Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avundsjuka kollegor’

Att ge bort böcker som man själv vill ha – och sen låna dem så snart mottagaren har läst dem – det kan snudd på vara fräckt. Det var vad jag gjorde med Elisabet Höglunds bok ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar”. Och som jag njöt! Det är en fröjd att få läsa en bok som är skriven av nån som faktiskt kan… just skriva.


En mycket välskriven bok.

                                                                                                                                                   Elisabet Höglund skildrar sitt liv i boken – från barndomen till nuet. Det blir såväl privata glimtar som glimtar från ett händelserikt yrkesliv med många spännande uppdrag, såväl i Sverige som utomlands.

Men det som går igenom hela boken är mobbningen. Den Elisabet Höglund utsätts för som barn av skolkamrater, men också av sin egen mamma, tycker jag. Och så den som kanske är värst av allt: vuxenmobbningen. För det har visat sig, inte bara för Elisabet Höglund, att om man är kvinna och dessutom duktig på sitt jobb – då ska man hålla sig på mattan. Annars får man utstå en massa skit från avundsjuka kollegor.Och så blir man tagen i öronen av cheferna, en del så inkompetenta att man undrar om de fick sina jobb i julklapp, eller nåt…

Jag trodde att boken främst skulle behandla uppbrottet från TV4:s program Förkväll. Den behandlar också detta skeende – men främst i slutet. Även om jag kan förstå den smärta (ja, jag kan faktiskt det!) Elisabet Höglund känner kring den händelsen, tycker jag att boken totalt sett andas styrka, kraft och mod. Den är definitivt inte skriven av nån kuvad kvinna – tack och lov! För övrigt är Elisabet Höglunds egna funderingar kring VARFÖR hon blev uppmanad att ta time out troligen högst överensstämmande med sanningen: programmet hade låga tittarsiffror och nånting skandalöst behövde göras för att lyfta det. (Själv har jag endast sett korta delar av programmet, men det lilla jag har sett intresserade mig inte det minsta. Krystad TV-underhållning, skulle jag klassificera det under.)

Skulle jag ha några invändningar mot boken är det att det är lite för många korrekturfel, framför allt mot slutet av boken och att dess titel är lite för lång – men det är bara för att det blir många tecken att hamra ner på tangentbordet när man refererar till boken så ofta… (Titeln, som är ett citat, är för övrigt helt rätt!)

Det kan inte bli annat än högst betyg för årets sist lästa bok!

                                                                                                                                             Uppdaterat: Jag har just fått veta av Elisabet Höglund själv att första upplagan snart är slut hos bokhandlarna, men att förlaget, trots efterfrågan, inte planerar nytryck. Skitdåligt, tycker jag, om förlaget inte tänker om!

Read Full Post »