Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘based on a true story’

Ett inlägg om en skräckfilm.


 

The ConjuringI kväll blev det en afton med de stora flixen. Och Netflix. Fästmön hade pratat om en läskig film, The Conjuring. Vi bänkade oss på kvällen och Linn skötte kontrollerna. Kontrollen över mina hårsäckar på benen kunde jag själv inte hålla. Alla hår ställde sig understundom rakt ut. Skräck!

Historien känns bekant: familj med ett antal barn flyttar till hemsökt hus på landet. Skillnaden är att denna film är ”based on a true story”. Och väldigt läskig. Spökerierna börjar med en gång. De små flickorna drabbas liksom mamman. Hunden vill inte ens gå in i huset. Men mamman får kontakt med ett par spökjägare. Kan de driva ut den onda anden ur huset? Och vad är det för ond ande?

Äntligen en skräckis som verkligen är en skräckis! Här i hemmasoffan blir vi rädda för klappleken och konstiga ljud redan från början. Vid ett tillfälle skriker en av oss rakt ut av rädsla. Precis så här ska en skräckfilm vara,

Toffelomdömet blir det högsta, ingen tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket jag ventilerar och försöker peppa mig själv. Jag har det inte värst, liksom.


Eftermiddagen försvann
inne på Tokerian. Fästmön skulle som vanligt handla lite, det blev sju kassar och saker vid sidan av. Ändå är det inte mycket när familjen är stor. Anna hade haft en tuff dag på jobbet. Det är inte lätt att vara människa alla gånger. Men inne på Tokerian var det fullt av trevliga och pratglada människor som jag kunde skoja med, medan Anna höll på med seriösa saker som potatis, kött och cerealier. (Vet du inte vad cerealier är kan du googla, tycker jag!) Glada människor hjälper till att göra mindre glada upplevelser uthärdliga. Dessutom fanns det roligt godis att titta på!

Doris skumtoppar

Doris skumtoppar – har du smakat såna?


Ute på Morgonen
i Förorten väntade Elias, vars iPhone inte funkade för att messa med. Simkortet var nämligen låst! Som tur var är jag betrodd med koden och kunde låsa upp fånen åt gossen.

Men innan dess passerade vi platsen för en fruktansvärd olycka. Alla spår var inte borttagna. Det var så hemskt att föreställa sig vad som hade skett i onsdags eftermiddag. Så fruktansvärt överjävligt att man helst inte vill tänka på det. Fast det gör man. Jag kunde inte låta bli att undra om nån vi känner var inblandad, kanske nån från skolan. Även Elias hade tänkt en hel del. Det första han frågade mig var om jag kör bra så att jag aldrig krockar. Vad svarar man på det?

Skugga

En skugga av den som är jag.


När alla barn, väskor och matkassar
var transporterade till Himlen vände Clark Kent* och jag till New Village. En gång till passerade jag platsen för olyckan. Där kändes väldigt, väldigt tungt. Mycket påtagligt…

Jag har skrivit en stund, jag har tagit emot ytterligare två nej på sökta jobb och jag har gråtit i duschen för då hörs det inte. Syns inte heller. Men ingen är ju hemma här som kan titta eller höra. Nu har jag slutat mejla arbetsgivarna för att be om återkoppling. Det är ju i alla fall ingen som svarar mer än ett par redan nämnda. Resten skiter i en gammal skruttig toffla, känns det som. Så jag får fortsätta fundera på varför jag blir bortvald eller inte uppmärksammad. Att den glassiga och prisbelönta Reklambyrån valde bort mig bland 250 sökande förvånar mig emellertid inte särskilt mycket. För där premierar man småbarnsföräldrar, stod det i annonsen. Jag skulle ju ha kunnat vara farmor eller mormor, jag, om jag inte hade gjort mindre lyckade val här livet.

Dags att micra lite kalkon och klyftor. Sen ska jag fortsätta läsa boken jag ska recensera nästa vecka. En fruktansvärd mordhistoria, based on a true story, grannar till mig, typ. Ja, verkligheten är grym! Och jag har det definitivt inte värst. Men ett litet, litet ja skulle kännas lite gott just nu, det skulle det…


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Fredagskväll och bara skit på TV.
Vilken tur att DVD-hårddisken är en källa till fynd! Fästmön och jag hittade dramat Prayers for Bobby (2009), inspelad från SvT2 i somras.

