Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ballong’

Det var länge sen jag var på en invigning av Pride, men i år var det dags! Tog 14.09-tåget med denna vackra donna till Kungliga Hufvudstaden för att fira Pride i dagarna fyra.

Vacker och älskad.


Tro det eller ej,
men tåget gick som det skulle, tunnelbanan likaså och rummet var… spegelvänt mot vad vi brukar ha. Vi irriteras för övrigt alltid över att toadörren går inåt rummet och inte inåt hallen. Dessutom är det en blästrad glasdörr till toa – och där finns springor att titta i…

Efter uppackning traskade vi iväg till Tanto, där årets Pride går av stapeln. Vi mötte massor av kändisar som Anna kände igen. Själv var jag mest intresserad av husen runt omkring. Detta nybygge är ganska läckert, tycker jag.

Läckert nybygge på väg till Tanto.


Vi var väldigt törstiga,
men det var inget vinunderhåll på vägen, så vi fick vänta tills vi kom fram.

Inget vinunderhåll på vägen!


Det blev både mat och dryck
när vi kom fram. Anna njöt i solen – ett tag såg det ut som om det skulle komma ett skyfall – i sina nya solbrillor som är mycket spanvänliga. Ögonen bakom dessa registrerar en hel del, kan jag meddela…

En spanerska.


Ölen brukar vara halvljummen
och maten sisådär, men i år var öl i alla fall sval och maten god. Fast jag fick förstås ont och kunde inte äta upp.

Maten var god.


Största behållningen av invigningen
tror jag vi båda tyckte var detta att glo på folk. För invigningen var det inte mycket med. Trista artister och ointresserad publik. Men roligt och bra invigningstalande gjorde två politiker, sossarnas Mona Sahlin och folkpartiets Birgitta Ohlsson. Tillsammans.

Jag blev ju lite klen och då kändes det extra tryggt att ha två positivhalande systrar i närheten. Du skulle bara ha sett hur den till höger i bild svängde på stjärten när hon halade… Oj, det var så att det rann till… För dig som föredrar brevlådor rekommenderas annars den till vänster i bild. USCH!

Stjärtar av olika slag.

Luftrummet ovanför oss var inte bara fullt av moln. Där kom massor av plan och massor av ballonger. Detta exemplar var rosa och jag kan ju inte zooma så bra med min gamla mobilkamera så njut av ballongen på lite håll…

Till väders…


Årets dogtag
var en sorts patron som man kunde skruva isär. Inuti låg ett litet meddelande. På min microlapp stod ungefär att jag skulle välja att gå mina egna vägar och att jag skulle lämna avtryck… Tycker jag var väldigt passande…

Årets dogtag.


Bästa artister var
– without no doubt – Gravitonas, ett band som jag faktiskt inte hade lyssnat på tidigare 😳 Så musikaliskt obildad är jag… Gravitonas gjorde sin första och enda Sverigespelning igår på Prideinvigningen.

Gravitonas – fast de syns inte så bra…


Vi traskade ”hem” 
genom Stockholms-natten och var tämligen nöjda med starten på Pride. Somnade med huvudena på små kuddar – de skitstora som finns i sängarna går inte att sova på.

I morse blev det härlig hotellfrukost. Vi roades av två söta hundar som lekte utanför och av en tysk familj som inte tyckte att det var tillräckligt

schön

att sitta vid vårt bord. Hmfp! Och vi som inte ens hade shorts på oss utan var passande klädda i heltäckande benkläder!

Torsdagsfrukost.


Vi åt och njöt
och Anna är lika vacker idag som igår. Nu har vi fyra dar kvar här…

Anna njuter.


Planen för dagen
är ett musiebesök. I kväll blir det förstås schlagerkväll i Tanto. Och i morgon eftermiddag ska vi träffa en bloggvän som har blivit en riktigt god vän – trots att vi inte har träffats än.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag baske mig folkilsk. Goda råd känns som pekpinnar och folk tjafsar med mig och står i min väg. Dessutom har nån i huset skrikit i ganska precis en timma nu. Mina öron står inte ut, men undrar hur de närmast sörjande pallar…

Jag orkar inte med såna här ljud när jag mår illa och har ont.


Jag mår illa och jag har ont.
Försöker att leva normalt, men kanske unna mig och Fästmön nåt extra när det känns som det behövs. Det straffar sig. Såna som jag får inte må bra. Om jag har det gott en dag, slår kroppen tillbaka dan därpå. Om jag skrattar en dag kommer alltid nån som ska trycka till mig och göra mig ledsen eller arg. Det måste vara somligas lott i livet att just trycka till.

Stormarknaden var det hemskt. Folk överallt, ungar som viftde med ballonger, la sig på golvet och skrek, mammor med megafonröster. Och så en svinigt dyr reklamskylt för min förra arbetsgivare som aviserar dess ankomst i Stormarknaden. Tacka f*n för att man mår illa! 

Folk överallt och massor av tjockisar. Men det är tjockisar med snygga kläder. Jag fattar inte var de shoppar. Anna och jag var på två ställen, främst för att kolla in gympaskor, men också lite kläder. Inte ens byxor med resår passar min trinda mage! Jag har nu insett att det måste ligga en alien i magen min. Varför är den annars så stor och stinn när jag bara spyr? Månntro Den Helige Anders har varit på besök nån natt när jag låg och sov… Nej, jag är bara tjock. Jag är smällfet och det är jag själv som har gjort det. Men varför går jag inte ner i vikt när jag kräks så ofta..? Jaa, det kan man ju fråga sig.

I min mage?


På måndag ska jag på undersökning
och det är ju inte direkt nåt jag ser fram emot så där jättemycket. Samtidigt som jag förstås vill veta. Undersökningen i sig har jag gjort miljoner många gånger och det är väl inte världens roligaste. Men det finns värre.

Vi handlade ingenting på Stormarknaden mer än lite saker till kvällens middag. På apoteket var vi och hämtade mediciner. Tre något så när gemensamma bekantingar såg vi och Anna såg en gammal kompis från gymnasiet som bonus! Först såg vi Pelle utan hår svans och jag tänkte gå fram och skrika

Bu!

eftersom jag är så elak. Men jag gjorde det inte av nån anledning. Sen träffade vi L & L och det var kul att få presentera Anna. Slutligen mötte vi H inne på ICA Kvantum. H sprang omkring lika zombieaktig och folkilsk som vi och hittade inte heller nånting. Jädra jobbigt det är när affärer bygger ut och flyttar om varor!

Vofför gör di på detta vise?!

Nä, det var skönt att få komma hem och vila en stund ovanpå gästsängen efter att ha suttit på apoteket och kallsvettats medan personalen plockade fram medikamenter. Jag har ordinerat Arbeterskan att slänga sig framför DVD-inspelningen av måndagens Maria Wern. Själv ska jag försöka svälja min fadda smak i munnen (sköljer bort den med en öl just nu) och ställa mig i köket. Jag har dukat och snott till en skål med grönsaker bestående av gula och röda körsbärstomater, svarta oliver och fetaost blandat med rödvinsvinäger, italiensk salladskrydda och olivolja. Sen blev jag så trött att jag blev tvungen att sätta mig vid datorn en stund.

Efter maten blir det nog nån film, eventuellt nån av de två jag fick i julklapp av Anna. Om jag nu inte står med huvudet i toalettskålen och svär över folk och min mage…

Read Full Post »

En röd ballong på väg att kraschlanda på ett fält där en man och en kvinna, uppenbarligen ett par, just ska dricka champagne. Så börjar den märkliga filmen Kärlekens raseri (Enduring Love, 2004) som SvT 2 visade under OS-tiden. Först nu har jag haft möjlighet att titta på den tack vare DVD:n.


En röd ballong har en central roll i filmen Kärlekens raseri.

                                                                                                                                                             I ballongen, som håller på att störta, befinner sig en pojke. Hans morfar försöker förgäves få ner ballongen från marken. Några förbipasserande samt mannen i paret som just ska dricka champagne, Joe, försöker hjälpa till. Men till slut måste de släppa taget. En man omkommer eftersom han följer med ballongen upp och inte släpper taget förrän det är för sent. Kvar i ballongkorgen finns pojken. Vid den dödes lik möts två män, Joe och Jed, och konstiga saker börjar hända.

Efter att ha varit med om nåt sånt här är det kanske inte så underligt att ens tillvaro känns uppochnervänd. Hade mannen, en läkare med familj, kunnat räddats om de alla hållit fast vid ballongen och kanske dragit ner den hårdare? Omkom mannen för att nån släppte taget? Och VEM släppte taget???

Jag spelade in den här filmen eftersom Joe spelas av min brittiske favoritskådis, Daniel Craig, numera James Bond. Men filmen är så mycket mer än Daniel Craig och hans insatser. Den är helt enkelt ”mycket”. Jag kan inte kategorisera den enbart som ett kärleksdrama, för den är snudd på en psykologisk thriller också. Filmningen är dessutom mycket vacker och då syftar jag inte enbart på naturbilderna.

Detta är ingen enkel film och jag kan inte ge nåt enkelt omdöme om den. Jag tror att man måste vara på rätt humör för att klara av att se den. Den handlar ju om de stora tingen i livet – kärleken och döden…

Read Full Post »

Natten var full av konstiga drömmar igen. Jag vet inte hur jag ska tolka dem, men jag kan meddela att jag vaknade flera gånger och badade i svett.

Den första drömmen jag minns från natten var en scen där jag och Fästmön diskuterade Det Tuffa Läget. Vi drog upp ”allt” som vi tycker är jobbigt och svårt just nu. Men så plötsligt kastade Anna upp en blå ballong i luften och sa:

Så här gör man bara när man vill att alla bekymmer ska försvinna!

Det var ett ganska härligt slut på den drömmen, eller hur? Jag tror baske mig jag ska prova idag!


Släpp den blå och alla dina bekymmer försvinner!

                                                                                                                                                          En annan dröm jag hade i natt, eller snarare framåt morgonen, innebar att vi var tillbaka i Eländet igen. Denna gång visade det sig att vi bodde i ett skjul. Där fanns inga möbler, vi låg och sov på golvet. Runt omkring oss var det fullt av tyger och trasor. Jag tittade upp mot ett litet fönster nära taket och fick syn på… en kackerlacka!!! Skrek i högan sky, jagade det stackars djuret. Och när jag fick fatt i det…  krasade jag det under min sko som den onda människa jag är..!


I kras under min sko.

                                                                                                                                                          Nån som vill ge sig på att tolka? Eller har alla fullt upp med att gå omkring på sina jobb och säga att det är fredag???

Read Full Post »