Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avstämning’

Eh… nej. Det kan man väl inte säga direkt. Rubriken är ironisk. För när skulle jag hinna med det? Ytterligare övertid i kväll, dock inte som igår. Jag älskar mitt jobb och jag älskar att jobba, men tiden räcker ju inte till allt jag vill göra!

Idag har jag fått flera förfrågningar om skrivuppdrag och jag har tackat nej till samtliga utom ett. Det är tråkigt, jag skulle ju vilja, men… Ett uppdrag tackade jag nej till av lite mer etiska skäl dock.

Och så har jag tackat definitivt nej till att medverka i ett TV-program om förföljelser. (Utan att gå in på för många detaljer.) Skälen är flera. Men jag har också blivit ombedd att spara kontakten omutifallatt… För hur det än kan jag inte tro att förföljelserna har upphört bara så där – inte efter att ha pågått i så många år… Samtidigt skulle jag önska att det var så. Att jag kunde få lämna Eländet bakom mig och inte bli påmind. Vi får se… Eller, som jag brukar skriva: To be continued…

lampor i golvet
Follow the light…


Däremot har jag tackat ja till att bli intervjuad i min personaltidning. Själva intervjun blir nästa vecka och jag tror att tidningen kommer ut runt min födelsedag, det vill säga i slutet av nästa månad. Det kanske är dumt att ställa upp på en intervju, särskilt som jag nu mer aktivt söker mig till nya jaktmarker. Samtidigt inser jag och många med mig att tjänsten som sådan behövs. Behovet är till och med enormt stort. Senast vid dagens sista möte träffade jag på en kvinna som något indignerad undrade varför jag inte jobbar även för hennes institution.

Man anser att man inte har nåt behov när vi har sonderat terrängen

fick jag svara. Men fortsatte:

Jag skulle kunna sysselsätta en hel stab kommunikatörer i det här huset… I den bästa av världar…

Just nu jobbar jag alldeles för mycket, jag vet. Inte kan jag sluta när jag kommer hem heller, jag läser och besvarar mejl både på kvällar och helger. Det borde jag sluta med. På måndag har jag bokat in ett möte med prefekten på institution 2 för att stämma av och prata framtid. Min intention är att vara tydlig med att situationen måste förändras.

I vart fall orkade jag handla på vägen hem. Det visade sig att jag och mamma hade vunnit 21 kronor på Lotto. Alltså 10:50 var i våra vinstplånböcker. Kvällens middag blev den samma som igår, med den skillnaden att det var mjölk till cornflaksen och inte fil. Och så bytte jag ut den här ostskalken mot en ny ostbit som smakade godare än kant…

ostbit
Utbytt mot en godare ostbit.


Medan jag åt bläddrade jag i Antiktidningen. Resten av posten har jag inte hunnit med att läsa än. (Reklamen går nästan alltid direkt i korgen till pappersinsamling.) Strykhögen börjar bli enorm, medan högen med tjockis-svarta tischor i mitt klädskåp drastiskt minskar. Jag borde verkligen stryka, men nej. Jag orkar inte.

Några som däremot tycks orka ringa är de envisa företag som jagar mig på min privata mobil, den jag aldrig svarar i. De senaste veckorna har KeyCode jagat mig. De ringer från 031-758 61 93. Igår och idag har ett företag ringt från 011-500 54 73. Jag söker alltid på numren på sajten Vem ringde?, men tyvärr fanns det inga upplysningar om det senare numret, bara att det var yet another pensionsföretag. JAG VILL INTE PRATA PENSIONER!!!

Nu ska jag försöka orka ta min dagliga bloggrunda. Jag tror nämligen på input, inte bara på output. Det är viktigt att läsa hos andra, inte bara klämma ur sig en massa själv. Så tror jag. Dessutom börjar det bli dags att rensa lite bland Kickorna och Pluttarna.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det verkar som om det är många sjukdomsfall på gång! När jag telefonerade med mamma igår kväll var det astman som var svårast och med den andningen. Samma som jag hade det jobbigt med efter operationen… Hon har i alla fall fått och fyllt i blanketten för riksfärdtjänst till mig i påsk och idag ska den postas. Sen får vi se hur det blir. Min häl klarar inte långkörningar, så nån resa neråt landet för min del är inget alternativ. Sen vet jag att det finns folk som har åsikter om det, men jag ber er vänligen men bestämt att hålla dem för er själva när ni inte har tillräckliga fakta. Igår hade jag dessutom ont i musklerna som antagligen delades vid operationen – idag känns det helt OK. Det är nog så att ont krut = Tofflan inte förgås så lätt. För att jag är ond och elak får jag höra så ofta från vissa håll att jag vissa stunder tror på det själv. Vilken tur då att familjen, släkten, mina kollegor och en del av mina vänner tycker att jag är snäll och omtänksam, i alla fall! Och det är ju dessa som räknas!

Fästmön är riktigt rasslig och igår låg hon mest och vilade och läste. Det är väl bara att låta det hela ha sin gång, men det är förstås jobbigt och tråkigt. Igår kväll kom mejl från prefekten på institution 2 att vi måste ställa in förmiddagens möte – på grund av sjukdom. Detta misstänkte jag nästan. Tidigare hade det kommit ett annat mejl, från den hjärtegoda L, där hon bokade av vår lunch – på grund av sjukdom. Och så i morse, strax efter klockan sex, kom sms från Johan att även han var dålig. Så, som sagt, det är väl bara Det Onda Krutet som står på benen – trots att ena hälen fortfarande, efter snart ett år, gör ont. Den är bättre men fortfarande ond.

Gårdagens höjdpunkt var bokpaketen från Bokus! Men först ska jag klaga lite: Det ena fick jag åka och hämta på ICA Heidan, det andra kom i postboxen. Lite idiotiskt att de inte kan samköra ens beställningar. Dessutom var det stora paketet portofritt, medan det lilla, som innehöll en bok jag haft på bevakning, kostade tio kronor i porto. Dåligt, Bokus! Innehållet i paketen var jag emellertid mycket nöjd med! Sammanlagt blev det sju böcker till mig och Anna – tre inbundna och fyra pocketar – för runt 500 kronor!

Bokinköp

Mina böcker! 


Vi åt kycklingkorv med bröd
och räksallad till middag. Såna middagar blir det när jag lagar maten! Jag tvagade mig därefter, synnerligen behövligt. Betalade ett par räkningar, ringde mamma och spelade Wordfeud med Anna. Anna är helt hopplös, hon vinner hela tiden! Jag blir grinigare och grinigare. Lite TV blev det också, Veckans brott. Leffe var så rolig och sa så många saker som jag hade velat citera, men jag hann inte med att anteckna. Tur att Niklas Svensson på en av kvällsblaskorna är en sån flyfingrad twittrare!

Mitt viktiga möte idag om avstämning och om framtiden blev alltså inställt. Jag hade det på känn. Nu väntar ytterligare dagar i ovisshet. Om jag bara finge ett besked åt nåt håll så jag kunde rätta mig efter det! Jag tar nog de erbjudna 20 procenten på institution 1 – i alla fall under de dagar jag kan komplettera upp till heltid med a-kassa. En dags jobb per vecka… Det lär kännas konstigt…

Halkar nog ner på ett stormöte i huset på förmiddagen. Företagets framtida organisation kan jag väl säga att jag struntar i om jag inte får jobba kvar, men det bjuds på kaffe och macka. Ja, så närig är jag!

I övrigt har jag en del jobb för institution 2 idag, där jag i skrivande stund inväntar underlag, bland annat, samt rapport angående ett rapportprojekt. Och så ska jag fortsätta bygga på Husets webbplats… Det fylls på!..

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss och bajs-snack!


Alltså, Fästmön rapporterade
från under sin pläd (hon känner sig förkyld och om jag känner efter lite, så…) att typ

alla

hade varit ute och gått i solen under söndagen. Vi undrade var den solen fanns nånstans… Till och med folk här i Uppsala hade varit ute i solen. Konstigt, solen måste ha lyst över hela stan UTOM över New Village… Jag gick ute med soporna framåt kvällen och då lyste förstås solen – bakom månen…

Månen strax före kl 18

Den här bilden tog jag strax före klockan 18 igår kväll och det enda som lyste då var gatlyktorna och månen (fast solen lyste ju bakom månen, förstås).


Anna lät mig prova på
hennes chili con carne pollo, alltså gjord på kycklingfärs i stället för köttfärs. Det var verkligen underbart gott!!!

Chili con pollo

Chili con pollo. 


Under hela måltiden
talade vi om sånt som rör tarmar, blåsor (nej, Sis, inte klänningar!) och toalettbesök. Hoppas bara att bönorna inte gör att vi har ljudliga konserter på våra arbeten idag. Inte vet jag hur vi halkade in på avföring samtalsämnet, men vi pratar rätt ofta om kiss och bajs. Eller jag gör det. Jag tror att Anna blev ganska lättad när hennes mobil ringde. Det var… katten Maxi som ringde från Morgonen! Vi fick oss ett gott skratt, in fact, nachochipsen sprutade ur käften på mig. Nej, nåt vidare bordsskick har jag inte, det förstår du säkert nu.

Lite kex och goda ostar (som luktar rätt bajsigt! 😛 ) samt gröna druvor fick avsluta söndagsmiddagen, till vilken även intogs rött vin. Det satt rätt gott…

osttallrik

Tofflans osttallrik.


Söndagskvällen avslutades
med tredje delen av Brottet på TV. Anna hade legat och glott på avsnitt ett och två samt två avsnitt av Dicte (femte delen går i kväll).

Hur ser måndagen ut? Tja, jag ska fortsätta bygga Husets webbplats och så ska jag försöka få tid med M för ett strategisnack igen. På onsdag väntar ju avstämning med prefekten på institution 2.

Försöker med alla medel, främst vitlök, att mota en förkylning som är på ingång – den som Anna fick igår. Till kvällen blir det broccolifritters med dipsås och där har man inte precis bara sprungit förbi med vitlökspressen. Man har stannat. Länge.

Vad har du för recept mot förkylning???


Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen närmar sig med stormsteg efter en vecka vars dagar har rusat fram. Inget sportlov här, inte. Men jag älskar ju att jobba, så det gör mig ingenting. Bygget av den nya interna webbplatsen för Huset går bra, men jag känner att jag måste stämma av med uppdragsgivaren idag så att jag vet om jag är på rätt väg. Dessutom behöver jag lite underlag. Men jag har som sagt många idéer och en del har jag påbörjat.

baksidan på MVMhuset

Huset från baksidan sett.


En annan avstämning
har jag nästa vecka med prefekten på institution 2. Jag är väldigt orolig för framtiden, det är lätt att vänja sig vid att ha ett jobb att gå/åka till varje morgon. Men vad gör man när det tar slut? Det finns inte så många intressanta jobb ute att söka nu. När det gäller vissa arbetsgivare känns det som om det inte är nån idé heller att lägga ner tid, kraft och energi på att skriva ihop en ansökan. Jag vet inte vad det är dessa ser – eller inte ser. Min ålder? (HA! De skulle bara veta hur barnslig ungdomlig jag är…) Min bredd ser de definitivt inte. Nåja, jag hoppas och tror att jag får bra referenser här ifrån. Det finns nog en och annan som har goda ord att lägga och jag kan ju också vifta med sånt som ökade besöksfrekvenser från externer (det vill säga människor utanför företaget) på våra externa webbplatser sen jag började jobba med dem.

I afton strålar Den Mest Älskade och jag samman hemma hos mig. Gissningsvis tar vi en drink innan vi åker ner till Fina Restaurangen, där jag har reserverat bord för två. Kanske borde jag hålla lite hårdare i slantarna, men jag vill fira oss i efterskott och på tukvinnahand på Alla Hjärtans Dag. Jag får ju i alla fall två löner till… Resten av helgen ligger som ett oskrivet blad framför oss. Två hela, lediga dar tillsammans…

När jag pratade med mamma i onsdags kväll bjöd jag hit henne till påsk. Vi får se om det går, för hon måste ju ansöka om riksfärdtjänst. Jag kan inte köra 4 x 30 mil för att hämta och lämna henne, jag tror inte min onda häl går med på det. Som det är nu klarar jag 2 x en mil per dag, det vill säga till och från jobbet. Åker jag mer, får jag ont. Och ändå är det inte gasfoten som är besvärlig utan kopplingsfoten. Hälen är trots allt mycket bättre än tidigare, men den är inte bra.

På tal om mammor fyller Annas snälla mamma år idag. Jag ska slå en signal under dan och gratulera, tänkte jag, om hon nu har tid att komma till telefonen. Gissar att hon har en del folk på besök – hon har många syskon. För att inte tala om barnbarn (elva stycken!). Till och med barnbarnsbarn… Ändå är hon själv rena ungdomen!

tulpaner

Tulpaner till Annas snälla mamma.


Tänk så olika det kan vara i livet
– jag har varken syskon eller barn, så några barnbarn eller barnbarnsbarn kan jag inte få. Skulle jag dö nu ärver min mamma mig, men om hon skulle gå bort före mig finns det inte nån som ärver mig. Om jag inte gifter mig, vill säga… Vem vet, det kanske är dags snart. Jag lämnar ju en del efter mig, som manuset till min bok, en svart bok, en svart låda, minimalt med skulder och lite annat. Det var nämligen så att jag trodde att jag skulle dö i höstas. Därför ”städade” jag lite och sorterade och gjorde färdigt. Avslut, helt enkelt. Så en och annan spänn kanske man kan tjäna på min bortgång. Sen finns det andra som lär darra när sanningar uppenbaras. Men tyvärr, tyvärr kan ni inte nå mig då med era hot och förföljelser.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy te rackarns! Trodde jag skulle hosta lungorna ur mig när jag klev ut från porten i morse. Ändå var jag beredd på att kvicksilvret hade sjunkit. Termometrarna hemma visade lite varierande utomhustemperaturen, men den i köket visade närmare sju minusgrader!..

fruset gräs

När får vi se grönt gräs igen, tro?


Dagarna och veckorna går så fort.
Tänk att det redan är fredag igen i morgon! Idag ska jag försöka få tid för lite avstämning med min nyaste uppdragsgivare. Jag skickade ut ett förklarande mejl igår eftermiddag till institutionens medarbetare och jag har fått feedback återkoppling på det jag gjort – trots att så många är borta på sportlov! Ibland har jag ett väldigt, väldigt tacksamt jobb.

Min lunch ska jag tillbringa framför datorn. Det är åter dags för ett webinar. Denna gång handlar det om social bilddelning och Instagram i marknadsföring. Det KAN finnas platser kvar, så är du intresserad, testa att anmäla dig här! Du kan i alla fall anmäla här att du vill titta i efterhand!

Jag hade tänkt mig tidig sänggång igår kväll. Men saker och ting drog ut på tiden. Först pratade jag med mamma, som nu har mer röst, men svårare att andas. BRA att hon ringde sin doktor och fick lite råd! Nu hoppas vi att det blir bättre snart. Jag har bjudit hit henne till påsk, vi får se hur det blir med allting, hur hon mår, min situation etc. Min tidsbegränsade anställning tar nämligen slut efter påsk. Eller i alla fall delar av den, kanske. Och 20 procent av min lön kan jag inte leva på.

Fick ett tips igår kväll på twitter av min kommunalrådskompis – som jag snart borde boka in en lunch med!!! – om ett jobb som ser ut som klippt och skuret för mig. Tills jag fick veta att en före detta kollega från ett gammalt arbetsliv ska börja jobba där, en person som högg mig i ryggen efter att jag hade pratat för personens sak. (Nej, jag har slutat att försöka rädda andra människors jobb – det brukar bara i slutänden slå tillbaka på mig själv.) Då kändes det inte lika intressant längre. Falska och fega människor vill jag inte frivilligt omge mig av längre. Såna träffar man ju på lite oförhappandes här och var ändå, men det kan man ju inte göra nånting åt. Det är små människor, mycket, mycket små. Själv är jag mest stor till formatet, mina ord är däremot små, men jag står för dem – tills jag har blivit överbevisad om motsatsen.

Nånting som gjorde att jag hade svårt att somna igår kväll var programmet När livet vänder. Om du inte tittade på det rekommenderar jag att du ägnar en halvtimma av ditt liv och gör det. Det som sägs där ger nämligen ett visst perspektiv på vad som är viktigt i livet, att det är viktigt att leva här och nu. Men också att man inte kan ge upp att livet trots att det värsta tänkbara händer en.


Livet är kort.

Read Full Post »

Lika grå och trist dag idag som igår, men morgonen bjöd dessutom på ett lätt snöfall. Usch! Vi får hoppas att jag kan jobba nånting idag, mitt största problem, det tekniska, kvarstår nämligen idag. Och det är ju liiite svårt att göra nånting när man inte ens kan se webbplatsen ifråga… Jag har varit i kontakt med teknikerna i morse och det verkar som jag inte är den enda som har problem. Gissningsvis är det säkert jag som har skrikit högst om det… 😳

Sur Toffla ett år

Jag skrek högst redan som liten – särskilt när det kom tanter och glodde ner i vagnen och gullade. Jag har ändrat mig sen dess.


Fick också ett bra mejl
sent igår kväll, vilken bekräftar vikten av rak kommunikation – och att det finns såna som inser att det är viktigt i tjänsten. Nu vill jag inget annat än få fortsätta med det här nya jag bygger upp. Tänk så trist om också det ska byggas upp och bara läggas… ad acta…

Femte våningen sitter jag på idag och som vanligt har vi stormöte på förmiddagen. Jag åtog mig just att prata lite om ett besök vi får till huset nästa vecka. Det handlar om Företaget i framtiden. Lite ironiskt att just jag ska prata om det, jag, som har en tidsbegränsad anställning som snart går ut…

Magen har bråkat sen i helgen och jag sover oroligt om nätterna. Det senare handlar om frustrationen över att jag inte kan göra det jag har tänkt att göra på arbetet. I stället för att utföra saker i verkligheten utför jag dem i tanken. Hoppas jag kan hålla kvar tankarna…

Efter jobbet blir det eventuellt en tur till Stormarknaden för att boka tid hos optikern (om de nu vill ha kunder på Synoptik, det verkar inte riktigt så…) samt för att handla hem lite förnödenheter, till exempel starköl. Starköl är bra att ha hemma. Annars blev jag hembjuden på middag hos en man som skulle testa det första receptet ur Tofflans Svarta Bok. Jag VET ju att det blir gott, så jag föreslog att han skulle bjuda hem några andra på middag i stället. Undras förresten vilket recept jag ska bjucka på nästa gång! Det är en receptskatt jag har, ska du veta – men du trodde det inte, eller hur?

Den Svarta Lådan väntar jag emellertid med att öppna. När dess innehåll avslöjas lär folk bli så arga, så arga, så det är bäst jag ser mig om efter en utlandsresa eller nåt. (Som om jag hade tid/råd/lust med det – jag vill ju jobba… Men vi får se hur det blir med det framöver, det är avstämning nästa vecka.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det dags för min andra avstämning på ”nya” institutionen. Fast det hade chefen där glömt bort, så jag ringde och påminde. Eftersom h*n satt upptagen fick jag vänta ganska länge på att få besök på rummet, men jag jobbade under tiden. Så klart man blir lite… störd när människor man har avtalat tid med inte dyker upp när de ska. Men jag var betydligt mindre störd än jag blev på min förrförra arbetsplats och jag mår så pass bra att jag inte visar att jag blir störd. (Till och med h*n med de kalla fiskögonen skulle ha varit stolt över mig om h*n sett mig…) Och sen… när jag fick beröm för det jag har åstadkommit… Tja, då smälte jag ju totalt! Vem vill inte ha beröm av sin chef, liksom..?

Ett enkelt sätt att ta reda på hur medarbetarna mår.


När jag jobbar använder jag mycket ny teknik.
Det är internet, hemsidor och intranät som gäller. Ofta glömmer man bort det där personliga mötet öga mot öga. Jag kämpar för att inte glömma det, men eftersom det är semestertider just nu är folk på min arbetsplats extra stressade och har extra mycket att göra att vi ibland får skjuta på möten – både en och två och till och med tre gånger. Sen blir det bra när vi verkligen ses. Att förlita sig helt på teknik funkar inte när man jobbar med kommunikation. Ett enkelt men funktionellt sätt jag noterade på mina ”resor” genom institutionerna var denna låda. Här kan medarbetarna lämna redogörelser för hur deras arbetsvecka har varit till chefen. Och tro mig. Lådan var inte tom.

Det blev lite sen lunch idag eftersom mitt möte ju blev framflyttat. Men lunchen var lätt och perfekt – svampomelett. Det klarar jag mig på till kvällen när köket i New Village ska servera grillad kyckling. Kyppan inhandlas förstås efter jobbet, varm ska den vara. Innan dess måste jag till apoteket för två av mina mediciner håller på att ta slut.

Lätt och gott.


Tillbaka efter lunch i huset där jag jobbar träffade jag M.
Vi hade en lång och bra diskussion och jag fick en rapport om hur det hade gått med min fråga, kommunikationsplanen, på morgonens ledningsgrupp. Troligen blir det en institutionsdag i september där vi grupparbetar kring planen i sin nuvarande form – precis så som jag hade föreslagit! (Alltså, det är helt fantastiskt att känna att människor faktiskt lyssnar på det jag säger och mina idéer – nu är jag INTE ironisk!!!)

Ena gaveln av huset där jag jobbar.


Jag berättade också för M om en del från mitt avstämningsmöte.
Att göra den närmaste tiden är bland annat ett förslag till en ny startsida till ”nya” institutionen samt att tillsammans med ett par, tre andra personer i huset lära mig hur skärmarna i entrén funkar och hur man lägger in information där. Jag berättade också om min förestående sjukskrivning för chefen. Hittills var det ju bara M som visste om den, men jag tyckte att det kändes mest rakryggat att säga vad som komma skall. Det handlar ju om ganska lång tid jag blir borta.

Här ska det komma nåt.

 

Det jag glömde säga till M, men som jag diskuterade med chefen, var att försöka få till nån sorts virtuellt arbetsrum på institutionens sidor på intranätet. Nån sort forum där man kan prata med sina kollegor och diskutera jobbfrågor. Institutionen är ju så stor att vi faktiskt ibland är tvungna att ta teknik till hjälp när vi ska kommunicera…

Och nu när jag blir kvar ett tag till känns det som om jag verkligen behöver göra nåt roligare av mitt kontor. Inte en blomma i fönstret finns det idag, till exempel. På glasväggen ut mot ljushallen finns tre av mina, enligt eget tycke, snyggaste höstbilder. På anslagstavlan sitter en massa lösa lappar, Picasso-vykortet jag köpte när det var öppet hus på skolan och en nytagen bild på en prins. Men när jag kom till C:s glasvägg ligger jag ännu mer i bakvattnet, insåg jag…

Rejält pimpad glasvägg till ett kontor nära mig.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »