Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bana’

Ett inlägg om att det är lite tufft.


 

löparstart

På väg mot nya hinder?

Det är lite tufft just nu. Eller just nu och just nu… Det har det varit länge, tack vare somliga. Och mig själv. Mest för att jag har nån drift att säga sanningar. Inte så att jag måste säga sanningar hela tiden. Jag försöker alltmer välja mina strider. Men ibland har även jag gränser. Då spelar det ingen roll att jag börjar vänligt – jag blir ändå alltid skurken i slutänden. Eftersom det är så kan jag ju lika gärna bli skurk på riktigt, eller..?

Det är många hinder på min bana. Mycket att försöka ta sig över, kämpa med och emot. Inte har jag det värst bland människor, fast jag börjar känna att det snart räcker. Ska jag aldrig mer få känna mig trygg igen?

Igår fick jag två nej på jobb jag hade sökt. Ett av dem var för ett jobb jag verkligen ville ha. Ovanpå det försöker a-kassan och jag kommunicera. Det är svårt, de har för många kockar inblandade och jag är för ärlig. Det tär. Allting tär på mina krafter och min energi som jag så väl behöver till vettigare saker än att diskutera 20 minuters arbete. Mitt liv står stilla. Hindret, som ställdes upp framför mig 2009, står där fortfarande. Jag försöker och försöker komma över det, men puttas hela tiden ner till ett liv i nån sorts standby-läge. Jag kan inte ens gifta mig på grund av detta. Vissa dagar är jag frånvarande för att kraften bara har runnit ur mig. Andra dagar kommer jag igen. Men jag vet inte hur många gånger till jag orkar...

Att få höra att man inte bryr sig om sin omgivning gör ondare än du tror. För jag bryr mig om, det är bara det att jag inte alltid har kraft. Eller tid. Det tar nämligen tid att vara arbetssökande. Som arbetssökande ska du nämligen:

  • aktivt söka jobb
  • leta lediga jobb
  • skriva skitbra ansökningar
  • försöka kommunicera med a-kassan
  • rapportera dina aktiviteter till Arbetsförmedlingen
  • gå på intervjuer
  • hantera nej på sökta jobb
  • ta kontakt med folk och företag där det kanske kan finnas möjlighet till jobb

Med mera. Så du ser. Det är ett ständigt arbete att vara arbetssökande. Idag har jag i alla fall hittat och sökt tre jobb som verkar intressanta. Och så har jag tagit en kontakt med ett företag där jag en gång var kund (ja, det är lite ironiskt, men…). Jag önskar ingen en tillvaro som arbetssökande. Men att prova på hur det känns under en vecka tror jag skulle skapa en helt annan förståelse.

rökIgår fick jag inte bara nej, jag fick också veta att en före detta arbetskamrat hade gått bort. Nu är vi bara tre i livet av sex som en gång jobbade just där. De tre som har gått bort var relativt unga. Det är inte så konstigt att jag till exempel hatar rökning – den dödar ju faktiskt människor.

Nu ska jag samla ihop skärvorna av det som är jag och försöka skutta över ett av dagens hinder. Komma igen, bita ihop, inte bryta ihop, ta nya tag. Till middag ska jag laga lax och det blir man smart av, har jag hört… Kan behövas just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I förra veckan ringde jag min läkarmottagning angående den onda hälen. Jag fick inte komma dit, för en av doktorerna var sjuk. Men jag fick numret till den sjukgymnastmottagning som man har avtal med. Jag ringde dit och har fått en tid – fast inte förrän i nästa vecka.

Vill inte ringa…


Och nu är det nästan på gränsen
 att jag måste ringa en gång till, för nu har ett nytt symtom dykt upp, i en annan kroppsdel. Jag har förstås som alltid surfat på nätet först. Jag gissar vad det är som bråkar, men jag orkar inte, vill inte ringa mottagningen IGEN! Jag köar för en operation sen över två månader tillbaka. Min rädsla är nu att saker och ting har förvärrats. Att min tanke att hela mig själv inte riktigt har räckt. Jag har inte tid att var sjuk nu, inte tid att må sämre.

Dessutom är det otroligt mycket som händer på jobbet. I morse hade jag ett samtal med prefekten på institution 2 och inom kort (vet inte när) ska jag byta kontor och flytta en trappa ner. Det är logiskt eftersom jag jobbar 80 procent åt institution 2 och bara 20 procent för institution 1, men det känns faktiskt lite svårt. Jag har suttit här sen den 1 februari och jag trivs väldigt bra med såväl rum som personerna runt omkring. Nu skils våra vägar inte åt mer än en våning. Men jag vet hur det blir, för en människa kan ju inte dela på sig. Så det är lite sorgligt mitt i all glädje över att jag åtminstone har jobb året ut. To be continued, kan man väl säga…

Jag ska flytta neråt endera dan.


Idag på lunchen
såg jag A flera gånger – och A är enbart en källa till glädje! A spatserade fram och tillbaka och till slut frågade jag om h*n hade en bana, en motionsslinga eller nåt. A är nog en av de alldeles mest roliga människor jag vet – en sån människa som inte alltid vet att h*n är rolig! Underbart, fler såna, tack!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ja jag lever! Morgonens första inlägg var tidsinställt, så kan man luras i cyberspace. Jag är upp på benen tack vare Ipren. Fy 17, det här var inte bra! Idag har jag två saker att passa – det ena är en hårklippning klockan 13, det andra bilbesiktningen klockan 16.20. Det kan jag liksom inte be nån annan att göra. Bilen måste besiktigas innan månadens slut, annars får jag inte köra den. Klippningen vill jag inte heller ställa in eftersom jag har fått en KALUFS igen och i morgon ska jag på en intervju. Igen. Man kan säga att jag är på benen, men bara knappt på banan idag. Jag lär pendla mellan sängen och livet där ute, så att säga.


På benen, men knappast på banan idag.

                                                                                                                                                                         Igår kväll kan man säga att skiten bröt ut. Varje gång jag snöt mig gick det åt en hel pappersnäsduk. Mängden snor, kan man alltså säga, är ett mått på sjukdomen! Fast jag har ju en ovanligt stor kran, typ elefantsnabel, så däri ryms väl en hel del… Det halsonda har nu flyttat ner sig till luftvägarna i bröstet, vilket gör det mycket oskönt att andas. För att inte tala om det läskiga som jag hostar upp… Det är… NOT NICE, minst sagt. Jag tror att jag har feber också, så jag går på Ipren, som sagt. Måste ju orka ett par dar till!


Tur att jag inte har otit också, för jag och Dumbo har inte bara lika stora snablar utan också lika stora öron. Dumbo är för övrigt rätt mycket sötare än jag.

                                                                                                                                                              Två trevliga vänner ringde igår! Den första är en av mina allra bästa, som lyssnar och förstår och som jag känner att jag kan prata med allt om. Jag tror att h*n känner likadant! Den andra är en jättetrevlig tjej som jag har lärt känna via vårt bloggande, men vi har också träffats, om än som hastigast, i somras. Glädjande nog har denna sistnämnda (den första vännen lyckades jag konvertera tidigare!) bestämt sig för att överge sin B-blogg till förmån för WordPress! Kul, tycker jag och försöker supporta så mycket jag kan! I skrivande stund är det för övrigt ytterligare två bloggvänner som byter från B till WP och jag lovar att supporta alla jag kan om ni bara hör av er!

Annars blev det mest lite läsning och lite TV igår kväll. Pratade med Fästmön ganska sent eftersom hon inte slutade förrän klockan 21 och inte var hemma förrän runt klockan 22. Hon känner sig trött och seg och skulle ta sovmorgon idag. Jag hoppas verkligen inte att jag har smittat henne, men hon har också en risig åttaåring hemma, så riskerna är väl ganska stora att hon åker på nåt. En av tjejerna åkte hem till pappa redan igår. Jag hoppas att det går bra, efter vad jag har förstått har även pappa varit däckad.

Nästa vecka är det student och det mest akuta att bestämma nu är maten som ska serveras. Det har varit lite olika bud, men nu måste det bli klart så vi kan fixa inköpen efter helgen.

Nu ska jag försöka spola av mig så jag piggnar till. Sen blir det frukost och en stund ovanpå bingen innan jag masar mig iväg och lägger huvudet i M:s kompetenta händer.

Read Full Post »