Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘behandling’

Ett födelsedagsinlägg med en hel del gnäll.


 

Blåsippor i glöggmugg

Blåsippor i glöggmugg, plockade tidigt på födelsedagsmorgonen av äldsta dottern.

Det var Fästmöns födelsedag igår. Och oavsett mående ville jag självklart åka dit. Nu hade jag bara hunnit få hem presenter i form av böcker. Tack, Bokus, för att ni finns! Jag hade inte haft möjlighet att skena i affärer. Därför gjorde jag ett litet presentkort att användas i valfri klädaffär. Och så tog jag med en flaska Amarone från vinskåpet. Alltid något.

Anna födelsedagen 11 april 2014

Födelsedagsbarnet godkände inte heller den här bilden, men det skiter jag i. Hon är så söt!

Anna hade blivit firad av några av barnen samt mamma och pappa tidigare på dan. Till kvällen var det min och de två äldstas tur. Lillknodden hängde förstås med på ett hörn!

Eftersom Anna inte heller är hundra procent frisk från sin förkylning, blev det middag som till stor del lagade sig själv: grillad kyckling, potatisgratäng och baguette. Det var underbart gott och jag åt alldeles för mycket eftersom jag inte hade ätit riktig lagad mat på en vecka. Till dessert blev det kaffe och en bit hallontårta.

Min rygg var jättebesvärlig igår eftermiddag och kväll, så jag satt så gott jag kunde på den hårdaste stolen när vi åt middag. Sen låg jag mest på golvet resten av kvällen och tittade på min älskades söta fötter under bordet. Hårt golv tycks vara den bästa medicinen mot ryggen. Medicinen i tablettform har inte gjort nån sorts verkan alls än.

Annas fötter

Jag låg mest under bordet och tittade på födelsedagsbarnets fötter.


Utanför mina fönster  
har det blivit vår.  Jag missar visst allt sånt i år. Och nästa vecka är det redan påsk..!

På måndag är det tänkt att jag ska jobba igen. Då har jag varit hemma de dagar jag får vara hemma utan läkarintyg. Jag ringde chefen igår förmiddag, men han svarade inte. Lämnade ett meddelande på hans mobilsvar att jag kommer på måndag samt lite grann om medicin och behandlingar. Bad honom ringa tillbaka, fast det gjorde han aldrig. Han fick väl all information av gnällspiken som han behövde.

Små kycklingar i gräs

Annas påskpyssel, små kycklingar i gräs, är väldigt söta också.

Idag är det lördag och jag har åkt hem till mitt. Släppte av Anna vid hennes jobb på vägen. Elias får vara ensam hemma tills nån av storasyskonen kommer. Johan jobbar och beräknas vara den som kommer hem först, klockan 17. Anna kämpar på till klockan 20 och är inte hemma förrän runt 21 eftersom hon bussar. Tjejerna är ute på vift.

Jag hade tänkt ett slag att Elias kunde följa med hem till mig, men jag har så ont och idag behöver jag vila. Smärtan gör mig oändligt trött. Och i skrivande stund har jag ingen aning om hur jag ska kunna jobba på måndag. Ryggen gör fruktansvärt ont. Värst är att stå och gå. Sitta och ligga går nu hyfsat om jag hittar rätt lägen. Men det värker typ hela tiden.

Hoppas du får en fin helg utan smärtor!!! Skriv gärna några rader och berätta vad du gör. Jag behöver få lite input från nån som gör nåt kul.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  diverseinlägg.


 

Jag har uppnått dagens mål: vattna mina krukväxter. Lite annat har jag fått gjort också. Eller gjort och gjort… Jag gör minsta möjliga, för idag bråkar rygghelvetet igen. Det känns som en kniv har stuckits in nedtill på vänster sida. Och så har jag sträckt mig, denna gång på höger sida, högt upp och ända upp i nacken. Du må tro att jag längtar efter naprapaten!

däck

Sommardäcken ligger i alla fall inuti min bil nu.

