iOS 7.0 och… telefon-ovettig

Ett inlägg om iOS 7.0, mobiltelefoni och om fast telefoni. 

Den här veckan handlar Tofflan undrar i högerspalten om mobiltelefoni och fast telefoni. Det skrev jag ett inlägg om när jag la ut frågan, som vanligt på söndagen. Fast det tycktes inte Nån förstå som har lämnat en kommentar om frågan är ny eller inte. Läs min blogg, goddammit!

Men det var inte den frågan som jag skulle avhandla nu utan hur fläng i huvudet jag själv är. I eftermiddags installerade jag ju iOS 7.0. Jag har inte hunnit kolla så väldigt mycket på den, men det finns sånt som är bra och sånt som är mindre bra. Generellt sett tycker jag – och Fästmön, som också uppgraderade i kväll – att gränssnittet är rätt fult. Barnsligt, på nåt sätt. Jag kan inte komma på nåt bättre ord. Färgerna är för starka och det går inte att förändra dem till mildare och snyggare. Till och med orange appar blir riktigt skrikiga och… jaa, fula. Mapparna, som man kan samla appar i, har däremot blivit gråa och trista.

Fult. (Detta är en exempelbild och inte alls hur min iPhone ser ut.)

Kalendern i iPhonen har blivit fulare och mer svåröverskådlig också. Jag tycker att det är svårt att hitta vissa funktioner. Det är ett helt nytt sätt att stänga apparna på. Som tur var kom jag på det ganska snabbt – påslagna appar drar ju batteri.

Men är det nåt bra med iOS 7.0 då? Jag tycker att saker och ting svarar snabbare och det är ett klart plus. Vidare kan man ställa in så att appar uppdaterar sig självt när det kommer nya versioner. Ringsignalerna och varningsljuden har blivit fler och coolare. Jag har länge saknat en signal som jag hör ordentligt – och jag ville inte ha ”gammal telefon” för den har Anna. Det blir ju lite jobbigt om man inte vet vems mobil som ringer, liksom…

Mina första intryck av iOS 7.0 är alltså rätt ful, sämre kalender, men snabbare samt coola ringsignaler. Jag återkommer vid ett senare tillfälle när jag har testat lite mer! Här kan du läsa vad Jerry tycker om iOS 7.0 också.

Och nu till det o-vettiga. För egentligen är det så ordet i rubriken borde stavas… Anna och jag hade just avslutat middagen när min mobil ringde. Jag lyckades förstås inte svara utan avvisade samtalet. Jag vet fortfarande inte hur jag gjorde… Men jag klurade ut hur jag skulle se vem som ringt. Det var Pe och jag ringde upp direkt och bad om ursäkt för att jag är så klantig att jag inte ens klarar av att svara i min egen mobil…

En stund senare kom Pe förbi med en bok jag ska recensera för Uppsalanyheter nästa vecka! Spännande, eftersom det är en bok jag inte själv skulle ha valt.

Sen blev jag ju tvungen att kolla hur man gör för att svara. Det var naturligtvis inte svårare än med iOS 6.0…

Det är emellertid inte bara mobiltelefoner jag har problem med. Anna och jag satt och glodde på sista avsnittet av Broadchurch i kväll. Det var mycket spännande och känslosamt mot slutet, men ett pipande ljud störde oss. Jag upptäckte att en av lurarna till fasta telefonin visade upptaget. Stängde av den. Gick sen ut i köket för att kolla lur nummer två. Den var påslagen – och hade så varit i över tre timmar… Jag undrar vem vi har ringt till och vad den har hört av våra privata konversationer och vårt tramsande här hemma. Jag TROR att vi har lyckats ringa till min mamma… 😳 Jag VET INTE om jag vågar ringa och kolla i morgon… Men först måste jag ladda upp luren som ringde för det pipande ljudet kom från den – den hade laddat ur…

Livet är kort. Jag är o-vettig när det gäller telefoner.

Read Full Post »

V vägrar vara med och skaffa ny höna/tupp

Uppdaterat inlägg!
När man går in och läser kommentarerna till artikeln på lokalblaskans hemsida inser man att de som kommenterar inte vet hur många personer den förra direktören själv har varit med och sparkat.  Om tidningen hade grävt lite hade man kommit fram till att Majoritetsrådet bara har varit med och sparkat tre chefer (inklusive denna senaste), medan dirren varit med och sparkat ett tiotal personer (minst!), såväl chefer som medarbetare. Vidare gissar jag att förra direktörens politiska hemvist är densamma som Majoritetsrådets, vilket INTE borde göra detta till en politisk fråga. Men detta är spekulation. Och att tro är att icke veta. För övrigt tycker jag fortfarande att det är ett hemskt slut på ett långt yrkesliv. INGEN borde drabbas av såna här blixtar från en klar himmel, vare sig de är chefer eller simpla medarbetare. Detta står för en otroligt krass människosyn.

Maj gadd! Läste just på lokalblaskans hemsida att Vänsterpartiet har gjort ett litet utspel: partiet vägrar att vara med när det ska rekryteras ny höna/tupp till Länets Lokala Sandlåda (LLS). Skälet är att man anser att det inte spelar nån roll vem som rekryteras – Majoritetsrådet kan inte samarbeta med nån.

Tupp, tupp men ingen höna, eller? Ingen Vänster i alla fall.

