Slut hennes ögon

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det var många fynd i bokkassarna från vännen Agneta! TACK!  Böckerna tillhörde en gång Siv, en kvinna som uppenbarligen var lika förtjust i brittiska deckare som jag. Efter att ha läst ett par Elizabeth George testar jag nu PD James, det vill säga jag har tillfälligt lämnat Thomas Lynley och Barbara Havers för Adam Dalgliesh. Den allra första boken om Dalgliesh kom ut samma år jag föddes. Slut hennes ögon är dess svenska titel och i natt läste jag ut den. Siv köpte den 1991 som julklapp till sig själv. Idag är den slut på såväl förlag som hos bokhandlare.

Boken utspelar sig på engelsk herrgård. Det har typiskt nog hållits basar och mrs Maxie har arrangerat den. I hushållet ingår familjen, förstås, men även kammarjungfrun Sally. Sally är ensamstående mamma till lille Jimmie. Hon får ofta höra vilken tur hon har som har fått den här möjligheten att lära sig bli kammarjungfru. Men det här är en deckare och innan dan är slut ska nån tas av daga. Sally avslöjar vid middagen att sonen i huset har friat till henne. Nästa morgon hittas hon strypt. Adam Dalgliesh från Scotland Yard kallas in för att lösa fallet.

Det skulle ha kunnat vara Agatha Christie som hade skrivit den här boken! Den har nästan alla klassiska Christie-ingredienser, framför allt samlingen av de misstänkta mot slutet för att avslöja mördaren. Så trots att det är en mordhistoria känns berättelsen lite söt – och ganska gammal. (Nästa PD James-bok jag ska läsa kom ut cirka 45 år senare… Förutom att den senare boken är betydligt tjockare finns där mobiltelefoner i händerna på poliserna. Däremot ingår inte kammarjungfrur i persongalleriet…)

Jag är väldigt glad över att ha fått den här boken till min samling, så även om den troligen inte är den bästa av PD James 20 böcker om Dalgliesh får den ett högt Toffelomdöme.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Firande, galna truckförare och andra morgonäventyr

Dan inleddes med uppstigande mitt i natten. Vi hade ju en 16-åring som skulle firas innan vi alla skulle spridas åt olika håll…Halv sex skuttade Fästmön och jag ur sängen och fixade till oss – så gott det nu går. Därpå purrades syskonen, paketen samlades ihop och ljus tändes. Du må tro att det var en härlig sångkör som störtade in till Frida. Nåja, antalet basar var två – Slaktar-Pojken och jag (som blivit grym bas under denna hiskeliga infektion) – resten var sopraner. Samtligas stämmor svajade en aning…

En hög med presenter levererades på sängen. På kuvertet står 16 och det är vad Frida fyller idag. Notera också de SNIGGA, röda DocM till vänster i bild…

                                                                                                                                                            Jag sa att jag inte skulle fota flickebarnet, men jag är ju som bekant inte att lita på. Här dock en något suddig bild så att inte för mycket av utseendet avslöjas. 😉

Ett suddigt flickebarn öppnar paket.

                                                                                                                                                            Idag var vi fyra i bilen. Först på tur att avlämnas var Elias, därpå Anna och så Linn inne i stan. Linn började få huvudvärk i bilen in till stan och nu har hon messat precis att hon har fått feber. Jag har erbjudit henne att komma hit och slappa tills vi åker och hämtar mamma Anna 13.30 efter jobbet. Vi får se om hon dyker upp. Linn har messat att hon just missat bussen hit, men tar nästa.

På vägen hem från stan insåg jag hur fruktansvärt många rondeller, eller rundeller, som Elias säger, det finns i den här stan. Problemet är bara att bilister och andra som färdas i rundellerna inte alltid kan trafikreglerna. En enkel regel är att den som redan är inne i en rondell har rätt att köra först, det vill säga andra ska lämna företräde. Men se DEN regeln verkar vara totalt okänd för majoriteten… Alldeles här utanför mötte jag dessutom en helt galen truckförare som körde i minst 70 på en 50-sträcka. Jag hade ingen aning om att truckar ens gick så fort…

Här hemma har jag varit inne och betalat en räkning och noterat att kassan krymper för var dag. Och nån påfyllning tycks inte finnas att hoppas på. Skrivuppdraget igår ger mig netto 112 kronor efter skatt och det räcker knappt till en matkasse. Får hoppas på fler uppdrag så jag åtminstone får en liten utbetalning i slutet av månaden – men då måste jag upp över 200 pix, för det är lägsta gräns för utbetalning.

Nu är kaffet klart och jag ska hälla upp en mugg och sätta mig med lokalblaskan en stund innan jag går till ändhållplatsen och möter sjuklingen!

Read Full Post »