Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bearbeta’

Ett inlägg om gårdagen och om nattliga drömmar.


De senaste två nätterna
har jag drömt så märkliga drömmar. Bara en av dem var en riktig mardröm – och ändå inte. Natten till igår drömde jag att jag befann mig på ett kaffekalas bland en massa tanter – och en manlig Twitterbekant (en person jag inte har träffat i verkligheten). Det var ett sånt där kaffekalas med sju sorters kakor och kaffe serverat ur porslinskannor med blommor på. Ingen mardröm precis, eller hur?

Brownies Päronkakor Morotskakor

Kakor…


Men i natt,
eller egentligen nu på morgonen, när jag för andra dan i rad somnade om efter en liten utflykt i bil med Fästmön till jobbet, hade jag en riktigt märklig dröm. Den var liksom lite både och. Både mardröm och rolig dröm. Det var sommar. Ur ett öppet fönster hörde jag en ung tjej som hade högläsning från facebook-kontot till en av mina… ska vi säga… anti fan club-personer?  Hon var riktigt spydig och häcklade personen ifråga. Själv blev jag mycket förvånad – och lite full i skratt! – att även nån annan tyckte att den här personen är smått löjlig med all sitt skryt. Samtidigt, utanför huset på gräsmattan, hade det samlats en skolklass, typ en förstaklass. Bland annat trillingtjejer i gula klänningar. Klassen visade sig vara… mina nya grannar… Ändå, trots alla barn, tog jag det rätt lugnt, för mitt mantra är, i dröm som i verklighet:

Det kan inte bli värre än det redan är!

Sen vaknade jag och insåg att klockan var efter nio och att det inte hade blivit nån FEM (= återvända till sängen för att läsa) idag heller utan stensömn i två timmar. Men det är OK. Antagligen behöver jag sova. Och bearbeta kaffekalas och trillingar i mina drömmar…

___________________________

Igår skulle jag för första gången laga en maträtt som är Annas specialitet och som både ungarna och jag älskar: Chicken Tikka Masala. Vi hade handlat hem grejor till maten redan i torsdags. Bara det att när jag skulle kolla receptet, som står på kryddmixpåsen, hittade jag ingen kryddmixpåse. Jag rev ut två (2) skåp i köket, kollade i gamla ICA-kassar, men ingenstans fanns nån jävla kryddmixpåse. Det blev till att köpa en ny på hemvägen när jag hade hämtat Anna från jobbet!

Jag är alltid så nervös när jag ska laga mat åt andra. Vill gärna ta en matlagningsöl så jag slappnar av lite. Hade det inte varit första gången som jag gjorde just den här rätten kanske det hade blivit en cookalong på en blogg nära dig. Nu blev det en cook alone. Men du ska likväl få veta hur enkelt det faktiskt var att laga Chicken Tikka Masala för två personer:

  1. Tärna tre kycklingfiléer.
  2. Stek kycklingen.
  3. Häll på kryddmixen samt minst dubbla mängden vatten mot vad det står på påsen.
  4. Rör ner crème fraiche.
  5. Micra var sitt naanbröd på påse i en minut på 600 W. Stick några hål i påsen.
  6. Ställ fram stark mango chutney.
  7. Jag gjorde en sallad – det var helt onödigt.

Se här så enkelt i mitt lilla bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.


I kväll vet jag inte
om jag ska slå till vid spisen igen eller om vi ska ut till Annas pappa. Under dagen ska jag i alla fall damma och gå ett varv med dammsugaren. Det är fasen så mycket grus man drar in så här års!

Senare i afton är det dags för Bron. Spänningen är på topp i denna fantastiskt braiga svensk-danska TV-serie!

Fantastiskt braiga kan man inte säga om de filmer vi kollade på igår kväll! Maj gadd! Den ena filmen stängde vi av efter en halvtimme, den andra filmen såg vi till slutet, men den var mest bara konstig. Som tur var visade SvT säsongens andra avsnitt av Downton Abbey, annars hade tittarkvällen blivit ett totalt fiasko!

Nu har jag avslöjat att jag följer två TV-serier, Bron och Downton Abbey. Men följer DU några TV-serier och vilka då, i såna fall? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ganska typiskt, toffliskt fredagsinlägg.


Fy te rackarns så trött jag var i morse!
Detta trots att jag sov gott och bra hela natten, ända tills harpan på Ajfånen började tillra nio minuter över sex. Varför just nio minuter, vet jag inte, det bara blev så. Natten innan sov jag emellertid dåligt. Jag tror att dagen hade medfört allt för många intryck. Hjärnan vägrade att bearbeta dem i sömnen, helt enkelt. Sömnbristen gör sig därför troligen påmind idag. Och sen är det ju fredag och veckans sista arbetsdag för mig. Jag ska INTE jobba i helgen – vad jag vet. Men vem vet, det kanske blir en eller annan artikel om det faller sig så. Intentionen är emellertid att vara ledig och umgås med familjen.

Arbetsdagen segar sig fram. Många ser fram emot nästa vecka som medför en röd dag och en klämdag, för somliga också en student. Vilket påminner mig om att ett och annat måste ordnas. En present, till exempel…

studentmossastudentmossastudentmossa
Somliga tar studenten nästa vecka. Men vad blir presenten?


En present till mig själv
beställde jag igår kväll. Eller till och med fyra stycken! Eftersom jag inte riktigt vet hur det blir i sommar med jobb och/eller semester eller väder beslutade jag mig för att bunkra upp med lite bra DVD-filmer. Det kanske man orkar glo på om kvällarna efter jobbet när grillröken eller regnet tvingar mig att sitta inomhus. Jag gillar ju spänning, så det blev dels Hitchcock, dels Maria Lang. Hitchcock är alltså den nya filmen om mannen med samma namn (han behöver väl ingen närmare presentation, eller?). Filmen gjordes förra året och den 12 juni släpps den på DVD i Sverige. I rollerna som Alfred och hans fru Alma ska jag få se Sir Anthony Hopkins och Dame Helen Mirren. Adligt värre! Sir Anthony är riddare sen 1993, vilket gav honom Sir-titeln. Dame Helen adlades 2003. Men vilka toppenskådisar!

hitchcock
Adliga skådisar i denna rulle!


För ett tag sen var Fästmön och jag
på bio och såg Mördaren ljuger inte ensam, baserad på den första Maria Lang-boken med samma titel. Vad jag förstår ska det bli ytterligare fem filmer. De första tre kommer ut i juli, augusti och september på DVD. Det är detta första ”Maria Lang-paket” jag har beställt. Men jag kan ju inte hålla mig utan har bett att få filmerna hemskickade vartefter de släpps. Den första släpps preliminärt den 10 juli och den har jag ju alltså redan sett. Film två, Kung Liljekonvalje av dungen, som faktiskt har filmats tidigare, släpps preliminärt den 7 augusti. Tredje filmen, Inte flera mord, kommer preliminärt den 4 september.

Maria Lang-paket ett
Tre Lang-filmer släpps i sommar.


Men i kväll blir det nog inga filmer,
utan möjligen Crime Night på Kanal 9 – så långt jag nu pallar (får väl ta prästostbågar till hjälp). Jag planerar också att läsa ut Fyra dagar i april så att jag kan knacka ner en recension av boken innan jag tar helg.

Och slutligen, dagens lärdom: Hur man tar en skärmdump på mobilen! Synnerligen användbart eftersom man då skapar en bild.

Vad händer hos dig i helgen??? Skriv gärna ner några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tidigt i morse började jag läsa Rikard Woffs självbiografi, Rikitikitavi. Och det var när jag läste inledningen som jag kunde formulera tankar och ord och skäl till varför jag bloggar såsom jag gör, delvis. Jag tänker på de dagboksliknande inläggen.

Rikard Wolff skriver att hans pappa alltid förde dagbok, åtminstone några rader varje dag. Men när pappan dog ville mamman varken ha de efterlämnade pappren eller fotona. Så var det lite när min pappa dog också, även om det inte handlade om vilja. Även min pappa skrev små dagböcker och just några rader varje dag. Det kunde handla om allt ifrån vem som hade ringt under dan eller dödsfall bland släkt och vänner.

Även min pappa skrev små dagboksanteckningar.


När min mamma skulle flytta
från huset var vi tvungna att gå igenom allt. Vi var också, till skillnad från Rikard Wolff, tvungna att kasta pappas alla dagböcker. Rickard Wolff tog hand om sin pappas papper och foton med avsikten att skriva en bok. Min livssituation gjorde det inte möjligt för mig att göra på samma sätt. Detta samt det faktum att mamma tvingades sälja en massa fin, rysk konst som varit i pappas familjs ägo, för en spottstyver via en lurig auktionsman, sörjer jag otroligt idag. Och det underlättar ju inte mitt bearbetande med syfte att kunna förlåta somliga för att de förstörde det liv jag hade för fyra år sen. Nej, jag kan inte förlåta. Jag kan nog aldrig förlåta. Eller… jag är rätt långt från att förlåta.

Men jag kan lämna nånting efter mig som ingen kan kasta. Inte för att jag efterlämnar några barn, som skulle vara intresserade – min släkt dör ut med mig. Den här bloggen kan förstås också dö, raderas, men det går att få cachade kopior. Mina ord ska alltid finnas ute i cyberspace. Och den som häcklar mina ord, den är en hård och empatioförmögen person. Ingen har nånsin tvingat nån att läsa här. Jag bara ger dig mitt liv. Det är bara så, en stor del av syftet med bloggen. Jag lämnar nånting efter mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi pratade om drömmar häromdan på jobbet. S berättade om en dröm om en släkting, en dröm som hade varit så tydlig, så tydlig men som gick ut på att släktingen inte levde. Så på morgonen var S tvungen att ringa sin släkting – som fortfarande levde, visade det sig – och är för övrigt fortfarande högst levande, trots att åldern närmar sig 100.

Änglalik? Njaa…


Jag avslöjade
att jag är bra på att hitta saker. Att se var saker som har kommit bort är. Bland annat. Jag har fler liknande förmågor, men inget jag avslöjar för vem som helst. Som ett litet test fick jag då i uppdrag av S att hitta ett föremål som var försvunnit. Jag svarade:

Det ligger i en plastpåse som står lutad mot ett skåp. Jag vet inte var, men jag ser trä.

Det tog mindre än en kvart så kom S och sa att jag hade sett ett likadant föremål, dock inte det rätta. Och så visade S mig var och hur. Inte minns jag att jag har lagt märke till det, men det kan jag naturligtvis ha gjort. Föremålet låg på en träskiva. Vi får se nu om dess tvilling upphittas endera dan.

Allting har säkert naturliga förklaringar, även drömmar. Jag tror att vi bearbetar saker i drömmar, men vi väver också in företeelser, personer och situationer. Ibland blir det inte riktigt kloka drömmar! Som för min del härom natten. I den knäppaste av knäppa drömmar drömde jag att jag var ihop med ett gammalt X:s X. Och så rökte jag. Som en skorsten. Två cigarretter åt gången, dessutom. För det första finns det inte nåt gammalt X:s X jag skulle vara intresserad av och för det andra hatar jag rökning och cigarretter – i verkligheten. Märkligt…

Har du drömt nåt knäppt den sista tiden???

Och… ja, just det… Nästa vecka, på fredag, är har jag varit rökfri i åtta år. Det är det bästa jag har gjort.


Livet är kort.

Read Full Post »

De här märkliga drömmarna fortsätter om nätterna! En natt i förra veckan drömde jag ju om att jag gjorde om hela mitt nya arbetsställes webb. Jag berättade det för både M, som är administrativ chef även där, och den webbansvarige. M skrattade, webbansvarig såg orolig ut. Ja, jag ska verkligen försöka att inte trampa på några tår under de här månaderna…

Drömmar om webberier, mobiler och annat.


Natten efter drömde jag
att jag blev med min älskade mobil. Du vet, den före detta tejpade. Den, som innehåller närmare 1 200 foton, min adressbok och min kalender… Ja, jag behöver väl inte säga att jag vaknade och badade i svett.

Efter dessa mardrömmar hade jag några lugna nätter, men i natt var det dags igen. Jag och ett X som jag ser som en stor parentes i mitt liv åkte vit folkvagn ner till stan. Det var vinter. Jag inhandlade en varm vinterjacka och ett par dito boots. Av nån anledning blev vi osams i bilen senare, varpå hon knuffade ut mig och drog iväg. Det enda jag fick med mig var en hundralapp. Sen löpte drömmen på, jag letade efter den vita folkvagnen och hej å hå, frös gjorde jag, ingen mobil IGEN (dessa mobilförlustdrömmar måste betyda nåt…), inga pengar som räckte till att ta tax hem etc…

Jag vet inte varför jag drömmer så mycket just nu, troligen för att jag upplever mycket på jobbet och måste bearbeta saker och ting i ett omedvetet tillstånd. Idag på morgonen är det dags för

lamb to the slaughter 

igen, det vill säga

lammet ska gå till slakt.

Om en stund ska mitt nya arbetsställe ha stormöte och jag ska presentera mig för alla kloka forskare, högdjur med flera. På engelska, förstås. Igår kväll var jag inte så nervös, men just nu darrar jag på manschetten, kan jag meddela.

Både Fästmön och jag var helslut igår, så efter middagen tog vi en liten promenad och köpte glass. Vi låg med borstade tänder i vår säng före klockan 21. Hade det inte varit för drömmen i natt hade jag känt mig utvilad och lugn.

Vi får se om jag överlever slakten…  Under tiden, kan inte DU skriva några rader om nån dröm du har haft på sistone???

Read Full Post »

När man är med om nånting svårt, till exempel en separation eller att förlora jobbet, följs detta av en sorgeperiod. Det är en period när man ältar och bearbetar det som har skett och det som gör ont. Efter ett tag kommer man förhoppningsvis ur detta tillstånd – en del som nya människor, knäckta eller starkare. En del människor kommer inte igenom perioden alls.

I morse ringde telefonen strax efter klockan tio. Det var en svägerska eller en brorsdotter till min förra sambo. Hur kul är det att bli påmind om ett sånt misstag? Och man kan ju undra hur fina kontakter de har i den familjen, det var liksom nio år sen hon flyttade

Men den tyngsta påminnelsen om nåt som gör ont fick jag av lokalblaskan vid frukostbordet. Rubriken

Utköpt chef åter på toppjobb

på tidningens förstasida drog till sig mina ögon. Och jag läste artikeln. Jag läste den högt för stackars Fästmön, som säkert inte var ett dugg intresserad. Den som vill läsa artikeln på nätet hittar den med rubriken Kränkte kollegor – fick ny tjänst. Jag är inte förvånad över att det inte går att lämna kommentarer på artikeln!

Jag kände till att den år 2010 från Svenska Kyrkan utköpta chefen var tillbaka på Sjukstugan i Backen sen ett bra tag. Personen har arbetat deltid där. Jorå, jag har flera personer inne i organisationen som förser mig med information om chefen i fråga utan att jag efterfrågar den. Jag vill nämligen så gärna gå vidare, men det blir lite svårt när jag ständigt blir påmind om sånt som gör ont.

Därför kan jag säga att jag inte är ett dugg förvånad att Sjukstugan i Backen tar tillbaka chefen. (Jag och några till slog nästan vad om detta för ett år sen. Trodde man att det var safe nu, efter ett år,  att anställa honom utan att nån skulle reagera? Nu har vi nästan slagit vad om vem han ska peta härnäst…) Denna person som arbetade på Sjukstugan i Backen i samma befattning som han nu har återfått fram till 2005. Därefter arbetade han centralt inom organisationen fram till hösten 2009 då han tillträdde en tjänst vid Svenska Kyrkan.

Journalisten Hannah Davidsson har frågat nuvarande högste tjänsteman på Sjukstugan i Backen hur man tänker när man anställer en person som har kränkt medarbetare. Han svarade:

Man förvissar sig om att den bilden inte är den som man delar. Jag har själv jobbat ihop med honom (chefen) så jag känner honom, och jag har även förankrat att rekryteringen skulle ske […]

Om jag tolkar svaret rätt letar man efter avvikande åsikter tills man hittar några som stämmer överens med sina egna. Eller vad menar karl’n???

Hannah Davidsson frågar också vad den högste tjänstemannen tror att personalen på Sjukstugan tycker om att få en chef som tidigare har betett sig illa. Han svarar:

Det får du fråga dem om.

Och det är synd att Hannah Davidsson inte har frågat personalen eller grävt lite mer och frågat personalen som var underställd honom när han jobbade centralt i organisationen, alltså tjänsten han innehade före tjänsten på Svenska Kyrkan. Hannah Davidsson kunde till exempel ha studerat personalomsättningen åren 2007, 2008 och 2009 och enbart med dessa siffror kunnat få intressanta trådar att rycka i.

För en sak är ganska klar och det är att en person som beter sig kränkande mot kollegor och medarbetare inte bara plötsligt gör det. Genom att studera historien skulle Hannah Davidsson ha hittat ett och annat. Jag själv kunde ha berättat om chefens nämnande av min homosexualitet i jobbsamtal, till exempel. Vad har sexuell läggning med arbetet att göra, liksom? På Svenska Kyrkan handlade det tydligen om att chefen skulle ha

[…] skrivit mejl till några anställda kvinnor där han kommenterade deras utseende och klädsel. […]

Nu blev det emellertid utrett att detta inte var kränkande. Ändå blev chefen utköpt. (Så vad var det då, undrar man?)

Under år 2007 slutade, köptes ut eller omplacerades cirka 50 procent av avdelningen som chefen då basade över centralt inom den organisation varunder Sjukstugan i Backen sorterar. Hade det inte varit lite… intressant att undersöka varför? Och två år senare var det dags igen, men då handlade det om cirka 20 procent av avdelningen som slutade eller som köptes ut. Varför personalen ifråga köptes ut fick varken de drabbade eller fackombuden svar på. Vad som sades till övriga kollegor och personal kan man bara spekulera om…

Skälen till att personal slutar kan ju vara allt ifrån att man har hittat ett nytt och bättre jobb till att man inte trivs. Och den som blir omplacerad vågar nog inte säga varför h*n gick med på det – att stå bredvid och se kollegor bli utköpta utan anledning är tillräckliga skäl att tiga.

Ja, Hannah Davidsson, det var synd att du inte grävde lite mer. Men genom att skriva det här inlägget har jag grävt i gömmor i mitt inre som jag hade täppt till. Trodde jag. Att bli påmind om sånt som gör ont… gör väldigt, väldigt ont…

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (bög) respektive sänkning (slamsäck)! Det är inte svårare än så här:

Bög

  • Drömmar (Jag tror de är bra för bearbetning och för att komma vidare!)
  • Fästmön (som jag älskar så!)
  • Omtänksamhet (Det finns på ”jobbet”!)
  • Russintoppar (S bjöd på såna häromdan och jag hade glömt hur goda de är!)
  • Lite framtidsförhoppningar (som jag fick i veckan)

Slamsäck

Read Full Post »

Tror du på drömmar? Jag tror på dem så tillvida att jag menar att jag bearbetar saker i sömnen och när jag drömmer. Blandar det som har hänt med tänkbara lösningar och scenarier. För ofta handlar det ju om att försöka hitta en alternativ lösning eller att se saker i ett nytt ljus.

Fast mardrömmar har jag ju lite svårt att förstå. Men gissningsvis är det några demoner som ska ut ur kroppen. Kroppens och själens samarbete för att bli av med det onda.

Kan drömmar vara förutsägande? Ja kanske. Eller åtminstone mana till eftertanke i vissa frågor. Härom natten drömde jag att min pappa, som har varit död i över fem år stod lutad över mig. Med lyft pekfinger för emfasens skull och allvarlig stämma sa han:

Du måste byta till vinterdäck nu! Du måste byta!

Jag har bokat en servicetid på min verkstad i mitten av november. Det är dags för en sån där stor service som kostar många tusenlappar mer än en vanlig, årlig service. Men det är det värt! Och som vanligt har jag bett verkstan att byta torkarblad – och skifta till vinterdäck. Nu hör jag emellertid var och varannan dag att det varnas för att vintern och snön är på väg. Kanske blir det som förra året, jag får åka till en däckverkstad tidigare än den bokade servicetiden och få däcken bytta.

Det är viktigt att byta till vinterdäck – i tid. Frågan är bara när

i tid

är… Det gäller ju att inte stå där med skägget i brevlådan en morgon när snön har fallit hela natten – och så har man fortfarande sommardäcken på.

Jag minns en otäck historia jag hörde på min verkstad för några år sen. Det var en kvinnlig kund som skulle ha däcken bytta till vinterdäck, men av nån anledning avbokade och ombokade hon tiden flera gånger. Att bli av med bilen en del av dagen passade väl inte in i hennes tajta schema. Bara det att en dag var det snorhalt och kvinnan körde ihjäl sig, med sommardäck på bilen.

Så när jag tänker efter tar jag pappas varning på allvar, men  kollar väderleksrapporterna varje dag. Skulle det dra ihop sig till vinter flyger jag och Clark Kent* iväg till närmaste däckverkstad och byter dem. Det lovar jag dig, pappa! Annars står tiden den 14 november fast.

                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Varning för snusk!

Idag på förmiddagen skrev jag om min… mardröm i natt. Den där drömmen där alla mina böcker och bokhyllor var utbytta. Ja, bokhyllorna var utbytta också, det glömde jag nog att skriva, till nån sorts gammeldags saker med spotlights – klart och gräsligt stilbrott.

Det där med böckerna var ju förstås värst: all min litteratur från de gångna åren utbytt mot Kalle Anka-Pocketar och Tintin-böcker.


Tacka vet jag Tintin! Där är det minsann inget tafs… Men vad är detta? Vad GÖR di???

                                                                                                                                                                       Det sägs ju att en del av våra drömmar är sånt vi verkligen… drömmer om. Inte nog med att vi bearbetar saker i drömmar, vi drömmer ju liksom också om det vi önskar oss.

Så jag började skratta lite när jag läste senaste nytt om Snusk-Kalle Anka! Han gick nämligen omkring på Disneyworld och gosade med barn (ehum..?), blev fotad – och tafsade! I alla fall på en kvinna, en gång, för tre år sen. När kvinnan bad om en autograf – Men hallå! Hur blåst får man vara? En autograf av en seriefigur..? En seriefigur som inte har kalsonger? Fast han är ju faktiskt inte vissa andra… saker heller om man tittar närmare… – passade Snusk-Kalle Anka på att ta henne på bröstet. Den ofredade kvinnan anmälde så småningom tafserierna och begärde ett skadestånd på över       300 000 kronor. (Gick tutten sönder, eller?) Kvinnan menade att hon hade lidit av bestående skador efter händelsen, skador som gjort att hon inte hade kunnat jobba ordentligt. Detta innebar ekonomiska problem. Förutom då att hennes semester hade blivit förstörd, liksom hennes nerver. (Tror nog att de senare var liiite förstörda innan tafsandet!..)


Den här Kalle Ankan är helt oskyldig i sammanhanget och står på Lasse Åbergs museum i Bålsta. Fast det är ju tydligt att han inte har kalsonger på…

                                                                                                                                                            Häromdan ledde det hela till nån sorts förklikning. Jag vet inte vad, men… Det kanske blev kvinnan som betalade Kalle Anka? För alla kvinnor vill väl bli tagna på brösten? Jaså, inte… Hmmmm…

Vad vill jag säga med detta? Att det är en tramsnyhet! Hur mycket kostade inte rättegångslarvet, till exempel? Trött man blir…

Read Full Post »

« Newer Posts