Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bäst-före-datum’

Ett inlägg om bäst-före-datum och livsmedel.


Är du en sån där
som håller stenhårt på bäst-före-datum när det gäller mat? Eller kan du dricka mjölken och äta brödet trots att bäst-före-datumet är passerat? Sen jag blev vuxen tillhör jag den senare kategorin.

Dagens Nyheter skriver idag om amerikanska forskare som hävdar att en stor del av den mat som slängs på grund av passerat bäst-före-datum faktiskt är ätbar. Vad är det för nytt med det???

snuskemat

Mat kan vara roligt! Och snuskigt.


Dagens Nyheter skriver också om en butik i Boston som efter årsskiftet bara ska sälja mat med passerat bäst-före-datum.
Lite nytt men inte helt.

På min förra arbetsplats pågick bland annat forskning kring matsvinn. Dessutom hade man ett projekt tillsammans med Tokerian (av alla affärer!) om att sälja mat som närmade sig bäst-före-datum till mycket rabatterade priser. Det tycker jag är skitbra, på ren svenska! Jag gör ofta fynd som 30 – 50 procent nedsatta priser på kalkonfilé och kycklingfärs. Bröd också. Ska jag inte äta det genast hamnar det i frysen.

kalkonfile o matlagningsöl

Kalkonfilé, troligen inköpt till rabatterat pris på Tokerian. (Ölen, troligen inköpt på Systembolaget till fullt pris.)


När jag var barn(slig)
var jag helnojig vad gäller bäst-före-datum. Idag har jag lärt mig att rätta mig efter mina ekonomiska förutsättningar, framför allt. Men också det faktum att det faktiskt inte är nåt fel på maten. Jag kan dricka mjölk som är en vecka gammal, fil och yoghurt kan vara äldre än så. Datummärkningen av ägg tycker jag är urtöntig, för ägg håller sig länge om de förvaras svalt (vilket de ju gör eftersom jag har dem i kylen – har du dem nån annanstans?).

Hur pass petig är du??? Äter du mat som har passerat bäst-före-datum eller slänger du den???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om klenhet.


Nog för att jag vet att ångest
kan däcka en, men idag är det riktigt läskigt och inte riktigt OK. Jag känner mig klen. Väldigt klen. Klen som i matt, darrig, kallsvettig och orkeslös. Två gånger idag har jag liksom bara däckat. Vill bara ligga ner. Känns om om jag är ett plan på väg att störta. Orkar inte ens sitta. Helt orkeslös. Det är verkligen inte likt mig!

Ett plan o en fågel som en prick

Det känns som om jag ska störta.


På eftermiddagen slocknade jag
ovanpå sängen i en kvart. Vaknade sen av plonk/pling/swish från mobilen. Jag måste lära mig att sätta den på ljudlöst när jag behöver vila! Det var nån vänlig själ som ville tipsa om jobb, ett jobb jag förstås redan hade sett annonsen på. Att tipsa mig om utlysta tjänster är lite grann som att ge mig böcker utan att kolla vad som står på min läslista – jag har i nio och ett halvt fall sett annonsen och läst boken… Men det är välmening och jag kan ju inte bli arg.

Eftersom jag ändå vaknade messade jag Fästmön för att höra om hon och Prinskorven, som har varit med henne på jobbet idag, ville ha skjuts hem. Det ville de. Vädret har varit hur konstigt som helst idag. Rätt som det är är det soligt och varmt, en stund senare kolsvart och ösregn. Just i eftermiddags kom det flera riktiga skyfall.

Vi stannade till vid ICA Solen. Jag ville köpa prästostbågar till kvällen, för jag tänkte dricka öl och bli full i kväll för att dränka mina arbetslöshetssorger. Nu är det tveksamt om det blir så eftersom jag inte mår särskilt bra. Men det kom in nya pengar på ICA-kortet igår så jag passade i alla fall på att köpa ett kilo ICA:s jumbokräftor. Bäst, tycker jag!

ICAs jumbokräftor

ICAs jumbokräftor är bäst, tycker jag.


När jag hade släppt av
Anna och Elias i Himlen började jag känna mig så där klen och svag igen. Jag åkte hem, körde in i garaget och gick sen från garaget och in. Det var som att gå i Lustiga huset. Allting gungade och marken kändes mjuk, som att gå på en gigantisk kudde. Riktigt obehagligt!

