint armband i vuxenstorlek att lotta ut – med mitt mobilnummer!!! Och nu har DU chansen att vinna det!

For Life armband med mobilnummer

For Life armband med mobilnummer till Tofflan! (Fast det är ju inte det nummer du ser på bilden!)


För att vara med i tävlingen
ska du skriva en kommentar nedan. Berätta varför just du borde få detta exklusiva armband, som endast finns i ett enda exemplar! Det måste gå att nå dig via den e-postadress du har skrivit/skriver i kontaktformuläret. När tillräckligt många har kommenterar drar jag en vinnare. Jag är enväldig jury och mitt beslut kan inte överklagas.

Må bästa formuleringen vinna! Eller den som bäst behöver piggas upp!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett upprört inlägg.


 

Med ett halvt öga har jag läst lite om barnmorskebristen i Uppsala län i lokalpressen. Frågan är ju inte så berörande för min egen del, vilket kanske är skälet till att jag inte har brytt mig så mycket. Men häromdan såg jag en annons i lokalblaskan, en annons som upprörde mig mycket!

Av annonstexten framgick att en del gravida kvinnor i Uppsala län

[…] kommer att hänvisas till andra förlossningskliniker i sommar […]

Det handlar om kvinnor som bedöms ha en normal graviditet, kvinnor som ska få planerade kejsarsnitt utförda eller kvinnor vars förlossning ska sättas igång.

OK… om jag skulle föda barn – eller min partner – skulle jag nästan kunna acceptera detta. Men jag kan inte acceptera att man kan förutsätta att även planerade förlossningar och sånt som ser normalt ut fortlöper normalt. Saker och ting kan ju faktiskt… inträffa…

Värst av allt är nog raderna om belastningen:

[…] olika belastning från dag till dag går det inte att bestämma på förhand var varje kvinna kommer att föda […]

Alltså, jag orkar knappt reagera på annonsens språkliga kommer-att-sjuka. Själva budskapet är ju förfärligt! Jag är verkligen GLAD att det inte är nån bebis på gång i min familj. Hur kan det vara så här vid det sjukhus som har denna text på sin webbplats:

[…] sjukhuset har många olika roller – länssjukhus, specialistsjukhus, utbildningssjukhus och forskningssjukhus. I vardagen flyter de olika rollerna ihop. 
På så sätt uppstår förutsättningen för, och förklaringen till, den erfarenhet, kompetens och omtanke som finns här. […]

Uppenbarligen har man tappat en massa erfarenhet och kompetens eftersom det råder brist på barnmorskor. Omtanken var det länge sen man förlorade i en organisation som bara bryr sig om pengar (till direktörslöner?).


Sverige, juni 2014.


PS
När man använder webbplatsens sökfunktion och söker på ”barnmorskebrist” får man inga träffar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Paddnacke är den senaste i raden av Nya Åkommor. Liksom musarmen och sms-tummen orsakas paddnacken av att man inte har nån bra arbetsställning när man jobbar med tekniska prylar.

läsplatta

En padda.


Det är surfplattorna,
paddorna, som kan ge paddnacke. Skärmen är tryckkänslig och ofta sitter man och pillar på skärmen, som kanske ligger på ett bord. När man sitter vid en dator har man huvudet uppåt, men med paddan är risken stor att man hänger med huvudet framåt. Då blir belastningen i nack- och skuldermusklerna statisk. Detta kan ge smärtor och till och med förslitningsskador. Därför är det viktigt att tänka på att ha paddan på en bra höjd, att inte dra upp axlarna och att ha stöd för armarna. Men viktigast av allt är nog att ändra ställning då och då, för variation är bra.

Pojke och padda

Pojke, som hänger något med huvudet framåt, med padda. Fara för paddnacke här?


Själv håller jag med:
variation är bäst! Då blir varken arbetsställningen eller arbetet så enformigt. Eller nöjet. För det kanske är lite nöje i det hela också..? Jag drabbades av en förslitningsskada i vänstra axeln i mitt förra arbetsliv. Inte en spänn fick jag ut på nån försäkring för det. Men efter lång väntan titthålsopererades min axel 2006. Bland annat sågade kirurgen av en centimeter av nyckelbenet. Nu är axeln helt OK och jag har – ta i trä! – aldrig några besvär av den.

Har du drabbats av nån förslitningsskada??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Den übergulliga Maria Engelwinge överraskade en ap-trött Toffla i kväll med både telefonsamtal och bloggpris! Tyvärr bröts vårt samtal, men jag ringer nån kväll när hon minst anar det… 😉

Bloggpriset, däremot, tar jag tacksamt emot – och bereder mig att skicka det vidare!


Ett bloggpris till mig – som jag skickar vidare.

                                                                                                                                                       Marias motivering löd:

Tofflan som jag faktiskt drömde om i natt och då har man ju liksom en plats i mitt hjärta:). Tofflan är klok, känslig, varm och rolig. Jag skrattar i stort sett varje gång jag läser någon av hennes bloggar. Humorn är ofta vass och lite svart och det är den bästa humorn enligt mig:).

Tack snälla Maria!!!

Och vilka vill jag skicka priset vidare till och varför? Det finns massor av människor jag skulle vilja dela ut pris till, men ett bloggpris måste ju gå till bloggare… Här är mina fem pristagare:

Fästmön för att hon behöver all uppmuntran hon kan få! Hon sliter och släpar och jag har mest varit en belastning för henne de senaste åren. Men nån gång ska det vända och då ska jag ge igen tusenfalt. Tills vidare, detta bloggpris!

Linn, Annas äldsta dotter, för att hon är en av de mest omtänksamma unga personer jag vet. Linn ställer alltid upp för sina kompisar och är ofta villig att hjälpa till med passning av liten bror när mamma och pappa (och Tofflan, numera!) jobbar.

Siv, som har ett tungt farväl att ta på fredag. Många tankar till dig! Och du… Jag hade turstrumporna med Ior som jag fick av dig på intervjun idag! 😛

Stattinskan, som liksom jag har kämpat och kämpar i uppförsbacke. Må alla arbetsgivare inse att kvinnor som vi är guld värda! We rule! Lyckospark!

Arga Klara är en relativt ny bloggbekanting som jag tycker förtjänar ett bloggpris! Klara är ofta jättearg – och skriver lysande bitska och smarta inlägg! Om du inte följer henne redan, så tycker jag att du åtminstone ska hoppa in till henne och kika. Det är värt det! Heja Arga Klara!

Och nu är det ER tur, ni fem pristagare, att skicka priset vidare! Eller också inte! Det är helt upp till er!

Read Full Post »

Det går bara inte. I natt är det stört omöjligt. Att sova, alltså. Inte blir det lättare för att jag vet att jag måste upp om fem timmar och iväg till ett viktigt möte. Jag lär se ut som ett levande lik. Om jag lever.


”He leadeth me beside the still waters…”

                                                                                                                                                                  Det är på natten de svartaste av svarta tankar kommer. Tankarna om att inte duga, att vara en belastning, att vara ett skämt kring fikabordet. Oron mal och jag ser ingen utväg. Det är fortfarande som om alla dörrar stängs, trots att jag erbjuder min kompetens gratis.

Jag har försökt somna till TV:n, men programmet var för läskigt. Jag har provat att läsa en bra bok och att läsa en tråkig. Inget funkar. Sömnen vill INTE infinna sig, endast de svarta tankarna.

Uppdaterat: Tittar på klockradions röda, digitala siffror 3:03. Måste ha dåsat till. Flyger upp klockan 3:51 – höger lilltånagel har fastnat i underlakanet. Klockan 4:09 kommer tidningsbudet. Klockan 7:07 vaknar jag. Jag lever.

Vart är jag på väg? Jag söker tröst i Davids psalm:

The Lord is my shepherd; I shall not want.
He maketh me to lie down in green pastures:
He leadeth me beside the still waters.
He restoreth my soul:
He leadeth me in the path of righteousness for his name’s sake.
Yea, though I walk through the valley of the shadow of death,
I will fear no evil: for thou art with me;
Thy rod and thy staff they comfort me.
Thour preparest a table before me in the presence of mine enemies:
Thou anoitest my head with oil; my cup runneth over.
Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life:
And I will dwell in the house of the Lord for ever.

Read Full Post »