Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Att leva och dö som Joe Strummer’

Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro kom inte i min ägo förrän den kommit ut i pocket. Men det spelar ingen roll, det är innehållet som är viktigt och den var värd att vänta på. Tack, Fästmön, för julklappen 2011!


Värd att vänta på!


Bokens jag återvänder till Göteborg
och de gamla polarna för att en av dem har dött. Frank Öster har både levt och dött som Joe Strummer i The Clash. Kompisarna bestämmer sig för att dra ihop sitt gamla band The Christer Petterssons och lira på begravningen. Under tågresan passerar det som har varit för jaget – en kille som levt på socialbidrag och som inte haft nån större framgång med förhållanden. Och så småningom flyter dåtid och nutid ihop. I Göteborg, som sagt.

Det här är en grabbig bok. Den handlar om fylla, polare, pissa i handfat och svårigheten att komma nån av motsatta könet nära. Den handlar också om vänskap och relationer och en mans långsamma mognande. Det är vad jag tror, i alla fall. För kvinnorna i boken är bifigurer och skymtar endast då och då. Samtidigt är det kvinnorna som gör det möjligt för pojken att bli man, så att säga.

Jag gillar den här boken. Jag gillar Marcus Birros ibland lite staccatoartade sätt att skriva. Boken är lättläst även om det den handlar om inte är några lätta teman. Bara det att begrava en vän… Men det kan hända vem som helst i morgon eller varför inte nu. Och då kanske vi också drar ihop nåt gammalt kompisgäng och lirar en av de där fruktansvärda låtarna jag eller nån annan skrev som tonåring…

Detta är inte en roman i Nobelprisklass, men av mig får den högt betyg!

Read Full Post »

Det är så många som tycker saker om Marcus Birro. Det är så många som tycker att han är på ett visst sätt. Det är så många som tycker – trots att de inte känner honom alls. Och nu ska jag tycka om Marcus Birro. Jag ska tycka OM Marcus Birro.

Jag följer Marcus Birros blogg sen ganska lång tid tillbaka. Och jag missar aldrig hans krönika i en av kvällsblaskorna. Det är hans skrivande jag bara älskar. Hans sätt att så naket och öppet återge det han känner och tänker kan inte annat än gripa tag om ens hjärta. Dagens krönika handlar till exempel om att det blir en vit jul med barnen. Läs den! 

Ett tag ploppade Marcus Birro upp överallt, framför allt på TV. Jag tittar varken på fotboll eller på Lets dance, inte heller på På spåret. I det ena programmet blev han kallad dålig förlorare, i det andra hånad för att han vann. Sen kom hans senaste bok ut, Att leva och dö som Joe Strummer. Nu sist har han gjort en drömturné med Wayne Hussey. Och så har han gjort slut med Norrköpings Tidningar efter en taskig recension av hans bok. Den recensionen VAR taskig. Jag har inte läst boken, jag har inte läst nåt annat av Marcus Birro än hans underbara krönikor, men kritikern recenserade Marcus Birro, inte hans bok. Jag tycker (!) att Marcus Birro gjorde rätt som slutade blogga hos Norrköpings Tidningar.


Marcus Birros senaste bok finns på min önskelista.

                                                                                                                                                       Många tycker saker om Marcus Birro. Han är si, han är så. Frågan är hur många av alla tyckare som känner honom. Jag har noterat en känslig själ. Jag har noterat en känslighet mot kritik. Inte för att jag vet vad denna känslighet kommer av, men om jag går till mig själv handlar MIN känslighet om vad jag har med mig i mitt bagage. Att ständigt bli påhoppad under perioder av sitt liv sätter sina spår.

Med detta inlägg ville jag säga främst fyra saker:

  • Läs Marcus Birros krönikor i Expressen/på nätet.
  • Ja, jag vill läsa hans nya bok.
  • Tro inte att du känner Marcus Birro.
  • Marcus Birro – in my heart – för det han skriver!

