Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bada’

Ett inlägg om veckans höjdpunkter och lågvattenmärken.


Torsdag och dags för redovisning
av den gångna veckans plus (bris) samt minus (brus). Det är inte svårare än så här – enligt mig:

Bris 


Brus


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Det här inlägget är inget för kackelmagade!!!


Ett inlägg som vänder sig till dig som tål äckliga kryp. 


Igår var vi ju och
badade i en riktig sjö, Fästmön och jag. Det var verkligen härligt att få doppa inte bara fötterna utan resten av sin feta lekamen i vattnet. Jag har ingen aning om vattentemperatur. Först tycker man ju bara att det är skitkallt, men förr eller senare brukar i alla fall jag doppa mig och simma lite.

Grusiga fötter

Grusiga fötter.


Vi skrattade lite
åt den där spinkige mannen som blev biten i tån av nåt, men det jag råkade ut för skrattade jag inte åt. Det var allt annat än najs och jag tvekade länge om jag skulle blogga om det. Nu skriver jag – bara för att bevisa hur mycket jag bjussar på mig själv. Det är ju så många som nattetid lus(!)läser varje ord jag skriver här – nu kommer nånting riktigt maffigt!

Vi satt ju först på filten en god stund och fikade. Det var ingen direkt sol där vi var, vilket tyvärr inte hjälpte nämnvärt mot mina soleksem. I natt kliade de värre än värst! Men… på tal om att klia… När jag satt där på filten kände jag att det killade till i brallan shortsen. Du som är tjej/kvinna känner säkert igen fenomenet och ofta är ett sånt kill nånting trevligt. Det killade till två gånger och jag försökte riva lite diskret. Sen killade det inte mer, vi badade och jag glömde bort alltihopa.

Hemma i New Village framåt kvällningen skulle jag gå på toa. Jag öppnar dasslocket, drar ner shorts och underkläder, sätter mig på toa – OCH FÅR SYN PÅ ETT SVART DJUR SOM KRYPER I MINA TROSOR!!! Jag hoppade inte upp och skrek, men det var inte långt ifrån. I stället tog jag ett resolut tag om krypet, slängde ner det i toaletten och kissade på det. Det rörde sig inte mer.

kryp i muggen

Kryp i muggen kan man säga att det blev…


Så nu går jag och undrar
om det bara var en tillfällig myra i brallan jag hade eller om det där krypet nu har placerat ett gäng ägg som ska bli nya aliens, kanske?

To be continued. Eventuellt, dårå…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans nya fråga.


Med anledning av somligas utomhusaktivitet
häromdan undrar Tofflan den här veckan om du har badat i sommar. Eftersom man kan bada på flera olika sätt kan du också lämnar flera svar.

Det här inlägget kan du inte kommentera, utan du lämnar dina kommentarer om frågan direkt inne i omröstningen. Antingen anonymt via svarsalternativet Others eller Genom att välja Comments när du har lämnat ditt svar eller klickat på View Results. Jag beklagar blandningen av svenska och engelska, men det är Poll Daddy som styr detta, inte jag.

Tack på förhand för ditt deltagande!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.


För ganska precis sju år sen
drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en varm julidag.


Idag vaknade vi till vackert och varmt väder
här i Uppsala. Fästmön och jag hördes av på förmiddagen och bestämde oss för en utflykt till Storvad. Och nej, Storvad och Varamon har ingenting gemensamt, men vid Storvad finns det i alla fall vatten och man kan bada. Ingen Varamosand där heller utan gräs.

Innan vi stack iväg hann jag köra en maskin tvätt samt fila lite på min LinkedIn-profil. Jag har lagt in jobberfarenheter, utbildningar, nyckelord och skapat hela 13 kontakter. Dessutom har jag fått en rekommendation! Men jag är nybörjare, så jag kanske gör lite fel i början. Samtidigt visade det sig att en av dem jag bad om en rekommendation, som själv har flera hundra, inte visste hur man gör…

Åkte och hämtade Anna och Elias i Himlen efter ett misslyckat försök att inhandla Tokerians goda kanelbullar. Det var katastrof – bullarna var slut! I stället fick det bli en påse Pågens kanelgifflar. De är också goda, men små.

I Storvad var vi inte ensamma. Två tredjedelar av oss ville ha skugga, en tredjedel sol. Först hamnade vi i skuggan. Då frös vi. Sen flyttade vi oss till solen. Då blev det för varmt. Aldrig är man nöjd! Det var inte lätt att hitta bra platser eftersom där var tämligen packat med folk. Dessutom kom några män och skulle asfaltera en gångbana ner till badplatsen för rullstolar! De kunde ju liksom ha valt en bättre dag!.. Deras tre lastbilar fick knappt plats på parkeringen där det var fullt av bilar… Och sen kan jag tycka att asfaltering för rullstolsburna borde väl för 17 ha varit klar INNAN det blev badväder.

Till sist flyttade sig lastbilarna och asfalteringsmaskinen, så vi kunde åka hem. Och det var skönt, för vi mötte några som jag inte alltid kan undvika, men gärna vill.

Det har mulnat på lite nu och det blåser. Jag har tagit fram en bytta italiensk pastasås och spaghetti till middag. Det blir ingen stor portion, men jag får fylla på med jordgubbar och mjölk. Lite senare blir det förstås Morden i Midsomer, som i afton inte börjar förrän klockan 22. Detta tack vare att det ska visas nåt extra lång Ylsång på Skånska. Hemskt! Tur att det finns böcker… För tack vare detta utgår visst Bates Motel i afton. Suck…

Om det blir lite sämre väder i morgon letar vi oss eventuellt in till stan och Svartbäcksgatan 21, för att kika på Kitty Lindstens konst på Galleri Uppsala 1810.

Här kan du titta på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. Just i denna stund är det rätt gott.

Read Full Post »

Ett inlägg om när tillvaron är god.


Igår kväll var det ju mest kasst väder.
Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Regn på tennisbanan
Tennisbana eller pool?


Jag ringde till mamma
 idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

ordgubbar
Jordgubbar eller Annas axlar?


Det blev var sin kall öl
och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna på bussen
Anna spelade på bussen.


Det var faktiskt inte så mycket folk
varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala
Baptistkyrkan i Uppsala.


Några steg närmare ån,
ett annat vackert hus.

Riksbankens hus
Riksbankens hus i Uppsala.


Ytterligare några steg närmare ån
fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Konstigt träd Fadimes plats
Ett vridet träd på Fadimes plats.


Passade också på att fota
våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor o Annas rosa doja
Våra skuggor och Annas rosa sko.


Vi gick längs med ån
till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Dykare vid ån
Sparris, snopp eller dykare?


Fyrisån var betydligt lägre
än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor vid ån
Näckrosor i floden.


Vi frågade kille i ölkuren
hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån
En FIX vid ån.


Vi såg en och annan kompis
och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Grönsaker och grillat
Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.


Efter maten pudrade vi våra näsor
inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis
Lördagsgodis.


Nu är jag så trött, så trött
(hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar resultaten av den gångna veckans fråga.


Förra söndagen la jag ut en fråga om sommaren.
Tofflan undrade helt enkelt vad du ska göra i sommar. Det gick att välja flera svarsalternativ och även kommentera – så väl anonymt som öppet.

Så här fördelade sig de 77 inkomna svaren:

25,97 procent (20 personer) svarade: Lata mig. 

25,97 procent (20 personer) svarade: Vara hemma.

14,29 procent (elva personer) svarade: Jobba. 

11,69 procent (nio personer) svarade: Resa.

9,09 procent (sju personer) svarade: Bada.

7,79 procent (sex personer) svarade: Bo i stuga/campa.

5,19 procent svarade: Other:
Läsa!Och lyssna på Sommar

Inte för att jag har sommar, men jag ska ändå snart ha lite semester 🙂

Njuta!

Läsa en massa böcker!

Tofflan kommenterade:

Jag vet inte riktigt vad jag gör i sommar. Till exempel vet jag inte om jag jobbar eller kan ta semester. Eventuellt försöker jag åka ner till mamma en tur. Till Pride vill jag åka med Fästmön, förstås, men just då vet jag att hon både jobbar och har barnen. Så… jag har inte en aning om hur sommaren blir, trots att den redan har börjat…

Stort TACK till alla som klickade och lämnade anonyma kommenterar (jag kan ju inte tack mig själv för min öppna, men…)! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan som du som vanligt hittar i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om det är vännen Lisas mobil som är ute på farligt vatten eller nån annans.


Upphittat på baksidan
av Dagens Nyheter den 21 maj 2013:

Lisas simkort
Är det ”min” Lisas mobil som är ute på farligt vatten?


Livet är kort. Mobiltelefoner ska inte bada, oavsett simkort eller inte.

Read Full Post »

Jag minns den 24 juli för sex år sen nästan helt. Eller i alla fall vissa delar av dagen väldigt tydligt. Jag hade fått besök av en gammal klasskamrat och hennes katt. De skulle tillbringa en semestervecka hos mig. Vi lastade in väskor och djur och for ner på stan. När jag kom hem ringde telefonen. Jag har bärbara lurar och de var avstängda, så det vara huvudenheten som ringde. Men jag kunde inte svara. På den tiden hade jag också telefonsvarare. Och där hörde jag min mammas förtvivlade röst.

Pappa som jag minns honom. Foto: Henrik Gedda.


Det dröjde många timmar
innan jag fick tag på mamma. Men på hotellet där hon och pappa vistades på semester sa kvinnan i receptionen att det hade hänt nåt otäckt när mamma och pappa var nere och badade. De var nu på väg till sjukhus i Jönköping. Jag skulle vara beredd på det värsta, sa hon. Det värsta…

Jag ringde sjukhuset i Jönköping, men fick inga som helst besked. Jag kunde inte pappas fyra sista siffror i personnumret. Ändå lovade de på sjukhuset att ringa tillbaka med besked. De har fortfarande inte ringt.

Till sist ringde mamma. Och det värsta var verkligen det värsta: min älskade pappa, som jag pratat med kvällen innan i mobilen, en lång stund, var död. Han hade drunknat.

Min kompis packade ihop sina grejor och tog med katten och mig ut i bilen. Hon körde mig till Vadstena där en god vän till pappa tog vid och skjutsade mig sista biten ner till Småland.

Jag vet inte hur många gånger jag hörde mamma berätta den kvällen om hur hon försökte rädda pappas liv. Han hade stått i sjön, med vatten upp till knäna och plötsligt skrikit att han drunknade. Sen föll han.

I dödsattesten står just dödsorsaken som drunkning. Men varför hade han då inget vatten i lungorna?

Idag spelar det ingen roll vad som orsakade det hela. Pappa är död och kommer aldrig mer tillbaka. Det har gått sex år och jag tänker på honom varje dag. Jag får aldrig ropa på honom igen, jag får aldrig säga

Pappa!

Min gråt är inte förtvivlad idag, den är stilla. Och jag och mamma far till mammakusinen B i Fruängen över dan så att mamma inte ska tänka så sorgliga tankar.

Jag har nog inte skrivit så här öppet om pappa och det som hände tidigare. Du som lämnar en kommentar, lämna gärna en snäll sån. Jag orkar inte med elakheter idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »