Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bankaffärer’

En lång dag börjar gå mot kväll och ta slut. Jag känner mig väldigt tom på kraft, men hoppas, nej SKA komma igen i morgon. Det har inte ens varit läge att sitta vid datorn och blogga, nåt som du som regelbundet läser hos mig vet att jag gör. Mycket och ofta.

Fästmön fick hålla om efter morgonens djupdykning ner i det som kallas livets realiteter. Hon fick också veta att hade det inte varit för henne så hade jag inte funnits här att hålla om idag. Och att hon och fru Hatt och Inna är de enda som kan få mig att gapskratta, nåt jag behöver göra ibland. För även jag, Lena E, är en Vanlig Människa. Jag är ingen övermänniska, med pansarhud, känslolös, känslokall. Inte heller är jag miljonär eller kändis. Jag är en Vanlig Människa jag också. En Vanlig Människa som har hamnat i svårigheter. Som skrattar en gång på varje tusende gång hon gråter. Alla ni andra som läser mina futtiga ord och som kommenterar, som stöttar, som ringer, som bryr er – ni betyder MASSOR ni också!


Magnus och jag i Varamon.

                                                                                                                                                      Vad hade nu den här bilden med saken att göra? Jo, pojken till vänster på bilden heter Magnus och är en del av en tid som var lycklig. För mig. En tid när jag var en Vanlig Människa på riktigt. En tid FÖRE Tofflan. Jag ville visa dig den bilden – bara för att den finns. Med ”den” menar jag bilden, men jag menar också tiden när jag var lycklig.

Anna och jag har tagit det lugnt hela dagen. Jag har inte orkat annat och Anna behöver lugnet innan hon jobbar sitt kvällspass. Vi har suttit vid 1 500-bitars-pusslet, ibland tillsammans, ibland var för sig.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick hjälpa henne med lite bankaffärer. Men i morgon ska hon äntligen på ett möte med den bank som troligen blir hennes nya bank. Och vad jag förstår är mamma inte den enda kunden som lämnar det sjunkande skeppet Danske Bank i Metropolen Byhålan, eller Östgötabanken, som den heter där… Det tycker jag är bra gjort av mamma. Man ska inte vara kund i en bank som inte kan ge den service man vill ha längre. Personalen på kontoret har emellertid alltid varit suveränt tjänstvillig, men när man från högre ort ändrar vissa förutsättningar blir kontentan att vissa kunder försvinner. Jag kan förstå detta med säkerhet som ett kontantlöst kontor innebär. Men varför tar man bort kontanthanteringen på en liten ort där många av kunderna är äldre som aldrig tidigare har hanterat ”plastkort”? Och ÄNNU mer ologiskt är det att man har kvar kontanthanteringen i en ÄNNU mindre byhåla i länet. Jag får inte ihop logiken. Och mamma har ingen lust att ta färdtjänst till Mjölby för att få ta ut pengar.

Nu ska jag vända blicken utåt en stund igen. Det händer saker i världen, det händer FRUKTANSVÄRDA saker i Libyen. Jag såg en bild på en man som bar på en kroppsdel tillhörande ett lik som skulle identifieras. Jag hörde nyss om upproret i Egypten. Men jag har levt i en glaskupa en längre tid och jag är inte säker på om jag vågar lyfta på kupan…

Read Full Post »

Söndagseftermiddagen är på väg att övergå i söndagskväll. Fästmön har hämtats från och körts tillbaka till sitt arbete. Jag serverade kycklingchorizo med bröd och sallad till söndagsmiddag, själv sparar jag mig till senare.

När Anna svalt sin fina middag softade vi lite med dator respektive bok. Den jag läser just nu är väldigt spännande, men också väldigt blodig – vilket kanske kan förklara de senaste dagarnas yrsel…

Vännen Jerry tittade in på kaffe och fick sig några knapriga kakor till livs. Husmor har varit dålig på att baka. Men pepparkaksflarn slinker ner fint – i alla fall i min numera rätt trinda mage. Jag har svårt att bara ta en åt gången och det sätter sina spår.


När man har börjat tugga på dem kan man få svårt att sluta. Det vill säga, man tar gärna en till…

                                                                                                                                                 Skjutsade Anna tillbaka till jobbet och tog vägen förbi Fyrishov där Jerry droppades för att hämta bowlande son. På hemvägen hoppade jag in på ICA Heidan med veckans lotto – och det visade sig att vi hade vunnit 23 kronor, mamma och jag. Igår trodde jag för resten att jag skrapat fram en vinst på 75 kronor x 2 på en trisslott jag haft liggande, men det visade sig att jag hade sett fel. Detta fick jag att fundera över om jag inte borde göra ett besök hos optikern. Bara det att sånt ju är lite kostsamt, så det får vänta.

Så har jag pratat med lilla sjuka mamma och ordnat en del bankaffärer per telefonbanken åt henne. Jag tycker att det är förskräckligt dåligt av Danske Bank att ha ett kontantlöst kontor i Metropolen Byhålan. Vad är det för mening med det, egentligen? Gamla människor klarar inte av bankomater och internetbank, i alla fall inte min mamma. Nu känner mamma sig tämligen omyndigförklarad eftersom hon måste be andra om hjälp när hon hittills klarat sig hela livet. Jag hoppas att hon tar tag i bankbytet så snart hon mår bättre, för att byta bank är vad som gäller.  Och jag tror inte att mamma är den enda som tänker göra eller har gjort slut med Danske Bank i Byhålan…


Kontantlöst på banken i Byhålan.

                                                                                                                                                       Och så precis när jag ska till att klicka ”publicera” ringer telefonen igen och det är mitt x som jag verkligen gillar för att hon är klok och normal! Sen skäms jag när jag inser att hon fyllde 50 för ett par veckor sen och det har jag missat. Fyyyyy på mig! Men jag lovar att vi ska hitta på nåt nästa gång vi ses, så jag får skrapa ihop mina lottovinster och se vad jag kan åstadkomma.

Read Full Post »

Hade svårt att somna igår kväll. Det är ju så att jag jobbar hårt med mina rutiner för att tillvaron inte ska rämna helt. I dessa rutiner ingår att man lägger sig senast klockan 23 på kvällen. Igår kväll var inget undantag och jag var i säng redan vid halv. Fästmön tvingades också med, trots att det var sovmorgon idag. Läste en stund i en nyligen påbörjad deckare i vilken en gynekolog Ohlsson mördas alldeles i början… Hmmm, hmmm… Men sen var det svårt att somna. Anna kände likadant. Tyckte jag vände och vred på mig otaliga gånger.

Så småningom somnade jag ändå. Och drömde läskigheter. En dröm handlade om min vän FEM som jag av nån anledning träffade nere i Malmö. (Vi är typ aldrig där, nån av oss.) Det visade sig att hon hade fått jobb där och att hon var tvungen att pendla från Metropolen Byhålan! Sen var jag plötsligt jagad av två män som ville ha nåt av mig. Annars skulle de minsann döda mig. Tja, så där fortsatte natten. Fram på morgonen och in på förmiddagen sov jag som djupast. Men det ingår också i mina rutiner att inte sova alltför länge om dagarna.


En viloplats?

                                                                                                                                                            När jag vaknade hade jag förskräckligt ont i magen, så jag ville helst av allt bara fortsätta ligga under täcket. Gick upp och tog mina mediciner, men magsårsmedicinen tycks inte hjälpa alls nu. Inte har jag fått nåt svar från doktor Anders heller på min förfrågan om receptförnyelse. Undrar om han verkligen har gjort slut med mig, denna jobbiga patient. Samtidigt var han väldigt tydlig med att säga när vi träffades i augusti att han VILL att man mejlar. Det är ju det smidigaste. Telefonen funkar ju inte alltid, för han har ju patienter hela dagarna på besök och då kan han ju inte kackla med ANDRA patienter i telefonen. Nåja, jag får väl ge det ett par dar, annars får jag väl ringa då. Men jag ser ju inte fram emot telefonköandet precis…

När jag höll på att duka fram frukost ringde mobilen. Det stod ”privat nummer”, så jag tänkte att det kanske var nån som ringde om nåt av de otaliga jobb jag hade sökt. Tyvärr inte. Det var en tjej, visserligen trevlig och hon inledde med att hon inte ville sälja nåt. Bara bjuda in mig till ett möte inklusive lunch om mina bankaffärer, skatter, sparande eller så. Min förhoppning släcktes rätt tvärt och hon måste ha hört det på min röst. När jag sa att jag är arbetssökande och trodde att hon hade ett erbjudande om ett jobb blev hon plötsligt väldigt mänsklig. Så småningom avslutades samtalet med att hon önskade mig lycka till. Fast det är ju bara det att jag ju inte tror på under och mirakler längre. Jag gör inte det. Jag vågar inte hoppas. Det bara tar slut i mig. På väg att gå under.

Read Full Post »