Kanelbullens – och katternas – dag

Ett inlägg om avrundningen av helgen.

---

 

Paket med grönt snöre till en blivande 21-åring har jag slagit in idag.

Oj så snabbt den här helgen svischade förbi! På fredagskvällen tyckte jag att jag hade massor av ledig tid framför mig. Sen var det plötsligt söndagskväll. Gårdagen ägnade vi främst åt sandjakt och åt att äta grekiskt, idag firade vi Kanelbullens dag. Och katternas, förstås. Nåja, ett stycke present till en blivande 21-åring införskaffades också i helgen. Yngsta bonusdottern kommer hem i morgon och stannar en vecka. Eftersom 21-årsdagen infaller senare i oktober och då firas på annan ort, där hon bor, får vi i familjen fira henne lite i förväg. Nån dag. Eller kväll. Om vi lyckas få till det. ETT paket finns nu i alla fall.

Vi firade Kanelbullens dag tack vare Findus och Lindvalls!

På tidiga eftermiddagen for vi till Himlen för att fira Kanelbullens dag. Pojkarna Olsson kom också förbi med en stor påse äpplen av egen skörd. De fick sig en bulle. Eller ja… Elias och jag, barnena, fick två. Eller var det rentav… tre..? (Sen undrar jag varför jag är tjock…)

Men det var mest katten och kattungarna som fick uppmärksamhet. Tänk, jag trodde väl aldrig att jag skulle bli botad från min katträdsla! Nu är jag i vart fall inte rädd för mamma Mini och hennes två ungar. Och det är stort! Respekt för katter lär jag alltid ha, men jag är inte rädd – inte hela tiden, i alla fall. Mini ser glad ut när jag kommer och brukar springa fram och stryka sig mot mina ben. Dessutom älskar hon mina tofflor. Det var lite spännande att se kattungarnas besök i sin potta. Jag tror att det kom lite kiss, faktiskt.

Och som vanligt kommer här några bilder på bebisarna och deras mamma:

Detta bildspel kräver JavaScript.

NU ska Tofflan ställa sig vid spisen och laga söndagsmiddag. Det blir stekt kycklingfärs och spaghetti med lök, vitlökssalt och ketchup – The Old Family Style, alltså, medan jag förstås väntar in kvällens avsnitt av Bron på SvT. Vad har DU ätit för gott i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kattgöra

Ett inlägg om kattungarna.

---

 

Eftermiddagen har jag och Fästmön ägnat åt sand. Kattsand. Att köpa rätt sort till små kattungar som ska lära sig gå på pottan är inte det lättaste. En ny potta har också införskaffats samt lite kattungemat. Nu hoppas vi att Mamma Katt lär sina små var de ska uträtta sina behov. Och medan Anna och jag är ute på stan och äter grekiskt hoppas vi att kattungarna är läraktiga.

Här är några bilder på di sma från idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Glid pisk!

Ett upprymt inlägg.

---

 

En riktig häxa.

Jaa, jag är lite glad i häxhatten! Får man säga så fast det är långfredag? Får man känna så fast andra tycker att man ska hålla tyst med sin glädje? Fästmön och jag gjorde en riktig mardrömshandling på Tokerian. Mot slutet nästan skrattade vi fast vi ville grina, så slut var vi. Anna var trött efter en jobbvecka, jag hade skitont i ryggen (hört den förut?). Och katastrofen var nära när vi nådde slutmålet i affären – lösgodiset – och fann att lådorna och behållarna var i det närmaste… helt urplockade! Jamen vaff… till påsk, liksom, ser man väl till att ha ett välfyllt godisförråd, eller? Jag kände hur jag liksom blev… inte en påskkärring utan en riktig häxa…

Sen for vi ut till Himlen där en snäll Kronprins kom och mötte oss vid bilen. Jag kan ju inte bära mer än knappt mig själv, så Johan och Anna fick släpa in alla matkassar.

En blå tablett.

Det tog en god stund att få in all mat i kylen – och ändå är vi bara fyra personer som ska tillbringa påsken tillsammans. Vi softade en stund innan jag och tjejerna stapplade iväg för att äta grekiskt. Ingen av oss orkade stå vid spisen, utan vi satte oss vid vita linnedukar med blåa tabletter och lät oss bli serverade.

”Tagen och äten, ty detta är min lekamen för dig utgiven…” Fast så säger man inte nu för tiden.

En tjejmiddag med bröd, vin, spett och klyftpotatis. Kronprinsen stannade hemma – frivilligt – och gnagde på nåt halvfabrikat. Det är sällan vi får tid med de två äldsta, ännu mer sällan att vi får tid att vara bara tjejer. Ovanligt och roligt även om jag förstås önskar att vi alla kunde vara tillsammans.

Bussen fick stå kvar i skyltfönstret.

På hemvägen hade min rygg blivit såå mycket bättre. Jag vet att det berodde på vinet, men i kväll struntade jag i det. Jag ville bara slippa smärtan en stund. Och det fick jag. Bussen fick stå kvar i skyltfönstret och det var alldeles förträffligt att promenera hem i sakta mak och nästan inte känna av den där teoretiska käppen bak i jeansen.

Vi kom hem till Himlen lagom för att se sista halvtimmen när Sarah Dawn Finer sökte Sally Bowles. Jag kan ju inte påstå att längtan att se henne i Cabaret vid Uppsala Stadsteater blev mindre, precis… Som tur är har jag spelat in HELA programmet på DVD-hårddisken hemma. Det får jag glädja mig åt när jag kommer hem. Och så kan jag fortsätta drömma om ett teaterbesök. För övrigt, det lilla ordet

tack

är underskattat, men jag blev väldigt glad för just Sarah Dawn Finers  Twitter-tack!

Ännu har påsken knappt inletts. Jag mår förhållandevis gott. Ryggen är snäll i skrivande stund. Jag är mätt, lite i hatten, som sagt, och jag är nära en del av mina kära. Det är jag tacksam för.

Glad påsk! Eller, som det heter på i-språket:

Glid pisk!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »