Kräftskiva, tisdag i augusti

Ett sörplande inlägg.

---

 

Kräftljusen stod naturligtvis på bordet.

Kräftor ska det vara så här års. Det har jag ätit i augusti sen barnsben. Ja, jag har naturligtvis aldrig ätit med mina ben, jag gör som alla andra: använder munnen. Ett kilo kinesiska jumbokräftor från ICA:s sortiment smockade vi i oss igår. Särskilt jumbo var kräftorna inte. De flesta var ganska små, även om det fanns såna med stora klor. Smaken var god, lagom sälta. Färgen var vackert röd och färgade våra läppar åt orange, den sniggaste färgen.

Men inte blir man mätt på kräftor allena. Fästmön snodde ihop en ljuvlig Västerbottenpaj à la LCHF. Tillsammans med gräddfil, rom (orange, of course!) och hackad rödlök (den hade jag hackat!) blev den vår förrätt. Underbart god! Receptet är förstås hemligt.

Dryck till kräftorna blev Östgöta sädes till oss båda, en starköl till mig och ett vitt, lätt mousserande vin till Anna. Vi drack nog inte snaps för varje snapsvisa som stod på servetten, men vi visksjöng till varje snaps. Skälet till den blyga sången var att vi hade kräftskiva på ballen*. Till skillnad från andra visar vi hänsyn. Vädret var fram och tillbaka igår. När jag hämtade Anna började det regna, men framåt kvällen blev himlen något ljusare och jag kunde duka på ballen. Vi var lite oroliga att vädret skulle locka ut rökbombare. Tack och lov skedde detta inte!

Jag var duktig kicka och raglade traskade iväg och kastade skalen i soprummet. Anna var duktig kicka och diskade. Framåt 21.30-tiden pep mobilen till. Det var Lucille som undrade om jag var vaken. Jag svarade jakande. Efter några minuter dök hon upp, medförandes fyra inlagda gurkor. Riktigt speciell smak. Vi fick nog höra receptet, men det enda jag minns är att det var vitlök i lagen och väldigt gott. Två gurkor smockade vi oss, två sparade vi. Så där gör en riktig kompis – hör av sig ganska sent en vardagskväll och kommer över med inlagda gurkor! Som tack fick hon en öl, som hon smuttade försiktigt på – det är ju arbetsdag idag för henne.

När Lucille hade hasat över till sig, hällde vi ner oss i soffa respektive bästefåtölj och tittade på Kommissarie Banks, som jag spelat in på DVD-hårddisken tidigare på kvällen. Även om det var spännande var inte bara munnarna svidiga av kräftsalt, ögonen sved också av trötthet. Ögonlocken blev tyngre och tyngre, men vi orkade se slutet innan i alla fall jag somnade på vägen till sängen.

Här är några bilder från vår kräftskiva:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Min morgon idag inleddes vid sju. Jag har skrivit och administrerat, trots en inte så skön halsbränna. Utanför regnar det lätt. Vår dag är inte inplanerad alls. Det är sånt som Anna behöver dessa sista skälvande semesterdagar innan jobb och ansvar faller på henne igen. För övrigt tycker jag att folk klagar alldeles för mycket på att de måste jobba efter att ha haft betald semester i en månad eller mer. Sluta genast med det! Var lite jävla glada och tacksamma i stället för att ni har jobb!

Och avslutningsvis vill jag förstås ställa den klassiska frågan: kräftor eller surströmming – vad föredrar DU??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite jul hos mig

Nu är här städat och pyntat, klappar och mat är inhandlat, allt klart utom granen till mammas ankomst på lördag. Idag har jag varit och köpt några några blåa hyacinter för jag tycker att de är så vackra och väldoftande. En liten julgrupp blev det till Tant också, jag ska strax gå iväg med den.

Men först några glimtar från lite jul hos mig, 2010:

Glöm inte att posta julkorten! I morgon är det sista dan! Och den som får ett kort från den här påsen är speciellt utvald, så det så!

                                                                                                                                                          Ute i köket har jag monterat upp en mojäng som nästan krävdes ingenjörsexamen för…

Plingandet från änglaspelet hör till julen, men man blir rätt snart nipprig på (o)ljudet…

                                                                                                                                                         Uppe på kokbokshyllan i köket har en tomte hittat sin julboning, nära mjödet.

Tomten håller sig nära mjödflaskan.

                                                                                                                                                              Till julen får alltid Spis-Grisen en rosett av rött sidenband runt halsen.

Spis-Grisen får alltid ett rött sidenband runt halsen till jul. Tomtemor står redo med träsleven.

                                                                                                                                                Tomtar, tja, de kan dyka upp lite här och var just nu. Till exempel bakom en tavla.

Uttrycket ”ha en räv bakom örat” ersätts av ”ha en tomte bakom ramen” till jul. Jag vill särskilt att Reb kollar in min halltapet. Känns den igen???

                                                                                                                                                         En del tomtar har följt med sen barndomen. Det här paret fick jag som liten av mormor och morfar.

Tomtemor och Tomtefar.

                                                                                                                                                                     Men till julen hör inte bara tomtar utan vi ska naturligtvis inte glömma varför vi firar den. Jag har en krubba med sex vise män, till och med. Fast gubbsen på kamelerna verkar vara lite på… kanelen.

Den enda krubban i världen med sex vise män? Fast männen på kamelerna verkar vara lite på kanelen…

                                                                                                                                                            I juletider kan de mest märkliga saker hända. Som här – Påskliljan har blivit Julliljan!

Påskliljan har blivit Julliljan.

                                                                                                                                                    Saker i glober där det snöar är fina, tycker jag! Jag hade en jättesöt tomtemus i en snöglob som jag fått som barn av morfar, men tyvärr avled den för några år sen. Därför blev jag extra glad för denna snöglob som jag fick av Linn julen 2008.

Fin tomte i globen, en julklapp från Linn 2008.

                                                                                                                                                            I sovrummet har jag min lille finske tomtenisse. Han har hängt med sen barnsben. Sen mina ben var barn, alltså.

Den finske tomtenissen har sin plats i mitt sovrum!

                                                                                                                                                         En jul när jag var lite extra ledsen skickade min kompis M mig detta söta hjärta med en liten tomte på. Idag ligger det nedanför ett foto på en trio som tyvärr inte längre finns här på jorden.

Ett hjärta framför fotot av farmor, pappa och farfar.

                                                                                                                                                         Och slutligen har lilla Pappi fått en alldeles egen tomte. Jag saknar honom extra mycket till jul, för han var ju min barndoms jultomte…

Pappi var min barndoms jultomte och jag saknar honom.

Read Full Post »