Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avtackningspresent’

För lite mer än ett år sen bytte jag arbetsplats. Som avtackningspresent från avdelningen fick jag fem middagar för fyra personer via ett så kallat matkassseföretag, numera uppköpt av Mathem. Och i januari i år, bara nån vecka innan presentkortet löpte ut, fick jag skägget ur bRÖVlådan brevlådan och beställde. En trevlig ung man levererade två fulla matkassar hem till mig en kväll.

Matkassar från Mathem

Två matkassar från Mathem levererades en januarikväll hem till mig.


Nu har vi lagat alla fem middagarna
och nedan har jag samlat länkarna till dem. Recepten finns med i respektive inlägg. Två rätter lagade Fästmön ensam hemma hos sig, tre rätter lagade vi tillsammans hemma hos mig.

Men vad tyckte jag då, vad blir det för samlat intryck?

  • Alla rätter var jättegoda!
  • Matvarorna var fräscha, men en del varor blev liggande lite för länge och fick ersättas av nya.
  • Recepten var ganska enkla, men det stod inte alltid såna saker som är urviktiga för Novisen vid Spisen (= mig) som vilken nivå ugnsgallret ska stå på.
  • Alla rätter utom kycklingrätten gick snabbt att laga, även om de tog längre tid än vad som var angett i recepten.
  • Eftersom rätterna var snabblagade passar de utmärkt till vardagar när man vanligen är trött efter jobbet och inte har så mycket ork eller tid eller lust till matlagning (jag talar om mig själv, hur andra känner kan jag naturligtvis inte veta).
  • Portionerna, däremot, var små. De hade inte räckt till två vuxna och två tonårsbarn, möjligen till två vuxna och två små barn. OK, vi kanske tar större portioner än andra, men man vill ju också bli mätt.
  • Det gäller att man inte är nån vitlökshatare, för det var vitlök i samtliga recept. Jag gillar vitlök, men det kändes liiite tjatigt.
  • Normalpriset för fem middagar för fyra personer enligt Mathem är 768 kronor. Det tycker jag är högt. Jag skulle nog kunna handla varor och ingredienser till betydligt lägre pris. Fast då finge jag förstås inte kassarna hemlevererade.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir inte det högsta, men högt! Till Kommunikationsavdelningen blir TACKet emellertid både högt och stort!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Här är länkarna till alla recepten:

Chili con carne med guacamole och nachochips

Broccolifritters med fetaostdipp och sallad

Parmesangratinerad torsk

Lax med sötpotatisrösti och mangosalsa

Allt-i-ett-kyckling i ugn och Baba Ganoush


Livet är kort. Ibland är det gott. Att leva.

Read Full Post »

Lokalblaskan har en intressant artikel idag om avtackning från jobb. Jag läser och begrundar lite av det artikeln förmedlar: avtackning från arbetet har förändrats.

Att sluta jobba för att man går i pension eller för att man byter jobb, till exempel, är vanligen en ganska stor omställning, enligt artikelskribenten. Avtackningen har mist sin betydelse eftersom folk idag allt oftare byter jobb. Yrkesrollen var viktigare förr, men var sitt jobb. Idag är andra saker viktigare. Ytterligare ett skäl till att avtackningen har mist betydelse är att det först diskussioner om höjd pensionsålder. Det blir liksom inte ett lika stort steg, en lika stor omställning.

Uppsala kommun, som är länets största arbetgivare, enligt artikeln, tycker fortfarande att avtackningar är viktiga. Det finns rutiner för avtackning och enligt dessa är 650 kronor avsatta till avtackningspresent. Guldklockor är inte lika populära längre, många väljer i stället en guldmedalj, kanske för att guldpriserna har gått upp.

På PRO tror man också att avtackningen är viktig. För en del personer är kollegorna det enda sociala livet de har och då blir avtackningen extra värdefull. Det behöver dock inte vara nåt märkvärdigare än en fika…

Den som har följt min blogg har kanske läst att jag inte fick ens ett tack för de 23 åren jag gett av mitt liv till min förrförra arbetsgivare. Jag tänker att allt jag hann göra under dessa år kanske inte var dåligt..? Jag minns inte hur många avtackningspresenter och liknande jag själv skänkte pengar till. Det gör fortfarande ont att tänka på den uteblivna avtackningen, trots att över tre år har passerat. Det lär fortsätta att göra ont. I stället för avtackning hade de säkert fest, mina före detta kollegor. Man skulle ju ha kunnat tänka sig att nån så kallad arbetskamrat hade ordnat nånting. Men inte ens det. Nej, de festade säkert allihopa tillsammans eftersom de hade lyckats i sitt uppsåt att bli av med mig.

Hos min förra arbetsgivare var jag ett halvår. Ett halvt år. Sex månader. Avtackningen blev ett jättefint och varmt minne för livet – med kaffe, önsketårta, tal och alldeles för dyrbara presenter. Jag kände mig verkligen uppskattad av den arbetsgivaren. Det var fint med en gemensam stund innan jag lämnade min arbetsplats, det ställe där jag hade tillbringat åtta timmar om dan.

En sån fin tårta fick jag.


Jag har lärt mig att människor kan vara ganska hårda
– en utebliven avtackning ger ju en klar och tydlig signal. Jag har också lärt mig att 23 år inte var nåt värda hos just den arbetsgivaren. Men att sex månader hos en annan arbetsgivare var värda så mycket mer. Tänk sån skillnad det är!

I lokalblaskans artikel blev fyra personer tillfrågade om de hade blivit avtackade. Två pensionärer hade blivit avtackade, en person som skulle börja på ett nytt jobb blev avtackad i samband med en jullunch och en student svarade att hon ju har ett tag kvar till pensionen, men att hon nog skulle kunna tänka sig en middag med arbetskamraterna.

Skulle du vilja bli avtackad om du bytte jobb, slutade eller gick i pension? Och hur i såna fall?

Read Full Post »