Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘asfalt’

Det blev en halv påse chilibågar till Morden i Midsomer igår kväll. Sånt straffar sig. Uj, så det straffar sig. Det är nästan så att du skulle kunna känna stanken ända bort till dig. Men vilken tur att du inte gör det. Var väldigt glad för det och sniffa på den här vackra vinröda saken i stället. Nån som vet namnet på den? Jag är verkligen urusel på blomnamn…

Det poppar upp så många vackra blommor utanför jobbet varje dag. Nån som vet vad denna vinröda heter? 
Skrivbordsgadgeten säger 

Klart och soligt

Lokalblaskans väderprognos löd

Endast tunna moln

Inte mycket som stämmer med det jag ser utanför mitt fönster. Men det är varmt idag, nästan kvavt. En liten åskskur skulle behövas. Helst i kväll, så att jag tar itu med städningen i stället för att sitta vid datorn eller så.

I morse öppnade jag kuvertet som kom igår med posten. Min mamma kommer alltid ihåg! Kortet innehöll två trisslotter och jag är säker på att de inbringar vinster båda två. Skulle behövas nu till semestern… I kväll ringer mamma och nu måste jag pumpa henne på vad hon önskar sig. Foppatofflor snackade hon om sist, men det vägrar jag köpa för det är så fult!!! Och jag vill inte att min mamma ska gå omkring i nånting fult även om det bara är hemma. Det är ytterligare en födelsedag den här månaden, men jag har nån idé om ett hårt paket.

Mamma kommer alltid ihåg!


Ett hårt paket, för resten,
 det fick jag sms om halv åtta i morse. Hade blivit ganska sur om jag hade haft semester, men ingenting förvånar mig när det gäller klantföretaget, sedan 2005 ägt av Stormogulen bland Sveriges förlag. Det som en gång startades av ett gäng killar hemma vid köksbordet har inkorporerats av sagda Stormogul. En Stormogul som utan hänsyn lägger ner arbetsplatser och kanske möjligen erbjuder de anställda att flytta med 50+ mil. Nä, snacka om att ödelägga folks liv. Nog för att jag vill ha ett jobb och en lön, fast även jag har mina gränser och värderingar.

Klarade mig undan vägarbeten på väg till jobbet idag, men stora vägen här utanför har fått sin asfalt bortfräst på båda sidor under en lång sträcka som jag liksom bara måste köra på för att komma hem Gissningsvis kör de igång vid rusningstrafik igen, smart asses. Men innan jag kör hem ska jag arbeta lite, bland annat tillsammans med en studierektor.

Read Full Post »

(Den som vet vad rubriken är för ett citat får pluspoäng!)

Idag är det söndag. Sunday, som det heter på engelska. Soldag. Sun. Sol. Och innan nån besserwisser försöker mästra mig – jag vet mycket väl att sön i söndag också härstammar från ett gammalt svenskt ord för sol.

Soldag är det idag alltså. Då håller jag mig inne. Det finns inget tristare än att promenera eller vistas utomhus i solen mol allena. Fästmön jobbar, för allt som oftast när Anna är hos mig jobbar vi i kors. Det vill säga hon jobbar när jag är ledig och tvärtom. Tröstlöst. Tråkigt. Men inget att göra nåt åt. Jag tänker inte sluta älska henne för det, så det så!

På ballen* är det inte skönt att sitta och läsa förrän efter klockan 16 när solen kommer runt huset. Men samtidigt är ju grannskapet inte särskilt tystlåtet, så det är ingen större njutning att sitta där ändå. Svårt att koncentrera sig när omyndiga har baksidan i sin besittning.

Igår hade omyndiga även framsidan i sin besittning. När jag skulle åka och hämta Anna från jobbet, vågade sig en liten kicka fram till mig. Hon trampade fram på en bobbycar och sa:

Titta jag cyklar på den här!

Jag tänkte svara:

Ja fy f***n, det är det fordon som låter värst av alla mot asfalt! Sluta genast!!!

Men jag sa:

Ja, titta, så roligt!

Och så log jag, men inte nåt hånleende, tro det eller ej, utan ganska snällt.

Himlen är alldeles blå och gräset är grönt. Björkarna här utanför avger moln av pollen. Jag fattar inte att man inte sågade ner dem härom året när man skulle såga ner träd. I stället valde man ett träd som var så gott som pollenfritt… Fast jag vet ju varför, egentligen. Det skymde ju solen för somliga, skänkte härlig skugga för andra. Soldyrkarna vann. Nu har man utökat sin uteplats genom att inkorporera del av kommunens gräsmatta också. Sniket!

Inte gick det att somna om i morse! Nej, när kroppen väl är uppe börjar hjärnan vakna – även om det är rätt dimmigt där inne, ärligt talat. Till frukost idag höll jag på att ställa fram först het tacosås till rostbrödet, sen senap. Till sist kom marmeladen fram. Och där stod den. Mitt framför ögonen på mig. Tror du jag tog nån marmelad på mackorna? Nej, jag glömde.

Nåt jag inte har glömt är att ta fram lax på tining. I kväll serveras nämligen rätten GaLAXer i mina braxer och det blir en cookalong på en blogg nära dig framåt aftonen – allt i upplysningens tjänst, men utan att jag får ett öre betalt.

Lax på tining.


Jag har vikt ren tvätt från igår
och lagt på ett väldoftande och rent överkast. Skulle så gärna vilja få det friskluftstorkat på ballen, men så fort jag hänger ut tvätt tar nån fram sin grill, häller tändvätska på kolen och tänder på direkt. Två minuter senare lägger man gris på det hela. Det stinker, men det märker tydligen inte folk där nere i Purgatorio (vet du inte vad Purgatorio är? Obildad, kanske?). Kanske beror det på att rök STIGER..? Det fattar man visst inte heller. För mig gäller det att vara kvick och stänga alla fönster och dörrar som är öppna, annars känns det som att bo i ett rökeri. Och mina väsande andetag låter som värsta skräckfilmen. Så passande då, värsta skräcködla som jag är!

JA, JAG VILL BO NÅN ANNANSTANS!!!

En maskin till har jag tvättat och hängt. Jag har också tvättat ansiktet och tryckt i linserna. Har gått omkring i brillor halva dan både igår och idag och jag ser ut som en snipig ekonom eller en elak skolfröken. De flesta ekonomer är inte snipiga och de flesta skolfröknar är inte elaka, men jag ser snipig och elak ut.

Rapande går jag in i duschen för att tvaga min lekamen och mitt hår. Och så säger jag, som min mamma har lärt mig angående raparna:

Jag har bråck!

Inte ljuger jag heller, jag har faktiskt bråck på matstrupen. Det är därför jag bara kräks utan medicin.

Men skit i mig nu. Vad gör DU idag???


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (As-ballt) respektive sänkning (Asfalt). Och det är inte svårare än så här, enligt mig:

As-ballt


Asfalt

Read Full Post »

Det var då själva f*n!

tänkte jag när jag gläntade på persiennerna i morse. Det hade snöat! Och jag som såg barmark, asfalt, igår och njöt av det. Nej, februari är nog värsta perioden. Kanske mars också. När man har ledsnat på snö och ser fram emot våren. Det är otroligt slaskigt ute på vägarna nu, för temperaturen ligger på runt en plusgrad. En idiot till bilist körde om mig – PÅ FEL SIDA! – och stänkte ner hela den sidan av Clark Kent*. Tur för idioten att jag inte hade tvättat Clark…

På väg till jobbet messade Fästmön att hon just landat på sitt jobb, men blivit tillbakakallad till Förorten för fritids hade ringt och sagt att Elias var dålig. Hon hade precis hunnit klä om. Synd om grabben som både skulle åka skridskor och simma idag.

Själv vet jag inte om jag känner mig så mycket piggare än. Magen är asjobbig och jag har nästan kräkts idag på morgonen. Men jag tänker inte ge upp! Behandlingen ska genomföras och jag ska må bättre!

På jobbet var det ganska tyst som vanligt när jag kom. Och mörkt! Den ena lampan i hissen pajade igår och M ringde och felanmälde. När två ”gubbar”, varav en jätteblondin (ser inte klokt ut!), hade varit här och grejat fungerade ingen lampa. Det känns ganska läskigt att åka hiss i mörkret. Tyvärr kunde jag inte ta nån bra bild där inne, men jag tog en bild på mörkret hemma i stället. Nån som kan gissa vad den föreställer??? Jag har bara photoshoppat lite grann!


Vad är detta??? 

Read Full Post »

Frost och halt idag. Då gäller följande:

Det är smartare att halka på gräs än på asfalt, för gräs är ju mjukare.

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Vi vaknade till en våtgrå morgon idag. Eller regnet kom redan i natt, vi hade inte hunnit somna än. Vädret är så konstigt! Igår kväll satt vi utomhus och åt och på Stormarknaden var det ju varmt. Det var varmt även när vi åkte hem. Men vid 23-tiden började det smattra mot taket. Morg0ntemperaturen låg emellertid högre idag än igår, hela 15 grader klockan 6.15.

Både Fästmön och jag var trötta i morse, men när man väl kommer upp ur sängen är det OK. Jag är helt klart en morgonmänniska som är kvällstrött! Fast jag är samtidigt sån att jag kan störas av ljud och ljus och har därför ofta sömnproblem sommartid. Då blir det väldigt lite sömn för min del.


Här en trött liten kille som somnade på väg i säng – en gammal favoritbild!

                                                                                                                                                       Ljudkänslig är jag fortfarande! Igår hade vaktmästaren bytt den entoniga trimmern från i tisdags mot åkgräsklipparen. Denna körde han omkring med hela eftermiddagen på baksidan. Skillnaden var att han hade hörlurar och jag inte… På framsidan hade några ungar tävling på såna där traktorer med hårda plasthjul. Och hårda plasthjul mot asfalt är inget örongodis, precis. Det var ett nästan lika enerverande ljud som åkgräsklipparen. Så det blev lite pest-eller-kolera-känsla hemma.


Typ två såna här tävlade mot varandra. Hårda plasthjul mot asfalt = inget örongodis.

                                                                                                                                                                 I morse fick jag jordens hostattack på väg från garaget och jag hade svårt att andas. Gissar att luften är fuktig och det gillar inte mina luftrör. Detta i kombo med personer i närområdet som sprider sin stinkande cigglukt är besvärligt! Vädret kan man ju inte göra så mycket åt, men att folk inte är bildningsbara och fattar hur sjukt det är att röka – man skadar både sig själv och sin omgivning – går över mitt förstånd. Jisses Amalia, jag som var en inbiten rökare och uppe i 30 cigg om dan under de sista av mina nästan 30 år som rökare insåg ju det dumma i det hela till slut! Idag finns det dessutom ännu fler och bättre hjälpmedel om man vill sluta med skiten röka än det fanns när jag slutade för snart sju år sen. Att dessutom på nära håll ha sett nån avlida i en sjukdom relaterad till rökning borde vara ytterligare ett argument för att sluta. Det var det för mig. Det var hemskt att se honom kvävas…

Gårdagens att-göra-lista betade jag av fint. Det blev till och med ytterligare saker avklarade som att säkerhetskopiera filer, rensa bilder på mobilen, uppdatera virusskydd på båda datorerna samt gå ut med sopor. Nånting under diskbänken var en riktig stinkybag! Nu doftar det inte direkt parfym där, men det stinker i alla fall inte…

Idag har jag främst tre saker på att-göra-listan:

  1. Läsa in material
  2. Skriva ner Annas schema för resten av året i bordskalendern och mobilen
  3. Duscha och tvätta håret

Det ska jag väl klara av??? Men först blir det lite tidningsläsning av lokalt slag. Lokalblaskan var riktigt tjock idag, så jag misstänker att den innehåller en massa reklam. Ett jädra otyg, if you ask me!

Read Full Post »

I morse låg jag länge och var halvvaken. Låg i nån sorts dvala och hörde på långt håll en turkduva och hur nån tömde en glascontainer. Fästmön väckte mig sen med en puss en kvart i sju. Hon hade sovit ännu mindre än jag och jag såg på henne att hon nästan var gråtfärdig av trötthet. Först klockan 14 slutar grottekvarnen för dagen för hennes del och då bär det av till Stormarknaden för att storhandla – i kväll kommer nämligen barnen och de brukar vara hungriga.

Vädret ser ut att bli strålande, den här helgen! För dem av oss som – ta i trä! – inte är överkänsliga mot pollen, dårå. För de överkänsliga lär det bli jobbigt.


Den här bilden på björken utanför mitt arbetsrum tog jag för några minuter sen. Grönt är skönt, eller hur?

                                                                                                                                                           Jag är så glad att jag är förskonad och kan njuta av våren och allt som händer. Eller rättare sagt, jag försöker njuta, men det är svårt för en sån som jag som inte har nåt värde eller berättigande att trampa den här jorden. Ja, det är så det känns.

Morgonen håller fortfarande på att vakna, men jag har hunnit med en del bestyr redan. Jag är tvättad och klädd, Anna är skjutsad till jobbet, sängen bäddad och en tvättmaskin maler runt ett gäng mörka kläder. Tvättmedelsflaskan är påfylld, gårdagens disk undanplockad – och HOPPSAN, KERSTIN, så duktig jag låter då! Det är jag inte. Jag bara gör. Det är mycket jag bara gör nu för tiden. Som en robot. Bara gör. Gör. Ingen känsla i det. Glömsk. Det är ett helvete att inte kunna planera framåt för en planerare av format som jag. Det existerar nämligen inte nån framtid för mig. Känns det som. Rätta mig om jag har fel.

Efter storhandlingen åker vi till Himlen för att ha helg med barnen. Kanske Elias vill prova sin nya cykel som hans pappa så gentilt införskaffade åt honom i veckan. Jag minns en annan liten pojke, i ett annat liv, som jag var med och lärde att cykla. Vi hade skruvat på nån sorts pinne, stång, på cykeln som den medföljande vuxne skulle hålla i medan gossen trampade på. Och han trampade på. Han trampade på utan ett spår av rädsla, helt livsfarlig, var han, ungen! Och sen vet jag inte hur det gick, för jag var inte med i hans liv när nästa cykelsäsong kom.

Själv lärde jag mig cykla när jag när jag var runt sex år, tror jag. På en fotbollsplan med gräsgolv nära vår sommarstuga. Inte helt optimalt för en vinglig liten kicka på sin första illröda cykel, självklart inköpt av en älskad morfar. Och på den tiden använde man inte heller hjälm på barn. Fast det gjorde ju mindre ont att ramla på gräs än att ramla på asfalt, som jag gjorde hemma i stan. Nu är både morfar och cykeln borta, men i mitt kallförråd hänger en rostig treväxlad Crescent, också given av morfar. Den cykeln är snart semi-antik, kan jag meddela. Jag fick den när jag fyllde tio år…


På den här gräsplanen lärde jag mig cykla. Förra sommaren var mamma och jag dit och tittade.

                                                                                                                                                      Nej, nu har jag snöat in på gamla minnen alltför mycket. Dags att ”fejsa” verkligheten, dagen idag. Den fortsätter med att studera lokalblaskan för att sen övergå i att samla ihop sopor för färd till soprummet samt att packa för färd till Himlen. Snart är det kväll och då får jag blunda och sova bort verkligheten en stund utan att det är konstigt eller onormalt. Jag vill kliva av den här cykeln. Vill kliva av. Av.

Read Full Post »

Min påskdag inleddes med ett par timmar framför datorn. Det vill säga bloggade, svarade på mejl och letade jobb. Det roligaste var mejlen, för en kär vän har fått hem sin man och jag vet att han var efterlängtad!!!

Mamma och jag har inte alls samma sov- och mattider. Så efter en rolig och ekivok och uppiggande sms-växling med Fästmön på förmiddagen intog jag frukost i sällskap med dessa gulingar:


Gult frukostsällskap.

                                                                                                                                                              Vid lunchtid blev det en tur till ICA Maxi. Och det var verkligen TUR, det! Först såg jag affärens smarta knep för att skrämma irriterande och skrikande barn. En påskhare. Gigantisk. Av gräs.


En påskhare av gräs med syfte att skrämma barn, tror jag.

                                                                                                                                                           Mera tur! Ett av MINA syften med trippen till ICA Maxi var att handla hem tunga saker till mamma. Ett annat syfte var att köpa en vinsats till mig (det blev merlot)) och Vintervit. Och vet du, jag köpte de FYRA SISTA CHOKLADKAKORNA. De FYRA SISTA. Alltså jag hade smällt av om de hade varit slut nu när jag hade funnit några exemplar i onsdags!!!


De fyra sista Vintervit hamnade i vår varuvagn!!!

                                                                                                                                                         Hemma igen pustade vi ut en stund på balkongen. Sen putsade jag ut. Det vill säga jag putsade tre av mammas sju fönster. Alltid något. Men mamma var hemskt nöjd och tacksam!

Vi tog så dagens härliga tur längs med sjön. Först gick vi åt vänster och satt en stund på en bänk. Se så mamma njuter! Och visst är hon fin i sin röda jacka?! Nån dum kärring tant sa att hon såg ut som en zigenare. Jag tycker att både mamma och zigenare passar bra i starka färger, så det, så! Fast zigenska kvinnor har väl knappast röda jackor?..


Se så mamma njuter!

                                                                                                                                                          Solen och dess strålar stod som spön – i vattnet. Det är verkligen vackert här!


Solen och dess strålar stod som spön i vattnet…

                                                                                                                                                       Det jag gillar med Vätterpromenaden är att gångbanan är asfalterad. Det gör det lätt för personer med funktionshinder att ta sig fram på hjul. Det jag INTE gillar är alla idioter som CYKLAR. Här är faktiskt ”bara” gångbana… Men när man ser alla dess cyklister inser man varför de inte har körkort och kör bil. De kan helt enkelt inte tyda vägmärken så bra.

Vackert som tusan är det här!!! Se bara en av mina favoritvråar!!!


En favoritvrå vid sjön.

                                                                                                                                                        Hemma igen blev det kaffe på balkongen och var sitt Kinder Ägg och var sitt Äntligen Lördag-ägg. Det blev naturligtvis en klinisk prövning av de två äggen. Bådas choklad smakade gott, men jag tycker nog att Kinder Äggets choklad är snäppet godare. Kinder Ägget innehöll en ”färdig” leksak, en liten Uno. Visserligen söt, men det var ju liiite roligare förr när man fick bygga ihop skiten leksaken själv…


Lille Uno låg i mitt Kinder Ägg.

                                                                                                                                                                   I Äntligen lördag-ägget låg två äckliga godiskulor som först smakade salt, sen sött och sist surt. UFF! Och ett bubbelgum som det absolut INTE gick att blåsa bubblor med. Slutligen en tatuering – och det var nog äggets behållning. Nää, Kinder Ägget vann överlägset!!!


En tatuering med noggrann beskrivning var behållningen i Äntligen lördag-ägget.

                                                                                                                                                   Dagens middag bestod av påskmat inklusive påsköl och snaps. Nu till kvällen väntar lite TV, Brottet och straffet klockan 21 i SvT 1.

Fick just sms från Anna att hon och barnen planerar en födelsedagsöverraskning när jag kommer hem på tisdag! Älskar dem!!!!!!!!!!!

I morgon ska jag själv överraska en gammal vän som fyller 50, men jag är inte alls säker på att hon är hemma… Till kvällen sen ska jag träffa en ANNAN gammal vän, FEM. DET ser jag fram emot!!!

Read Full Post »

Jag älskar mitt kök. Men det har ett fel. Jag skulle vilja… Jag skulle vilja slippa se huset mitt emot utanför fönstret. Jag skulle vilja se… en köksträdgård, buskar, träd, en gräsmatta… En dörr direkt ut från köket till hela härligheten…


”…direkt […] till hela härligheten…”

                                                                                                                                                           Jag skulle vilja slippa höra ungar som skriker, ungar som släpar landbandymål över tennisbanans asfalt. Slippa ha före dettingar till grannar, slippa ha grannar som vänder sig bort för att slippa. Mig.

Jag skulle vilja bo i ett hus i skogen, ja. Jag skulle vilja bo där med ”min” Anna inklusive barnen ibland och odla grönsaker och blommor och skriva böcker och inte bekymra mig för räkningarna därför att jag kan leva på mitt skrivande. Och koka äpplemos och svartvinbärssaft!

Jag skulle vilja att inga operationer ställdes in i sista minuten, att antalet diagnoser förminskades, att den som har kränkt andra inte blev miljonär, att den som hellre fokuserar på andras problem i stället för sina egna skulle drabbas av ett uns självinsikt att ta tag i sitt eget liv…

Jag skulle vilja vakna och skratta. Så där hjärtligt som när jag ser på Anna och kärleken bara strömmar igenom kroppen och själen.

Önska, önska runt i ring. Önska kostar ingenting…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »