Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘attityd’

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Dimmigt på baksidan

Vädret är inte heller klart idag.

Idag är många saker ännu inte riktigt klara. Det mesta kan jag inte göra nånting åt, men självklart tänker jag hela tiden, föreställer mig, skapar scenarier. Vädret utanför mitt fönster speglar detta väldigt bra – det är dimmigt och disigt. Nåja, en sak blir klar idag och det är domen i målet mellan David och Goliat angående dokusåpan i sjukhusmiljö. Jag har bloggat om det flera gånger och jag är inte förvånad alls över Goliats attityd med tanke på den människosyn man har… Nu får vi hoppas på det bästa. Och med det menar jag att de anhöriga får upprättelse. Jag skulle kunna skriva en hel roman (sic!) om organisationen ifråga och dess människosyn. Men när det gäller det här fallet har man gjort såna uttalanden att jag som länsinvånare och skattebetalare baxnar. Och skäms…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Nytt lösenord är utskickat via e-post till alla på sändlistan! Har du inte fått det? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om ålder och jobb.


Uppdaterat inlägg:
Det jag glömde skriva i inlägget är om de gånger jag har fått återkoppling på ett nej på ett sökt jobb. Där har – i samtliga fall – sagts att man har sökt en mer junior medarbetare. Men i platsannonser har jag endast ett fåtal gånger sett att man söker just juniorer. Och såna tjänster har jag inte sökt. Så åldersfixeringen ligger inte hos mig, det kan jag inte tycka!

————————————————————-


Det talas ofta om förslaget
att höja pensionsåldern i Sverige. Visst, jättebra för dem som vill och kan och orkar jobba längre än till 65. Men mindre bra för dem som är runt 25 och aldrig har haft ett riktigt jobb, ens. Eller de som är nånstans i min ålder som befinner sig mellan två jobb.

Jag tycker att människor ska få bestämma själva. Idag kan det vara så att människor inte har råd att gå i pension vid 65, medan andra går redan vid 55. Var finns rättvisan i det?

arg_tant

Jag är fortfarande upprörd.


Vi är så jäkla åldersfixerade
i vårt samhälle! När jag söker jobb märker jag att företagen/motsvarande söker människor som är högst 35, men som har 25 års erfarenhet när det kommer till kritan. För allt ska man kunna, trots att man som 35-åring inte har så många jobbår på nacken som en som är i min ålder.

Jonas Mauritzson vid rekryterings- och konsultföretaget Hammer & Hanborg skrev för några veckor sen ett blogginlägg om ålder. Jag blir inte lite irriterad när jag läser, jag blir mycket irriterad, för jag tycker att Jonas Mauritzson tar för lätt på det här med ålder. Att han kan visa upp ett (1) exempel där högre ålder vägt tyngre i ett rekryteringsärende ser jag närmast som ett undantag.

Det här med ålder, menar Jonas Mauritzson, är ett problem som ligger hos kandidaterna (= de jobbsökande), inte hos arbetsgivarna. Han skriver bland annat:

[…] har jag kommit fram till att åldersfrågan många gånger handlar om attityd hos kandidaterna. […] Om man fastnar i tänket att ”jag är för gammal” så tappar man energi och motivation, och utan rätt attityd och motivation är det svårt att få jobb oavsett ålder. […]

Värst av allt är den avslutande pekpinnen:

[…] du som är mer senior till åldern behöver ”tänka bort” åldern och istället fokusera på vad du kan och vill. Fokusera och tydliggör dina drivkrafter istället för att fastna i en negativ tankespiral kring din ålder. […]

Som sagt, väldigt lätt att säga och tycka, betydligt svårare i verkligheten. För vad ska jag tro, annars, när jag i nio fall av tio inte får svar på min förfrågan om återkoppling eller skäl till varför inte jag fick tjänsten? Jag menar jag söker bara jobb jag är intresserad av, men också bara jobb jag har de efterfrågade kvalifikationerna för. I vissa fall anses jag överkvalificerad, har jag fått veta. Men var ligger problemet då om inte hos arbetsgivaren? Jag kan ju varken kapa erfarenheter eller dölja alla år jag har skaffat mig kompetenser av varierande slag…

För mig är det obegripligt att den som befinner sig efter skaffa-barn-åldern och dessutom har många erfarenheter och kompetenser ständigt väljs bort. Vi som är vuxna har till exempel lärt oss att det är viktigt att passa tider, att vara på jobbet när vi ska, att kunna det vi jobbar med och inte bara säga att vi kan det etc. Vi är också rätt vana vid att inte få den lön vi är värda. Får vi det blir vi förstås glatt överraskade – för det finns ju undantag bland arbetsgivarna…

För övrigt är jag väldigt barnslig för min ålder. Kanske jag ska lägga till det på mitt CV nånstans?


Livet är kort. Tofflan är fortfarande lite upprörd.

Read Full Post »

Aftonbladet, svenskarnas egen Pravda, har sammanställt en lista över vad myndigheter lägger på PR och/eller kommunikation. Totalt har 13 myndigheter betalat 81 miljoner. Mest av allt lägger, hör och häpna, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, ungefär 30 miljoner spänn. Vardera.Nu står det inte för hur lång tid eller när, men 30 miljoner låter liiite häftigt, tycker jag. Och i just dessa myndigheters fall kan man ju undra om det har varit värt pengarna. Inte har jag sett nån större attitydförändring när det gäller svenskarnas inställning till dessa två byråkratins högborger.

Hallå där! Var det värt pengarna?


Jag jobbar själv som kommunikatör
och är förstås intresserad av vad pengarna har använts till för insatser. Enligt Aftonbladet har Arbetsförmedlingen betalat utomstående konsulter för medieträning och budskapsarbete, samt en kampanj för att stärka funktionshindrade i arbets­livet (har jag aldrig sett eller hört talas om. För resten säger man inte funktionshindrade idag utan personer med funktionshinder… Vilken attityd, va?!).

Vidare har pengar använts till annonsering och, ganska anmärkningsvärt, tycker jag, till att skriva en debattartikel. Det senare kostade 150 000 kronor. Med tanke på att myndigheten har en kommunikationsavdelning tycker man ju att kompetens att skriva debattartiklar och medieträna chefer borde finns inom myndigheten. Men så är uppenbarligen inte fallet när det gäller Arbetsförmedlingen. Då kan jag inte låta bli att undra VILKA kompetenser man har överhuvudtaget… Och om man nu inte hade egen kompetens, hade man inte kunnat satsa några av de 30 miljonerna på att utveckla den egna kompetensen eller stärka kompetensen på kommunikationsavdelningen i stället? Bara en stilla undran. Jag betvivlar att det hade kostat särskilt mycket och nog vore det väl lite bättre att ha kompetens för framför allt debattartiklar och mediefrågor på hemmaplan?

Försäkringskassan har lagt sina 30 miljoner på sociala medier och webben, men också externa PR-konsulter och annonser. Insatsernas resultat mäter man genom att räkna antalet besökare på webben och enkäter.

När jag läser såna här artiklar undrar jag varför jag jobbar som kommunikatör. Men skillnaden är att man där jag arbetar har en annan syn på kommunikatören och dess roll och arbetsuppgifter. Det är väl för att arbeta med kommunikation man är anställd, inte för att lägga ut alla kommunikationsuppgifter på externa byråer, eller? Så tänker man hos oss, men jag vet ställen som gladeligen betalar kommunikatörer i icke chefsposition +40 000 kronor i månaden – för att lägga ut arbetsuppgifter på byråer på stan. Alltså, det här är våra skattepengar och jag blir förbannad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag medger. Rubriken haltar lite. Men det är dags för veckans höjning (Fakta) respektive sänkning (Fack ya’). Det är inte svårare än så här:

Fakta

Fack ya’

Read Full Post »

Varning för skitsnack!!!

Det blev en liten utflykt till julmarknaden i Gamlis. Hälsade på några bekanta från mina tidigare liv, en lite märklig känsla. Det var fyra plusgrader och inget regn, så dunjackan fick ligga kvar i bilen medan vi traskade runt bland såskoppar* och dörrstoppar** och en jädra dragspelande tomtef*n som förföljde mig med Jingle bells och Midnatt råder… Jag lyckades detta till trots inhandla en julklapp till min mor och så fyra godisremmar. Jag har redan tryckt i mig en av remmarna, det behövde jag efter en jobbig tur inne på Tokerian nyss…


Elias, längst till vänster, och Anna, längst till höger kollade in remmarna. Linn letade på annat håll.

Elias och Linn åt var sin hamburgare och så köptes det väl lite godis, trots att det inte var lördag. Elias snälla mamma inhandlade också en chokladkalender till grabben.

Jag skjutsade ut familjen till Himlen igen, med ett stopp vid ICA Solen för att äta gratis pepparkakshjärtan (hjälpte inte, jag har inte blivit snäll ändå) och för att Anna skulle handla söndagsmiddag. Så åkte vi till Himlen och medan Storasyster och Lillebror skuttade in satt Anna och jag och pratade allvar en stund i bilen. Jag älskar henne så och det finns ingen som stöttar mig som hon – inte bara i tanke utan också i handling. Nu har hon gett mig en plan B och hon förstår så väl hur jag tänker och känner, för hon tänker och känner likadant. Varför träffade jag inte denna min själsliga tvilling förrän sent i livet? Och i detta gräsliga skede av livet, dessutom. Helvetet, som jag aldrig kommer ur. Nej, jag vill inte leva längre – och jag sa orden för första gången idag. Det är ord som jag kämpar för att stå emot.

Jag åkte hem till mig och var väl hemma vid halv tre, tretiden. Fick rusa in på toa eftersom jag hade ätit lite för många gratis-pepparkakor. Naturligtvis tog toapappret slut. Jag reste mig för att sträcka mig efter en ny rulle – och tappar då skiten ovanpå… jaa… för att prata klarspråk: skiten. Alltså det låg liiite papper emellan, men… Detta gjorde att jag liksom blev tvungen blåsa över till Tokerian lite senare. Använt toapapper är ju inte så roligt att återanvända, så att säga… Hur som helst fick jag röven ren och som straff satte jag mig vid datorn och beställde lite hårda paket till familjen. Konsulterade Anna en snabbis per telefon också och fick ett bra uppslag. Tror det blev fyra klappar beställda, allt som allt.

På Tokerian träffar man ju mest galningar och knäppisar, som Hon med Pannan, men idag träffade jag på I, I och K. Fy te rackarns så snygg K har blivit! Livsfarlig för flixen! Den där familjen är alltid och har alltid varit så trevlig. Ingen av dem har på nåt sätt visat sig märkvärdig mot mig, även om vissa spyflugor har påstått att en av dess kvinnliga medlemmar har visat attityd. Tycker jag är bra, det. Spyflugor utan klass, smak och stil bör förpassas till… flugpappret.

Jag har ringt mamma, som också skulle ge sig ut på en promenad i blåsten. Hon är duktig som gör det, vädret till trots. Visserligen bara till soprummet, men ändå. Hennes flitiga promenerande med rollatorn har gjort att blodtrycket har sänkts och nu kan hon nästan vara utan den medicinen, sa doktorn i måndags. Däremot ska hon öka sitt cortison och det tar lite tid innan hon vänjer sig vid det, så hon känner sig lite seg först.

Det ska bli söndagmiddag strax även i den här stugan. Jag har plockat fram tre frusna kalkonwienerkorvar samt bröd till ur frysen. Bara det prassliga pappret som fattas. Får väl prassla med lördagens och söndagens lokalblaska i stället, för dessa ska jag läsa ikapp. Fast det går väl försvinnande fort, med tanke på hur tunn tidningen är nu för tiden.

                                                                                                                                                       *såskoppar = folk som gååår lååångsamt
**dörrstoppar = folk som stannar upp och ställer sig och pratar – mitt i vägen för min framfart

Read Full Post »