Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åttaåring’

En timma, ett samtal med en åttaåring. Vi pratade om hur svårt det är att säga ordet

förlåt

Eller JAG tycker att det är svårt, åttaåringen tycker att det är lätt. Men han gillar INTE ordet

aldrig

Det tycker jag är en sund inställning!

Svära och säga fula ord ska man inte heller, men en gång gjorde han det i skolan fast det är förbjudet.

Vad sa du då?

undrade jag.

Men det mindes han inte. Jag mindes en gång när han sa

jävel

till mig. Då blev jag arg. Länge. Men han visste inte vad ordet betydde, för det var ju några år sen. Nu vet han. Nu är han åtta år.

Sen pratade vi om framtiden, jobb och familj.

Om jag inte kan köra Hemglassbilen, vad ska jag göra då?

Ett dilemma…

Ålder. Han sa:

Nu är jag ung, sen blir jag pappa, sen morfar, sen farfar…

Och jag förklarade om farföräldrar och morföräldrar. Och att han måste ha en fru först så att han får barn. Men hur ska en bra fru vara? Snäll? Söt? Duktig??

SNÄLL! Och lite duktig, för jag är också lite duktig.

Fast det där med att pussas, det gör man inte först. Jag höll med.

Nej, man ska nog lära känna varandra lite innan man pussas.

Han tänkte och så sa han:

Och så måste man pröva sig fram för man vill ju inte bara bråka och så.

Smart grabb! Och vilket intressant och lärorikt samtal vi har haft. Han lär mig massor! Jag inser att tiden flyger och snart är han så stor att han inte vill ha såna här samtal med mig.

Avslutningsvis blev jag intervjuad om min favoritfärg och om vad jag tycker är viktigt och roligt att blogga om… Sen googlade vi på Öresundsbron och lärde oss att den är ungefär 7,8 kilometer lång.

Read Full Post »

Att natta en liten kille som inte har varken mamma eller pappa hos sig kan kännas lite vanskligt. Ofta kan det ju komma tankar och tårar just vid sänggående. Men Elias är i sanning en go liten kille, trygg och mysig och väldigt lätt att vara med när det är vi två. Inget gnäll eller nåt tjafs de här dagarna som just passerat. Och det är dagar som säkert lämnar en del funderingar i en åttaårings huvud.

Idag gjorde ju Elias två bokfynd och nu till läggdags föreslog jag att han skulle läsa för mig i stället för tvärtom. Igår läste jag om Lotta på Bråkmakargatan, men nu ville jag få höra Elias läsa för mig. Elias valde själv Sörgården.


Elias läste Sörgården för mig.

                                                                                                                                                             Det var extra kul att se att boken som jag trodde att mina föräldrar hade som första läsebok i skolan faktiskt var gammal när de gick i skolan och snarare lästes av DERAS föräldrar (i alla fall mormor och morfar). Sörgården kom nämligen ut redan 1912, såg vi. En bok som är nästan hundra år, alltså!

Inte var det nåt lätt språk i den heller, en del ord förstod knappt jag ens. Men Elias läste så bra och nästan helt utan att staka sig. De gamla verbböjningarna i plural hajade han direkt hur de funkade – att ”de äro” betyder ”de är”, ”de åto” betyder ”de åt” och så vidare.

Tänk, det är inte var dag man får höra nån läsa för en och inte är det heller var dag man får höra texter ur en nästan hundraårig bok! Jag tror att det snudd på är hundra år sen nån läste god natt-saga för mig…

Read Full Post »