Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘åskådare’

Ett inlägg om en deckardrottning.


 

Den 15 september är det Agatha Christies födelsedag. I år är det 125 år sen hon föddes och detta har föranlett ett årslångt firande, arrangerat av författarens dödsbo. Bland annat har hennes bästa deckare utsetts av hennes fans. Det blev…

Och så var de bara en

Den boken kom ut 1939 och varken Hercule Poirot eller miss Marple är med i den. På svenska hade den ursprungligen en annan titel, men vid utgivningen 2007 ändrades titeln och blev mer lik den amerikanska.

De flesta av oss har säkert läst nån av Agatha Christies böcker. Hon är nämligen en av världens bäst säljande författare och slås bara av William Shakespeare. Totalt sålde hon 2,5 miljarder böcker på engelska och 1,5 miljarder böcker på 103 andra språk. Inte svårt att bli impad där, inte… Utöver sina 80nånting deckare gav hon också ut romaner under pseudonymen Mary Westmacott. Och så skrev hon pjäser, bland annat långköraren The Mousetrap. Det är en lustig lite pjäs och i slutet fick vi åskådare lova skådespelarna att inte avslöja mördarens identitet. Många av Agatha Christies böcker har filmats, framför allt för TV.

Agatha Christie

Agatha Christie bland travar av böcker.


Agatha Christie hette som ogift
 Agatha Mary Clarissa Miller. Hennes mamma var engelska och pappan amerikan, men hon växte upp i England. Under första världskriget jobbade hon på sjukhus och det sägs ha varit där hon fick sina kunskaper om gifter, ett mordvapen hon ofta använde i sina deckare. Och att hon började skriva böcker var egentligen en tillfällighet och handlade om en utmaning från hennes syster.

The Agatha Christie Mystery

The Agatha Christie Mystery, en roman om Agatha Christies försvinnande i december 1926.

Agatha gifte sig Christie, men det blev ett olyckligt och kort äktenskap. Agatha och Archibald fick dottern Rosalind tillsammans. Archibald hade varit otrogen mot Agatha, vilket han erkände i slutet av 1926. I december samma år försvann Agatha Christie under elva dar. Hon själv sa att hon hade tappat minnet. Kanske handlade det om att hon bröt ihop, kanske var det ett publicitetstrick. Men det skrevs i alla fall en bok om det, romanen The Agatha Christie Mystery (1978) av Kathleen Tynan (finns i min ägo) och det gjordes även en film 1979 med titeln Agatha, baserad på Kathleen Tynans bok.

Sen blev livet lite ljusare när hon träffade arkeologen sir Max Mallowan. De gifte sig 1930 och varade livet ut. År 1971 blev Agatha adlad. Fem år senare, den 12 januari 1976, avled dame Agatha Christie i sviterna av en förkylning. Dottern Rosalind gick bort i oktober 2004. Dottersonen Mathew Pritchard är hennes enda barnbarn och han lever ännu.

I min samling Agatha Christie-böcker finns, förutom romanen av Kathleen Tynan och programbladet från The Mousetrap, endast ett tiotal böcker. Några av dem hamnade i min ägo tidigare i år tack vare vännen Agneta. Men jag har nog läst de flesta – och även sett en del på filmatiseringar. Nån klar och tydlig favoritbok har jag inte, fast miss Marple är den karaktär jag är mest förtjust i.


Ja, det här inlägget publicerades första gången för nån vecka sen, men jag tyckte att det skulle lyftas fram idag på födelsedagen, så jag publicerade om det.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett festligt inlägg.


 

Ärligt talat skämtar jag lite när jag skriver ”kval” i rubriken. För mig är det nämligen inget som helst val-kval mellan Livets ords Europakonferens och Stockholm Pride, två festivaler som pågår den här veckan. Livets ords festival hette tidigare Jesusfestival. Det låter lite roligare och poppigare än Europakonferens, men inte för nåt smör i Småland skulle jag gå dit. För mig är Livets ord nämligen fortfarande en sekt. Sen får andra, som kanske till exempel Kristdemokraternas partiledare, ha andra åsikter. Ebba Busch Thor har ju gått hela grundskolan hos Livets ord, så jag gissar att hon tycker annorlunda än jag.

 Gustaf III o regnbågsflaggorna


Nä, när Tofflan väljer festival
blir det den med Familjen, det vill säga Pride. Idag öppnar Pride House i Kulturhuset i Stockholm. Konst, musik, debatt, film, samtal, teater, workshoppar och lycka utlovas liksom både nya, okända namn och gamla elefanter. Här kan du kolla hela programmet för Pride House!

Regnbågsflaggor


Själv införskaffade jag
för en gångs skull Pridebiljett i vintras (det vill säga Fästmön fixade biljetter!) till samma pris som ett dagpass på antingen torsdag, fredag eller lördag kostar nu. Men av olika skäl som jag inte tänker redovisa här blir det inget besök för min del förrän tidigast på lördag när jag hoppas kunna delta i paraden. För paraden har jag bara missat två gånger – 2006, när min pappa just hade gått bort och 2010, när jag hade en tromboflebit i mitt vänsterben (jag var åskådare det året). Som förra året startar paraden tyvärr vid Mariatorget, där vem som helst kan få panikångest i människomassorna. Färdvägen går sen via Söder och Gamla stan in till City och vidare till Östermalm där målet är Pride Park på Östermalms IP.

Även om inte jag kan delta så mycket i årets Pride är det självklart den festival jag väljer. (Därmed inte sagt att jag har valt bort Jesus i mitt liv – that’s for me to know and for you to find out!) Invigningstalar gör hiphopartisten Timbuktu av nån anledning. Inte för att jag har nåt emot honom, men jag kan tänka mig flera andra artister med större Prideanknytning.

Jag hoppas att du som ska vara med på hela eller större delar av Stockholm Pride 2015 får kanonfina dagar!

Happy Pride!

 

PS Den som är hemma i kväll och har tillgång till TV har möjlighet att se SvT2:s regnbågstema. I kväll visas den isländska dokumentären A boy like her klockan 20 – 21. Filmen handlar om Hrafnhildur som efter 25 år berättade för sin familj och sina vänner att hon inte var en man utan en kvinna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett recenserande inlägg. Eller nja… Jag lyfter fram mig själv i en roll.


 

Igår blev jag bara så uppspelt! Jag läste på Twitter att Elisabeth Ohlson Wallin ger ut en fotobok med titeln Ack Sverige, du sköna i morgon på nationaldagen. Slängde ur mig att jag gärna skulle skriva om dem. Elisabeth svarade då att jag kunde kontakta förlaget för att få ett recensionsexemplar. Och visst är det väl så att om man inget vågar kan man heller inget vinna? Jag kontaktade förlaget – och Björn på Karneval lovade att skicka en bok! 

Skärmdump Twtterdialog Elisabeth OW

 

Jag gillar att recensera böcker. Men det här blir en ny genre för mig eftersom Elisabeth Ohlson Wallin ju är fotograf och hennes bok en fotobok. Jag har sett en del av hennes foton i olika utställningar, bland annat utställningen En garde (kvinnor med funktionshinder), Hetero & Etno Norm (om kön & ras) och delar av Ecce Homo (foton i bibliska situationer med homosexuella modeller och/eller miljöer). Elisabeth Ohlson Wallin är ju en ganska kontroversiell inte någon okontroversiell fotograf, utan hon lyckas verkligen få sina konstverk att… engagera åskådare. Det här ska bli riktigt spännande!

Inte vet jag om du hänger på Flashback? Det gör inte jag, för där är det lite för häftigt för min del. Men kul var det ändå att notera att jag är nämnd där som kylig recensent av den nya Maria Lang-biografin. Skälet till att jag upptäckte detta var genom mina sedvanliga granskningar av trafiken till den här bloggen.

Skärmklipp Flashback om min recension av biografin över ML


Och vem vet…
Kanske ytterligare en recension väntar runt hörnet… Jag anmälde nämligen för ett tag sen mitt intresse som testförare av en viss typ av bil. Det uppdraget omfattar dels att provköra bilen ifråga, men också att skriva om provkörningarna. Alldeles nyss kom ett mejl om att jag hade gått vidare i uttagningen. Jag fick svara på några mer frågor om mig själv och mina körvanor med mera i ett fruktansvärt gräsligt webbformulär (hoppas det kom fram som det skulle!..).  Om jag går vidare får jag svar senast den 16 juni.

Kinderäggbil

 

To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en frusen utflykt i verkligheten.


Vädret är underbart idag!
Soligt och nån minusgrad. Att sitta inne går inte. Jag stack ut på en tur som visade sig bli en ganska frostig promenad. Nån som vill sitta vid det här bordet, till exempel, och äta sina frukostflingor? Möjligen frostflingor…

Frost på bordet

Frost på bordet.


En vilsen toffla
fick tankarna att rulla på. Jag spånade kring en idé om ett inlägg av sorten Diskutabelt. Inte säkert att det är bra för mig att skriva såna inlägg. Men jag vill tro att de gör skillnad, om än inte för mig, så för andra.

 Toffla

En vilsen – och udda – toffla.


Två nej utan motiveringar
hittills idag gör ju inte det inre varmt och glatt precis. Det liksom fryser. Men nästan 50 minuters promenad om ungefär 4,5 kilometer fick upp min värme. Kinderna glöder.

Frusen pöl

Fruset som det inre.


Ibland stannar steget upp
för att fota, betrakta, fundera. Men i lekplatsens grus är stegen frusna till våren, kanske…

Frusna steg i lekplatsens grus

Steg i lekplatsens grus, frusna till våren.


Det frostiga och frusna kan
också äga skönhet. Ibland är det svårt att se, när stegen vill hasta vidare.

Frost på trästaket

Frostigt och frusen över natten.


Med mitt förnuft
vet jag att naturen bara dör en stund. Kapslar in sig för en stunds vila i väntan på att få sprängas om några månader. Frågan är om jag finns kvar här som åskådare då eller om jag bevittnar andra skådespel.

 Frostigt blad

Naturen kapslar in sig.


Nu gäller det
att ta sig en funderare på hur jag trampar framåt utan att se bakåt. I kylan. I det frostiga, frusna som en gång ska återfödas…

Frostig sadel

Hur trampar jag vidare?


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag blir alltid så råååååååsa när jag har haft kontakt med Fru Hatt! För även igår expertkommenterade vi vårt favoritprogram per sms. Tyvärr håller jag vår konversation för oss själva, för jag kan ju inte skriva om Vanliga människor utan att somliga går i taket. Min lott i livet är tydligen att skriva om mig själv och familjen och en del av mina vänner – för vi faller alltså inte under kategorin Vanliga människor. Anser somliga. Men det är nog sant. Jag tror att hur mycket Fru Hatt och jag än anstränger oss blir vi aldrig några Vanliga människor. För vanliga människor lever i sina små lådor och kommenterar HÖGST sina medmänniskor bakom ryggen. Det har jag lärt mig I Verkliga Livet – Fru Hatt likaså.


Tofflans liv i en bok?

                                                                                                                                                         Jag känner mig alltmer som en åskådare. Att jag var så trött i onsdags tror jag beror på att jag var ute I Verkliga Livet och gästspelade mellan klockan elva och klockan 16.30, inte bara på mina vitaminbrister. Det tar på krafterna att delta in ett socialt sammanhang när man vanligen enbart sitter och betraktar sociala sammanhang. Jag känner mig till och med som en åskådare på min blogg, ibland. Häromdan skrev jag här om Alltings elände. Ja, jag skriver ju rätt ofta om det. Kanske hade jag hoppats på att få nån kommentar på det, men det som startade höga diskussionsvågor på min blogg… var hur man rengör en köksfläkt. Eftersom jag redan hade rengjort min fläkt hade jag inte så stor nytta av alla god råd kring detta, men förhoppningsvis fick alla som kommenterade utbyte av detta. Själv betraktade jag förundrat diskussionen medan jag funderade ut nya sätt att ta livet av mig. Men innan dess ska jag nog försöka knyta ihop kapitlen i min bok. Och det är det jag håller på med just nu. Bidar min tid, planerar.

Det var gott att träffa Fästmön och barnen igår igen, men när vi hade hämtat och kommit hem med de två yngsta blev jag så trött, så trött att jag bara ville gå och lägga mig. MEN… eftersom jag inte var hemma kunde jag inte göra det – och det var bra! I stället sparkade jag igång leksaksdatorn och höll Elias sällskap i vardagsrummet medan han gjorde sin läxa. Dessutom blev jag förhörd på lågstadiets matteböcker. Och tro det eller ej, jag blev godkänd!

Anna sprang omkring och tvättade, städade och bäddade rent som det jehu hon är och jag kände mig riktigt lat. Fast jag erbjöd att hjälpa till flera gånger. Men jag vet hur det är. Man vill göra det mesta själv hemma hos sig. Lite nytta kunde jag i alla fall göra och det var att åka och köpa ris, för det skulle barnen ha till sitt kycklingkebabkött. Anna och jag åt korv med bröd. Vi blev inte mätta.

Nu är jag hemma hos mig en stund. Anna jobbar till 13.30 och ska hämtas då. Gissningsvis blir det nåt stopp på vägen för att inhandla middagsmat och fredagsmystillbehör innan vi hämtar Elias klockan 15. Taxi Tofflan ska också skjutsa Linn några ärenden efter detta. Sen måste jag försöka snåla på bensinen så den räcker några dar till. Det vore underbart skönt att bara få en bensinräkning den här månaden också (som det blev för decemberbensinen) och inte två, som jag brukar få. På tal om räkningar, måste jag sätta mig en stund med min ekonomi. Gissar att jag gråter resten av förmiddagen sen…

Read Full Post »

Det regnade. E tog som i trans på sig ytterkläderna, drog en luva över huvudet och klev ut i verkligheten. Han hade alltid älskat regnet. I sin första ungdom gjorde han så stor sak av det att han sparkade av sig strumpor och skor och sprang ut för att utföra regndans. Det slutade oftast med kalla fötter och en del åskådare i fönstren runt omkring.

I kväll skulle han inte dansa utan gå i regnet. Eftersom han blivit vuxen med åren hade han lagt bort det barnsliga. Men han grät så bra i regnet. Då varken hördes gråten eller syntes tårarna. Och som de flödade! Han vankade gatorna i city och lät dess asfalt och kullerstenar ta emot hans tårar. Efteråt kände han sig lättad och nästan renad. Tills demonerna återvände. De som påminde honom om att han borde tänka framåt och planera. Lättare sagt än gjort när själva grunden är bortryckt under fötterna…

Fötterna, de där som en gång dansade i regnet och på dansgolvet i ett av de största danspalatsen i södra England. Där han en kort period varit det blanka dansgolvets stjärna. Det var mycket svårt att förstå nu, men faktum är att jag såg bilder vid ett tillfälle på en mycket ung och smärt E, helt innesluten i dansen. Så vacker, så skör…

Read Full Post »