Men det är väl bara himla dumt?! Jag tycker det låter lite småtjurigt och barnsligt att vägra vara med i rekryteringsprocessen. Då kan man ju liksom inte komma och gnälla senare om det skulle bli alldeles bort i tok.

Samtidigt känner jag ju till en del av spelet bakom kulisserna. Det skulle inte förvåna mig ett smack om det redan finns en utsedd kandidat. Det är ju så det brukar gå till. LLS har ju åtskilliga gånger petat/sparkat/köpt ut folk som inte passar in/duger/har egna åsikter. Det har skrivits en hel del om det i lokalblaskan, men journalisterna har bara grävt väldigt grunt och på chefsnivå. Det är väl det som är intressant. Men alla avgångsvederlag kostar ju skattebetalarna pengar, inte bara chefernas. Samtidigt förstår jag tidningen som ju är i nån sorts beroendeställning, kan man tänka, gentemot Kolossen vad gäller annonsintäkter. Fast å andra sidan har ju lokalblaskan ingen konkurrent som kan bjuda lite motstånd.

Den Lille Fjanten, (DLF), brukade ofta säga att Majoritetsrådet hade nån sorts bokstavskombination. Det tycker jag var oerhört kränkande – för alla parter. Men en ledare måste ju Kolossen ha – eftersom man vägrar inse att det är dags att lägga ner skiten sig själv. Låt staten ta över Sjukstugan i Backen igen, rensa upp bland chefer och direktörer där samt låt kommunerna ta över Första Linjen – det skulle vara mitt recept om jag vore doktor. Men det är jag ju inte. Jag är ju blott en Toffla.

Ett passande citat i sammanhanget är från Sarah Dawn Finers Nu vet du hur det känns på albumet Sanningen kommer om natten:

[…] Nu vet du hur det känns,

det syns i dina ögon

Du behöver inte säga nåt,

jag vet exakt vad du är med om

Nu vet du hur det känns, 

att vara den som förlorar […]

*DLF = en samling ja-sägare som bara slår på den som vågar ha en åsikt

Livet är kort.

Read Full Post »

När juldagsmorgon glimmar…

Juldagsmorgon tänker man sig en lång, härlig och tyst sovmorgon. Men den gälla rösten studsar mellan betongväggarna och fortplantar sig ofrånkomligt – ackompanjerad av en manlig tordönstämma från annat håll – så glöm det. Juldagsmorgonen glimmar här, fast ljudmässigt, kan man säga. Äh, jag vet att jag låter som en gnällkärring, men det handlar om att jag är trött. Fästmön och jag pratade alldeles för länge och sent i telefonen i natt och vidare tycker jag inte att mina ”vitaminer” hjälper så särskilt: jag är just trött trött trött hela tiden och yr. Det gick bra att inta lite alkohol igår kväll, i alla fall, för se den lilla snapsen till sillen ville man ju ha. Eller ville jag ju ha. Mamma dricker inte alkohol.

Här är det livat i busken, så att säga…

                                                                                                                                                       Ryggen är SÅ mycket bättre och det är jag SÅ glad för! Men en krämpa ska väl bytas mot en annan och jag har haft ganska ont i magen. Igår natt så ont att jag blev tvungen att ta en värktablett, nu på morgonen en irriterande, molande värk. Och så lite ont i halsen på det och nysattackar som får mig att fundera om jag verkligen har dammat här de senaste åren eller inte. Men det har jag. Jag har dammat två gånger på en vecka.

Idag står inte mycket på agendan här. Jag skulle helst vilja läsa, jag har så många bra böcker nu, men två som jag har lånat och som jag därför vill läsa först. Det blir julbord idag igen, det finns gott om mat kvar och jag tror att den nog räcker till och med annandagen. Mamma har sagt att hon ska betala för vår mat de veckor hon är här, eftersom jag har köpt all julmat, men samtidigt har hon stuckit till mig pengar då och då så man kan säga att hon har betalat julmaten också.

Till kvällen blir det TV. Stjärnorna på slottet kör igång för säsongen på SvT 1 klockan 20 med Dan Ekborgs dag och klockan 21 i samma kanal hoppas jag på att äntligen få lite spänning den här julhelgen med första delen av två av Den fördömde, som är nån sorst svensk deckare/polisfilm. Stjärnorna på slottet kan också ge en viss spänning, för vid flera tillfällen har det blivit små intressanta utbrott i de olika konstellationerna. Sist fick jag se en sida av Jonas Gardell som jag tyckte betedde sig vidrigt och divigt, så då gjorde jag slut med honom och har inte läst nåt eller sett nåt av honom sen dess. Vill man vara med och leka får man leken tåla. Men Jonas Gardell ville bara leka på sin egen dag, inte på vissa andras och då är man bra… barnslig. Och lite divig, som sagt, tycker jag. För jag minns nämligen en ANNAN Jonas Gardell. En Jonas Gardell som torr i munnen av nervositet hade konstvernissage på RFSL-lokalen en gång i mitten av 1980-talet, strax före hans författardebut. DEN pojken skulle jag vilja ha tillbaka i stället för den store posören som nu har intagit Jonas Gardells kropp.

Årets stjärnor är förhoppningsvis varken diviga eller barnsliga. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                          Nu börjar jag bli rejält kaffesugen, så jag ska väl skutta upp och brassa igång perkolatorn. Det verkar som om mamma sover fortfarande, hur hon nu kan göra det i denna ”kackalorumboning”.

Read Full Post »