Snälla Johan har redan varit här och lyft in mina sommardäck i bilen. Medan jag får nån sorts behandling av Naprapat-Björn i morgon, sköter bilverkstan om hjulskiftet från vinter till sommar. Logistik, kallas det. Nu återstår att fundera ut hur vinterdäcken ska hoppa in i kallförrådet efter skiftet.  Det spörs, det… Lika snäll som Johan är hoppas jag Björn är stark och gör skäl för sitt namn genom att säga åt min rygg. På skarpen, som de säger hemmave.

Det blev ett samtal till chefen vid lunchtid. Han satt och jobbade. Jag startade jobbmobilen på förmiddagen och kollade av min kalender och en del mejl, nämligen. Tyvärr har jag dåligt samvete för att jag är hemma och sjuk. Ja, jag är dum. Chefen och jag ska höras på fredag igen. Jag har i alla fall sagt att jag mest troligt blir hemma hela veckan och förhoppningsvis dyker upp på måndag. Om jag inte kommer på måndag måste jag ha ett läkarintyg, för jag får inte vara sjuk och hemma längre utan ett sånt. Måndag… det är fyra dagar och lite till till dess. Jag hoppas Björnen gör underverk, som sagt, i morgon.

Infektionen, däremot, måste ha sin gång och symtomen är lindrigare idag. Framför allt är febern lägre och det är positivt. Jag ska inte berätta vad jag hostade upp tidigare. Men…

Det löser sig! sa han som sket i vasken.

När bilen var inkörd i garaget mötte jag en del av de kvinnor som drabbades av gårdagens skott. De bad om hjälp och jag kunde hjälpa dem på ett enkelt sätt. Men som jag ser det finns det fortfarande totalt sett bara förlorare. Kvinnorna i sammanhanget är kanske den största gruppen förlorare, dock.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett beklagande inlägg, tillika uppmanande!


Det känns som om
jag har noll koll på omvärlden. Jag hinner knappt läsa tidningar, varken i pappersform eller på nätet. Bläddrar snabbt nån gång i veckan i nån papperstidning samt surfar in på några tidningar i cyberspace kanske ett par gånger i veckan. Tiden räcker inte till.

Igår gick jag igenom min länklista här på bloggen för att se om nån var inaktuell och skulle tas bort. Hamnade då på QX, där jag har haft konto sen många år. Det tog skitlång tid innan jag kom in, för om man inte är guldmedlem, det vill säga betalar, får man vänta tills man släpps in. Jag fick vänta över en halvtimme. Ibland uppmanas man att logga in så att ens konto inte ska raderas. Jag vill ha mitt konto kvar. Gjorde därför två flugor på smällen, alltså. Men det som slog mig i huvet var att jag upptäckte att en av mina äldsta vänner från Uppsala (numera bor hon nån annanstans) hade gift sig. För typ tre år sen… TRE ÅR!!! Snacka om att jag har noll koll…

brudpar

Min kompis har gift sig. För tre år sen…


Men viss koll på mina kompisar
har jag trots allt. I alla fall på dem jag umgås med då och då. När det blir tid. En av dessa goda vänner är just nu i akut behov av hjälp. Klara har fått nej på sin begäran om omprövning av ett tidigare beslut av Försäkringskassan om handikappersättning. Inte nog med att Försäkringskassan har fel i sak, anser Klara OCH JAG. De kan inte ens stava till hennes sjukdom. Klara har nu två månader på sig att överklaga och behöver juridisk hjälp PRO BONO för detta. Därför vädjar jag till dig som kan eller vill ställa upp eller som kanske känner nån som kan eller vill hjälpa Klara. Läs Klaras eget inlägg här!

Klara

Klara i slutet av januari i år.


När jag tänker på Klara
och andra i liknande situation känns mycket annat så väldigt… oviktigt. Jag är totalt ointresserad av den sporttävling som pågår just nu, till exempel, och funderar starkt på att tillfälligt avfölja alla Twitterbekantingar och dito vänner som skriver om eländet. Likaså årets mediokra pest – det är samma skit som alltid. Men samtidigt är det märkligt att när det gäller evenemang som dessa två – sport och nöje –  finns det såväl medieutrymme som pengar i samhället! Gäller det sjuka människor som behöver ekonomiskt stöd för behandling, vård och hjälpmedel, då finns det inte en krona. Är det inte konstigt? Är det inte egentligen denna ignorans av människor som innebär att ha noll koll på omvärlden???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-epos.


