I farans riktning

Ett inlägg om en bok.

Jag gillar Viveca Stens Sandhamns-mord. Men samtidigt är jag lite rädd att ön ska bli som Gotland och avfolkas på grund av alla mord. Fast i I farans riktning är det mest fastlänningar som trillar dit.

En ruskig bladvändare.

Det är jul. Alla hoppas väl på en lugn sådan, vanligen med familjen. Men journalisten Jeanette Thiels far ut till Sandhamn för att bo på hotellet där och fira på egen hand. Eller kanske gömma sig? Hon mår inte så bra och när hon försöker ta sig till julbordet kommer hon aldrig fram. Liket hittas på annandagen och polisen Thomas får rycka in. Fallet tycks ha anknytning till en främlingsfientlig rörelse. Vännen Nora är delvis behjälplig, men brottas med egna, privata problem. Ett litet HBTQ-temat finns också inrymt i boken.

Det här är en riktig bladvändare! Jag vill ogärna lägga den ifrån mig och avbryta läsningen. Tack och lov innehåller den inte så mycket annat, trots allt, som jag tycker är ointressant. Sånt som bihistorier om Nora och liknande. En del finns där, men det är mordhistorien som är i fokus. Riktigt bra!

Det blir högsta Toffelbetyg! Och ja! Jag ska besöka Sandhamn! Det kommer på min lista över saker jag ska göra innan jag dör.

Livet är kort.

Read Full Post »

Brus, Motalablängar och ljuv musik

Ett inlägg om ljud. Och oljud.

Igår gick jag hemifrån runt halv ett mitt på dan. Jag åkte ner på stan och kom inte hem förrän till kvällen, runt sjutiden, tror jag klockan var. Över sex timmar hemifrån – det är rekord nu för tiden. Det är ett rekord som lär stå oslaget länge, ifall det inte sker mirakel. Och mirakel tror vi ju inte på längre.

Jag insåg snabbt vilket fruktansvärt brus det är omkring mig när jag inte är hemma. Det började ju redan på bussen. Först var det en karl som uppenbarligen lyssnade på nåt bra i sina lurar. Däremot sjöng han inte bra. Och när han började trumma vildsint mot sina lår kunde jag inte låta bli att ge honom en Motalabläng! För den som inte vet det är en Motalabläng ett ogenerat gloende på nån, gärna uppifrån och ner och sen upp igen. Ingen snäll blick.

Sen är det folk som pratar i sina mobiler. Jag tror att jag blir galen på vissa pratare! Varför måste man prata så högt??? Igår var det dessutom en brutta på bussen som pratade svengelska så det var riktigt larvigt. Hon

chit chattade

till exempel. Jag gissar att hon med det menade

småprata socialt.

Eller???

På Fågelsången – inte långt från BJ som brann i natt!!! – hade Peter och jag stundom svårt att höra vad den andre sa. Ändå satt vi inte vid nåt stort bord. Men det var ett sånt brus omkring oss. Folk är verkligen inte rädda för att andra ska höra de mest intima saker…

Typisk Uppsalasilhuett.

Jag promenerade sen igenom en ganska folktom stad. Jag fattar inte vad som händer med Uppsala på sommaren. Stan avfolkas rätt bra. Bara de vanliga häckarna vid floden. Tog några bilder av ”min” sommarstad, som trots allt brus var så tom på folk. Eller också var det så att jag valde motiv utan människor…

Fängelsehålor eller vad?

Däremot såg man ju spår av människor överallt. Fy fan så fult det är med allt klotter! Om man nu ska klottra, kan man inte göra nåt fint? Många klottrare är riktigt duktiga, medan andra bara sprejar tags. Skitfult!

Klotter förstörde denna bro…

Det blev inget regn igår, inte ens åska, men molnen hopade sig. När vi skulle gå till bussen och åka hem från Le Parc var det riktigt kvavt. Men ingenting hände!

Mörka moln mot vita hus, men ingenting hände.

Vi glodde lite på TV, Fästmön gick och la sig medan jag såg näst sista avsnittet av Gengångare. Det var riktigt läskigt igår och vid flera tillfällen ställde sig håren på mina ben (!) rakt ut… (Nej, jag har ALDRIG rakat mina ben!)

Idag är det mulet. Solen försöker ta sig igenom, men det är inte så jättevarmt. Jag försökte få tag i Lucille igår för att kolla om vi ska åka och köpa hylla till förrådet idag, men fick ingen respons. Så nu vet jag inte vad det blir av den här dan. Jag har i vart fall engagerat ett par extra händer till förrådsstädningen som blir av på torsdag.

Kanske blir jag hemma helt och hållet och vilar mina öron från brus. Möjligen åker jag och tankar. Och så behöver jag springa över till Tokerian för att handla främst fil och sånt. Men här i huset är det fullt av brus också och jag vet inte om jag står ut. Det kanske blir en tur med bilen.

I bilen, ja… Så märkligt det är vad man lyssnar på där! Jag har ju sjungit duett med underbara Sarah Dawn Finer i flera månader när jag åkte till och från jobbet. Hon gjorde mig lugn och gav mig mod och kraft och lusten att le mot alla jag mötte på morgonen. Men sen, när allting rasade igen, blev det Marilyn Manson. På långresan till och från mamma återupptäckte jag radion, framför allt Sommar i P1. Numera är det oftast tyst i bilen. Jag behöver vila från bruset, bruset gör mig så trött…

Vad lyssnar du på i bilen eller lurarna? Det vore kul att veta!

Livet är kort.

Read Full Post »