Alla heter Anna – men bara en är den bästa!

Ett ANNAt inlägg.

---

 

Idag firar jag kvinnan i mitt liv! Fästmön, den mest älskade Annan, den bästa. Hon som, bland övriga Annor och andra, finns där och som är den som har mitt hjärta. Anna med det stora hjärtat, kvinnan som har stått vid min sida sen hösten 2007 och inte vikit en millimeter trots allt jobbigt och svårt som hänt – och allt dumt jag har gjort. Vi säger understundom, Anna och jag, att vi önskar att vi hade träffats tidigare i livet. Jag önskar dessutom att vi hade träffats vid en bättre tid i livet, inte i kristid, mer eller mindre. Vissa saker vill jag emellertid inte ha ogjorda och detsamma tror jag gäller för Anna. Men… det hade bestämt varit… lite skönare om livet hade farit fram aningen snällare med oss. Som vanligt gäller att försöka använda bra delar av de erfarenheter en fått tidigare i livet och tänka framåt.

Riktigt så här tidigt i livet träffades vi inte, men Anna är så bedårande SÖT på dessa bilder!

Så Anna, om du läser detta… NÄSTA ÅR… Då du!!! I år blir det ett mer vanligt gratulerande när vi ses senare idag! Övriga som läser detta kan gott hoppa in till Annas blogg och skriva grattis i en kommentar. Det gör inte ont.

 

Alla heter Anna, till och med den här tidskriften.

Som jag antydde inledningsvis finns det flera Annor i mitt liv. Lyckligtvis är samtliga Annor goda och bra Annor. För ett tag sen jobbade jag till exempel med tre (3) Annor och samarbetet gick väldigt bra med alla tre. Och ganska nyligen fick jag kontakt med min syssling Anna – efter 40 år… Lustigt nog är det min andra syssling som bland annat också är författare… Hoppa in på hennes blogg och ta en titt! Sen har jag en kompis som skriver böcker också, Den belgiska Annan. Tyvärr har hon ingen aktiv blogg längre, men jag skriver då och då om hennes böcker här. Vidare heter en av mina bästa Uppsalavänners dotter Anna liksom den av mina kompisars dotter som bor närmast mig. Mitt ex före Anna heter också Anna fast i andranamn och ett tag i hennes liv hade hon samma efternamn som min Anna. Nu har jag inte haft kontakt med mitt ex på några år, så det vore synd att säga att hon är en Anna som finns i mitt liv. Men… kort sagt: Alla heter Anna – på ett eller ANNAt vis!

Än så länge har jag bara messat födelsedagsbarnet och skickat en ljudfil med sång eller vad jag nu ska kalla det. Jag skulle naturligtvis ha uppvaktat på plats i morse med paket och frukost på sängen. Men tyvärr är det ju så att jag är arbetssökande och då måste en ägna sig åt lite ANNAt. Under morgonen har jag till exempel sökt jobb, fyllt i a-kassekort, aktivitetsrapporterat, telefonerat med a-kassan samt fört en mejldialog med en arbetsförmedlare i Enköping. Det har gått bra med allt idag, till och med a-kassan – KORS I TAKET! Förhoppningsvis får jag därför en liten slant från dem i slutet av månaden, typ ersättning för sex dar. Som vanligt gäller emellertid att Det papperslösa kontoret inte riktigt existerar och jag är dessutom sån till min natur att jag kör med både hängslen och livrem. Pappershögen växer…

Pappershögen växer på mitt skrivbord…

Idag blir det alltså inte så mycket läsning. Men jag påbörjade min andra Elizabeth George-bok i helgen och den verkar, efter att ha läst cirka en femtedel (cirka 100 av cirka 500 sidor), lika bra som den första. Jag kan konstatera att givaren dessutom figurerar i boken, dock maskerad som nunna…

Givaren av boken figurerar visst i den också, om än i nunneform…

För den som är intresserad av min hälsa kan jag rapportera att magen är ytterligare bättre. Genom att jag kan äta fast föda med det för mig viktiga fettet i kosten fungerar den nu mer och mer som den ska.

Slutligen gläds jag för vännen som liksom jag lever i en värld där tillsvidareanställningar är nåt för andra. Vännen har fått förlängt kontrakt till sommaren OCH varit på en lovande intervju för ett ANNAt jobb.

Ha en bra måndag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Höst och strulande linor

Ett inlägg om dagen – väderinformation och strulinformation.

Idag är det en riktig höstdag! Vi sov faktiskt med stängt fönster i natt, min kära Fästmö är en fryslort. Det blir väl så när späcket försvinner. Det var visserligen 15 grader varmt när jag skjutsade henne till jobbet strax efter sju i morse, men det blåste kallt. Och på vägen började det regna. Först lite grann, nu mycket grann, kan man säga. Det typ vräääker ner… Skatorna passar på att ta ett dopp i pölarna på tennisbanan, annars är här väldigt lugnt och stilla. Jag njuter av att höra regnet smattra mot taket.

För ett tag sen la jag ut en bild på fallna löv vid en björk och en bänk på baksidan…

En bild från den 12 september.

Nyss tog jag en ny bild på samma bänk. Vi ska se om det syns nån skillnad:

Lite mera fallna löv fyra dar senare, alltså idag, den 16 september.

Men lugn, bara lugn. Det är fler saker som faller här i Uppsala än regn och löv. Jag har just telefonerat med Bredbandsbolaget. Satt i godan ro med dagens första ansökan. Ja, själva jobbansökan hade jag skrivit, men sen var det ett sånt där hiskla webbformulär som skulle fyllas i. Ett sånt där webbformulär av värsta sorten, när man tvingas skriva in allt som redan står i ens prydliga CV som ligger på fil… Den goda ron tog slut, för plötsligt bröts internetuppkopplingen. För Storebror* har jag fast lina i väggen. Den har baske mig aldrig krånglat. Men så idag…

Ibland är det tur att ha både hängslen och livrem, för jag har ju ett trådlöst nätverk också. Jag kopierade över de tre annons-URL:erna och ska skriva ansökningar på min mindre dator.  Det går hyfsat att sitta vid Lapdancen**. Dock inte lika ergonomiskt. Det här inlägget har hittills tagit fem minuter att knappa in och jag har redan ont i nacken. Vi får hoppas att linan snart blir en livlina igen så att jag kan fortsätta med mina ansökningar på Storebror. Killen på Bredbandsbolaget lovade att skicka ett sms när problemet är löst.

På Storebror har jag har Photoshop också, ett program som inte finns på Lapdancen. Så det blir lite mickligt att fixa bilderna på Storebror, föra över dem till USB och sen plocka upp dem här, vid datorn bredvid… Så märkligt det är, egentligen, med tekniken… Jag är förstås väldigt glad att nåt funkar överhuvudtaget! Tanken på att vara datorfri en längre stund är inte särskilt lockande. Just nu verkar det som om det händer nåt på Storebror, jag har i alla fall tappat min nätverksadress… Intressant… Jag skulle kunna ta kabeln och koppla in i  routern för det trådlösa, men jag vill vänta och se ifall det löser sig. Men en gul varningstriangel (gurt är, som bekant, furt) med ett utropstecken i ser inte lovande ut… Jag kanske helt enkelt får nöja mig med att skriva blogginlägg idag. På stickan finns emellertid både CV och ansökningar jag kan utgå ifrån, så jag tror nog inte att jag kan ge mig ledigt bara för att linan strular…

För den som undrar är foten riktigt OK när jag vaknar efter att ha legat och sovit en hel natt. När jag sen har gått omkring ett tag börjar den göra ont. Anna sa att det ju kunde vara ett ledband jag har tänjt på lite för långt. Så är det nog, för foten är varken svullen eller missfärgad.

Händer det nåt roligare än teknikstrul hos dig? Regnar det inte regn utan manna från himlen? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag blir glad för det!

*Storebror = min stationära dator
** Lapdancen = min laptop

Livet är kort.

Read Full Post »