Read Full Post »

Dags för en listjävel till: 25 frågor om böcker

  1. Fem böcker som jag tror kan ge andra bra läsupplevelser?
    Göran Tunströms Juloratoriet, Bibeln, Gradvall, Nordström x 2 samt Rabes Tusen svenska klassiker, Goethes Den unge Werthers lidanden och Anne Franks dagbok.
  2. Fem böcker jag ångrar att jag har läst?
    Gregory David Roberts Shantaram, Kitty Sewells Iskallt budskap, Carina Rydbergs Den som vässar vargars tänder, Janne Olssons Stockholms-syndromet och kanske den där übertjocka boken om Mao.
  3. Fem bra svenska nu levande kvinnliga deckarförfattare?
    Karin Wahlberg, Anna Jansson, Åsa Larsson, Carin Gerhardsen och Mari Jungstedt.
  4. Fem bra svenska nu levande manliga deckarförfattare?
    Mons Kallentoft, Johan Theorin, Kjell Eriksson, Håkan Östlundh och Roslund & Hellström. 
  5. Fem bra svenska nu levande kvinnliga författare?
    Karin Brunk Holmqvist, Birgitta Andersson, Birgitta Stenberg, Majgull Axelsson och Sara Lövestam.
  6. Fem bra svenska nu levande manliga författare?
    Alex Schulman, Mats Strandberg, John Ajvide Lindqvist, Jonas Gardell och … äh, kommer inte på nån som jag har läst, men jag är nyfiken på Marcus Birro!
  7. Fem bra icke svenska nu levande författare?
    Karin Fossum, Unni Lindell, Anne Holt, Harlan Coben, Anne B Ragde och Jacqueline Winspear. Äh, det blev ju sex stycken…
  8. Fem läsvärda böcker som är rätt självbiografiska?
    Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Jessica Anderssons och Lena Katarina Swanbergs När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var av, Birgitta Anderssons Blondie, Alex Schulmans Skynda att älska och Henrik Petterssons Jehåvasjäveln. 
  9. Fem mest önskade just nu?
    Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqivst, En liten bok om ondska av Heberlein, Drömmen förde dig vilse av Anna Jansson, Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro och Underbara dagar framför oss: En biografi över Olof Palme av Henrik Berggren. Och så Christina Stiellis bok Jag älskar dig inte! F*n, det blev sex, juh…
  10. Den här skulle jag vilja ge bort till en vän:
    Bibeln på mitt sätt av Annika Borg. 
  11. Den här skulle jag vilja ge till min kära:
    Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer.
  12. Den här skulle jag vilja ge till ett födelsedagsbarn:
    Bajsboken!
  13. En seriebok jag rekommenderar:
    Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson.
  14. Som barn läste jag:
    Bullerbyböckerna av Astrid Lindgren, Teskedsgumman av Alf Pröysen och Enid Blytons Fem-böcker, förstås!
  15. Mina föräldrar läste som barn:
    Pappa läste Bill-böckerna av Richmal Crompton och mamma läste Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström.
  16. Författare jag är nyfiken på:
    Marcus Birro, Mario Vargas Llosa, Glenn Forrestgate och Stig Saeterbakken.
  17. När jag läste de här skrattade jag högt:
    Karin Brunk Holmqvists böcker, Benjamin Jacobsens böcker om farmor och fru Hatts karaktärsskildringar från verkligheten!
  18. När ger jag helst bort en bok:
    I present, i julklapp, till nån som är sjuk, till nån som behöver uppmuntran, till nån som behöver ”lära sig” nåt… Det finns ALLTID osaker att ge bort en bok!
  19. Bokskatt?
    Om du menar moms på böcker så tycker jag nej alternativt sänk. Och mer pengar ska gå till författarna!!!
  20. Bokskatt i egna hyllan?
    Jag älskar ALLA mina böcker högt och rent.
  21. Favoritdiktare?
    Gustaf Fröding, förstås! WH Auden har gjort en del fint, Karin Boye, Göran Palm…
  22. Fem klassiker som en ung vuxen inte ska missa:
    Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Bibeln, Tusen och en natt och Den unge Werthers lidanden.
  23. Några läsvärda européer som jag hittills inte nämnt?
    Sofi Oksanen, Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic, Hanne-Vibeke Holst…
  24. Några andra författare som inte får glömmas bort:
    Anton Tjechov, Paulo Coelho, Stieg Larsson…
  25. Till sist: Elisabet Höglunds En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar ELLER Bimbo Bingo Rimérs En flickfotografs bekännelser?
    Elisabet Höglund, så klart!

Read Full Post »

I torsdags var det september månads sista Babel. I detta femte av tolv program på SvT2 ställdes bland annat frågan

Behövs kritiker?

