Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avbryta’

Varning för läskig bild i slutet!


Trött och frusen
har jag varit i kväll. Rätt seg. I morgon är det fredag, veckans sista arbetsdag för min del, så då får jag kanske vara lite trött i kväll.

Jag har mest suttit i fåtöljen och läst min bok på gång. Den börjar närma sig slutet och polisen Ann är mördaren på spåren. Antikrundan från Halmstad har jag sett på och spelat lite Wordfeud inemellanåt med Fästmön.

Pratade en stund med M innan jag gick hem från jobbet idag. Det verkar som om lönen är på gång, kanske till och med en ny lön, alltså en höjd lön. Men jag har inte fått nåt besked än på papper om varken anställning eller löneförhöjning, så jag tar inte ut nåt i förskott.

Det dröjer ytterligare en vecka innan min kära kommer till mig, men jag har beställt en DVD som vi pratade om att se under nyår. Det blev inte av, jag var ju inte så jättepigg. Nu har jag beställt den i alla fall. Och lite vacker musik att ha i bilen. Jag blir galen på de skitkanaler som har ersatt Bandit rock, nämligen. Orkar inte med överenergiska radiopratare på morgonen, såna som älskar sina egna röster och såna som skriker i munnen på varandra och avbryter varandra hela tiden. Usch, jag vill ha hårdrock igen!!! Men Sarah Dawn Finer går också bra!

Järnladyn

Den här vill vi se!


När jag satt i min fåtölj i kväll
kändes det plötsligt väldigt konstigt kring operationsärret. Idag är det fem veckor sen min operation. Allt har gått bra, ärret har läkt fint. Men nu i kväll upptäckte jag att det inte alls är så fint. Det är rött, varmt och lite svullet. Det kan ju bara vara så att jag har råkat sitta emot ärret eller att kläderna har skavt eller nåt. Jag avvaktar och ser vad som händer. Nu ska jag borsta tanden och krypa ner i sängen för att läsa ut min bok!

Nu kommer den läskiga bilden:

rodnande ärr

Så här rött borde det nog inte vara…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså i natt… Jag brukar inte ta med mig främmande människor in i mitt sovrum, men jag måste bara berätta om min allra senaste krämpa: klåda i hålfötterna! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av att det kliade som 17. Under båda fötterna! Det syntes ingenting och i morse ser fötterna ut som vanligt. Ett tag trodde jag att jag skulle bli galen. Inte vet jag vad det var. Det kanske var onda hälen som ville krypa ur mitt skinn och lämna mig. Vore inte så dumt. Igår hade jag jätteont och jag ska erkänna att jag stod med den handikappanpassade brödsågen i högsta hugg ett tag, redo att kapa av eländet. I natt hoppas jag slippa både ont och klåda. Jag vill sova, tack så mycket. Vad gäller klådan i hålfoten finns det ett tillfälle när den är värre än när man försöker sova – och det är när man kör bil. Det finns ju ingen chans i h-e att man kan sparka av sig dojan och klia då eftersom man ju sköter bilens framfart med fötterna. Ja, ja, vi får se vad som händer i ärendet.

Jag skickade ett god natt-sms till Fästmön, men det kom inget svar tillbaka. Gissade att hon varken hörde eller noterade det, kanske såg film med barnena. Så jag släckte och somnade rätt gott till Leif GW:s röst på TV:n. (Sen vaknade jag mitt i natten igen av en viss klåda…) I morse hade jag fått ett rött utropstecken i retur till min Ajfån – mitt sms hade inte gått iväg/kommit fram. Irriterande! Jag vet att Anna hade problem med sitt nätverk hemma igår, nåt som inte ska påverka sms. Kanske Ajfånen hade klåda i hålfoten eller nån annan åkomma? I morse fick jag sms från vännen B, så nu verkar det fungera från mitt håll i alla fall. Nåja, jag får träffa Anna och lillskrutten vid en sen lunch idag. För först ska jag delta i ett webinar om hur sociala medier fungerar i kommunikationen mellan företag.

När jag klev upp i morse hittade jag kanske förklaringen till klådan i hålfoten: jag har ett monster som bor ovanpå garderoberna! Jag hann fånga det på bild, hårigt och läskigt är det.

Profilen av ett hårigt och läskigt monster ovanpå mina garderober i sovrummet.


Det där sovrumsmonstret
kanske är en riktig profil! Det kanske är det som kliar mig i hålfötterna under nätterna, bara för att retas. Vad vet jag? Jag kanske skulle kontakta lokalblaskan som idag har börjat med en ny drive

Månadens kulturprofil

Men hallå! Känns inte det lite… östastat??? Jag minns att jag fick skämmas på ett av mina jobb när förvaltningschefen började införa

Månadens medarbetare

Denn* medarbetare skulle premieras med blomma, tårta och diplom – som informatör skulle jag tillverka diplomet samt göra ett reportage i personaltidningen. Detta var emellertid i början av 1990-talet. Nu är det 2012. Inte ens aktuellt att införa

Månadens mupp

för ingen jävel vet vilka mupparna är, längre.

Hur som helst. Lokalblaskan verkar damma av gamla idéer. Vad Månadens kulturprofil får framgår inte. Dessutom står det att de nominerade kandidaterna är tre – fast det är fyra – tre gubbar och en tjej. Nån mer än jag som lider av galopperande dyskalkyli, huh? Men den som vill in och rösta kan göra det här. Jag tänker nog rösta på han med baskern, bara för att han är den enda som har en huvudbonad och sticker ut – såsom en riktig profil ska göra. (Vem fan han är har jag ingen aning om, men vi har faktiskt råkats en gång i min vän kurdens affär. Då tyckte han att vi pratade för länge, tror jag, för han avbröt oss… Lite svårt att glömma sånt har jag, så han skulle passa som profil!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.


Vi intog glassen
vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.


Vi kikade på klockor och böcker,
men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.


För att jag skulle orka med att få håret klippt
tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.


Anna var så söt
så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.


Så blev det dags för mig att lämna Anna
för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!


Jag skrattar alltid elakt för mig själv
och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.


Jag tittade på mina inköp
och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.


Så började det dra sig mot middagsdags.
Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 


Vi satte oss inomhus
och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.


Vi väntade på bussen
hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »

Vilken dag! Jorå, tyvärr, tycker säkert somliga, men jag överlevde presentationen. Det fläppaste var emellertid att jag hade förberett ett anförande på fem minuter på engelska och sen skulle jag prata på svenska. Det slutade med att jag svamlade utan manus. Dessutom fick jag krångla på mig en mikrofon med krokar som skulle hakas runt mina elefantöron. Tro det eller ej, men krokarna räckte till! Och som sagt, jag både överlevde och fick frågor, så jag nådde uppenbarligen fram.

Jag syntes trots alla träden. Den här bilden är en detalj ur en tavla på mitt nya arbetsställe.


Efter mötet satt vi kvar en stund
ett gäng och jag och fikade och pratade jobb. Jag var sen fräck och frågade M om hon hade tid med en guidad tur på institutionen och det hade hon! Det blev en presentationsrunda som hette duga, bland forskare, professorer, doktorander och på såväl kontor som laboratorier. Alltså, det här universitetet är fantastiskt!!! Här jobbar folk med en massa spännande och angelägna frågor och projekt – men alla är så förbaskat blygsamma. Min roll som kommunikatör blir delvis att få folk att visa upp allt bra de åstadkommer. Jag ska jobba både strategiskt och operativt och det tycker jag är både givande och intressant. Även om jag mest är teoretiker vill jag inte tappa förankringen med verkligheten. Den verklighet som till exempel heter hemsidor och att uppdatera dessa…

Tillbaka på kontoret var klockan redan lunchslagen, men jag behövde besvara några mejl innan jag stack iväg. S tittade in och ville ha med mig till Syltan. Tyvärr fick jag avböja eftersom jag inte kunde avbryta just då. Min intention var dessutom att ta en mack-lunch vid datorn. Väl framme på Syltan – UTAN piruetter idag! – insåg jag att de smörgåsar som fanns kvar att köpa inte lämpade sig att inta vid skrivbordet. Den enda sorten jag kunde äta innehöll nämligen en otroligt kletig räkröra. Såg fru Chef2 sitta ensam och stegade fram och frågade om hon ville ha sällskap. Även hon hade bråttom, så vi lovade att försöka hålla så gott det gick på vett och etikett (det där med att slafsa och prata med mat i munnen, typ). Det gick hyfsat att kombinera, men jag kan berätta att min mobilskärm blev helt kladdig av nån anledning. Just såna är impromptu-möten/luncher kan ge otroligt mycket!

På vägen tillbaka mötte jag A som förirrat sig uppåt mina domäner. Jag tackade så mycket för fredagsunderhållningen han och hans mamma bjöd på och vi samtalade en stund kring ämnena storhandling och mammor.

Eftermiddagen ägnar jag åt att besvara mejl, boka in tider i alla mina tre kalendrar, ringa på ett intressant jobb (ja, jag måste ju) samt kolla in vad problemet är med ett avvikelseformulär som inte vill fungera som det borde.

Read Full Post »

Uppenbarligen har jag missat nåt skojsigt på Twitter! En viss haMburgerkedja försökte få igång en liten marknadsföringskampanj. Tanken var att folk skulle berätta om sina erfarenheter av den beröMda haMburgerkedjan under en hashtag. Fast det blev ju inte riiiktigt som det var tänkt: folk berättade om vidriga upplevelser och före detta anställda var inte nådiga…

Faktum är att kampanjen gick så pass åt skogen att man fick avbryta den innan det berömda M:et blev omkullputtat, liksom.

Av detta kan man lära att man nog ska tänka till en hel del innan man startar kampanjer i sociala medier.

Även microblogg kan stjälpa stort M

så att säga…

Read Full Post »

Jag läser ett upprört debattinlägg i Svenska Dagbladet, signerat ett antal leg. psykologer och leg. psykoterapeuter. De är upprörda över att regeringen har, som de skriver, satsat KBT i rehabiliteringssyfte. Satsningen har nämligen medfört att andra terapier har kvävts, menar de.

Det klart att

[…] ett brett och mångsidigt perspektiv […]

är bäst när det gäller psykoterapi. Det som passar en patient behöver nödvändigtvis inte passa en annan. Men skribenterna menar, tror jag, att KBT har favoriserats av kostnadsskäl. Och DET är ju inte bra, inte bra alls!

I stället efterlyser skribenterna valfrihet även inom terapins område:

[…] Inom EU pågår ett vetenskapligt samarbete för utveckling av psykoterapi, där både psykodynamiska och kognitiva beteendeterapeutiska behandlingsmodeller ses som likvärdiga och kompletterar varandra. Det är svårt att se något vetenskapligt stöd, eller något annat skäl, till att Sverige skall avvika från övriga länder i detta avseende. […]

Nu börjar jag fundera lite… Psykodynamik – och jag ser… rött! På nära håll har jag nämligen beskådat hur en person utvecklade rena psykopatdrag i samband med psykodynamisk… inte behandling utan… utbildning! (På arbetsgivarens bekostnad, ska dessutom tilläggas.) Ja, det var rent skrämmande hur denna person började skrika oregerligt alt. kommunicera per e-post trots att jag befann mig i… närområdet.

Skribenterna menar i sitt debattinlägg att KBT kanske visar goda resultat i experimentella studier, men inte fullt lika goda i klinisk verklighet. De hävdar också att så många som ungeför var fjärde patient som erbjudits terapi i rehabiliteringsgarantin har avbrutit sin KBT i förtid.

Själv kan jag bara säga att KBT fungerade utmärkt för min egen del, när jag använde den för att komma förbi ett trauma. Den fungerade jättebra – till dess att psykopaten ovan förstörde mitt liv – och tvingade mig att avbryta KBT:n…

Så, jag säger JA! till KBT och ett rungande NEJ! till psykodynamiska metoder! Vad tycker du???

Read Full Post »

Idag räcker tiden inte till! Jag försöker jobba strukturerat och metodiskt, men blir ständigt avbruten. Sitter därför delvis med stängd dörr – vilket naturligtvis inte motar varken telefonsamtal eller mejl… Snacka om att jag har blivit populär fort!


Tiden räcker inte till…

                                                                                                                                                                  Det har varit diverse förfrågningar och jobb som trillat in på olika sätt – allt från gatubelysning (!) och skyltar till forskartexter och tekniska problem med webbverktyget. Titeln allt-i-allo hade varit lämpligare idag än vik kommunikatör… Och för första gången här i Paradiset har jag blivit otrevligt bemött. Höga Vederbörande ville ha ett jobb utfört av mig, men lusten åker ju inte upp precis av att h*n har en osedvanligt otrevlig ton mot mig. Nåja, jag ser det som träning och jag reagerade rätt – det vill säga jag svarade inte med samma mynt utan försökte i lugn och sansad ton förklara varför jag satt och jobbade med stängd dörr. (De flesta människor begriper varför utan att man behöver förklara, meninallafall…) Sen ventilerade jag med Lisbeth som är en pärla och så rann det hela av mig. Nu blir det bara några rader om det på bloggen. Inget märkvärdigt.

Fästmön har överlevt en svår klämning – om detta får hon blogga själv! Men å vad jag längtar efter henne! I morgon kommer hon och då har vi en vecka tillsammans i New Village. Den kommande veckan jobbar vi lite mer samma tider, men jag har ett par

oroande evenemang

på gång. Det ena är bilservicen på måndag som jag misstänker blir en dyr historia eftersom Mekar-Bruden uppenbarligen klantat till det rejält med mina bromsar. Det andra är ett tandläkarbesök på onsdag efter jobbet. Jag har inte varit hos min söta och snälla tandläkare på typ två och ett halvt år. Det kan bli dyrt…

I kväll ska jag städa och det är inte särskilt roligt, men behövligt. Nåt som verkligen var behövligt igår var att gå till soprummet med kompostpåsen. Fy te rackarns, så den stank! Föreställ dig gamla kycklingben uppblandade med kaffesump toppat med en möglig clementin…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »