Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avregistrera’

Ett scannat inlägg.


 

Den moderna Husmodern fr april 1962

Idag har jag blivit en modern husmoder!

Idag kom ett kuvert med informationsmaterial och en liten manual (som inte är gjord av nån kommunikatör). Det tog ett tag, men sen lyckades jag ladda ner appen jag behövde, scanna mitt inköp och registrera det via datorn. Jag har gått med i Consumer Scan, en konsumentpanel hos GfK, för att vara med och ge svar på frågor om vem som handlar, vad en handlar och när en handlar. Syftet är från företagets sida att analysera konsumentbeteenden och trender på den svenska marknaden. Totalt är vi 3 000 hushåll som rapporterar våra inköp av dagligvaror (även alkohol och tobak). Jag vill vara en modern husmoder, minsann!

Inte har jag nåt att dölja vad gäller mitt hushålls inköp. Däremot är det intressant för mig själv att se vad det är jag handlar och om det finns nåt jag kan dra ner på/borde sluta handla. Sen får mina inköp gärna användas för att kolla hur en handlar och vad det finns för trender, jag bryr mig inte. Det här ger mig nåt att göra och det tar inte särskilt lång tid när en väl kommit igång. Känner jag att det blir betungande på nåt sätt är det bara att jag avregistrerar mig.

GfKpanel

Jag är del av ett Minisverige och berättar vad jag handlar.

Idag scannade jag och registrerade en vara för första gången. Det var inte svårare att scanna än det är i en affär, bara det att jag scannade med min mobil via en app. Jag skulle till apoteket för att kolla om mitt e-recept hade kommit in, det jag ringde om i onsdags. Det hade det inte. (Värst vilken lång tid det ska behöva ta i denna digitala tidsålder. Tyvärr behöver jag ha just den medicinen om jag inte vill kräkas hela tiden, så jag får väl göra ett nytt försök i morgon. Finns det inget recept då heller går jag i taket. Lindrigt uttryckt…) Men… eftersom jag ändå var på apoteket köpte jag fluor. Och det är en typisk vara som ska scannas och registreras i den här panelen! Det var kanon att prova på en enda vara. Hade det varit för krångligt skulle jag ha avregistrerat mig direkt.

Vad får jag för det här då? Tja, det är tur att jag inte handlar så ofta och så många saker, för jag får inte särskilt mycket. Jag får poäng som jag kan handla saker för i en premiebutik som är öppen fyra gånger om året, ett par veckor åt gången. Där kan jag byta poängen mot husgeråd, kökshanddukar, presentkort, tidningsprenumerationer, elektroniska varor, biobiljetter etc eller skänka poängen till forskning inom vissa sjukdomsgrupper eller miljö. Så nej. Jag gör det inte för några pengar och jag lär inte få ihop poäng som skulle kunna ge nåt av större värde – jag gör det för min egen skull samtidigt som jag bidrar till konsument- och trendspaning.


(Hade jag haft nån att värva, genom att till exempel uppmana läsare att lämna en kommentar här, skulle jag ha kunnat få extra poäng. Men nu ägnar jag mig ju inte åt detta ganska själsutmattande sätt att kommunicera längre. Det är bara vid bokinlägg som läsare kan kommentera numera.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en avbruten relation.


I december 2012,
när jag och mina aliens låg på sjukhus, träffade jag en medpatient som tipsade mig om Let’s deal. Hon (ja, man delar ju sal på sjukhus med personer av samma kön) tyckte att det framför allt fanns så många bra erbjudanden på tillbehör till iPhone där.

Jag tror att det dröjde till i somras innan jag reggade mig. Erbjudandena upplevde jag som ganska varierande – allt ifrån små nyttoprylar till rabatt på resor och hotellvistelser. Till sist vågade jag mig på att nätshoppa lite. Men det gick ju inte så bra. Jag tror att jag kontaktade Let’s deals kundtjänst tre eller fyra gånger innan jag äntligen fick sink/turbo snake som jag hade beställt. Det var en liten vara för 99 pix och jag hade förstås betalt i förväg. Tänkte att om det inte funkar, har jag ju bara förlorat knappt en hundring. Men även 99 spänn är pengar och jag blev irriterad för att man inte höll leveransdatum. Till sist kom min vara och efter ytterligare ett tag fick jag en korthållare som plåster på såren.

Två sink snakes o en krok

Den beställda varan, turbo snake.


När jag nätshoppar
vill jag få sakerna jag köper i rimlig tid. Det är ett viktigt skäl till att jag handlar via nätet överhuvudtaget. Jag vill också få ett lite bättre pris än ute i affärerna och jag vill få mina varor hemlevererade. Efter den första, ganska misslyckade affären med Let’s deal tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök lite senare.

Jag spanade länge och väl och var sugen på ett par hotellvistelser och annat. Men fastnade till sist för ett snyggt påslakanset. När jag så kom till skott för att handla, visade det sig att den färg jag ville ha var slut. Alltså blev det ingen affär. Nån månad senare återkom dealen och jag tänkte att nu 17 ska jag shoppa påslakan. Blåa påslakan, två set till sovrummet. HA! De blåa påslakanseten var slut även denna gång. Och då var jag snabb på att gå in på dealen för att beställa!

Så igår gjorde jag faktiskt slut med Let’s deal och avregistrerade mig. Osäkra leveranser och varor som är slut trots att erbjudandet gått ut samma dag övertygade mig att det var bäst att gå skilda vägar.

Men nätshoppar gör jag förstås fortfarande. Min favorit är Apotea. Som god tvåa kommer Bokus, som har snabba leveranser och bra priser. Tyvärr, tyvärr fullkomligt överöser Bokus mig som kund med erbjudanden och reklam. För varje köp eskalerar det. Idag fick jag erbjudanden om matböcker och barnböcker och jag vet inte vad. Inte ett dugg intressant, bara irriterande. Farligt nära att jag gör slut med Bokus också. Men, som sagt, priserna är bra och jag får dessutom poäng på mitt Med Mera-kort. Och eftersom jag köper böcker ganska ofta är bra priser viktigt.

Hur gör du??? Jag vet att jag har frågat förr, men vad nätshoppar du??? Har du nån favoritnätshop som du vill tipsa om??? 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon är förbannad. Hon ÄR förbannad på ett sätt, i alla fall. Men är det förbannat? Läs så får du se.


Uppdaterat:
Och nu är jag förbannad på riktigt! Läste just på nätet att Hurtigs barnhem i Grankulla utreds för sexuella övergrepp. Kyrkan gjorde en intern utredning om detta 2010. Varför åkte jag inte dit när jag hade tänkt göra det? Och ytterligare förbannad blir jag när jag läser att barnhemmet firade 100 år med en festgudstjänst den 14 januari 2012. Varför blev inte Hurtigs enda levande släkting i rakt nedstigande led inbjuden???


Idag är jag förbannad.
Jag skulle passa att jobba hos Arge Kaj. Absolut. Jag är arg. Och känner mig förbannad.

Det började redan igår när jag fick ett mejl från Jörgen Nilsson som arbetar vid ett spelföretag på Stureplan. Han välkomnade mig till en ny säsong med spel av olika slag. JAG HAR FAN ALDRIG BETT ATT FÅ MEJL VARKEN FRÅN JÖRGEN ELLER HANS SPELBOLAG! Var i helvete har de fått min e-postadress ifrån? Det gick inte så bra att avregistrera sig heller, för då försöker min dator mejla från ett e-postprogram jag inte använder. Men så klart jag kopierade både Jörgens mejladress och avregistreringsadressen och skrev riktigt FÖRBANNAT till dem. Mejlet till Jörgen studsade förstås. Inte ett dugg förvånande… Företaget heter Nordic Systems och känns ju allt annat än seriöst (har till exempel ingen webbplats) eftersom man uppenbarligen använder e-postadresser som man har snott nånstans. För… JAG SPELAR INTE PÅ NÄTET! Idioter!

Jag sov bort den mesta av ilskan i natt, så jag var nästan blid på förmiddagen och framåt eftermiddagen. Dessutom åt vi förbannat gott! Först Fästmöns gubbröra på knäcke till förrätt…
gubbröra till förrätt
Gubbröra på knäcke till förrätt.


Till huvudrätt åt vi stekt kyckling
och potatisklyftor med lök och röd paprika (det är ju trots allt första maj) som jag snodde ihop i hyfsat bra tid innan Anna skulle till jobbet.

Första majmiddag
Första maj-middag – därav röd paprika.


Sen blev jag rätt förbannad igen.
Vädret är nämligen kanon och naturligtvis hann/orkade vi inte gå nån promenad idag innan Anna skulle jobba. OCH NÅN JÄVLA TOK HÅLLER PÅ OCH HAMRAR OCH BANKAR HELA TIDEN AV OCH TILL I HUSET!

Stannade till vid Tokerian på vägen hem från Annas jobb. Där blev jag förbannad på att alla var så fula stod i vägen för mig och att det var urklibbigt på golvet vid tomburkarna och tomflaskorna – jag skulle naturligtvis panta.

Hemma igen ringde jag till mamma när jag hade diskat upp en förbannat jobbigt skitig plåt som klyftorna och grönsakerna hade tillretts på. Hon är så klart orolig för mig och jag är bara förbannad. Så jag lyckades förstås fräsa åt henne vilket jag strax bad om ursäkt för. Men jag orkar inte höra för miljonte gången, med gråt i rösten:

Jag är så ensam hela tiden.

För jag är också ensam en stor del av tiden – när Anna är med sina barn eller när hon jobbar. Och ibland känner jag mig förbannat ensam på jobbet. Jag tror till exempel inte att det arrangeras nåt stormöte för att berätta om hur man ska göra med mig och min tjänst – som det gjordes häromdagen för två som ska varslas (jättesynd om dem, men de är faktiskt tjänstlediga båda två och har andra saker för sig).

Och det är ju här den lilla, jävla skon klämmer: jag är förbannad för att jag inte har fått nåt besked angående jobbet. Jag blev lovad ett sånt under april månad. Dessutom borde jag ha blivit varslad senast igår, eftersom jag har fått veta att man inte har råd att anställa mig mer än på några förbannat få procent. Detta innebär att jag befinner mig i nån sorts limbo. Och det är förbanne mig värre än att bli varslad, tror jag – jag har aldrig blivit varslad förr. Varför tror många att jag är GLAD att jag inte har blivit varslad? Nu lever jag ju ÄNNU mer från dag till dag och kan i ännu mindre grad planera för framtiden!

Det enda jag vet i denna stund är att jag jobbar maj månad ut. KANSKE jobbar jag juni också – om det var en miss att inte varsla mig. På heltid. Eller kanske på deltid – som jag inte kan klara mig ekonomiskt på.

Ett antal jobbansökningar har jag förstås aktuella och insända. Men rekrytering tycks ta förbannat lång tid. Men förbannat lång känns inte tiden när man har den på sin sida. Det är bara vi som inte har tiden på sin sida som tycker att den dras ut på.

Så nej. Jag tänker inte be nån mer om ursäkt idag om jag är förbannad, tycker att min tillvaro är förbannad och att livet är förbannat tungt just nu. MORR!

Nu har jag skrubbat i badrummet och i duschrummet och ska ta en dusch och svalka av mig den förbannade förbannelsen ett tag. Göra nåt normalt. Inte vara förbannad. Det tar på krafterna att hela tiden ha kroppen beredd på ett antal olika scenarier. Stridsberedd. För du trodde väl inte att jag skulle lägga mig ner och dö nu när jag har överlevt så här långt? Långnäsa till alla små fjantar och nyfikna kärringar! Huka er, för den här Tofflan, hon är förbannat förbannad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har jag minsann fått känna på riktig träningsvärk i huvudet. Insidan, alltså. För där inne finns en skrynklig liten sak som har fått jobba ars**t av sig! Min föresats var att göra klart de svenska webbsidorna av forskartexterna. Han väl göra två eller tre innan fru Chef dök upp och ville ha hjälp med tabellerna i ett dokument hon jobbade med. Under dan. Det var 21 tabeller som skulle justeras… Men det klart att jag gjorde det! Det är roligt att känna sig efterfrågad – och ännu roligare när man klarar av uppgifterna man får. Jag blev färdig lagom till lunch.

Lunchen var ganska smaklös, trots att jag tillsatte peppar. Men jag såg ju fram emot kvällens mer äkta vara – en pizza från Aroma, en av de tre nyöppnade matställena i Gamlis. Vi var ju på en annan av dem,  Maestro, i söndags för vinstpengen.


Smaklös lunch – trots peppar.

                                                                                                                                                                    På eftermiddagen kämpade jag med forskarsidorna. Sakta men säkert växer 2 x 36 sidor fram. Arbetet kräver oerhörd koncentration och en del svordomar. Tur att Carl finns i bakgrunden ett tag till eftersom det känns övermäktigt ibland. Men jäklar så bra det blir när det är klart!

De 36 sidorna är inlagda under sex olika huvudrubriker. Jag är klar med den första huvudrubrikens sidor och de var flest, över tio stycken. Så jag är en god bit på väg. Jag hoppas att jag får det klart under morgondagen. Det vore kul att få skicka ut materialet för en sista kontroll hos forskarna nästa vecka!

Jag slutade vid 16-tiden och åkte då till Fästmöns jobb där hon kom bara en stund innan jag parkerade. Vi åkte och hämtade pizzor och under tiden började mitt huvud värka mer och mer och jag mådde illa som 17. Anna hade som tur var en Ipren i väskan. Efter den och efter att ha ätit mår jag mycket bättre! Gissningsvis var det en släng av träningsvärk i huvet, bara…

Det kom ett glädjande besked idag vad gäller Slaktar-Pojken och jag hoppas nu att turen har vänt för oss alla som letar jobb!!!

Medan vi väntade på att pizzorna passade jag på att ta en kort promenad i ösregnet (ja, för det började ju vräka ner just då…) med ett förhatligt brev från Postkodlotteriet som skulle läggas på gul låda för att återsändas. Det är nämligen så att jag fortfarande kryssar över mitt namn och min adress på post därifrån och skriver på kuvertet

Ej beställt material. Åter avsändaren.

Jag har returnerat vartenda brev jag har fått från Postkodlotteriet. Det har varit några års kamp och Postkodlotteriet tycks inte fatta att jag inte vill ha deras post. Jag har fått nån kommentar här på bloggen när jag har skrivit om detta förut från nån på lotteriets kundtjänst att jag ska avregistrera mig på ett ställe. Vadå avregistrera mig? Jag har väl aldrig varit ”kund” hos dem?! Det var det dummaste jag har hört!

Magen är nu stinn av pizza, tvättmaskinen har kvällsskift i kväll igen och himlen har varit så där magiskt vacker. Men det går ju inte att fånga denna skönhet på bild…


Ett första försök att fota himlen, med en viss sorts inställning på den tejpade mobilkameran – som jag snart ska byta mot en likadan som inte är tejpad!

                                                                                                                                                            Nä, det blev inte verklighetstroget! Provade en gång till:


Nej, färgerna stämmer inte på den här bilden heller!

                                                                                                                                                            Jag fick prova att ”lura” kameran att inte släppa in så mycket ljus. Då blev det så här:


Nja, nästan bästa färgåtergivningen.

                                                                                                                                                              Nu har tvättmaskinen tystnat och jag ska gå och hänga tvätt så att jag inte glömmer det som stackars L hade gjort häromdan. När det började lukta konstigt funderade L på om det var dags att rensa golvbrunnen… Men det var det inte. Det var dags att tömma maskinen på blöt tvätt som hade legat tvättad i ett dygn, eller så…

Efter hängningen ska jag kolla om det har hänt nåt i världen förutom att Steve Jobs har avlidit och ”alla människor” skriver RIP eller Vila i frid – det tycker jag att man reserverar för nära och kära – och att Tomas Tranströmer har fått Nobelpriset i litteratur. Tomas Tranströmer var faktiskt min gissning, även om jag allra helst tycker att Joyce Carol Oates är värd det. Men Tomas Tranströmer är en värdig pristagare!

Och nu till verkligheten innan jag glömmer bort den… Tvätten…

Read Full Post »