Mindre tid åt papperstidningar, mer åt nätnyheter

Ett inlägg om nyheter. Och om årets sommarpratare!

---

 

Häromdan läste jag i DN – på nätet, förstås, nån papperstidning har jag inte råd med som arbetssökande! – att vi ägnar allt mindre tid åt just att läsa papperstidningar. Enligt artikeln är den genomsnittliga läsningen av papperstidningar 16,3 minuter om dan. Och då är hela världen med i beräkningen. Siffran kommer från brittiska The Guardian, som har publicerat resultaten av en undersökning gjord av Zenith Optimedia.

Nä, den här tidningen finns ju inte, varken i pappersform eller på nätet.

 

Läsningen av papperstidningar har alltså minskat med över 25 procent på fyra år. Inte helt oväntat läser vi nyheter på nätet. Så gör jag. Och jag är inte ensam! Bara 56 procent av svenskarna läser nån morgontidning och bara nio procent läser en kvällstidning i pappersform. Men å andra sidan, de som läser en papperstidning gör det så länge som en hel halvtimme.

Som jag skrev ovan tycker jag att det är alldeles för dyrt att prenumerera på en papperstidning. Dessutom händer det ju saker dygnet runt och jag kan när som helst surfa ut på nätet och kolla senaste nytt. Ofta är papperstidningens nyheter gamla när tidningen anländer på morgonen. Vem vill betala mycket pengar för gamla nyheter?

Samtidigt är jag så gammal (!) att jag ändå tycker att det är nåt visst med att läsa en papperstidning. Kanske inte nyhetsmässigt, men det finns ju mycket annat att läsa i ett blad. Annat, som inte är lika tidsviktigt. Som kulturnyheter, till exempel, recensioner av böcker, filmer, TV, intervjuer med intressanta personer, tidlösa reportage etc.

När det gäller nyheter på webben är det också dessvärre ofta så att det

fort, men fel

som gäller. Jag ser inte bara stavfel och grammatiska fel utan jag ser texter som är så dåliga att jag inte begriper vad där står. Och vissa saker förvirrar mig. Ta bara en av nyheterna idag, den om SCB:s senaste mätning av väljarnas sympatier. Det här skärmklippet är från DN…

Skärmklipp från DN den 3 juni 2015.

… och det här är från lokalblaskan (Upsala Nya Tidning):

Skärmklipp från UNT den 3 juni 2015.

 

Här kan man ju undra vad det är som gäller och om SCB:s siffror ser olika ut hos Dagens Nyheter och Upsala Nya Tidning. För enligt DN är de rödgröna större än alliansen, medan UNT hävdar att alliansen är större än S och MP… Vad är det som är rätt, egentligen???

Jag får känslan att webbnyheter inte alltid är korrekta. Gör webbjournalister verkligen kontroller av källor? Gräver de? Eller trycker de bara ut texter i en rasande fart utan att reflektera över innehållet?

Idag klockan 13 släpper Sveriges radio namnen på årets sommarpratare. För mig är det en rätt kul grej, med hemlighetsmakeriet, presskonferensen och livesändningen på nätet. Därför var det tur att jag inte tittade på Filip och Fredriks program Breaking news igår, för där läckte de nämligen fem namn. Fredrik Wikingsson säger:

Vi tycker att det är breaking news att vara först med att avslöja sommarpratarna […]

Men han säger också…

[…] det är ju inga statshemligheter […]

Nej, några statshemligheter är det ju inte, men ändå tycker Fredrik Wikingsson att det är breaking news. Och Expressen och Aftonbladet, som refererar. Varför förstöra nöjet för en del bara för att få glänsa en stund och vara först?..

Här kan du som har väntat se och lyssna till Sommars presskonferens klockan om årets sommavärdar! Det tänker jag göra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lokalblaskan slår till: TVÅ intressanta artiklar idag!

Ja, jag är helt förstummad. Idag finns det TVÅ (2) intressanta artiklar att läsa i söndagens lokalblaska. Nu har väl tidningen[s personal] överträffat sig själv? Men nåja, med intressanta inte sagt att de är lika bra som gårdagens läsning om slappt språk.

Redan på förstasidan hajar jag till när ordet

TYST!

slår emot mig i negativ färg på svart platta. Det aviserar en artikel inne i tidningen som ska handla om orättvisor och missförhållanden, men framför allt om kritiska röster på myndigheter i Uppsala. Om att som anställd

blåsa i visselpipan.

som det nypoppiga uttrycket lyder. (Amerikanskt larv!)

Rubriken inne i tidningen signalerar det svåra valet en anställd kan stå inför – att våga snacka om missförhållanden på jobbet eller hålla käften. (Artikeln ligger inte ute på nätet. Är lokalblaskan rädd för läsarkommentarer eller för att stöta sig med annonsörer? Man undrar…)

När jag börjar läsa handlar artikeln mest om utredningen om yttrandefriheten, en rättighet vi svenskar har, en rättighet som är skyddad i grundlagen, kära X och andra. Det nämns dock ett fall om en man och en kvinna som jobbade på myndigheter. Två människor som älskade sina jobb, men som såg oroande saker på arbetsplatserna. När de påpekade missförhållandena kallades de in i enrum. Där fick de veta att om de inte slutade prata skulle de bli av med sina jobb. De tu bestämde sig då för att gå till lokalblaskan och prata. Blaskan skrev en text. Men så ångrade sig mannen och kvinnan. De vågade inte. Synnerligen intressant historia! Det hade emellertid varit intressant på riktigt om artikelförfattaren lyft fram nån som hade vågat. För såna finns, jag lovar! 

Resten av artikeln handlar i princip om Göran Lambertz, som är ordförande i Yttrandefrihetskommittén. Intressant läsning det också, men resten av texten dödade ett reportage som kunde ha blivit bra. Nu får vi hoppas att lokalblaskan följer upp med artiklar om verkliga fall. Annars riskerar denna upptrappning att sluta som ett rejält magplask.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Den andra intressanta artikeln handlar om läkaren Peter Moberger som jobbar för Läkare utan gränser. Men den artikeln får man bara läsa i papperstidningen eller om man köper e-tidningen.

Peter Moberger har varit ute på uppdrag för Läkare utan gränser tre gånger, men är sugen på att ge sig ut igen. Han beskriver hur meningsfullt arbetet på fältet känns. Och det är tur att det finns såna som Peter Moberger som vill jobba där ute, för arbetet sker mer eller mindre ideellt. Så är det nån hjälporganisation jag ger pengar till är det just Läkare utan gränser. Folk jobbar nämligen inte inom den organisationen för att bli rika.

Tyvärr avslutas artikeln på det lite slappa sätt som diskuterades igår: med ett rejält korrekturfel. Jag begriper helt enkelt inte vad som egentligen ska stå där. Och sånt tar ju bort en hel del av det braiga med texten. Sorry, men…

Den konstiga meningen är passande nog utmärkt med gräslig turkos understrykning: ”Men han längtar jag…” Vad menas? Ett exempel på slappt språk. Korrekturfelet gör att man inte begriper meningen.

Livet är kort.

Read Full Post »