En filmisk afton

När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.

Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.

                                                                                                                                                                Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..

Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.

                                                                                                                                                                Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.

Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.

                                                                                                                                                      Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…

Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!

Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.

                                                                                                                                                            Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.

När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!

När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…

Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!

En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.

                                                                                                                                                            Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)

Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???

Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.

En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.

                                                                                                                                                                  Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)

Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!

Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:

Nej tack!

(Hans min var obeskrivbar).

Jag har den boken redan!

(Han blev lättad.)

Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛

Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…

En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!

Slutligen en dokumentär, filmad med min tejpade!

Read Full Post »

Tofflan och Toffelmamman på våffeljakt. Och lite annan jakt…

Idag var det bestämt att Tofflan och Toffelmamman skulle ut på våffeljakt. Men först åkte vi för att utföra några andra småärenden. Det höll på att bli en liten jakt i sig. Det som var mest svårt att få tag i på vår inköpslista var RÄTT TV-tidning. Medan mamma vilade ut i bilen på hamnparkeringen – ja, jag tog några rundor inne hos Bok-Anna, men ska göra ett nytt besök på egen hand i morgon – knallade jag upp till stan. Men iiiingen TV-tidning, Jag letade till och med i buskarna.

I buskarna hittade jag bara ett kyrktorn som stack upp.

                                                                                                                                                             Bredvid stationshuset fanns det förr i tiden en kiosk dit Tofflan och hennes morfar brukade promenera för att inhandla kvällstidning. Vi for dit. Kiosken var riven sen länge, men inne i stationshuset var det kiosk i stället för biljettförsäljning. Misstänker starkt att den ursura gubbe som jobbade där förr i tiden skrämde bort alla som ville köpa biljett. Huset i sig var under renovering, så jag tog i stället en bild på det vackra tingshuset mitt emot. Det används inte längre som tingshus, men nånting försiggår där inne, tror jag, eftersom jag såg nån trimma häcken.

Vackert hus, men inget ting längre.

                                                                                                                                                            Mamma hade blivit tipsad om Mallbodens kafé. Det skulle ligga nånstans i närheten av Motala verkstad, lite osäkert var exakt. Vi snurrade och irrade lite och dåligt skyltat var det, men till slut nådde vi vårt mål.

Mallboden – inte bara kafé utan vandrarhem också.

                                                                                                                                                                Vi hittade stolar som funkade för mamma att sitta i och jag gick in och beställde kaffe och våfflor för 100 riksdaler jämnt för två personer. Det var bordsservering på porslin, men vi behövde inte vänta så länge.

Våffla på Malboden.

                                                                                                                                                               Våfflan var stor och till den serverades sylt och grädde. Kaffet smakade gott.

Mamma, den enda i hela Byhålan som hade jacka på sig, lät sig väl smaka.

                                                                                                                                                                Vi satt som i en trädgård och hade utsikt över Göta Kanal och delar av Motala verkstad samt en docka.

Dockan.

                                                                                                                                                            Utanför på kanalen gick flera båtar förbi. Bland annat passerade Kung Sverker.

Kung Sverker kom förbi.

                                                                                                                                                             Den som hade velat kunde sitta inomhus, men det ville ingen denna lite mulna, men kvalmiga dag. Mallboden har även konferensverksamhet och öppet för planeringsdagar, bröllop,, begravningskaffe, dop och liknande.

Mallboden interiör med lite märklig konst på väggarna.

                                                                                                                                                            Efter fikat tog vi en promenad i omgivningarna. Det gick faktiskt ganska bra för mamma att rolla runt på stigarna.

Promenadväg på området som funkade för rollatorburna personer.

                                                                                                                                                                Vi tittade lite på vandrarhemmet, men tyckte väl inte att det såg så väldigt inbjudande ut från utsidan. Säkert kallt och dragit på vintern, tänkte jag…

En del av vandrarhemmet.

                                                                                                                                                         Motala verkstads gamla lokaler höll på att renoveras och står sen till uthyrning. Man kan ju inte säga annat än att läget är vackert…

Motala verkstads lokaler renoveras och uthyres.

                                                                                                                                                               En ilsken jycke skällde ut mig och alla andra i sin närhet. Inte ens ett dopp i kanalen fick tyst på honom. Ett synnerligen nervöst exemplar, alltså. Jag hade inte pallat att vara matte nån längre stund… Den ilskna jycken var inte värd att fotas, så här en bild över kanalen i stället.

Göta kanal på ett av de ställen där den är som vackrast.

                                                                                                                                                                 På väg tillbaka till bilen insåg jag att det verkade vara populärt att fira jul(i) i Metropolen Byhålan.

Först en julgran…

                                                                                                                                                               Nu är det liksom jul(i) igen…

Sen en jultomte…

                                                                                                                                                               Nu hade vi bestämt oss för att göra ett riktigt våffeltest och bege oss till NÄSTA våffelställe vid sluskarna slussarna i Borenshult. På vägen dit blev jag bara tvungen att stanna och fota det gamla Konsumhuset!

Ett av kooperationens första, numera bostad.

                                                                                                                                                                Vi var inte ensamma i Borenshult. Kaffe och våfflor serverades i en kiosk intill första slussen från stan sett. Det var svårt för mamma att ta sig upp på den trälagda ”kioskverandan”, så jag fick putta på lite. Vi satt på träbänkar. Tyvärr skymdes utsikten mestadels av ett gäng varav en gubbe hade tuttar och en tant hade inga. Tuttar, alltså.

Passade på att fota lite när sikten inte var skymd en stund.

                                                                                                                                                               Slussarna är märkliga saker. Och just det här stället kallas för Skilsmässodiket. Det förstår man när man ser – och framför allt hör – paren som kommer och ska slussa sina båtar…

Längst ner mynnar kanalen ut i sjön Boren. Där uppträdde min mamma i sin ungdom med figursimning med facklor, berättade hon!

                                                                                                                                                                   Kaffe och våfflor kostade här endast 60 kronor för två personer. Det bordsserverades på pappersporslin och med plastbestick, grädde och sylt vid sidan av våfflan. Våfflan var visserligen något mindre än den på Mallboden, men ärligt talat var både kaffe och våffla minst lika goda i Borenshult som på Mallboden!!!

Våfflan i Borenshult var något mindre än den på Mallboden, men smakade minst lika bra – och till ett bättre pris.

                                                                                                                                                                   Mamma tyckte likadant och avnjöt dagens andra våffla.

Mamma gillade våfflan i Borenshult.

                                                                                                                                                                  Vi tog en liten åktur innan vi vände hemåt för att vila en stund innan vi ska ge oss ut på middag. Måste ju försöka få lite aptit till klockan 19… Mamma åker färdtjänst, jag har bestämt mig för att promenera. Våfflorna måste ”bort”, liksom…

Men helt klart en lyckad våffeljakt!!!

Read Full Post »

Tidig lördagsmorgon i december

Det är tidig lördagsmorgon. Ute är det mörkt och ungefär fyra grader kallt. Nånting faller försiktigt genom luften. Jag har skjusat Fästmön till jobbet – hon började klockan sju och ska vara där ända till klockan 16 – och idag var det INTE roligt att gå upp. Vi var jättetrötta båda två och sov som bäst när mobilalarmet jazzade loss.

Ibland brukar jag gå och lägga mig igen, dessa lördags- eller söndagsmorgnar när jag har skjutsat Anna till jobbet tidigt. Men idag har jag lite att fixa, för nånstans vid 13-14-tiden kommer mamma idag. Fast först blir det en stund vid datorn och så lite softning med java och lokalblaskan.

En stunds softning med… läskiga nyheter, som det verkar…

                                                                                                                                                      Mina tre blåa hyacinter har ännu inte börjat dofta jul och jag längtar. Men kanske blir juldoften mer påtaglig när jag har införskaffat Årets Gröngöling, det vill säga en gran. För en sån måste man ju bara ha. En ÄKTA gran. Slaktar-Pojken var så snäll och har lovat att gå till ICA Solen idag och köpa en gran till familjen i Himlen. Det är gott att veta att han är en snäll och hjälpsam son till sin mamma – när han orkar och vill. Men jag har märkt att han oftast orkar och vill om man ber honom.

Jag ska poppa över till Tokerian och inhandla frukt och fikabröd, annars blir jag väl hemma och väntar. Kanske tar ett snabbvarv med dammsugaren. Så här års drar man in så mycket grus och skräp – även om vi bara är två försiktiga vuxna här just nu.

När mamma kommer tänkte jag bjuda på kaffe och nåt gott till det och i samband med detta måste jag ju berätta om kusin M:s frånfälle. Det gör mig ont, för jag vet att mamma blir ledsen, men jag kan ju inte undvika att berätta det. Fast jag bävar, jag vill ju att hennes vistelse här ska vara trevlig och mysig. Igår när jag ringde runt till några av Kusinerna – och även en syssling till mig själv – insåg jag att de blev rätt tagna. Till och med de två som jag alltid upplever som starka och positiva och pigga blev ledsna. Och går jag till mig själv så tänker jag förstås på mitt eget liv och leverne och hur det kan ända bara så där, POFF!

Jag träffade inte kusin M så mycket, för hon hade för länge sen flyttat från Metropolen Byhålan med sin familj när jag växte upp. Men mamma har berättat att hon och jag var där några dar när kusinen och maken var i Paris. Syftet med vår vistelse var att passa de tre barnen, mina sysslingar, som då var mellan fem år och tonåringar. Jag var så liten och minns ingenting av detta, men mamma sa att syssling C var så snäll och skjutsade runt mig i deras vagn – min egen hade ju blivit stulen så jag fick lära mig att gå rätt snabbt – och lekte med mig. Syssling M minns jag får nåt av hans roliga uttryck och så hans intensiva blick – en blick som jag tror att han har kvar även idag. När kusin M och maken återvände från Paris fick jag en docka som jag kallade för Marie. Marie var den enda docka jag lekte med som barn, för som pojkflicka var det bilar, garage och LEGO som gällde.

Liten Toffla drar dockvagn troligen innehållande dockan Marie.

                                                                                                                                                         För några år sen träffade jag kusin M i samband med en mosters/fasters begravning i Byhålan. Vi kom att sitta bredvid varandra under minnesstunden efteråt och pratade en hel del. Jag upptäckte att hon var en mycket underhållande bordsdam och skämdes väl lite för att jag tyckte det var så trevligt – det var ju faktiskt begravningskaffe… Kusin M tyckte att jag hade min morfars snälla ögon och jag blev smickrad för min morfar, han var den snällaste som har gått på denna jord…

Annars har vår släkt en hel del mörka historier och jag och syssling M har skojat om att att skriva en bok om detta tillsammans i sann Stephen King-anda. Vi kan säkert få god hjälp av kusin B som släktforskar och som har, vad jag förstår, hittat ett och annat lik i garderoben..! 😀

Read Full Post »