Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘behandling’

Ett hissigt och dissigt och inte så fnissigt inlägg.


 

Torsdag och då levererar jag som vanligt en lista över den gångna veckans toppar (knopp) och dalar (knäpp). Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mitt liv för tillfället. Men jag lever. Och livet, min vän, det är en gåva!

Knopp


Knäpp

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försökt till ett vardagligt inlägg.


 

Sopra Sasso 2009

Sopra Sasso 2009.

Idag tror jag ryggen har fått spel. Den är värre än värst. Jag trodde först, i min enfald, att den skulle bli bättre med tiden, men min rygg verkar inte ha fattat att det är så det ska vara. Till värk nedtill på vänster sida har nu adderats värk nedtill till höger. Spänningarna i övre delen i ryggen är kvar, men inte lika onda. Min snälla Fästmö masserade mina knutor lite igår kväll, för upptill får man ta på mig. Det är nedtill på ryggen som ingen, knappt naprapaten, får vidröra mig. I morse gjorde det så ont att jag till och med bankade i sovrumsväggen när somliga skrek åt sina barn. Att skrika åt barn verkar inte hjälpa. Att banka i sovrumsväggar hjälper något. För stunden. Och att dricka vin. Igår när Anna hade slutat jobba åt vi goda ostar, kex och druvor som var kvar sen påsk. Till det öppnade jag ett femårigt Amaronevin. Var sitt glas, inte mer.

Gul lampskärm

Påsk.

Solblekt terracottafärgad lampskärm

Inte påsk.

Påsk är det inte mer i år. Jag har tagit bort mitt påskpynt nu på morgonen, det vill säga de gula skärmarna på lamporna i köket. Annars tyckte jag att de var ganska fina, nästan som två små solar där i fönstret. Men nu har vi ju sol utanför, så jag får väl masa mig ut idag på en lätt promenad för att få lite D-vitamin etc.

Nån som tog en… ehum lätt promenad i morse var visst Anna. Jag hade erbjudit mig att försöka skjutsa, men hon föredrog att gå, hade hon skrivit på en lapp i köket. Det var nog tur det, för ryggen vill inte alls vara med idag. Tanken på att vika in sig i bilen är inte särskilt lockande just nu.

Myggbett

Årets första myggbett.

På min agenda idag står att duscha och att trippa över till Tokerian och apoteket. Jag ska handla nånting till middag, annars bara lätta saker. Det här med att bära är inte min grej just nu. Det finns en strykhög i gästrummet, men den får vänta. Just nu har jag inte bara svårt att sitta och gå, jag kan knappt stå heller. Framåt eftermiddagen/kvällen brukar det ryggonda lätta lite. Då ska jag försöka sätta upp myggnätet vid balledörren*. En av oss fick nämligen ett myggbett igår…

Min balle** är för övrigt inte iordninggjord. Jag orkar inte lyfta möbler, rulla ut matta, skura (fel ordning, jag vet). Men den som vill kan slita fram en stol och sitta i dörrhålet när solen tittar runt hörnet nån gång vid 17-tiden.

Tisdag är det idag och vardag på rikt(igt). Jag oroar mig över att jag ska kunna jobba om mindre än en vecka. Det här ryggeländet gick in på sin femte vecka i lördags och det verkar inte bli bättre, medicinering och behandling till trots. Lite halvdeppigt, faktiskt…

Hoppas i alla fall att DU får en bra vardag idag!


*balledörren = balkongdörren

**balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hett inlägg.


 

Clementiner vatten och bok i väntrummet

Jag roade mig med medhavd bok i väntrummet i stället för att jonglera med två ledsna clementiner.

Väntrum i vården är inte roliga. Väntrummet hos min(a) naprapat(er) är inget undantag. Mottagningen är för det första inrymd i källaren till ett av stans före detta sjukhus (ett av de bättre sjukhusen) och bara det är urtist i sig. Sen är själva vänt-rummet vitt vitt vitt och behandlingsrummen små och uschliga. Men ack vilka bra naprapater som jobbar där!!! Idag träffade jag Jens, en trevlig östgöte (de flesta östgötar är ju trevliga) i förskingringen. En Ödesbög, till och med. (Det betyder inte att han är homosexuell utan från Ödeshög.) Ryggen, däremot, var inte samarbetsvillig alls. Jag hade så ont att Jens knappt kunde röra vid den. Därför blev det nålar (akupunktur) idag. Och som avslutning ett liniment som gör att ryggen, fortfarande timmar efter behandlingen, känns som den kokar. Dessutom känns ryggen… riktigt OK i skrivande stund. Bara det är en fantastisk känsla!

Vita krokusar

Vita krokusar vid äldreboendet. Tyvärr är ryggen inte så bra att jag kunde böja mig ner och ta en närbild.

Den Mest Älskade hade medicin att hämta på apoteket bredvid Tokerian, så eftersom hennes arbetsdags slut stämde hyfsat bra överens med min behandlings slut åkte jag till äldreboendet för att hämta henne. Medan hon jobbade klart passade jag dessutom på att gå ett varv runt huset! Jajamens – dagens andra promme! Nu snackar vi rörlighet! Det var så skönt att röra på sig och få frisk luft och ljus. Och få titta på lite andra blommor än påskliljor. Vita krokusar, till exempel.

Sen for vi då till Tokerian. På apoteket gick det snabbt, inne på Tokerian förundrades vi över allt från flodhästar till röktroll, män i basker och galna kvinnor som var nära att mosa mig med kundvagnarna flera gånger (ändå hette ingen av dem Flängört, konstigt nog). Anna och hennes mat- och medicinkassar är nu hemkörda till Himlen och jag är hemma hos mig och fortfarande vaken. Till och med hungrig. Har tagit fram en matlåda med tre våfflor till middag.

Min skärtorsdagskväll ska jag ägna åt att ringa mamma igen (jag har konstant dåligt samvete för att hon är ensam – precis lika ensam som jag har varit hela veckan…). Man ska vara rädd och bry sig om sin ”släkt” när den är så stor som en hel mamma. Vidare ska jag försöka se färdigt en film jag började titta på i söndags. Kanske rentav blir lite popcorn till den.

Några påplingande barn öppnar jag inte för. Jag har som sagt inget godis hemma och om jag hade haft det skulle jag inte ha gett bort en enda bit! Tycker att Rippes idé om att ge påplingande småkärringar tandborstar i stället var helt lysande! Tänk så paffa de små liven blir. Moahahahaahahaaaaaa… 😈

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett födelsedagsinlägg med en hel del gnäll.


 

Blåsippor i glöggmugg

Blåsippor i glöggmugg, plockade tidigt på födelsedagsmorgonen av äldsta dottern.

Det var Fästmöns födelsedag igår. Och oavsett mående ville jag självklart åka dit. Nu hade jag bara hunnit få hem presenter i form av böcker. Tack, Bokus, för att ni finns! Jag hade inte haft möjlighet att skena i affärer. Därför gjorde jag ett litet presentkort att användas i valfri klädaffär. Och så tog jag med en flaska Amarone från vinskåpet. Alltid något.

Anna födelsedagen 11 april 2014

Födelsedagsbarnet godkände inte heller den här bilden, men det skiter jag i. Hon är så söt!

Anna hade blivit firad av några av barnen samt mamma och pappa tidigare på dan. Till kvällen var det min och de två äldstas tur. Lillknodden hängde förstås med på ett hörn!

Eftersom Anna inte heller är hundra procent frisk från sin förkylning, blev det middag som till stor del lagade sig själv: grillad kyckling, potatisgratäng och baguette. Det var underbart gott och jag åt alldeles för mycket eftersom jag inte hade ätit riktig lagad mat på en vecka. Till dessert blev det kaffe och en bit hallontårta.

Min rygg var jättebesvärlig igår eftermiddag och kväll, så jag satt så gott jag kunde på den hårdaste stolen när vi åt middag. Sen låg jag mest på golvet resten av kvällen och tittade på min älskades söta fötter under bordet. Hårt golv tycks vara den bästa medicinen mot ryggen. Medicinen i tablettform har inte gjort nån sorts verkan alls än.

Annas fötter

Jag låg mest under bordet och tittade på födelsedagsbarnets fötter.


Utanför mina fönster  
har det blivit vår.  Jag missar visst allt sånt i år. Och nästa vecka är det redan påsk..!

På måndag är det tänkt att jag ska jobba igen. Då har jag varit hemma de dagar jag får vara hemma utan läkarintyg. Jag ringde chefen igår förmiddag, men han svarade inte. Lämnade ett meddelande på hans mobilsvar att jag kommer på måndag samt lite grann om medicin och behandlingar. Bad honom ringa tillbaka, fast det gjorde han aldrig. Han fick väl all information av gnällspiken som han behövde.

Små kycklingar i gräs

Annas påskpyssel, små kycklingar i gräs, är väldigt söta också.

Idag är det lördag och jag har åkt hem till mitt. Släppte av Anna vid hennes jobb på vägen. Elias får vara ensam hemma tills nån av storasyskonen kommer. Johan jobbar och beräknas vara den som kommer hem först, klockan 17. Anna kämpar på till klockan 20 och är inte hemma förrän runt 21 eftersom hon bussar. Tjejerna är ute på vift.

Jag hade tänkt ett slag att Elias kunde följa med hem till mig, men jag har så ont och idag behöver jag vila. Smärtan gör mig oändligt trött. Och i skrivande stund har jag ingen aning om hur jag ska kunna jobba på måndag. Ryggen gör fruktansvärt ont. Värst är att stå och gå. Sitta och ligga går nu hyfsat om jag hittar rätt lägen. Men det värker typ hela tiden.

Hoppas du får en fin helg utan smärtor!!! Skriv gärna några rader och berätta vad du gör. Jag behöver få lite input från nån som gör nåt kul.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  diverseinlägg.


 

Jag har uppnått dagens mål: vattna mina krukväxter. Lite annat har jag fått gjort också. Eller gjort och gjort… Jag gör minsta möjliga, för idag bråkar rygghelvetet igen. Det känns som en kniv har stuckits in nedtill på vänster sida. Och så har jag sträckt mig, denna gång på höger sida, högt upp och ända upp i nacken. Du må tro att jag längtar efter naprapaten!

däck

Sommardäcken ligger i alla fall inuti min bil nu.

Snälla Johan har redan varit här och lyft in mina sommardäck i bilen. Medan jag får nån sorts behandling av Naprapat-Björn i morgon, sköter bilverkstan om hjulskiftet från vinter till sommar. Logistik, kallas det. Nu återstår att fundera ut hur vinterdäcken ska hoppa in i kallförrådet efter skiftet.  Det spörs, det… Lika snäll som Johan är hoppas jag Björn är stark och gör skäl för sitt namn genom att säga åt min rygg. På skarpen, som de säger hemmave.

Det blev ett samtal till chefen vid lunchtid. Han satt och jobbade. Jag startade jobbmobilen på förmiddagen och kollade av min kalender och en del mejl, nämligen. Tyvärr har jag dåligt samvete för att jag är hemma och sjuk. Ja, jag är dum. Chefen och jag ska höras på fredag igen. Jag har i alla fall sagt att jag mest troligt blir hemma hela veckan och förhoppningsvis dyker upp på måndag. Om jag inte kommer på måndag måste jag ha ett läkarintyg, för jag får inte vara sjuk och hemma längre utan ett sånt. Måndag… det är fyra dagar och lite till till dess. Jag hoppas Björnen gör underverk, som sagt, i morgon.

Infektionen, däremot, måste ha sin gång och symtomen är lindrigare idag. Framför allt är febern lägre och det är positivt. Jag ska inte berätta vad jag hostade upp tidigare. Men…

Det löser sig! sa han som sket i vasken.

När bilen var inkörd i garaget mötte jag en del av de kvinnor som drabbades av gårdagens skott. De bad om hjälp och jag kunde hjälpa dem på ett enkelt sätt. Men som jag ser det finns det fortfarande totalt sett bara förlorare. Kvinnorna i sammanhanget är kanske den största gruppen förlorare, dock.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett beklagande inlägg, tillika uppmanande!


Det känns som om
jag har noll koll på omvärlden. Jag hinner knappt läsa tidningar, varken i pappersform eller på nätet. Bläddrar snabbt nån gång i veckan i nån papperstidning samt surfar in på några tidningar i cyberspace kanske ett par gånger i veckan. Tiden räcker inte till.

Igår gick jag igenom min länklista här på bloggen för att se om nån var inaktuell och skulle tas bort. Hamnade då på QX, där jag har haft konto sen många år. Det tog skitlång tid innan jag kom in, för om man inte är guldmedlem, det vill säga betalar, får man vänta tills man släpps in. Jag fick vänta över en halvtimme. Ibland uppmanas man att logga in så att ens konto inte ska raderas. Jag vill ha mitt konto kvar. Gjorde därför två flugor på smällen, alltså. Men det som slog mig i huvet var att jag upptäckte att en av mina äldsta vänner från Uppsala (numera bor hon nån annanstans) hade gift sig. För typ tre år sen… TRE ÅR!!! Snacka om att jag har noll koll…

brudpar

Min kompis har gift sig. För tre år sen…


Men viss koll på mina kompisar
har jag trots allt. I alla fall på dem jag umgås med då och då. När det blir tid. En av dessa goda vänner är just nu i akut behov av hjälp. Klara har fått nej på sin begäran om omprövning av ett tidigare beslut av Försäkringskassan om handikappersättning. Inte nog med att Försäkringskassan har fel i sak, anser Klara OCH JAG. De kan inte ens stava till hennes sjukdom. Klara har nu två månader på sig att överklaga och behöver juridisk hjälp PRO BONO för detta. Därför vädjar jag till dig som kan eller vill ställa upp eller som kanske känner nån som kan eller vill hjälpa Klara. Läs Klaras eget inlägg här!

Klara

Klara i slutet av januari i år.


När jag tänker på Klara
och andra i liknande situation känns mycket annat så väldigt… oviktigt. Jag är totalt ointresserad av den sporttävling som pågår just nu, till exempel, och funderar starkt på att tillfälligt avfölja alla Twitterbekantingar och dito vänner som skriver om eländet. Likaså årets mediokra pest – det är samma skit som alltid. Men samtidigt är det märkligt att när det gäller evenemang som dessa två – sport och nöje –  finns det såväl medieutrymme som pengar i samhället! Gäller det sjuka människor som behöver ekonomiskt stöd för behandling, vård och hjälpmedel, då finns det inte en krona. Är det inte konstigt? Är det inte egentligen denna ignorans av människor som innebär att ha noll koll på omvärlden???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-epos.


Igår kväll såg jag
det som återstod av The Kennedys (2011), serien som SvT1 har visat under fyra kvällar. Starten gick i fredags, på John F Kennedys dödsdag.

Jackie och Jack

Jackie och Jack – the real.


Jag tycker att det var en storslagen serie,
ett riktigt epos över familjen Kennedy. Men främst förstås sönerna, varav den ene blev president och den andre mycket troligt hade blivit om han fått leva.

Skådespelarinsatserna var enorma! Och då avser jag inte enbart porträttlikheten som ibland var kuslig…

The Kennedys

The Kennedys – skådespelarna.


Om jag ska ha nån kritik
mot detta epos är det möjligen att vissa händelser berörs så hastigt. Men samtidigt finns det ju så mycket intressant att berätta. Och vi får se glimtar av systern som lobotomerades, Jacks nästintill sexmissbruk, hans smärta, Jackies och Jacks ”behandlingar” av en rätt suspekt doktor, affären med Marilyn Monroe, pappa Joe, som kysser sin sekreterare utan att fru Rose låtsas om att hon ser – trots att hon befinner sig i samma rum…

Jaa, man skulle kunna både skriva och dramatisera för TV ännu lite mer om den här familjen. Men för ett tag nu är jag ganska nöjd och tillfreds med det jag har fått uppleva dessa fyra kvällar.

The Kennedys får högsta Toffelbetyg även i slutomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »