Mitt spännande liv: Trettondagen 2015

Ett rapporterande inlägg.

---

 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.

Vi tog en gofika igår. Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka av kladdig sort.

Vi gjorde tabberas på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor.

Nog trodde jag att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjollig tomte.

Före maten tog vi drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter.

Som den kycklingexpert jag är ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Jag stekte och stekte och stekte…

Anna dukade med finporslinet.

Annas finporslin.

Det var lite oklart hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Så här trinda blev allas magar, ungefär.

Jag pratade alldeles för länge i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Äldsta bonusdottern.

Vi myste med ljuslyktor. Slumrade lite. Pratade. Såg CSI Miami på FOX.

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.

Vi blev nästan för trötta för att gå och lägga oss i sängen.

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.

I natt hade det snöat. Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.

Efter frukost grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Värme

Ett varmt inlägg.

---

 

Nej jag tänker inte klaga på värmen! Jag njuter – även om omständig-heterna tvingar till mest inne-sittande. Det blev en stunds sittning på ballen* igår kväll. Där var ganska tyst och stilla. En ballong svävade fram mellan husen.

Tack och lov grillade ingen! De flesta barn verkade också trötta och loja i värmen.

Men ett litet drama utspelade sig på tennisbanan:

Två små flickor, vi kan kalla dem Rosa och Grön, kom åkande med var sin kickbike in på tennisbanan. Nånting gick snett och Grön gjorde sig illa. Hon började förstås grina. Torr-grina, som vi brukar säga. Med det menas gråt som upphävs för att få uppmärksamhet, inte för att man är ledsen eller har ont. Rosa försökte trösta, men tappade snart intresset varpå Grön tystnade. Men så passerade några småpojkar utanför tennisbanan, varpå Grön gav hals igen. De söta småpojkarna (ja, de var verkligen söta!) gick då fram till den lilla Grön-flickan och tröstade henne samt hämtade kickbiken hon hade slängt ifrån sig. Friden sänkte sig åter över området och jag tänkte för mig själv:

Jaa, det finns fortfarande små gentlemen! Värme till dem!

Recension på gång!

Jag satt med blyertspenna och boken jag ska recensera. Fast jag ville ju helst sitta vid nya datorn… Det är bara att erkänna: jag är kär! Den är liten, behändig och snabb som tusan! Dessutom är den tyst. (Så tyst att jag hör för mycket av vad som pågår utanför mitt fönster…) Att jag har en snabb lina underlättar förstås, liksom det faktum att datorn är ganska tom än så länge. Men det är en sån fröjd att kunna skriva utan att datorn till exempel måste stanna upp och hämta andan, ungefär – nåt som medför att den liksom står stilla. På senare tid har Storebror** haft flera såna vaken-apnéer. Det har medfört att även jag har hållit andan: har den tappat det jag skrev eller finns det kvar???

Igår kväll bad jag om tips på bildbehandlingsprogram här på bloggen, men också via Twitter. På bloggen fick jag ingen respons (vilket var väntat eftersom den har en viss målgrupp), men på Twitter fick jag snabbt svar. Det blev ett och annat tips på gratisprogram att ladda ner från nätet. Samtidigt fick jag även en signal om att det finns ett Photoshop med licens tillgängligt tack vare min nästanbror. Jag ska ringa senare och kolla upp det, för hur det än är så är jag mest van vid Photoshop.

Så eventuellt blir det en tur ut i verkligheten idag igen. Det är nog dessa turer som gör mig tröttast och inte värmen. Samtidigt är jag ju glad att människor vill umgås med mig, bryr sig om mig och vill hjälpa mig. Felet ligger hos mig. Jag skäms och är rädd att jag ska tråka ut folk med det jag säger. Bland annat. Det tar kraft och energi att bara försöka vara. Just nu gör jag så gott jag kan.

Storebror får flytta ut i förrådet.

I övrigt ska jag släpa ut Storebror i förrådet, för se kasta honom kan jag inte! Inte än… Dessutom behöver jag ta ut moderkortet, eller vad det heter, så att jag inte lämnar ut saker jag inte vill ska lämnas ut – ifall nån nu skulle råka bli sugen på att kika närmare på datorn.

