Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged attraktion, avkoppling, Åsa Hellberg, äktenskap, återse, bakom kulisserna, barn, bladvändare, bokpaket, Botticelli, bra titlar, Christer Pettersson, dåligt, deckare, duk, Ebbe Carlssonaffären, Expert, fantastisk huvudhanterare, fascinera, föreläsare, författare, författarträff, förhållande, felstavat, främling, gapskratta, genetikforskare, Gunnar Wall, ha sex på en offentlig plats, högklackat, idyllisk bildningsresa, inbox, intriger, Italien, italienskt kök, Jan Mårtenson, konflikter, konstiga formuleringar, Kvinna inför rätta, Leif GW Persson, litteratur, Louise Doughty, lugn och stillhet, Malmö, mamma, mål, Månpocket, mördare, medelålders, medeltida by, Medicis ring, mordgåta, Mordgåtan Olof Palme, mordrättegång, mordutredning, mordvapen, motorcykel, My Newsdesk, nyfiken, nyhetsmejl, oanade konsekvenser, olivolja, Palmemordet, Panicale, parlamentariskt utskott, passion, påtryckningar utifrån, personligt urval, pocketbok, presentationstext, pressmeddelande, psykologisk spänning, reportage, resa, semesterresa, skinnställ, slott, soldränkta viner, solrosfält, tåg, tipsad, Toscana, Toscana tur och retur, trätobroder, trånga gränder, ulturhistoriska utflykter, värme, Venus, Venus födelse, verkligheten, vingårdar, vinter, webbplats on 20 januari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om lite nyutkommet i pocketväg.
För ett tag sen trillade Månpockets nyhetsmejl in i inboxen. Ja, det är ju mera som ett pressmeddelande nu när det kommer från My newsdesk och inte längre nåt nyhetsbrev. Men ändå. Månpocket har genom tiderna alltid gett ut bra titlar och förlagets senaste nytt ser spännande ut. Här är ett högst personligt urval av senaste Månpocketnytt:
Kvinna inför rätta av Louise Doughty
Vid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.
En psykologisk spänning på högsta nivå och en bladvändare, enligt Månpockets webbplats. Den här boken fanns med i bokpaketet jag fick igår och jag är väldigt nyfiken på den!
Toscana tur och retur av Åsa Hellberg
Åsa Hellbergs böcker blev jag tipsad om av fantastiska huvudhanteraren M. Till och med min mamma gillade dem. Den här boken handlar om två medelålders kvinnor, en motorcykel och ett slott i Italien. Sara Raphael saknar uppslag till sitt nästa reportage. När hon köper en billig motorcykel och ser en annons som lockar med slott, vingårdar, olivolja och solrosfält, finns bara ett alternativ: hon måste få upp sin bästa vän på pallen och åka dit. Jessica Romin, den kända författaren, går alltid i högklackat och gapskrattar åt Saras förslag. Hon ska på en författarträff i Malmö och tänker naturligtvis ta tåget dit. Hur det sedan kommer sig att hon ändå sitter bakom Sara i ett skinnställ vet hon inte riktigt. Det blir en resa de båda väninnorna aldrig kommer att glömma.
Medicis ring av Jan Mårtenson
(felstavat efternamn i pressmeddelandet från My newsdesk… Dåligt! För övrigt konstiga formuleringar i presentationstexten också…)
Även Jan Mårtenson är i Toscana. Eller rättare sagt hans hjälte antikhandlaren Johan Kristian Homan. Denne lockas med på en semesterresa av vännen, trätobrodern och kollegan tvärs över gatan, Eric Gustafson. Målet är den medeltida byn Panicale där tiden i de trånga gränderna verkar ha stått stilla i hundratals år.
Kulturhistoriska utflykter, soldränkta viner, det italienska köket och värmen är precis vad de båda herrarna söker. Lugn och stillhet. Tid för avkoppling och laddning av batterierna efter en lång, trist vinter. Homan vill återse sin stora kärlek, den undersköna Venus på Botticellis stora duk, ”Venus födelse”. Men så avbryts den idylliska bildningsresan abrupt och motvilligt dras Homan in i en händelseutveckling med oanade konsekvenser.
Mordgåtan Olof Palme av Gunnar Wall
Mordgåtor fascinerar mig, som bekant. Har de dessutom hänt i verkligheten blir de än mer intressanta. Gunnar Wall är en av Sveriges främsta experter på Palmemordet (det var för övrigt inte mordvapnet Leffe hade lämnat vidare för analys). Han tror inte att Christer Pettersson var mördaren. I den här boken skildrar han en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån. Han berättar vad som har skett bakom kulisserna och bland annat om Ebbe Carlssonaffären.
Hittar DU nåt som intresserar DIG???
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Radio, TV, Vänner, tagged advokat, åldrande, återse, begravning, berätta spökhistorier, berättarstil, Bokus, bouppteckning, by, den döda, den som spar hon har, dyka upp, försvinna, gammaldags, gissa, håla, högt lite mer skrämd, höra, höst, hus, julklapp, kärna, klient, Kvinnan i svart, landa, läsa, läsa ut, litteratur, London, novell, omdöme, omständlig, oväder, paket, passa perfekt, presentkort, prisa, radioföljetong, radioteater, roman, sankmark, sanningen, skräckberättelse, skräckfylld, skumt, slut, sortera papper, spökhistoria, Storbritannien, strålande solig junidag. spännande, styvbarn, styvfar, Susan Hill, Sverige, tack, tidvatten, TV-serie, undkomma, uppdrag on 05 juni 2015|
8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!
Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…
Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.
Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Film, Personligt, TV, tagged änka, återse, Det blodröda fältet, falla i varandras armar, glada, helg, Hercule Poirot, kärleksaffär, kommissarie, lustigt, mästerdetektiv, mördarjakt, mördas, medel, misstänka, mord, omdöme, Poirot: The murder of Roger Ackroyd, polis, rik man, roligt, sömnig engelsk by, sevärt, Sjuan, skaka hand, skit, skrämmande, slutet, spännande, springa, Sveriges Television, ta livet av sig, utpressning, vän on 29 september 2014|
Ett inlägg om en TV-film.
Som vanligt har det varit en helg med mest skit på TV. Det är ganska skrämmande, egentligen, när helgens enda sevärda, förutom Det blodröda fältet på SvT1, är Poirot… I afton glodde jag på Poirot: The murder of Roger Ackroyd (2000) på Sjuan.
Mästerdetektiven Hercule Poirot har dragit sig tillbaka till en sömnig engelsk by. Men till och med här sker det mord! En änka tar livet av sig och man misstänker att hon har blivit utsatt för utpressning på grund av en kärleksaffär med en rik man. När Poirots vän, mr Ackroyd, mördas, dras Poirot förstås in i mördarjakten.
Nja, särskilt spännande är det väl inte riktigt förrän i slutet. Tvärtom är det lite roligt – särskilt när Poirot återser sin vän kommissarie Japp. Det två männen är så glada att ses att de nästan faller i varandras armar. Sen kommer de på att de är män och skakar hand. Mot slutet är det också lite lustigt när Poirot nästan springer lite. Men i det läget är det ganska spännande, ändå.
Toffelomdömet blir når emellertid inte högre än till medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged alkohol, återse, överflöd, berättarjag, bryta ihop, Den hemliga historien, Donna Tartt, dras ut, droger, exklusivt gäng, föräldrar, förfalska, författare, grupp, gruppmedlemmar, Hampden College, hålla sig på benen, hemlighet, hemsk, hjälp, intellektuell, katastrof, känslokalla, komplexa typer, lärare, lättade, lita på, litteratur, ljuga, medel, mord, namnteckning, pappa, räcka, råka berätta sanningen, rörig, romaner, rosad debutroman, ruskigt, snärja in sig, speciell undervisning, Steglitsan, svårt att bära, tegelstenar, testa gränser, torftigt ursprung, tung, ungdomar, välskriven, visa sitt rätt jag on 28 september 2014|
Ett inlägg om en bok.
Ganska nyligen gjorde jag författaren Donna Tartts bekantskap med Steglitsan. Donna Tartt har endast gett ut tre romaner. Det har gått många år mellan böckerna. Alla tre är de dessutom tegelstenar. Idag på förmiddagen läste jag ut hennes rosade debutroman, Den hemliga historien.
Richard Papen tar sig från sitt torftiga ursprung genom att förfalska sin pappas namnteckning till Hampden College. Föräldrarna verkar emellertid närmast lättade och Richard återser dem inte. I stället dras han till ett exklusivt gäng intellektuella ungdomar på colleget. Han lyckas ta sig in i gruppen som får mycket speciell undervisning i grekiska av den märklige läraren Julian. Ungdomarna testar de flesta gränser. Med alkohol och droger i överflöd går gruppen mot en katastrof. Det blir en hemlighet som vissa av dem får svårt att bära – det handlar nämligen om ett mord…
Den här boken skulle ha kunnat heta den Den hemska historien eller Den hemska hemligheten. För det är nåt riktigt ruskigt gruppen gör. Var och en av gruppmedlemmarna skildras som väldigt komplexa typer, i mina ögon ganska känslokalla, dessutom. Även berättarjaget Richard, faktiskt. Men när ungefär 200 sidor återstår av boken tycker jag att den bara blir rörigare och rörigare. Ungdomarna snärjer in sig i historien, de ljuger och ingen visar egentligen sitt rätta jag. Det för naturligtvis med sig att ingen kan lita på nån annan – vilket i sin tur leder till nästa katastrof.
Boken är välskriven, men jag tycker att den blir för tung. Det går bara ut på att hålla sig på benen med hjälp av droger. Klarar man det inte själv hjälper nån eller några i gruppen till. Allt handlar förstås om att man inte ska bryta ihop och råka berätta sanningen för nån. Jag tycker nog att just den här hemligen historien inte hade behövt dras ut över 700 sidor. Det hade räckt med… 500.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged 1980-talet, återse, bättre förr, besiktning, bil, blogg, blotta sig på nätet, förhållningssätt, gamla X, glömd, godis, godkänt, hemma, hiss- och disslista, historien upprepar sig, icke önskvärd, initiativ, jubileumsår för fred, korrekturläsare, leta, lokal nyhetssajt, märklig, media, Mitt märkliga missbruk, namnbyte, nämnd, OK, reflektera över, sammanträffande, torsdag, tråkig, tråkigt faktum, uppmärksamhet, Uppsala, Uppsala kommun, Uppsalanyheter.se, världsbäst, värre, vidrig on 30 maj 2013|
4 Comments »
Ett inlägg med Tofflans sedvanliga hiss-och-diss-lista.
Torsdag it is och hisslista (Nämnd) och disslista (Glömd) ska det därmed bli. Den gångna veckan är det inte svårare än så här att tycka om:
Nämnd
Glömd
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 