Jag satte mig ner, provade att dricka vatten, la mig ner. Inget hjälpte. Kanske nåt ätbart? Jag hade ju liksom bara ätit en skål fil med yoghurt tidigt i morse och en liten påse juleskum, med bäst-före-datum i mars, till lunch…

Juleskum

En påse juleskum med bäst-före-datum i mars i år blev min lunch idag.


Nej jag vet.
Det är inte mycket bevänt med min kosthållning. Så som jag lever lär jag dö rätt så snart. Eller få diabetes typ 2. Hjärtinfarkt. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag orkar inte. Jag kokade i alla fall tre kalkonwienerkorvar och åt tillsammans med bröd och en klick räksallad samt ett par glas mjölk. Nu mår jag marginellt bättre.

Idag kom en kallelse till mammografi om ett par veckor. Tänkte skita i att gå dit, jag vill ju ändå inte leva. Men så kom jag på att jag ju har frikort så då kan jag väl ändå gå. Får se det som en utflykt den dan, lite KBT-träning i att lämna min trygga (nåja…) borg, det vill säga hemmet. Och så är det ju det här att jag bör vara konsekvent! Jag ska inte stå och hytta med pekfingret och säga åt andra att de ska gå och få tuttarna fotade – och sen skita i att göra det själv! Nej. Därför har jag lagt in mammografin i min kalender! OCH en påminnelse dan innan!

Nu måste jag vila en liten stund till innan jag försöker komma ihåg vad jag ska packa. Ja, för vi åker ju in till Stockholm Pride i morgon för att beblanda oss med heteros. Det tycks nämligen vara mest heteros där, som det ser ut på Twitter och i media. Lite tröttsamt, tycker jag. Jag menar, det finns ändå så många evenemang i vanliga fall som vänder sig mer eller mindre exklusivt till heteros. Efter packningen ska jag se om jag äntligen får kontakt med en vän per mobil. Vi har försökt och misslyckats nå varandra var sin gång idag. Mutti har jag pratat med redan. Check, check.

Och… ja just det… Nån dator följer inte med till Pride, vilket innebär bloggtystnad framöver.


Livet är kort. Och jag är lite klen.

Read Full Post »

I morse när jag vaknade – ja, när det var lagom tid att vakna, jag hade ju vaknat i olagom tid först – tyckte jag att jag låg med näsan bland en massa gröna äpplen. Precis just gröna äpplen doftade det. Och när jag sen började sniffa på Fästmön tyckte jag att hon doftade… smågodis. Konstigt, det där med dofter…

Vaknade jag i den här korgen, månntro?


Vi åt frukost ganska länge,
spelade ett parti Wordfeud till, bara fanns till. Sen blev det dags att tänka på Det Verkliga Livet. Vi for iväg till ICA Solen för att handla. Jag var på vippen att köpa kalkonsalami – men den var för gammal. Och när det gäller fågel köper jag inte gärna sånt som är efter bäst-före-datum. I stället inhandlade jag ett paket kycklingkorv, för här ska det bli kycklingkorv med bröd och räksallad till söndagsmiddag!

Hemma i New Village startade jag en maskin tvätt och perkolerade kaffe. Medan kaffet puttrade och bubblade pratade jag med mamma. Vi telefonerade visserligen igår också, men jag vet ju att hon känner sig extra ensam om helgerna. Igår blev det prat om julen igen – och jag känner bara för att rymma. Det senaste budet är att jag inte ska åka till henne, för det kan ju snöa… (Hur många gånger har jag inte kört de 2 x 30 milen för att fira jul i Metropolen Byhålan???) För mig är det gällande budet att jag inte kan bestämma nånting med nån eftersom jag väntar på en operation. Mamma vill ju komma hit till jul och jag har sagt att vi får vänta och se eftersom jag ju kanske är sängliggande/hospitaliserad. Jag kan inte hjälpa henne med lyft och allt möjligt när jag inte för lyfta knappt mitt finger. Om jag ens kan lyfta alls…  Den här juldiskussionen TÄR på mig, jag vill bara rymma från alltihop till en liten stuga i skogen med en sprakande brasa och massor av snö utanför. Typ.

Vätten som körde oss i släde till Tomtens stuga en gång…


Mörkret sänkte sig snabbt
över den här dan. Det är därför jag inte gillar detta hattande hit och dit med sommartid och vintertid. För när det slår över och blir vintertid, det vill säga normaltid, igen blir kvällarna så långa och mörka. Jag ska ägna en stund åt att försöka läsa ut boken i ”bokprojektet” jag deltar i. Det är inte så många sidor kvar. Sen blir det tvätthängning och söndagsmiddag för att slutligen runda av med första delen av Arne Dahl: Upp till toppen av berget på SvT 1 klockan 21. Får hoppas att jag gillar den bättre än de två föregående Arne Dahl-avsnitten.

Mina köksstolar har varit på kalas i helgen och kommit tillbaka alldeles kletiga och smutsiga – som man kanske ska göra när man har varit på kalas. Vad har du gjort en söndag som denna???


Livet är kort.

Read Full Post »

När det är lite synd om en själv bör man försöka muntra upp sig. Och det gjorde jag igår kväll. Hela eftermiddagen och kvällen vilade jag, antingen på gästsängen eller i fåtöljen med röda pläden svept om mig som värsta hundraåringen. Trots att jag känner att så många bryr sig kände jag mig lite ensam. Gissar att jag var übertrött och lite allmänt klen, men också ledsen. Hade ju tänkt fråga K om ett par saker. Nu går ju inte det. Men jag gjorde nåt som jag tror att K och flera andra kanske skulle göra – eller i alla fall skratta åt: Jag öppnade en chokladask!

En bok och en ask Paradis, nåt mer behövs inte egentligen när man tycker lite synd om sig själv.


Det var nog,
för övrigt, tur att jag öppnade asken. Den hade ett bäst före-datum i augusti och vissa av bitarna såg lite… gråa ut. Jag tog några stycken, sen mådde jag illa. Men jag kräktes inte!

Tisdag innebär jobb som vanligt. Men jag var lite snurrig och skrev onsdag på min lilla skylt utanför kontoret… Tanken är att jag ska dedicera mina tisdagar till institution 1. Idag ska jag dit på informationsmöte. Eftersom jag inte mår jättebra idag efter gårdagens övning tänkte jag nog inte byta kontor idag utan sitta här och jobba före och efter mötet. Och som lite grädde på moset tänkte jag åka tidigare härifrån och få håret fixat klockan 15. Jag tycker att jag kan göra det med tanke på alla inställda luncher i förra veckan.

I natt sov jag hyfsat. Jag känner mig allmänt trött och medtagen och mår lite illa. Men tro inte att jag ger upp för den skull! Jag kämpar på och jag har massor av roliga saker att ta tag i här på jobbet! Att ha mycket att göra är BRA för mig, då tänker jag inte så mycket!

Slutligen, jag fick ett sånt fint mejl igår från ett av K:s barn! Det gör ont i mitt hjärta om dem, verkligen. Finns det något vi bloggvänner kan göra för att hjälpa??? Mejla gärna tankar och idéer – e-postadressen hittar du överst i högerspalten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Snart är det månadsskifte. Men inte bara det. Från den 1 september skrotas de gamla glödlamporna. Redan 2009 slutade affärerna sälja 100 watts-lamporna och förra året var det 60-wattarna som försvann från affärerna.

Nya glödlampor känns inte riktigt glasklara för mig…


Bakom detta ligger ett EU-direktiv.
Och naturligtvis handlar det om att vi ska värna om miljön genom att sluta tillverka produkter som drar för mycket el. De nya lågenergilamporna har längre livslängd. Och det tror jag säkert, även om jag faktiskt ännu inte har en enda sån i mitt hem. Men snart så.. De sista veckorna har jag bytt klara gamla 40-wattare flera gånger i en av lamporna i köksfönstren. Och på toa fick jag också byta 60-wattare ett par gånger nyligen. Undras om mitt lager av gamla glödlampor är just… gammalt..? Finns det nåt bäst-före-datum för glödlampor, tro?