Igår kväll såg jag
det som återstod av The Kennedys (2011), serien som SvT1 har visat under fyra kvällar. Starten gick i fredags, på John F Kennedys dödsdag.

Jackie och Jack

Jackie och Jack – the real.


Jag tycker att det var en storslagen serie,
ett riktigt epos över familjen Kennedy. Men främst förstås sönerna, varav den ene blev president och den andre mycket troligt hade blivit om han fått leva.

Skådespelarinsatserna var enorma! Och då avser jag inte enbart porträttlikheten som ibland var kuslig…

The Kennedys

The Kennedys – skådespelarna.


Om jag ska ha nån kritik
mot detta epos är det möjligen att vissa händelser berörs så hastigt. Men samtidigt finns det ju så mycket intressant att berätta. Och vi får se glimtar av systern som lobotomerades, Jacks nästintill sexmissbruk, hans smärta, Jackies och Jacks ”behandlingar” av en rätt suspekt doktor, affären med Marilyn Monroe, pappa Joe, som kysser sin sekreterare utan att fru Rose låtsas om att hon ser – trots att hon befinner sig i samma rum…

Jaa, man skulle kunna både skriva och dramatisera för TV ännu lite mer om den här familjen. Men för ett tag nu är jag ganska nöjd och tillfreds med det jag har fått uppleva dessa fyra kvällar.

The Kennedys får högsta Toffelbetyg även i slutomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om både flyt och kamp i tillvaron.


I skrivande stund
är jag otroligt trött men mycket tacksam, snudd på lycklig. Det trillade in ett jobb när tillvaron var som mörkast. Jag har fått några månaders ljus när jag får känna mig sunt trött för att jag utför ett arbete. Dessutom får jag skamligt (i mina ögon!) bra betalt. Det gör ju inte ont, precis, efter ett par månaders a-kassa. Ja, det har ju inte blivit mer än ett par månader trots att jag varit arbetssökande hela hösten. A-kassan har karensdagar och dessutom måste man skicka in sina kassakort före ett visst datum i månaden om man ska få nåt utbetalat samma månad. Men man kan naturligtvis inte skicka in ett kassakort ifyllt för framtida dagar.

Det har varit oerhört tuffa månader.  För som alltid i såna här lägen gäller att man har en buffert. Jag hade satt undan lite pengar under tiden jag jobbade dessförinnan. Men pengar räcker ju inte för evigt…

Guldpengar

Buffertslantar räcker inte för evigt…


Mina tankar
går till alla som kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Alla som borde slippa denna kamp. Det är så många runt omkring mig som har det oerhört tufft just nu. En del av dem försöker få ersättning från Försäkringskassan men misslyckas. Andra jobbar så mycket de bara kan – och ändå räcker inte pengarna till hyran och andra räkningar. Inte om man dessutom har barn som måste ha mat… Och så finns det de som tvingas jobba fast de är sjuka och de som är friska, men inte har nåt jobb…

Ju mer jag tänker på det desto mer upprörd blir jag över att det är så oerhört orättvist. Man kan ju inte hjälpa att man är sjuk. OK, man ska väl kanske inte tjäna miljoner på sin sjukdom, men man borde ändå få hjälp så att man klarar att betala räkningar och köpa mat samt dessutom betala för läkemedel och behandlingar. Och jag tycker också att det ska löna sig att jobba. Man ska inte behöva vända på exakt varenda krona då.

Det är därför jag skäms när jag läser vad jag får i lön på mitt anställningsbevis. Jag skäms och undrar om jag är värd den månadslönen när andra har det så tufft.

Jag har flyt i tillvaron just nu. Det har hänt så många bra saker under kort tid att jag nästan går och väntar på en katastrof som väger upp det hela. En annan spännande grej är att förlaget får mina 30 sidor den här veckan. Hur ska de reagera där? Blir det exalterade och vill att jag ska skriva den där boken de hittills bara har läst synopsis på? Enligt min mellanhand ÄR de intresserade. Så även mellanhanden – som i nåt mejl funderade över en dramatisering för teaterscenen…

bok

En bok. Som jag ska skriva?


Inte är det så konstigt
att det snurrar bra i skallen för tillfället… Tankar kring vilken väg jag ska välja – OM jag nu får ett val.

Och mitt i allt dyker det upp små hälsningar från mina före detta kollegor. Hälsningar som rör mig till tårar. Därför att jag känner mig uppskattad, jag är inte glömd, jag har varit en del av deras liv. Och jag saknar dem! Jaa, jag saknar dem.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Inte nog med att du skaffar barn med en fransman, du går och får cancer också!

Nånting i den stilen säger Jenna till sin mamma i en av de starkaste scenerna i filmen I taket lyser stjärnorna (2009). En annan stark scen är när Jenna kryper upp i mammas säng på sjukhuset och de gråter tillsammans. Jag spelade in filmen på min DVD-hårddisk för snart ett år sen från SvT 1. Så länge har jag väntat med att se den – jag har inte vågat förrän nu.

I taket lyser stjärnorna

En film om att bli vuxen.


Jenna är en tonårstjej,
på väg att bli vuxen. Hon har vuxit upp med sin mamma, pappan var, som sagt, en okänd fransman. Men så blir mamma sjuk. Mamma tappar allt hår av sin behandling och folk glor. För Jennas mamma var den snyggaste tjejen i skolan en gång i tiden. Jenna och mamma flyttar till mormor som bara tjatar. När Jenna inser att resan till Thailand med mamma aldrig blir av rasar tillvaron. Hon blir så himla arg. Mest av allt blir hon arg på mamma. Vilken tur att hon har sin nya kompis Ulrika (snyggt namn).

Första halvtimmen undrade jag om jag skulle vilja se klart den här filmen. Jag kände mig som helt fel målgrupp, för detta var en ungdomsfilm, tyckte jag. Men sen dras jag in i filmen. Känner med såväl dotter som mamma – och även med mormor. Det går inte att stoppa tårarna när de väl kommer.

Det här är en skitbra film om en jävla sjukdom(sgrupp).

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen – med alla dess möjligheter.


Det sägs att när Fan blir gammal
blir han religiös. Jag är ju född på stenåldern, så jag börjar bli till åren kommen. Religiös börjar jag däremot inte bli. Min tro har jag haft med mig genom hela livet. Det är emellertid inget jag pådyvlar nån annan. Det är min tro. Min personliga. Jag tror lika mycket idag som igår.

Rubriken till det här inlägget kan få vem som helst att misstänka att jag har gått med i nån mystisk sekt. Det har jag inte! Det var lite det jag ville rådda i inledningen. Men jag vill andas positivism, för idag mår jag riktigt bra! Den här dan har börjat helt fantastiskt! (Tyvärr har jag inte fått jobb eller så, men ändå!)

För första gången den här säsongen noterade jag minusgrader på termometern. Jag har sovit med öppet fönster i natt och det är minst sagt kyligt i sovrummet – såsom jag vill ha det. Mina stackars krukväxter vill emellertid inte ha det riktigt så svalt. Därför måste jag hitta nån sorts kompromiss.

Termometer med minusgrader

Kylig morgon! Säsongens första minusgrader här.


Himlen är emellertid klarblå
och därför tänker jag ge mig ut så snart jag är redo för att ta lite bilder. Bättre ljus än idag kan man inte få! Jag har ingen aning om vart mina fötter ska bära mig, men nånstans blir det. Högerfoten gör fortfarande ont, men jag kollade upp den tänkbara skadan på nätet. Det är verkligen och troligen ett uttänjt ledband och det bör bli bättre inom två, tre veckor. Nu har det gått en och en halv.

I morse hittade jag två riktigt intressanta och spännande jobb att söka! Det ena kan till och med tänkas vara här i Uppsala. Jag ansträngde mig verkligen med mina ansökningar och har tagit till mig det Twitter-Asa och Anna W föreslog. Ha! Det är inte alla människor som har två personliga coacher! Det är heller inte alla människor som är fräcka nog att be två nya vänner om hjälp med detta… 😳

En blomma till håret

Tack, Twitter-Asa och Anna W!


