Djupdykningar

Alltså…

Orka!

Jag har varit på helspänn ett tag inför förmiddagens lilla utflykt och jag var skittrött när jag åkte hem från jobbet. Eftersom mamma ringer så gott som varje dag, passade jag på att ringa henne – från bilen. Ja, jag veeet! Men jag har blåtand, alltid något. Vi pratade hela vägen hem och det var riktigt trevligt trots att jag var trött och fick höra det senaste om diskbänksbelysningen, ventilationsarbetena och maten. Men idag var mamma snäll och då blir jag snäll. Och glad. Men sen blev jag lite ledsen igen över en dålig nyhet. Djupdykning.

Hemma i New Village blev det första jag gjorde en djupdykning ner i tvättmaskinen. Nu pallar jag inte att tvätta mer än en maskin i kväll, så nästa kör jag i morgon.

Så hittade jag en lapp om fönsterbytet. Nu på tisdag kommer de hit och ska mäta fönster och man anmodas att ta bort prydnadssaker och krukväxter från alla fönster. Alla. För min del handlar det om 42 krukväxter. Var ska jag ställa alla dem, liksom??? Nej jag menade inte prydnadssakerna utan krukväxterna, pucko! Dessutom blir jag sen hem på måndag kväll när detta måste göras eftersom jag ska till frissan och få håret finfint fixat. Djupdykning. Och funderingar på när i h-e jag ska hinna slänga om till sommardäck. Vi åker ju på torsdag…

Sen skulle jag äta nåt och dök ner i brödburken. Köket serverade en ostsmörgås och en smörgås med kalkon och mimosasallad samt en Christer Lindarw* till kvällsvard. Sällskapet var min bok på gång, en riktigt rysligt spännande historia!!!

Många djupdykningar i kväll.

Tvätten blev klar och hängdes upp, men innan dess hade jag duschat och tvättat håret. Provade Fästmöns Niveas duscholja idag. Den doftade gott och var väl inte lika uttorkande som vanliga duschcrèmer, men inte speciellt fet heller. Nej, inget för mig.

Kvällens höjdpunkt hittills har varit telefonsamtalet med min Storasyster. Det är så skönt att kunna prata om ”allt” med henne! Utom vad som står i de låsta inlägg som bara jag själv har lösenord till. Det är otroligt skönt att kunna skriva helt fritt i dessa inlägg. Det är befriande, kort sagt! Men Storasyster, som jag egentligen inte alls är släkt med, är också befriande att prata med. Vi kommer ju alltid fram till samma sak:

Vi är sniggast och klokast och bäst, helt enkelt.

Och sen skrattar vi åt mina stora elefantöron, gigantiska kran och båtar till fötter samt hennes potatisnäsa och en och annan autostrada (som inte har med oss att göra, märk väl!) med mera. Vi är inte nådiga!

Klockan 21 ska jag åka med Annas grejor till hennes jobb och plocka upp henne själv för vidare färd till Himlen. Jag återkommer väl till New Village precis till läggdags. Djupdykning i bingen, alltså.

Eh… ja just det! Sa jag att jag klämde en finne på näsan också? Den GIGANTISKA näsan.

*en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

Kaka och kaffe och ett rasande tempo

Förmiddagen har gått i ett rasande tempo. Ehum… det känns som om jag skriver denna mening allt som oftast. Men det är inte för att beklaga mig utan för att jag gillar det! Tillvaron blir tyst och stum när jag går hemma sysslolös. Nu fylls mina dagar med liv, stimulans av intellektet och träning i sociala kontakter. Framför allt: det är så roligt!

Jag jobbar vidare med mina forskartexter och under dagen beräknar jag få förslag på två av sex startsidor klara. Det känns mycket spännande! Jag fick dessutom till en läcker bild på en av sidorna – tagen med min tejpade mobilkamera… Fast det vet inte Carl om, då skulle han nog protestera. Den var inte hundra procent bra, men jag Photoshoppade den lite och lyfte fram två starka signalfärger – samt den otroligt söta filmstjärnehunden Trixie som du även kunde se på en blogg nära dig igår.

Jag vet inte hur många som stack in huvena under förmiddagen och påpekade att det var fika, men jag kom inte ner i fikarummet förrän halv elva. Och då var där ju tomt… Tog ändå en mugg java och en kaka och började bläddra i Svenska Dagbladet.

Kaka och kaffe smakade fint vid halv elva också.

                                                                                                                                                                                                                                               Men så fick jag sällskap av C och vi hade en givande pratstund kring en del mindre trevliga erfarenheter vi har med oss i våra bagage. Det är så befriande att prata med nån som verkligen förstår, nån som har varit utsatt för det själv. Och det blir inget ältande, bara konstateranden och faktiskt peppningar. En hjälp att gå vidare! Jag suger i mig all sån hjälp!

Idag är jag stolt över mitt sifferminne! Det hjälpte mig att komma ihåg att gratta nån på födelsedagen. Nån som blev glatt överraskad att jag kom ihåg. Nån som i alla fall fått ett paket idag. Jag kunde inte hjälpa det, men jag blev lite beklämd och lite ledsen över ensamheten. Den som kan drabba oss när vi minst anar det i livet. Nu känner jag inte till några detaljer, men ändå. Det gäller att alltid komma ihåg att

[…] Allting kan gå itu

Ett hjärta kan gå i tusen bitar […]

Och jag tänker inte dessa ord av elakhet eller skadeglädje, jag bara konstaterar.

Fästmön messade för ett tag sen att hon har fått ledigt ett par extra dagar. Nu ska jag fundera ut nånting som vi kan passa att göra och som helst inte ska innebära några kostnader… Det blir kanonskönt för henne att få vila ut några extra dagar!

Själv skulle jag behöva vila upp min onda kropp. Fram på morgontimmarna behövde jag uppsöka toa och skuttade ur sängen. Det tyckte min rygg inte om, så den är öm och värkig idag. I magen pågår det revolution efter gårdagens pizza, men det var en smäll jag valde att ta. I vart fall är det inget gallstensanfall utan bara sedvanligt tarmont.

 

Read Full Post »