Prayers_for_bobby

Det var inte torrt i ögonen när vi såg filmen om Bobby.


Huvudperson i den här filmen
är Bobby. Bobby är en ung kille som växer upp i typisk amerikansk familj med mamma, pappa, en storebror och två systrar. Och så mormor, som är lite elak. Men han känner sig annorlunda och anförtror sig åt sin bror. Från den dagen Bobby berättar att han är homosexuell förändras hela familjen. Värst av alla är mamman, som gör allt för att bota Bobby från synden. Hon går så långt att hon säger att hon inte har nån son om Bobby väljer att leva som homosexuell. Tack vare en kusin kommer Bobby till Portland där han träffar David. Davids föräldrar lovar att Bobbys mamma ändrar åsikt om homosexuella, men Bobby kan inte tro det. Och när Bobby ser David med en annan kille hoppar han från en bro, mitt framför en lastbil.

Det här är en väldigt amerikansk film, en film som naturligtvis är based on a true story. Icke desto mindre är inte nåt av mina ögon torra. Jag berördes väldigt starkt av filmen. Filmen utspelar sig i början av 1980-talet och jag minns hur det var då. Det var samma tid jag lämnade Metropolen Byhålan. Där kunde jag inte leva som annorlunda. Tack och lov är tiderna andra nu!

Prayers for Bobby får högsta Toffelbetyg. Det finns inget annat betyg att sätta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Alldeles för kort för somliga.

Read Full Post »

Förra året läste jag så varma rader hos min syster om Kristin Hannahs bok Den frusna trädgården. Boken hamnade på min önskelista och Fästmön inhandlade den till mig i julklapp. I kväll läste jag det allra sista kapitlet.

Den frusna trädgården

En sorglig bok.


Boken handlar om en familj.
När fadern blir sjuk återvänder de två vuxna döttrarna till sitt barndomshem. Så dör pappan och kvar är den kalla modern. Modern som alltid har hållit avstånd till sina döttrar. En av döttrarna får igång modern att berätta en saga som de fick höra som barn. De inser att det egentligen inte är nån saga. Och efter hand som berättelsen växer fram förändras deras bild av modern. Slutet, ska vi inte tala om! Det är så rörande och oväntat!

Jag brukar inte fastna för gråtböcker, men den här boken är i särklass. Den känns ärlig och uppriktig och det skulle inte förvåna mig ett dugg om den är based on a true story!

Högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags att sniffa runt i media för att kolla vad som är på tapeten. Så nu kan magsura Tuttan Kamon i Träsket vila ögonen och som vanligt fokusera på sig själv…

  • Från en säl till en annan. Jaa, säl(l)an har steget varit långt från idrottskarriär till en karriär som ambassadör. Denna gång handlar det om Anja Pärson, bland annat känd för sälgesten (och lite annat), som nu blivit sälambassadör på Skansen. I Dagens Nyheter tycker Anja Pärson att det känns som ett bra sätt att sluta sin karriär.
  • Färdtjänst i Skåne – via Senegal. Nu är det klart att Skånetrafiken godtar Samres beställningscentral i Senegal för sina färdtjänstkunder. Jag skrev om detta för ett tag sen och trodde att det var… hittepå, nästan. Men icke! Nu är det verklighet.
  • Bil hjälper till att ta reda på vem din pappa är. En bil som åker omkring och kollar dna. ”Who’s your daddy”-bilen är, förstås, amerikansk… Och based on a true story, förstås. Här hemma i Sverige nöjer vi oss med… Glassbilen. Mindre drama då.
  • Familjefejden fortsätter. Ingen har väl missat att det från och med näsa vecka ska visas tio nya avsnitt av TV-serien Dallas? (I ursprungslandet USA har en andra, ny säsong just fått klartecken…) De flesta av oss har en eller annan relation till serien. Själv tänker jag nog titta på ett avsnitt, sen får vi se… Jag ser mer fram emot nya avsnitt av och familjefejder på Downton Abbey!
  • Uppsala och Hallands län har lägst arbetslöshet i Sverige. Beroende på hur man tolkar statistiken. Det troliga är, som nån skriver i en kommentar, att många unga väljer att studera i Uppsala, där det finns flera universitet, i stället för att gå arbetslösa. Enkel matematik, tycker jag. Det handlar ändå om  6 267 personer som är synligt arbetslösa, hur många som är dolt arbetslösa har vi ingen aning om. Eller?


Livet är kort.

Read Full Post »