Spännande i detta sammanhang att ha Marcus Birro i studion. Denne fantastiskt begåvade och självutlämnande poet, författare och krönikör som av många upplevs som extremt känslig för just kritik!

Men först inleddes det med lite Bob Hansson-trams, denna gång från Dramaten. Lyckligtvis hade jag möjligheten att spola fast forward… Tyvärr återkom eländet, men som sagt, det går att spola när man har spelat in på sin DVD…

Första studiogäst var författaren Ian McEwan som gav ut sina första böcker på 1970-talet, först novellsamlingar, sen en roman. I våras såg jag en film, Kärlekens raseri, baserad på Mc Ewans bok Enduring love. Den senaste romanen, Hetta, har en naturvetenskaplig vinkel precis som boken innan: den handlar om klimatförändringar. Och författaren själv klassar boken som en komedi… Daniel Sjölin var tyvärr tvungen att avsluta intervjun på ett urtramsigt sätt. Suck…


En komedi om klimatförändringar, enligt författaren.

                                                                                                                                                          Så blev det dags för ett av programmet huvudteman, kritik. Detta inleddes med ett reportage om James Wood, den sista stora och riktiga kritikern, enligt programledaren. James Wood är bland annat känd för att ha totalsågat den amerikanske författaren Paul Auster. James Wood är känd för att vara en mycket tuff kritiker. Nu har han själv skrivit en bok – och naturligtvis fått riktigt dålig kritik…

I studion för att diskutera kritik var i nästa inslag Marcus Birro, Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan samt Malin Ullgren, litteraturkritiker. På programledarens fråga om kritiker behövs, svarade de två kvinnorna ja, medan författaren svarade nej. Han menar att recensenter har ett existensberättigande – om de fungerar som dörröppnare i stället för att briljera inför andra. Chukri och Ullgren menade att kritiker behövs just därför att de är särskilt insatta och kunniga. Marcus Birro hävdade dessutom att majoriteten inte läser kultursidorna, nåt som vållade protester i studion. Chukri medgav emellertid att hon saknar mer BLOD i recensionerna, det vill säga mindre rutin. Men bokbloggare ger hon inte mycket för. Hon anser att de inte skriver kritik, utan närmar sig författaren som om han/hon vore en gudom. Samtidigt tycker hon att det är skönt att bokbloggarna skriver om böcker som kritikerna inte behöver eller vill skriva om!..


Så här ser Marcus Birros senaste bok ut och den finns förstås på min inköpslista!

                                                                                                                                                   Näste man att porträtteras är författaren Björn af Kleen, vars bok om svenska adeln, Jorden de ärvde, just kommit ut i pocket. Han berättar om sitt alternativ till att sitta som författare i en bokhandel. Han kommer i stället hem med böcker – som en sorts litterärt Tupperwareparty.


En bok om adeln.

                                                                                                                                                      Veckans boktips blev:
Ian McEwan: Tony and Susan av Austin Wright
Marcus Birro: Liseys berättelse av Stephen King
Malin Ullgren: En liten historia av Eva Adolfsson
James Wood tipsade om José Saramago, Alice Munro och Lydia Davis.

Nästa Babel handlar bland annat om Märta Tikkanen – eller Nobelpriset i litteratur

Programmet finns på SvT Play till den 30 oktober.

Read Full Post »

Dags för lite boksläpp igen från förträffliga sajten Ad libris – till böckerna.

Nyhetsbrevet från Adlibris, som damp ner i inboxen i eftermiddags, bekräftar det media har noterat att det är biografier som gäller i höst. Exempel på spännande såna, tycker jag, är Henrik Berggrens bok om Olof Palme, Underbara dagar framför oss och CajsaStina Åkerströms bok om sin pappa Fred, Du och jag, farsan. Arvid Lagercrantz bok Mitt galna liv – en memoar om psykisk sjukdom får stå för den mörkare sidan medan Mark Levengoods bok  Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig får stå för en något mer lättsam typ. Att skriva om intressanta nya böcker med självbiografiskt tema och inte nämna Marcus Birros bok Att leva och dö som Joe Strummer går ju inte!


Den här boken åker upp på min inköpslista! (Borde redan ha gjort det…)

                                                                                                                                                           Inte en enda deckare hos Adlibris? Jorå, men dem får du leta efter själv den här gången!

Read Full Post »