Min dag idag
har faktiskt inte så många punkter. Dagens jobb är sökta. Det finns en maskin torr tvätt att lägga i lådor eller strykhög. Promenaden planeras för fullt. Jag har lagt in alla mina räkningar för betalning och försöker ha is i magen att det kommer in fler kronor än de 4 950 som a-kassan har skickat idag. Det saknas 3 800 kronor. Om jag avstår tusenlappen till mat som går direkt till ICA-kortet saknas det bara 2 800. Det borde gå att skrapa ihop! Reparationsfondspengar, var är ni? Inkomstförsäkringen, snälla kom!

Innan jag ger mig ut på promenad ska jag ta en kort flukt i bladen. Jag läser rubriker och ser att Björn Borg stänger butiker i Holland, att Stockholmsbörsen går uppåt och att man kan chatta om skilsmässor idag klockan 16 hos DN. Vidare noterar jag att fästingbett kan ge köttallergi och att Christy Walton är världens rikaste – kanske elakaste också? – person. (Jag har ingen aning om vem Christy Walton är.) Värst i Stockholm tycks vara att 10 500 personer i Vasastan är utan internet. Jämför det med hur många människor i Afrika som är utan el och vatten… Bara jämför lite… Och bråket mellan Hanne Kjöller och Janne Josefsson fortsätter. How about some communication, folks???

Vidare noterar jag att Uppsala är väl representerat på Bokmässan. Till och med min Nästanbror nämns i lokalblaskans artikel *ritar ett stort kryss i innertaket*. Ordkriget om vården på UCC fortsätter och man undrar hur många liv miljöpartisterna sätter på spel med dessa sandlådefasoner… Får mig att definitivt aldrig rösta på det partiet. Hur kan man vilja sätta käppar i hjulen för behandling av svårt cancersjuka? Det övergår mitt förstånd. I stället för vård läggs det hellre pengar 220 miljoner på ett parkeringshus. Maj gadd…

Jag vet inte om den här dagen är så fantastisk, egentligen… Men jag tänker göra det bästa jag kan för att min dag ska fortsätta vara det i alla fall.

Vad händer hos dig idag??? 


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan åker omkring lite i omvärlden på nätet, bland media och så.


Det är svårt att ta sig ut hemifrån ibland.
Vissa dar får man tvinga sig. Men idag ska vi nicka pick framåt seneftermiddagen och det blir gott! Först gör jag emellertid ett åk bland nättidningarna. Man måste ju hålla sig lite à jour… Häng med om du vill, stå kvar om du känner för det. Dä bar’ å åk, annars!

 

Vi leker att du är en katt

En del människor är katter utan stake svans.

Pelle Svanslös hus stänger. Och skälet är att ekonomin inte går ihop. Redan på söndag den 25 slår portarna igen. Huset invigdes 2004. Lite synd, dårå, tycker jag, för Pelle Svanslös är ju liksom en riktig Uppsalaprofil. (Sen finns ju Pelle utan Svans, men vad jag har hört av en liten fågel har denne flyttat till en mindre ort utanför stan. Eller… hur var det nu? Var Pelle utan Svans sambo eller..?)


Köerna till UL-center är kvar.
Men jisses… Nu har ju till och med jag lyckas läsa mig till att jag kan byta in mitt värdekort hos ett ombud och inte nödvändigtvis hos UL-center på stan. Jag åker hellre bil till mitt ombud än till centrum med mitt kort. Före den 29 augusti bör jag byta in värdekortet, för efter den dan kan det inte användas längre. Men när de nya värdekorten kan börja användas förtäljer inte historien. Lär inte bli mycket folk på stan den sista helgen i augusti… Om folk inte åker bil. Men det har man knappast råd med med tanke på de parkeringsavgifter som är i centrum.

 

Doktor

Nu får doktorn remittera till UCC!

Landstinget kovänder om UCC. Och DET tycker jag är bra! För det här har varit en av de löjligaste och mest prestigefyllda dumheterna jag har varit med om! I vintras vägrade Sjukstugan i Backen att skicka patienter till kliniken, där det finns såväl medicinsk expertis som högteknologisk utrustning för behandling av patienter med bukhinnecancer. Alltså i vårt landsting. Andra landsting har remitterat sina patienter hit. Våra patienter har fått remiss till exempel till Frankrike. Eller betalat själva för vård på UCC.
Som han den där i rosa tränkan brukar säga när Horace avslöjar namnet på Nobelpristagaren i litteratur:

Äntligen!

”Fler borde tänka på språklagen”. Det säger författaren Thomas Bannerhed och då tar Dagens Nyheter och slår upp det stort. Inte när en ödmjuk – HA! -Toffla bloggar om det, inte (det har jag gjort så många gånger att det inte går att länka till allt jag har skrivit om klarspråk…). Då reagerar knappt nån. Men detta ÄR ett problem och myndigheter följer inte språklagen som de borde!bra att även Thomas och Dagens Nyheter uppmärksammar det, ändå.

 

min nya kamera

Min egen kamera.

De använder Instagram mest. Jag har inte reggat mig på Instagram, för jag fotar, publicerar och sparar bilder på annat sätt. Men lite sugen är jag allt… Inte hade jag nån aning om att det redan är 1,2 miljoner svenskar som finns där! Uj, uj, uj… Den typiska instagrammaren är en ung jämtländsk kvinna, enligt en studie som nyligen gjorts. Där ser man!


Sveriges mest populära kaka.
Gissa vilken det är? Jag kan bara hålla med och hoppas på att NÅN bakar nåt smarrigt åt mig endera dan… Har jag inte namnsdag snart? Är det inte Toffledagen? Eller… fyller jag inte 51 och ett halvt alldeles strax..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett spännande paket som kom idag.


Dagens post var… en avi!
En lapp som jag skulle åka till ICA Heidan med för att hämta ut ett paket. Mig veterligen har jag bara beställt några DVD-filmer i sommar. Den senaste som kom, Hitchcock, kom direkt i postboxen. Så jag blev både konfys och nyfiken, förstås. Fästmön och jag slängde oss i bilen (efter att jag först hade besökt Glasbanken på Stormarknaden). Anna var nog lika nyfikis som jag!

Anna vid ICA Heidan
Anna var med.


Det var massor av folk inne på affären,
men vi slapp gå in och tog bara en lapp i förbutiken. Det var bara en kund före mig till Posten. (HA! Augustifarmor, jag har hittat Posten IRL!) Postkillen gick iväg från Postdisken, in i ett bakomvarande rum. Han kom ut med ett ganska tungt paket!

Paketet var från den vänliga CharlotteApoteket Hjärtat som jag fräste så åt på senhösten när jag väntade på besked om c eller C, behandling etc! Hon hade inte glömt bort mig, trots allt! Ja, jag bad faktiskt om ursäkt och Charlotte skickade ett paket julkaffe, så vi skildes inte åt med några hårda ord. Hon lovade mig då, för ett halvår sen, alltså, att jag skulle få testa några av Hjärtats produkter. Och nu kom prylarna! TACK, Charlotte! 

Paket från Apoteket Hjärtat
Paket och brev från Charlotte.


Inuti lådan låg en fin påse
full av spännande prylar…

Påse med fotvårdsprodukter fr Apoteket Hjärtat
Spännande!


Påsen visade sig innehålla fotvårdsprodukter
ur Hjärtats serie Apolosophy. Det var fotskrubb, fotsalt, fotsalva, fotspray och fotcrème samt som bonus, ett nagellack.

Fotvårdsprodukter i serie Apolosophy
Fotvårdsprodukter.


Det kom inga som helst krav
 i brevet om att jag ska skriva om produkterna, men jag tänkte faktiskt göra det. Men först testa, sen tycka och så blogga. Du som känner mig vet ju att jag inte smörar för nån utan är ärlig när jag recenserar saker och ting – om det så är böcker, film, TV – eller andra typer av produkter. Bland annat gjorde jag ju en egen klinisk prövning av VårtFri för att se om de verkligen var så bra som reklamen vill ha den till. (Och för mig var den det!)

Så här i sommartider, när fötterna blir varma, och man som jag måste jobba i gympadojor (visserligen luftiga sådana, men ändå…) för att kunna använda mina inlägg, passar fotsprayen bäst att prövas först!


Livet är kort.

Read Full Post »

Kan tillvaron vara mer brun än just nu? Jag skrev häromdan att det var förtton nyanser brunt. Det är baske mig ännu fler nyanser – om möjligt. Allt är verkligen brunt – vägar, gångbanor, min bil, mina skor, min jacka och en massa annat är brunt.

Skitbrunt!

skulle jag själv säga.

Mamma skulle korrigera mig och säga:

Smutsbrunt, heter det!

Mamma ja… Där är det dåligt nu. Det har varit dåligt i tre dar. Riktigt dåligt. Jag börjar fundera på en tripp neråt om det inte blir bättre, men mamma är som jag, vill vara ensam när hon är verkligt krasslig. Igår kväll pratade vi i sex minuter, kvällen före i fyra minuter. Min mamma brukar kunna hålla låda en halvtimma, 45 minuter. Så hon är verkligen dålig. Och då är det dåligt med långa avstånd. Riktigt skitbrunt dåligt.

Själv mår jag oförskämt bra! Operationen har verkligen gjort mig gott. Jag är piggare och på köpet lättare. Detta förundras jag och är tacksam över. Det finns andra som det har gått sämre för. Till och med hälen känns aningen bättre än sist jag beklagade mig över den. Så det kanske finns hopp om att sporren inte är på väg att bli kronisk. Jag traskar på och alla skor, till och med innesandalerna, jag äger har jag tryckt ner inlägg i. Jag kan inte gå många steg utan inlägg, det gör fortfarande för ont.

håriga ben

Håriga ben är uppe och studsar om nätterna. För nej, jag har aldrig rakat benen i hela mitt liv. //Avdelningen för Onödig Information

 


Däremot har jag de två senaste nätterna
plågats av kramper i benen, framför allt. Natten till igår var värst, då var jag uppe och studsade jag vet inte hur många gånger. I natt flög jag upp bara en gång. Inte vet jag vad det beror på, det finns många teorier om kramp i benen eller sendrag, som en del kallar det. Min egen teori är att jag får i mig för dåligt med vätska. Det noterar jag också när jag går på toa. Samtidigt har jag alltid en vattenflaska tillhands… Kanske har fått en släng av akut diabetes i alla fall..? När jag googlar på nätet – för jag kan googla på nätet! – läser jag att kramper kan bero på att man

  • äter vätskedrivande medicin
  • är äldre
  • är gravid
  • har överansträngt sig
  • har befunnit sig för länge i en obekväm ställning
  • har nedsatt blodcirkulation
  • är nedkyld

Intressant… Jag äter ingen sån medicin, jag är visserligen äldre än somliga, men betydligt yngre än andra, jag är inte gravid och jag överanstränger mig aldrig. Inte heller sitter, står eller ligger jag länge i en obekväm ställning eller är nedkyld när jag ligger under mitt duntäcke. Blodcirkulationen är däremot nedsatt.

Hur kan man lindra symtomen? En del förslag är att

  • äta magnesium
  • äta kalcium
  • äta salt
  • äta bananer
  • äta hasselnötter
  • lägga en bordskniv under madrassen (!)
  • kyla foten/benet
  • ta ett varmt fotbad
  • dricka alkohol- och koffeinhaltiga drycker
  • stretcha
  • dricka vatten

Synnerligen varierande förslag – och i vissa fall rent motsägelsefulla… Jag tycker inte man hinner tänka så mycket mer när krampen sätter in än att man stretchar den krampande kroppsdelen. Och sen tror jag som sagt mycket på att dricka vatten. Vatten, vatten, vatten.

vattenflaska

Vatten, vatten, vatten…

 


Har du några teorier vad gäller orsak och behandling???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »