Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘assietter’

Johan hängde med mig för att hämta bilen på verkstan. Nu rullar Clark Kent* lika bra som alltid – och det känns finfint att bromsarna funkar som de ska. För det var nämligen lite fel på dem som nu har åtgärdats. Eller fel och fel, det var lite skit på dem, snarare. Felsökningen kostade 500 spänn, lagningen 1 000. Alltså  1 500 kronor fattigare efter den här dagen. Men det kunde ha varit värre, det kunde det…

Vi stannade till för att inhandla rosor och choklad innan vi anlände till Himlen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen så jag kunde parkera. Fästmön bjöd på middag, fast hon inte skulle. Hon hade dukat med finporslinet och finaste tygservetterna…

Finservis och servett

Findukat!


Alla ”barnen” var hemma
– eller äldsta bonusdottern kom lite senare. Det var kul att samlas allihopa, även om vi nu inte riktigt åt samtidigt.

Som om inte mat hade räckt hade Anna bakat en hjärtekaka också. En hel deciliter kakao innehöll den bland annat. Hallon från Slottet och ikke så styvpiskad krem serverades till.

Hjärtekaka

Mycket chokladigt hjärta.


Jag kompletterade
med chokladhjärtan och Anna med geléhjärtan.

Gelehjärtan

Geléhjärtan på finaste assietterna.


Men först åt vi som sagt middag
– och skålade! Anna och ”barnen” i vatten, jag i mjölk.

Ett glas mjölk

Ett vinglas mjölk.


Vi skrattade lite
åt Storasyster som hade lyckats beställa Sims – på norska, medan Johan lagade sin säng med skruvar. Jag hann hjälpa Elias lite med läxan, det var länge sen.

Sims på norska

Sims finns även på norska – och det hade äldsta bonusdottern lyckats beställa.


Jag hoppas att Anna får glädjas åt rosorna
åtminstone ett par dar. Det var en faslig kö för att få köpa dem och ja, de var möjligen lite dyrare än vanligt. Men jag skulle kunna köpa rosor till Anna när som helst. Idag tyckte jag att det var en alldeles utmärkt och passande dag för rosor, Alla Hjärtans Dag. Jag håller med min Sister som inte heller förstår varför så många är negativa till Alla Hjärtans Dag. Häromdan var det ju klasar av folk som skrev om näthat och startade kärlekskampanjer på Twitter. Är det ”finare” och ”bättre” att visa kärlek en ANNAN dag än den 14 februari? Varför så många negativa röster när det är en dag för kärlek? Det är ju fritt och upp till var och en när man visar sin kärlek, men jag tycker det är urlöjligt att racka ner på dem som råkar göra det just denna dag. Låt oss få göra det.

Rosor

Rosor kan jag ge Anna när som helst.


Alldeles nyss kom jag hem.
Jag vet inte hur många mejl, sms och tweets jag har fått om att mitt Twitterkonto var kapat. Maj gadd, det kom visst några bantningstweets från mig. Ursäkta så mycket, men jag sitter inte vid datorn 24 timmar om dygnet. Jag åtgärdade det så snart jag kunde och jag beklagar om du blev drabbad av konstiga tweets!

Har ätit alltför många onyttigheter i kväll, så magen har protesterat. Vilt. Det börjar bli dags att borsta tanden och krypa ner mellan kalla lakan i mitt svala sovrum.

Jag är så glad och tacksam att det finns kärlek i mitt liv och för den kärlek jag får av Anna och hennes barn. Den värmer ett lite illa åtgånget Toffelhjärta. Och till er som älskar att sätta era stilettklackar i detta hjärta kan jag bara tipsa om att saker och ting som börjar med lögner går förr eller senare åt… helvete. Det går inte att bygga nånting hållbart på lögner, nämligen.

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har delar av nånting som aldrig blev nånting – delar av servisen Måsen. I mitt vitrinskåp står ett antal tallrikar (tre flata och två djupa), assietter (sex stycken) samt kaffekoppar med fat (sex stycken). Allt är i fint skick och i princip oanvänt. Därför söker dessa delar en ny ägare – hos mig står de bara och samlar damm.


Måsen samlar damm i mitt vitrinskåp och söker ny ägare.

                                                                                                                                                Priser:

  • Tallrikar djupa (två stycken) och flata (tre stycken): 300 kronor styck.
  • Assietter (sex stycken): 200 kronor styck.
  • Kaffekoppar med fat (sex stycken): 200 kronor styck.

För den som köper rubbet, specialpriset 3 500 kronor. I övrigt prutat och klart! Frakt tillkommer förstås om du inte har möjlighet att hämta hos mig i Uppsala.

Du som är intresserad, lämna en kommentar eller mejla mig på tofflan(snabel-a)home.se

Read Full Post »

Regnet höll sig borta – även om molnen hopade sig – så Fästmön, Elias och jag hoppade in i bilen och styrde kosan mot Ulva kvarn och dess bakluckeloppis. Fast först stannade vi till för att överlämna ett verktyg till Linn så att hon kunde ”meka” lite. Tofflan har nämligen ALLT! I sin bil…

Jag fotade en del, så jag låter mest bilderna tala för sig själva!


Elias skuttade före både Anna och mig till loppisen. Notera molnen…

                                                                                                                                               Det fanns massor att titta på! Bakluckeloppis är verkligen just det som får plats i bakluckan på en bil… Anna gjorde flera fynd – assietter, en glasskål och ett vinställ. Jag såg några roliga böcker som jag aldrig hört talas om.


Anna-böckerna! Nån som har hört talas om dem???

                                                                                                                                                         När vi botaniserat färdigt tog vi bron över ån mot hantverksbyn.


Ulva kvarn skymtar mellan blad och grenar.

                                                                                                                                                  Man hade huggit ner en del träd.


Det var ganska stubbat här och var, men trots det var grönskan överväldigande.

                                                                                                                                              Det blev en fika, förstås.


Elias var mycket nöjd med den gamla kartboken han fyndade för 20 pix, en glass och en cola.

                                                                                                                                                 Vi tog kaffe och kladdkaka.


Det var gott med nåt sött, men kakan var i mäktigaste laget…

                                                                                                                                                      Jag gillar kladdkaka med grädde, men den här hade jag nästan lite svårt att få i mig…


Detta blev nästan lite för mycket, även för en chokladälskare som Tofflan…

                                                                                                                                                    Efter fikat strosade vi i några av hantverksbodarna, men Elias hade spring i benen och ville ner och kika på vattnet.


Den här jättetrappan sprang Elias nerför. Och sen lite uppför igen. Vi traskade långsamt efter…

                                                                                                                                        Noterade ett och annat som stack upp…


En fallossymbol? Nej, en del av den gamla ugnen.

                                                                                                                                      Kvarnhuset var lika vitt som vanligt.


Idag betraktade vi bara Ulva kvarn från utsidan.

                                                                                                                                        Vattenfallet var lika häftigt som vanligt.


Anna skymtar vid fallet där hon försöker få till en bra bild. Hon lyckas säkert bättre än jag som inte vågade mig fram ordentligt.

                                                                                                                                                  Mitt i vattnet såg jag ett märkligt stenröse.


Konstigt med ett stenröse mitt i vattnet…

                                                                                                                                               Elias såg också nåt spännande ute i vattnet, men jag har ingen aning om vad…


Den gröna pojken smälte bra in i miljön.

                                                                                                                                                Vattnet var verkligen spegelblankt på sina ställen. Notera att molnen hopar sig…


Vattnet fungerade som en spegel.

                                                                                                                                          Molnen hopade sig som sagt och vi traskade mot bilparkeringen.


Otroligt grönt!!!

                                                                                                                                             När vi precis nådde fram till bilen kom den första åskknallen och vi skuttade raskt in och körde hem mot Himlen i Förorten igen. Vi hann knappt komma innanför dörren innan en kompis till Elias ringde och ville leka, så Anna följde Elias dit i ösregnet. 

Under tiden jag har softat vid datorn har Elias flitiga mamma lagat kläder och börjat packa inför kvällens avfärd.

Read Full Post »