Vi har fått akut sjukdom i familjen och jag finns lite på stand by om det är nåt jag kan hjälpa till med. Fästmön sköter kontakterna i såna fall.

Annars är det läsning på ballen idag som gäller. Jag har sökt mina första jobb via nya datorn, men sätter mig säkert en stund senare igen och letar. Recensionen måste vara klar innan jag åker till mamma och dessutom vill jag läsa ut min bok på gång. Jag tycker att den lilla boken är tung att ta sig igenom och jag läser den inte med glädje eller fladdrande hjärta, snarare med tunginthet. Nej, den passar mig inte att läsa just nu, egentligen. Men självklart ger jag inte upp och tänker att lite av det tunga kanske beror på att det är så varmt..?

*ballen = balkongen
**Storebror = min gamla stordator

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Elise

Ett inlägg om en TV-serie.

 

Elise Lindqvist, Ängel på Malmskillnadsgatan. Fotot är lånad från SvT:s webbplats.

Onsdag kväll och åter ett nytt intressant program i Anja Kontors serie När livet vänder. Den här gången får vi möta Elise, Ängeln på Malmskillnads-gatan.

Som barn blev Elise Lindqvist utsatt för våldtäkter och andra sexuella övergrepp samt misshandel.  Som vuxen har hon levt ett tufft liv med missbruk, psykiska besvär och självmordsförsök. Sen blev hon frälst och det var naturligtvis Elises vändpunkt i livet. Under 18 år har hon jobbat med uppsökande verksamhet bland prostituerade. Ängeln på Malmskillnadsgatan – det är Elise Lindqvist.

När Anja Kontor ställer frågan till Elise i kvällens program om hur hon står ut att befinna sig i den ondskan på Malmskillnadsgatan håller jag andan. Elise ger inget kort och rakt svar, men de ord som fastnar hos mig är, ungefär:

Jag vill bara vara hos de här personerna.

I vanliga fall brukar jag betygsätta TV-program. Som du kanske har förstått tycker jag att det här är en både bra och engagerande TV-serie. TV-serien får högsta Toffelbetyget. Men att sätta betyg på människors liv och upplevelser går naturligtvis inte att göra. Därför delar jag inte ut några tofflor.

Här kan du se programmet om Elise på SvT Play.

Här kan du läsa vad jag skrev om förra veckans program om Lena.

Här kan du läsa mer, bland annat hittar du länkar till det jag skrev om förra säsongens program.

Livet är kort.

Read Full Post »

En ljusare annandag

Ett inlägg om annandagen 2013.

Faktiskt var det ljusare idag! Till och med lite sol! Dagens projekt blev därför att få ut mamma, gå en tur och svänga in på Tokerian.

Solen lyste en stund på min älva i köksgardinen.

Det blev annars lite sovmorgon idag också, trots att det fortfarande låter som om nån river huset mellan klockan sex och nio varenda morgon… Jag försökte koncentrera mig på att läsa en av mina julklappsböcker.

Vi fick en inbjudan per sms till fika på söndag och det tackade vi ja till. Jag telefonerade lite kort med Fästmön och hon följer nog med till Leaning Pastures.

Turen till Tokerian gick bra. Mamma rollade på fint. Jag passade på att panta tomburkar och julölflaskor. Apoteket hade öppet och mamma slank in där och gjorde några ärenden.

Gigantiska bollar på apoteket.

Även Kaj hade öppet och fick ett besök av oss. Mamma handlade mjukisbrax och en jacka och jag köpte två par handskar till henne i kommande namnsdagspresent. Eftersom jag inte tog bilen fick mamma agera packåsna. Ibland är det väldigt praktiskt med en rollator!!!

Mamma fick agera packåsna.

På eftermiddagen blev det go-fika, medan tvättmaskinen tvättade vittvätt. Jag satte mig med mina två överfulla pärmar med viktiga papper som skulle rensas. Maj gadd… Det gick i alla fall på cirka en timme, vilket är rekord. Dessvärre har jag egentligen ytterligare en pärm som behöver gås igenom, men den får vänta.

Två pärmar med viktiga papper gick jag igenom och rensade ut. Skönt!

På kvällen blev det tabberas på julmaten. Faktum är att vi faktiskt inte har öppnat alla sillburkar. Den som spar hon har. Vi hade tänkt köpa kräftor till nyåret och äta silltallrik till förrätt, vilket ju blir perfekt. Nu gäller det bara att få tag i kräftor. På Tokerian var de nämligen slut, trots att jag fick hjälp att leta.

Men först blev det en stunds läsning i julklappsbok. Å, vad det är gott att bara vara, läsa, äta lite godis, flyta bort till fantasivärldar…

Skönt att sätta upp fötterna och bara flyta bort till julklappsbokens fantasivärld.

Jag stekte lite köttbullar och prinskorv till min mamma. Det tar emot att stoppa gris i min panna, men jag gör det för mamma.

Köttbullar och prinskorv till mamma.

Ägghalvorna sjöng på sista versen. Dillen såg väldigt ledsen ut. Vi åt ett par var, resten gick i sopen, faktiskt.

Ägghalvorna sjöng på sista versen, med ledsen dill och allt.

Vi blev proppmätta idag också. Och såg på Sebastian Bergman i den andra delen av Den fördömde.

Sebastian Bergman – igen.

Lite dator och lite läsning i sängen fick avsluta den här dagen. I morgon är det fredag och vardag. Men jag har semester. Glad är jag att Anna kommer hit i morgon kväll. Jag ska åka och hämta henne efter jobbet för lite förberedelser innan vi åker hit. Under morgondagen ska jag också ut och fiska efter kräftor till nyår och kanske tvätta bilen – om det nu inte regnar.

Och hur har din annandag jul varit??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagarna rinner ut….

Ett inlägg där Tofflan svamlar på – eftersom hon är lite nervös idag.

Tisdagen tvekade lite, kan jag meddela. Det var lite sol och tunna moln först. På väg till jobbet mörknade det. Strax öppnade sig himlen och släppte ur sig en riktig störtskur. Idag sitter jag på femte våningen. Med det stora underbara fönstret känns det som att sitta halvvägs till himlen jämfört med skrubben en trappa ner där jag tillbringar fyra av veckans fem arbetsdagar.

På agendan idag står att hjälpa en nybliven doktor att marknadsföra sin forskning. Det blir till att gå igenom mini-kommunikationsplanen steg för steg och försöka hitta rätt svar. Det blir nog bra.

Fästmön är ju hos mig den här veckan. Igår var hennes första semesterdag. Det blir nog lite drygt att bara låta dagarna gå, men jag tror att hon behöver släppa saker och ting och bara vara ibland. Snällt nog hade hon handlat och vi åt korv med bröd till middag. Anna åt förstås nyttigheter till. När hon är hos mig ser det ut så här i kylen:

Groddar och grönsaker.

När jag är ensam, och kylen välfylld, ser den ut så här:

Öl, hostmedicin och lite goda ostar.

Det blev en artikel till Uppsalanyheter.se skriven igår. Eller artikel och artikel… En text som publiceras på midsommarafton. Jag fixade bild och la in den i editorn för publicering. I morgon har jag bjudit hit min uppdragsgivare för en liten rundtur i environgerna samt lunch. Det ser jag fram emot!

Livet på jobbet går sin gilla gång, men dagarna rinner ut. Det byggs här för framtiden, samtidigt som det dras ner på både personal och studieplatser. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop för mig. Jag blev i alla fall uppringd igår kväll av personen som skulle ha ringt mig före lunch. Det kändes OK, men samtidigt är läget frustrerande – för oss båda, ska meddelas.

Bakom detta ganska nybyggda hus byggs ytterligare hus för framtiden.

I stället sätter jag mitt hopp till att få ett telefonsamtal idag, från annat håll. Om det kommer återstår en ny prövning på torsdag. Om det inte kommer… blir jag väldigt, väldigt besviken…

Utöver detta hålls ett möte i eftermiddag där jag hoppas att man diskuterar mig och vad man kan erbjuda mig på mitt nuvarande ställe. Jag skulle ju få nån sorts erbjudande före utgången av juni månad. Men jag förväntar mig inget upphetsande eller framför allt inget mer än vad jag har fått indikationer om. Så skulle det mot förmodan ändå bli nåt bra erbjudande får jag väl bli glatt överraskad.

Glatt överraskad?

Den som vill mig väl och gott får gärna hålla en tumme idag. Den som vill mig illa kanske får njuta av mina nederlag innan solen går ner. Jag önskar dig, oavsett dina motiv, som har läst ända hit en god dag i alla fall!

Livet är kort.

Read Full Post »

En loppistur

Kvalmigt var bara förnamnet. Fästmön och jag gjorde därför det bästa av denna osoliga dag – vi tog en loppistur. Först blev det en sväng till Åkes i Läby. Där slogs vi av hur många gamla radioapparater det fanns, apparater som säkert hade 50+ år på nacken och som funkade!

En Luxorradio – från fabriken i Metropolen Byhålan, förstås!

Anna hittade katten bland hermelinerna, denna tjej bland krukor och porslin.

En naken tjej bland porslinet.

Själv undrade jag hur nån nånsin hade velat äga detta set… Tänkte nästan köpa det till Arga Klara, hon skulle säkert ha blivit jätteglad! 😆

EAT… Fy f*n så fult!

Anna tittade på lite julsaker. Det är ju trots allt juli igen. Den här tomten hade gärna fått följa med hem, om den hade kostat mindre…

En fin gammal tomte, men priset var för högt.

Vi for vidare till Emmaus dit vi var för ett par år sen. Deras möbelsektion rymmer en del hiskeliga saker…

”För sköna hemmakvällar…” Ja, fast inte i den där gräsliga bäddsoffan, tack!..

I ladorna hittade vi både tokigt och slugt. Vem gillar till exempel stentroll nu för tiden..?

Stentroll – är det poppis nu månntro?

Därefter blev det en glasspaus i värmen. Anna försökte ta en liten pinne, men jag tvingade oss att äta var sin Storstrut. Ska det va så ska det va!

Anna njuter av den stora struten i truten.

Inne i huvudbyggnaden finns de riktigt fina prylarna. Bokavdelningen är fantastisk och jag var där inne en lååång stund – för att endast fynda två böcker. Men ändå.

Underbar bokavdelning! Och notera det fantastiska, rutiga golvet…

Bland köksgrejorna fanns det mycket skräp och mycket… användbart. Nilsjohan, till exempel, för att göra delicious doughnuts, rymdes i en liten ask, bland andra grejor…

Nilsjohan rymdes i en liten ask, bland andra grejor…

Husdjur fanns det också. Denna pudel satt helt bådarande i en hylla.

En bedårande pudel satt i en hylla. 

Jag ångrade att jag inte slog till på denna bok som jag faktiskt kunde ha nytta av i jobbet. Notera dess undertitel, ”Bonden – så funkar den”.

Denna skulle jag ha köpt som jobblitteratur. 

Sen blev det dags för nåt ät- och drickbart igen. Trots vissa veliga människor (varav en visade sig ha röstresurser som nästan gjordes oss döva när han hysteriskt vrålade på ett barn) fick vi vårt kaffe med ostmackor. Anna blev visst lite trött…

Min trötta älskling.

Vi kunde ha köpt Bullens för en tia, men jag äter ju inte den typen av korv.

Bullens korv för en tia.

På hemvägen hittade vi ett godisvaruhus där vi stannade för att inhandla var sin påse godis. Det är ju trots allt lördag…

Vi har nu softat en stund på ballen* med var sin kall öl och två skålar nötter. Det är dags att duka fram räkor med tillbehör. Det vita vinet är väl kylt… Nu ska vi bara vara!!!

*ballen = balkongen

Read Full Post »