Belysningsbranschens VD Magnus Frantzell förordar halogenlampor. Han menar att de egentligen är glödlampor, men av en effektivare sort. Annars rekommenderar han att man ska titta på ljuset och prova i affären innan man köper. Jag har noterat att många lampor är för svaga – jag ser helt enkelt inte att läsa i deras sken. I alla fall inte i de lampor jag har provat hemma hos andra. När jag själv nu snart ska ut i handeln och köpa nya glödlampor, hoppas jag att det finns bra guider och omräknare, så att jag kan göra ett val som känns rätt och bra för mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Direkt från jobbet till frissan. Hann precis köpa tuggummi och posta ett födelsedagskort till en gammal god vän.

Fin i håret – nej ingen bild – åkte jag hem och jobbade med en översättning i två timmar. Sen flyttade jag bort krukväxter från mina fönster eftersom det kommer hit fönstermätare i morgon bitti. Det är växter överallt…

Växter på spisen.


Alla 42 kunde jag inte flytta på,
men några hamnade på matsalsbordet.

Växter på matsalsbordet.


Några hamnade ovanpå
garderoberna.

Växter på garderoberna.


En del små växter
blev rätt söta på runda bordet i gästrummet ihop farfars tavlor som han målade som elvaåring respektive 18-åring.

Växter på lilla runda bordet i gästrummet, tillsammans med farfars tavlor.


Och ett gäng hamnade på avlastningsbordet
där några av mina arbetsprover ligger.

Ett gäng ovanpå mina arbetsprover.


Sen blev det lite läsning
tillsammans med en stenhård macka (bara två dar efter bäst-före-datum) och ett par glas mjölk = min middag.

Stenhård macka till middag.


Slutligen en stund med Fästmön
i telefonluren innan det blir schlager på TV.

Vad har du gjort???

Read Full Post »

Eftermiddagen blev det möte för min del. Det var intressant att se ett möte så disciplinerat som detta – jag kunder ju inte låta bli att jämföra med motsvarande möten i mitt förra liv. pratade alla i munnen på varandra, ordföranden kunde inte leda mötet (ingen pondus) och minnesanteckningarna var hej-kom-och-hjälp-mig – om de alls var… Nu var det enda som var lite odisciplinerat att två mobiler ringde, S:s kommentar (två gånger):

Var det maken?

M1:s småroliga kommentarer och M2, som såg väldigt trött ut. Kan tänka mig att det hade kunna bli ett fnissanfall. Om vi nu inte alla var så disciplinerade…

En snabb mugg java efter mötet och så var det plötsligt bara en timma kvar till hemgång. Jag filade lite på nyhetsbrevet, la till en del uppgifter efter underlag från Carl eller webben.

Vägen hem var hemsk! Bilköerna var kilometerlånga och jag behövde gå på toa = ingen kul kombo… Messade lite med Fästmön när bilen stod stilla vid rödljus. Hon har blivit kontaktad av en journalist som vill intervjua henne – journalisten hade läst en kommentar som hon gjort här på min blogg! Ha ha, det blev lite grann

Jag mötte Lassie…

Hoppas Anna ställer upp, hon behöver få lite uppmärksamhet för hon är nämligen inte bara söt och vän, hon är skärpt, klok – och alldeles för lågmäld med sina sunda åsikter! (Hon är för övrigt skitrolig också, men det kanske inte passar sig i detta sammanhang att hon visar sin vassarappa tunga, menar jag…)

Jag hann hem innan katastrofen var ett faktum. Sparkade sen igång en maskin tjockis-svart tvätt och satte mig en stund vid pusslet. Tyvärr blev ljuset snabbt för dåligt, så jag fick bara dit en enda bit. Men – skryt, skryt – jag fick också dit en bit i morse, bara så där, när jag borstade tänderna. Som kvinna kan jag ju göra två saker samtidigt.


Visst kan man väl ändå säga att två tredjedelar är lagt?

                                                                                                                                                                    Av pusslets 1 500 bitar gissar jag att cirka 500 ännu inte är lagda på sin rätta plats. Så två tredjedelar är lagt, eller hur?

Nu ska jag surfa runt bland nyhetssidorna och kolla om det har hänt nåt i världen som jag kan reta upp mig på blogga om. Och så blir det en runda bland mina favoritbloggar. Ska väl se klart sista halvtimman av Mördare okänd också. Och telefonera med Anna. Midda? Äh, det hinner jag inte idag heller, jag hyfsade chokladasken med de belgiska sjöfrukterna som jag tog fram igår. Den asken som jag fick i julklapp förra året och som nyss passerat bäst-före-datum…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »