Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avbryta’

Vilken dag! Jorå, tyvärr, tycker säkert somliga, men jag överlevde presentationen. Det fläppaste var emellertid att jag hade förberett ett anförande på fem minuter på engelska och sen skulle jag prata på svenska. Det slutade med att jag svamlade utan manus. Dessutom fick jag krångla på mig en mikrofon med krokar som skulle hakas runt mina elefantöron. Tro det eller ej, men krokarna räckte till! Och som sagt, jag både överlevde och fick frågor, så jag nådde uppenbarligen fram.

Jag syntes trots alla träden. Den här bilden är en detalj ur en tavla på mitt nya arbetsställe.


Efter mötet satt vi kvar en stund
ett gäng och jag och fikade och pratade jobb. Jag var sen fräck och frågade M om hon hade tid med en guidad tur på institutionen och det hade hon! Det blev en presentationsrunda som hette duga, bland forskare, professorer, doktorander och på såväl kontor som laboratorier. Alltså, det här universitetet är fantastiskt!!! Här jobbar folk med en massa spännande och angelägna frågor och projekt – men alla är så förbaskat blygsamma. Min roll som kommunikatör blir delvis att få folk att visa upp allt bra de åstadkommer. Jag ska jobba både strategiskt och operativt och det tycker jag är både givande och intressant. Även om jag mest är teoretiker vill jag inte tappa förankringen med verkligheten. Den verklighet som till exempel heter hemsidor och att uppdatera dessa…

Tillbaka på kontoret var klockan redan lunchslagen, men jag behövde besvara några mejl innan jag stack iväg. S tittade in och ville ha med mig till Syltan. Tyvärr fick jag avböja eftersom jag inte kunde avbryta just då. Min intention var dessutom att ta en mack-lunch vid datorn. Väl framme på Syltan – UTAN piruetter idag! – insåg jag att de smörgåsar som fanns kvar att köpa inte lämpade sig att inta vid skrivbordet. Den enda sorten jag kunde äta innehöll nämligen en otroligt kletig räkröra. Såg fru Chef2 sitta ensam och stegade fram och frågade om hon ville ha sällskap. Även hon hade bråttom, så vi lovade att försöka hålla så gott det gick på vett och etikett (det där med att slafsa och prata med mat i munnen, typ). Det gick hyfsat att kombinera, men jag kan berätta att min mobilskärm blev helt kladdig av nån anledning. Just såna är impromptu-möten/luncher kan ge otroligt mycket!

På vägen tillbaka mötte jag A som förirrat sig uppåt mina domäner. Jag tackade så mycket för fredagsunderhållningen han och hans mamma bjöd på och vi samtalade en stund kring ämnena storhandling och mammor.

Eftermiddagen ägnar jag åt att besvara mejl, boka in tider i alla mina tre kalendrar, ringa på ett intressant jobb (ja, jag måste ju) samt kolla in vad problemet är med ett avvikelseformulär som inte vill fungera som det borde.

Read Full Post »

Uppenbarligen har jag missat nåt skojsigt på Twitter! En viss haMburgerkedja försökte få igång en liten marknadsföringskampanj. Tanken var att folk skulle berätta om sina erfarenheter av den beröMda haMburgerkedjan under en hashtag. Fast det blev ju inte riiiktigt som det var tänkt: folk berättade om vidriga upplevelser och före detta anställda var inte nådiga…

Faktum är att kampanjen gick så pass åt skogen att man fick avbryta den innan det berömda M:et blev omkullputtat, liksom.

Av detta kan man lära att man nog ska tänka till en hel del innan man startar kampanjer i sociala medier.

Även microblogg kan stjälpa stort M

så att säga…

Read Full Post »

Jag läser ett upprört debattinlägg i Svenska Dagbladet, signerat ett antal leg. psykologer och leg. psykoterapeuter. De är upprörda över att regeringen har, som de skriver, satsat KBT i rehabiliteringssyfte. Satsningen har nämligen medfört att andra terapier har kvävts, menar de.

Det klart att

[…] ett brett och mångsidigt perspektiv […]

är bäst när det gäller psykoterapi. Det som passar en patient behöver nödvändigtvis inte passa en annan. Men skribenterna menar, tror jag, att KBT har favoriserats av kostnadsskäl. Och DET är ju inte bra, inte bra alls!

I stället efterlyser skribenterna valfrihet även inom terapins område:

[…] Inom EU pågår ett vetenskapligt samarbete för utveckling av psykoterapi, där både psykodynamiska och kognitiva beteendeterapeutiska behandlingsmodeller ses som likvärdiga och kompletterar varandra. Det är svårt att se något vetenskapligt stöd, eller något annat skäl, till att Sverige skall avvika från övriga länder i detta avseende. […]

Nu börjar jag fundera lite… Psykodynamik – och jag ser… rött! På nära håll har jag nämligen beskådat hur en person utvecklade rena psykopatdrag i samband med psykodynamisk… inte behandling utan… utbildning! (På arbetsgivarens bekostnad, ska dessutom tilläggas.) Ja, det var rent skrämmande hur denna person började skrika oregerligt alt. kommunicera per e-post trots att jag befann mig i… närområdet.

Skribenterna menar i sitt debattinlägg att KBT kanske visar goda resultat i experimentella studier, men inte fullt lika goda i klinisk verklighet. De hävdar också att så många som ungeför var fjärde patient som erbjudits terapi i rehabiliteringsgarantin har avbrutit sin KBT i förtid.

Själv kan jag bara säga att KBT fungerade utmärkt för min egen del, när jag använde den för att komma förbi ett trauma. Den fungerade jättebra – till dess att psykopaten ovan förstörde mitt liv – och tvingade mig att avbryta KBT:n…

Så, jag säger JA! till KBT och ett rungande NEJ! till psykodynamiska metoder! Vad tycker du???

Read Full Post »

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!


Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »

Det är så underbart! Trodde inte det skulle bli så mycket sömn i natt. Huvudet dunkande och jag mådde så illa att jag tog in en spyhink i sovrummet utifall att. Men med sprayad näsa, Bricanyl i luftrören och Cocillana i magen slocknade jag som ett ljus igår kväll, klockan var väl inte 22 än. Gissningsvis är det febern som gör att jag mår så illa.

Inte blev det mycket vila av igår, för när jag kom hem från besiktningen ringde jag mamma som utlovat och hon pladdrade på trots att jag försökte avbryta flera gånger. Till slut gick det. Att avbryta, alltså. Då hade jag legat ovanpå sängen och naturligtvis blödit igenom såväl kläder som överkast, ända ner till påslakanet. Tjolahopp, liksom! Riva upp sängkläder och tvätta är precis vad man vill göra när man mår som en apa. Men det var ju bara att göra och inte fundera så mycket över.


Så här mår jag idag, fast jag är inte lika glad som apan på bilden.

                                                                                                                                                             Kollade på Babel på TV och den kära fru Hatt ringde under programmet. Därför fick hon ett kort samtal EFTERÅT. Typ tre minuter. Sen blev det medicinering, tandborstning och sänggående. Och nej, jag skippade inte tandtrådandet fast jag hade god lust.

I morse vaknade jag 6.22 av att jag mådde illa. Var uppe en stund, tog min sedvanliga medicin och gick på toa innan jag kollapsade i sängen igen. Försökte få ro av regnet som smattrade, men det gick inte. När jag väl somnade om drömde jag en fruktansvärd mardröm om att jag hade flyttat in i en gigantisk lägenhet. Jag har drömt om den här lägenheten tidigare, så jag vet precis hur den ser ut. Och jag har hunnit flytta dit mina grejor! I huset pågick renoveringar och detta medförde att arbetarna skulle inte i vissa rum. Mitt bokrum var ett av dessa rum och alla mina böcker var borta – och ersatta av Kalle Anka-pocketar och Tintin-böcker. Va?!

Vaknade igen vid åttatiden, svettig och ofräsch. Har nu förberett mig för eftermiddagens intervju bland annat med att klämma två illröda och gula (ja, gult är ju som bekant fult!) finnar på näsan. Näsan lyser i sig som ett stoppljus efter alla snytningar, men ändå. Det är INTE fräscht att gå intervju med två finnar på kranen. Du minns väl hur stor min kran är? Finnarna var helt i paritet med min snabel kran.


Min kran är lika stor som Dumbos snabel.

                                                                                                                                                               Nu ska jag tvinga i mig lite fil och müsli innan jag tar en dusch och försöker tvätta bort febersvetten. Det är bara Veklingar som ställer in anställningsintervjuer när de är sjuka. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör som bekant Gnällarna. Men det gör jag så mycket jag vill på min egen blogg.

Read Full Post »

Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.

Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…


En roman om en tant.

                                                                                                                                                   Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.

Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..

Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…


En bok som gav författaren ett stort förskott…

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent,  Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.

Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.

Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.


Minnen är väldigt otillförlitliga…

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen

Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.

Read Full Post »

« Newer Posts