Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘baguette’

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.


Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior.
De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!


Efter vernissagen blev det fika i matsalen.
Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.


Härom natten drömde jag
att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Onsdagen blev verkligen omvälvande – på alla sätt och vis! Jag vet inte hur många gånger jag grät igår, men många gånger var det! Dörrar stängdes framför min näsa. Hårt och med eftertryck. Men dörrar öppnades också…

Igår kväll var jag bjuden till Slottet på middag. Vi är ju slottsvakter den här veckan och Fästmön och Elias skulle åka dit för att sova över. Jag mötte en överlastad Anna och en uppspelt Elias vid busshållplatsen i Svartbäcken. Vi passerade en ICA-affär där vi gjorde ett tillfälligt stopp innan vi nådde Slottet.

Kvällen började så bra, med skrubbning av potatis i en balja vatten utomhus och promenader till toaletthuset. Elias ”rensade” mormors smultronland och även jag och Anna fick smaka var sitt sommarbär.


Ett riktigt sommarbär, smultron, eller hur?

                                                                                                                                                           Middagen intogs utomhus och bestod av kokt potatis och fläskkotlett/kalkon, kall sourcream & onion sås, körsbärstomater, baguette och ost. Min kalkon var framtagen ur frysen, men smakade ljuvligt ändå. Det är nåt speciellt med att äta utomhus. Elias var utsvulten som vanligt och drack vatten för att stilla hungern före maten.


Elias var utsvulten och drack vatten före maten.

                                                                                                                                                                 Vi drack alltså vatten till maten, men mormors växter, de får minsann vin! Här har mormor gjort nån sorts specialkonstruktion. Vi tror att syftet är att blomman ska få i sig vin vatten när den behöver. Fast blomjorden var kruttorr och blomman hängig så Anna vattnade den som vanligt också.


Mormors blommor får vin, minsann…

                                                                                                                                                              Efter maten tog jag nån mer bild, sen var det dags att besöka huset med liten pojke. Och medan jag väntade utanför på en bänk ringde pappa O och var ledsen. Han behövde en ambulans till akuten på Djursjukhuset och det klart att Taxi Tofflan ställde upp på ett sånt behjärtansvärt uppdrag!


På behjärtansvärt uppdrag.

                                                                                                                                                                    Jag tvingades göra en hastig sorti från Anna, Elias och Slottet och for så snabbt jag kunde ut till Morgonen där Jerry väntade med en svårt sjuk Felix-katt i en låda. Innan vi for tillbaka in mot stan hämtade vi upp matte Frida i Himlen. Sen var det åter gasen i botten (ja, jag höll hastighetsbegränsningarna!) och raka vägen till Djursjukhuset.

Det var en mycket sjuk kattpojke vi kom till akuten med. Hans temp var endast runt 35 grader – och en katt ska ha mellan 38 och 39 grader. Felix blev så väl omhändertagen av duktiga sköterskor och veterinärer och vi som var med kände deras omtanke och värme. Vilken personal!

Felix var en riktigt liten stoisk kämpe och du kan läsa om hans kamp här. Vi hoppas nu att den lille killen svarar på antibiotikan. Gör han det, bör det märkas skillnad inom ett till två dygn.

Read Full Post »

Och nu har solen ersatts av blåsten igen. Först var det ganska skönt, men efter att Fästmöns parasoll vänt ut-och-in på sig ett antal gånger och dess pinnar stack ut en efter en fällde jag ihop det.

Efter en shoppingrunda på ICA Solen, som vi alla tycker STÄNGER FÖR TIDIGT PÅ HELGERNA, softade jag på Annas balle*. Anna själv följde sin yngste son till en lekkamrat. Det var premiär att leka där. Grabbarna har varit både här och hos Elias pappa och lekt, men Elias har tvekat att gå till sin kompis eftersom de har en ganska stor hund (en golden retriever, tror vi). Inte lätt när man är hundrädd. Men idag hade det gått bra. Hunden var kopplad och Elias hade till och med klappat den. Modigt!

Just nu läser jag en mycket engagerande bok som jag har svårt att släppa. Jag fick den tillsänd mig som recensionsexemplar och det ska bli ett nöje att skriva om den sen. Nöje, för resten… När jag läser önskar jag förstås att man inte hade behövt skriva en bok om detta ämne, men det är tur och bra och tufft att nån har gjort det! Jag läser den här boken med blyertspenna, så engagerande är den. Och viktig! Vad den handlar om? Bland annat om samhällets nya paria, de smärtsjuka.

Idag hade vi (läs: jag) bestämt att vi skulle äta nyttigt. Jag fick med mig alla tjejerna, men killarna gick inte att omvända så de fick kalasa på spaghetti och köttbullar. Vi fyra tjejer gjorde sallader. Jag gjorde Annas och min, medan Linn och Frida gjorde sina egna. I vår slängde jag i de tre basingredisenserna sallad, gurka och tomat, men även fetaost, räkor, kokta ägg, sparris, oliver och en avocado som tyvärr var gummiartad och oätlig. Frida hade sallad, gurka, kyckling, köttbullar, majs och räkor i sin. Linn körde på sallad, gurka, tomater, kyckling, fetaost och majs i sin. (Jag har säkert glömt nåt.) Ja, det är inte tu tal om att vi har olika smak! Tur att det går bra att göra olika bunkar. Vi serverade baguette med brännvinsost till. Och på tal om brännvin kalasade Anna och jag på var sin öl. Till dessert serverades kaffe till tanterna samt vaniljglass med krossad choklad (lite onyttig måste man få vara) samt jordgubbar. Mums!

Vad händer i kväll? Inte mycket här! Jag är jättetrött efter mitt magonda fram på småtimmarna och resten av gänget sitter antingen vid sina datorer eller vid sin TV.

Om vädret tillåter i morgon skjutsar jag dem som så önskar till ett vatten tillsammans med fikakorg, medan jag själv åker Ut på Uppdrag.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »

Dagen som började i panik och regn, avslutades med blommor, presenter, champagne, hyllningar med mera. Allt avlöpte bra – förutom kvällsfesten, som jag i skrivande stund inte vet nåt om. Jag hoppas att dagen blir ett ljust minne för Linn – en tjej med ett alldeles lysande avgångsbetyg, för övrigt. Stort GRATTIS till dig! Du har jobbat hårt och du är så värd alla MVG:n!

Efter att ha hämtat Elias i skolan och i all hast klätt om honom hos pappa Jerry där vi också hämtade Frida tuffade vi in till stan i en gnisslande och stånkande Clark Kent*. Vi fick cirkla en lång stund innan vi hittade parkeringsplats, så det var tur att vi hade gott om tid på oss.

På gågatan strålade vi samman med pappa Jerry och mormor och Lasse.


Anna var plakatbärare, Jerry blomsterpojke, mormor, Lasse och Elias förväntansfulla. Personen till vänster i bild är troligen en linslus som ville vara med på bild, hunden till höger likaså.

                                                                                                                                                                 In i det sista hade det varit oklart var själva utstpringet skulle ske. Lokalblaskan hade helt fel uppgift, så det är tur att vi kollade grundkällorna. Det verkade inte UNT ha gjort.


Här har morfar anslutit och nu börjar det tjockna till på gågatan. Somliga ser bistra och/eller nervösa ut, medan andra fortfarande är glada.

                                                                                                                                                                   Jerry hade inhandlat rosor till vår student. Man kan säga att han är vår egen blomsterpojke. Och han var mycket stolt över sin dotter, visst syns det på bilden?


En stolt fader med plakat.

                                                                                                                                                                   Men sötast var nog den här blomsterpojken!


Sötaste blomsterpojken!

                                                                                                                                                                   Men så äntligen kom vår student! Mormor var en av dem som kramades först.


Mormor och Linn, två glada tjejer.

                                                                                                                                                               Om Linn hade varit orolig för att INTE få saker hängda runt sin hals, blev hon nu lugn. Eller snarare, det blev lite för mycket, så vi fick ta med oss några grejor hem. Det var blommor, gosedjur, champagne och en studentmössebrosch. Lätt att bli trött i nacken, med andra ord…


Mycket runt halsen.

                                                                                                                                                                    Inte kan man ta miste på stoltheten hos det här föräldraparet som lyser ikapp med sin dotter?


Stolta päron** med sin studentska!

                                                                                                                                                                             Anna var spindeln i dagens nät. Hon räckte till för oss alla och fixade och donade med det mesta kring dagen. Inte konstigt att hon ser lite sammanbiten ut på den här bilden, för nu skulle vi strax hem och fixa maten. Skulle den räcka? FASA om den inte gjorde det!


Ska maten räcka?

                                                                                                                                                                På väg ner mot bilen på vars flak vår studentska skulle kuska runt ett par timmar blev hon infångad av en kamera och en mikrofonförsedd man från TV4 Uppland. Här kan du se inslaget och det är Linn som är i slutet. Kikar du noga på filmen kan du också upptäcka några linslöss i bakgrunden – Tofflan, Anna, Frida och Elias. Jerry var smart nog att ställa sig på andra sidan kameran.


Intervjuad!

                                                                                                                                                                 Efter mediaframträdandet gick vi ner till Gamla Torget där lastbilarna väntade på sin last nybakade studenter. Det blev några varv runt stan i solen som nu hade ersatt regnet. Gissningsvis var inte många strupar torra, trots budskapet på SPE:s bil…


”Mamma jag är inte full, jag är bara glad. Jag har vaskat allt…”

                                                                                                                                                            Medan Jerry och Frida gick och tog nåt ätbart samt hämtade grejor på jobbet åkte Anna, Elias och jag hem för att förbereda studentmiddagen. Runt 16-tiden började det droppa in folk – vänner, moster, faster, kusiner. Bara Studentskan själv lyste med sin frånvaro.  Men till sist kom hem, hemförd av snälla mormor och Lasse.

Det bjöds god mat – kallskuret fläskkött och rostbiff till köttätarna, örtmarinerad kallskuren kalkon till mig, potatisgratäng, sallad, baguette, ost, kex, druvor… Ja vi var nog bortåt en 20 personer som åt och drack (alkoholfritt).

I en paus blev det presentöppning. Det var ett berg med paket. Linn fick så fina saker, bland annat glas av olika slag, en karaff, pengar, skor, berlocker, presentkort, ett resekit, en karamellskål och jag vet inte allt…


Presentöppning!

                                                                                                                                                                   Så rundade vi av firandet med kaffe och en fantastiskt god tårta som mormor hade gjort. Jag hoppas att Linn är nöjd med sin dag och att kvällen som följde efterpå blev toppenkul. Anna och jag kollapsade i sofforna runt 21-tiden efter all röjning och fick äntligen lägga upp fötterna en stund och glo på Anna Travis. Därpå nattade vi oss, eftersom min kära fästmö skulle upp klockan sex för att vara på jobbet mellan sju och 16 idag. Härligt… Jag vet två som var jättetrötta i morse… Och två som är jätteglada att det dröjer några år innan det är dags för nästa student. För även om det är en häftig dag, studentdagen, tar det på krafterna att få allt att klaffa.


Grattis till examen!

 

*Clark Kent = min lille bil
**päron = föräldrar

Read Full Post »

I morse kom jag SÅÅÅ nära en liten talgoxe som satt på en gren och kviddivittade. Hade så gärna velat ta upp min tejpade mobil och fota, men då hade jag nog skrämt den lilla pippan. Till hans/hennes ära är emellertid dagen ljust gul – trots att ju gult, som bekant, är fult.

För andra dan i rad vaknar jag med huvudvärk. Jag känner en molande värk strax över vänster öga. Hela kroppen verkar vara lite i olag överhuvudtaget. Och jag vet vad det handlar om! Håret är platt och livlöst, illasinnade och illröda finnar dyker upp här och var och så huvudvärken. Min kropp bekämpar med alla medel att det ska” trilla in några lingon”! Det har det nämligen inte gjort på bra länge nu och jag hoppas på att äntligen få slippa eländet jag har dragits med sen jag var tolv.

Idag på förmiddagen har jag en dejt hos M, min fantastiska frissa. Jag kan verkligen rekommendera den som har ett kaos på huvudet att kontakta salongen som finns  hyfsat centralt i Uppsala. Skriv en kommentar här nedan så mejlar jag kontaktuppgifter! Priserna är bra och HÅRVÅRDEN du får är toppen. Jag har aldrig gått från M utan att vara nöjd. Men salongen har ingen drop in, så du måste ringa och boka en tid!

Jag hoppas verkligen på underverk idag. Du ska få en före-bild här alldeles strax och det är verkligen kaos i kalufsen. Det kanske är i själva kalufsen huvudvärken sitter?


Tofflan före klipp. Notera den gigantiska näsan. Den kan tyvärr inte M göra nåt åt.

                                                                                                                                                          Igår fick jag besked om två sökta jobb – ett var jag inte med i första intervjuomgången till och ett annat har man börjat urvalet och hör av sig senast om ett par, tre veckor. Jag vet inte om jag orkar uppamma nåt hopp. Samtidigt undrar jag IGEN vad man ska vara för Übermensch för att ens komma till just den här arbetsplatsen. Tydligen räcker inte +20 års erfarenhet. Fick också ett skrivuppdrag på eftermiddagen som jag utförde till belåtenhet, hoppas jag.

Barnen och jag var ensamma igår kväll, Fästmön träffade sina jobbarkompis för middag och bowling. Tror verkligen att hon behövde få komma hemifrån och träffa andra vuxna en stund! Vi åt grillad kyckling, potatissallad och baguett, standard när jag är kock för oss alla.

Efter Antikrundan, som jag avnjöt i trevligt sällskap med fru Hatt och Inna, nattade jag Elias och vi flamsade åt Bajsboken, men ett tu tre så slockande lille herrn. Bajsboken är verkligen rolig – då och då. Man upptäcker hela tiden nånting nytt. Min favorit är farbror Morr – och så mamman som serverar rotmos och bajskorv till middag. Elias favorit igår var bajsbilen som stänkte ner en tant och en farbror vid en busshållplats med bajskorvar – tanten fick till och med en korv i sin handväska och farbror en i hatten.


Man upptäcker nåt nytt varje gång man läser Bajsboken!

                                                                                                                                                         Ja, detta är verkligen humor på min låga nivå. Elias börjar ärligt talat växa ifrån den. Nu är det vissa kroppsdelar i stället som är roliga. Tror bestämt att den lille mannen håller på att bli lite äldre…

Read Full Post »

Idag är det min farmors hundraelfte födelsedag – om hon nu hade levat. Nu gör hon inte det. Och det är på sätt och vis lite synd, för farmor hade så många intressanta historier att berätta på finlandssvenska…

Utgångspunkten idag var att vi skulle softa rejält eftersom det är Fästmöns lediga dag, men att vi skulle fara ut till Himlen med några lass julklappspåsar. Idag bestämde sig emellertid vädrets makter för att busa – med snöstorm till följd. Så medan vi sakta intog vår frukost vid lunchtid ringde mormor (aka Annas mamma) och undrade om vi inte ville komma över och fika på eftermiddagen i stället för att åka till Himlen.

Kaffe och gott kaffebröd tackar två sötsugna kickor tanter inte nej till så vi tackade ja. Vi blev där i över två timmar och det var så trevligt så. Under tiden upphörde snöandet och jag föreslog att vi skulle åka ut till Himlen i alla fall. Med oss från mormor fick vi en påse julklappar och sen var det ytterligare tre att hämta upp hemma hos mig. Och nyfiken som jag är slängde jag ett öga ner i mormors påse och upptäckte… en julklapp till MIG! (Det var en och annan till Anna och barnen också, så oroa er inte!)


MEN! En klapp till MIG från mormor och L! Så glad jag blev!

                                                                                                                                                       Ute i Förorten hade Anna ett paket att hämta hos det skumma Lyckebo handel.


Ser ut som en handelsbod från utsidan…

                                                                                                                                                       Lyckebo handel ligger lite off i Förorten. Från utsidan ser det ut som den handelsbod man får bilden av även av namnet, men inte vet jag vad man handlar där mer än hundraprocentiga australiensiska boots. Och så kan man hämta paket där. Jag fick nämligen vackert sitta kvar i bilen och vänta.


Hur kan en handelsbod överleva på att sälja hundraprocentiga australiensiska boots och lämna ut paket???

                                                                                                                                                      Efter bodbesöket halkade vi ner till ICA Solen och handlade middag och lite annat till oss och Slaktar-Pojken. Vi gjorde det lätt för oss och köpte grillad kyckling, potatissallad och baguette.

Anna tvingade mig att vara kvar i köket medan hon låste in sig i sovrummet. Därinifrån hördes klipp och prassel och jag gissar att det var klappinslagning som jag inte fick vara med på. Så jag röjde av middagen och tömde och fyllde diskmaskinen under tiden i stället. Det är ju inte lika roligt som att smyga på nån som slår in julklappar, men om jag skriver här att jag gjorde just det får jag nog skäll…


Julklappspåsar!

                                                                                                                                                       Tillbaka i stan igen var vi väl runt 18.30. Jag la in en bensinräkning på en tusenlapp för betalning senare i månaden – och hoppas på ett positivt besked från a-kassan. Hittills har det varit tyst hela veckan. Däremot fick jag ett brev från min handläggare på stället som man tror ska förmedla arbete. Det var några icke verklighetsanpassade blanketter som skulle fyllas i och returneras – men nån returadress var inte angiven så jag HOPPAS att det räckte med att skriva handläggarens namn, verksamhetens namn och postnummer på kuvertet. Jag hoppas att jag får nån mer konkret hjälp av dem nu för på raden där man skulle skriva om sina planer framöver skrev jag ”ta livet av mig”. Det kanske väcker några tankar och reaktioner. Eller så gör det inte det.

När vi kom hem lyste granen som mysigt välkomnande på gården. Det har verkligen kommit MASSOR av snö idag och det har också blåst rejält.


Mysigt välkomnande gran på gården.

                                                                                                                                                     Mamma ringde nyss och är lite orolig inför lördagens resa, men jag tror att vädret här, åtminstone, ska stabilisera sig till dess. En titt genom köksfönstret nu visar att snöandet har gått över i regn. DET var ju inte så kul, dock…


Snön har övergått till regn.

                                                                                                                                                              Glad blev jag i alla fall över Vita damens Cupcake award och jag hoppas att dem jag i min tur har skickat den vidare till blir lika glada och utför uppgifterna! Jag hör att en av dem skriver febrilt på datorn i vardagsrummet, men det kan ju lika gärna vara den där förgrömmade listan över julmat som ska handlas av Anna på måndag.

Read Full Post »

Dagen fortsatte i trötthetens tecken. Höll på att borsta tänderna när mamma ringde och berättade att hon skulle träffa en av sina miljoner kusiner idag och göra nån utflykt. Jag orkade knappt koppla vart hon skulle… Men jag tror att hon skulle göra nåt kul. Och det är BRA för henne att komma hemifrån.

Anna behövde handla, så vi styrde först kosan till ett av stans lågprisvaruhus. Jag hängde mest som en vante på varuvagnen, men Anna gjorde många fynd, bland annat gummistövlar till Elias och en ny vaxduk till köksbordet. Sen blev det en del hygienartiklar som slank ner i vagnen via både henne och mig. Hittade också ett intressant kaffe och undrade om herr Fnittrare varit framme och skojat..?


För alla finska kaffetanter!

                                                                                                                                                          Innan vi for ut till Förorten blev det storhandling på Tokerian. Där såg vi allt möjligt slugt och mindre slugt. Bland annat en snygging i gröna shorts. Anna träffade en glad gammal bekant och jag noterade i ögonvrån fru Rotfrukt som placerat sig i sin regnbågsfärgade utstyrsel och sin cykel och sina hundar lagom i vägen för bilarnas framfart på parkeringen. Lyckligtvis såg hon inte mig och glad för det är jag, gladare är nog räven bakom mitt öra. Fru Rotfrukt och jag träffades första gången för säg en tio år sen och vi har aldrig kunnat tåla varandra. Jag vet inte vad det är eller vad det beror på men vi har inte gillat varandra. Lite problematiskt var det eftersom fru Rotfrukt ingick/ingår? i stadens flatmaffia* och jag ett tag var tillsammans med maffialederskan. Å, dessa intriger inom flatmaffian, för resten! Jisses om jag kunde berätta om alla som varit med alla – särskilt alla som var Svenssontrogna**. Uj uj uj! Återkommer till detta i min kommande bok!

Jag var rätt risig inne på Tokerian. Yr, trött och matt. När vi kommit hem till Anna fick jag lägga mig ovanpå sängen. Orken var liksom bara slut. Anna for omkring och städade och packade upp varor och saker och tvättade och jag bara låg som en padda. Försökte läsa – och lyckades läsa ut Vårlik samt börja på Roger Moores bok om sig själv som jag lånade av Jerry i onsdags. Men jag slumrade till då och då, så till sist fick jag ge upp och bara ligga och blunda. Orkade i vart fall komma upp och äta lite tunna kalkonskivor med paprika, mimosasallad och baguett. Anna serverade två halvor av egen odlad tomat – den var så söt och god!

Sen fick jag lägga mig igen, jag orkade inte sitta upp ens. Vid 18.30-tiden åkte vi och hämtade barnatrion O. Jag passade på att fråga Jerry om han kunde tänka sig att låna min bil ifall jag blir inlagd i morgon. Bilen kan ju liksom inte stå på sjukhusparkeringen och ticka pengar. Det skulle han göra, sa han. Och självklart får han använda bilen de dagar jag blir på sjukhus. OM jag nu blir kvar. (Det vill jag ju inte, MEN…) Så skjutsade jag hem Anna och barnen och fortsatte sen vidare hem till mig.


Kvällshimmel i augusti från min balle***.

                                                                                                                                                          På vägen hem fick jag ett mess från den kära, omtänksamma fru Hatt som ville veta hur jag mådde. Vilka fantastiska vänner jag har som både bryr sig och ställer upp och hjälper – utan att jag behöver betala för deras vänskap! Så har det nämligen varit rätt mycket förut och så är det ganska mycket för min mamma just nu. Och TROTS alla pengar som byter ägare så vänder sig folk om och hugger både mamma och mig i ryggen…

Jag har packat en väska i kväll. En väska som jag antingen tar med mig upp på sjukhuset eller till Anna. För tanken och förhoppningen är att jag åker ut till henne efter ultraljudsundersökningen i morgon. Anna jobbar nämligen kväll och nån måste ta hand om Elias. Tyvärr blir det många kvällar jobb för Anna den här veckan och helgen som kommer och TYVÄRR får kidsen då dras med Tofflan och hennes ”kunde-ha-varit-bättre-matlagning”…

Har också vattnat krukväxterna så att de ska klara sig i några dar samt säkerhetskopierat filer och bilder. Det finns mycket på mina datorer som jag är rädd om!

Nu har jag suttit på skrivbordsstolen i ungefär en timma och jag känner att jag inte orkar sitta här mer. Ska försöka lufsa över till favoritfåtöljen…

                                                                                                                                                  *flatmaffia är ett av mina flänga x:s uttryck, men i det här fallet stämmer det bra!
**Svenssontrogna = personer som ger ett intryck av att leva ett så kallat Svenssonliv och låtsas vara trogna mot den de är gifta med – men flirtar/har ihop det med första bästa så fort det serveras alkohol eller hålls en fest, gärna i kombination. Beter sig pinsamt och oärligt.
***balle = balkong

Read Full Post »

Vädret var osäkert in i det sista, men handlas måste det! Fästmön och jag åkte till ICA Heidan när hon hade slutat jobbet. Därpå blev det gasen i botten ut till Himlen i Förorten. Där fixade vi mat och dryck till eftermiddagens picknick. Jag blev aaaaningen grinig eftersom gårdagens baguette hade hårdnat i sin PAPPERSPÅSE! (Hur blåst får man vara, Tofflan?!)

Himlen blev allt mörkare, maten var kladdig, läpparna blev orange av kycklingbenens feta kryddning och myggen var hiskeliga. Och så baguetten som knastrade mellan tänderna som grus. En rätt typisk picknick, alltså. Elias var trött efter en lång dag och ville först inte alls vara med på bild. Men hans mamma hann inte smita från linsen.


Anna nickar pick.

                                                                                                                                              Och som sagt, brödet var stenhårt och smulorna blev till grus mellan tänderna…


Stenhårt bröd. Picknickfilten är smulig och kletig och min kylväska väldigt orange, precis som läpparna blev av kycklingen.

                                                                                                                                                  Anna hade trollat ihop en fin sallad som jag tyvärr aldrig smakade.


Fräscht!

                                                                                                                                                      När man nickar pick blir det ofta mycket skräp och det finns vanligen inga papperskorgar eller soptunnor i närheten…


Dessa skulor hamnade i en papperskorg på skolgården. Luktar säkert mums i morgon…

                                                                                                                                                  Efter picknicken gick vi på althornskonsert. Det var en intressant musikalisk upplevelse och tämligen skonsam för öronen. Därpå tog vi en tur genom skolan för att se på det Öppna Huset. En fika blev det i matsalen innan vi gick till Elias framträdande.


Äntligen fastnade han på bild, grabben!

                                                                                                                                                Vi traskade över till Elias klassrum där fröken Elisabeth stämde minginstrumenten i D, inte i A, som vanliga gitarrer. (Kom ju på att det var barnaröster som skulle sjunga och alla barnsånger, så gott som, går ju i D.) Elias pappa anslöt strax före sonens framträdande.


Ming är en sorts bygelinstrument med strängar. Barnen spelar vanligen två och två. Och inte sitter de stilla heller, därav den suddiga bilden…

                                                                                                                                            Men Elias har flera strängar på sin lyra (!). Efter spelandet bytte barngrupperna med varandra och Elias tog plats i kören. Här en stilstudie:


”Hick, rap, cha cha cha…” En sång om tre björnar som dricker, äter lök och lyssnar på musik!

                                                                                                                                             Och så blev det en av mina favoritlåtar, den om Fantomen…


”Ingen har sett Fantomen utan kläder…”

                                                                                                                                             Idas sommarvisa framfördes också.


”Du ska inte tro det blir sooommar, ifall inte nån sätter fart…”

                                                                                                                                                En mycket duktig sångare fick vara med och ta emot lååånga applåder från publiken.


Ibland var kören lite ofokuserad, men det berodde nog på hettan i det knökfulla klassrummet…

                                                                                                                                                  En härlig eftermiddag och kväll, med lite många barn, bara… 😉

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

« Newer Posts