Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arvtant’

16 miljoner. Han hade över en natt blivit miljonär. Inte en eller två ynka miljoner utan 16. 16 miljoner översatt i svenska kronor hade hans arvtant lämnat honom. Tanten, som han knappt mindes mer än som en rar kusin till hans farfar, eller något liknande, och som han skrivit brev till i sin ungdom för att träna på språket, engelskan. Av någon anledning hade ett möte dem emellan inte blivit av under året han bodde i England. Möjligen hade det att göra med avstånden, troligen med att han inte hade någon större lust.

Men nu hade hon testamenterat sin kvarlåtenskap till honom. Och den uppgick alltså till 16 miljoner. 16 miljoner… Han kunde inte greppa, inte förstå, hur mycket det var, egentligen. Han skulle till exempel inte längre behöva arbeta – i alla fall inte mer än han hade lust. Men nu var ju E sådan att han brann för sitt arbete och de uppgifter han utförde. Och han hade inte ens en liten tanke på att ge upp det. Han hade fått veta att hans tjänster efterfrågades och att han var behövd – av de svaga, inte av ledningen, förstås – och det räckte. Han var så glad och stolt över detta att han kved högt när yxan föll och bladet träffade honom mitt i bröstet.
‘Du är inte önskvärd här längre. Gå.’

Read Full Post »

Det har blivit dags att återkomma till hustrun. Första gången jag kontaktade henne i egenskap av begravningsentreprenör var det för min avlidna arvtants skull. Jag ville att tant skulle återbördas till fosterlandets jord. H ombesörjde allt mycket tillfredsställande, varpå jag deklarerade, med blicken borrad djup in i hennes ögon, att jag snart skulle återkomma. Det kanske låter som en märklig sak att säga, men H reagerade inte nämnvärt – förutom att jag såg ett blink av nyfikenhet i hennes ögon.

Och återkom gjorde jag. Tyvärr fick jag offra några oskyldiga för den goda sakens skull, men det var nödvändigt. Jag såg hur hon började glöda i min närhet och när hon insåg att de döda jag överlämnade i hennes vård i själva verket tagits av daga av mig personligen blev hennes blick alldeles svart. Hon var verkligen ljuvlig i sin passion. Och hur hon så att säga ”använde” de döda när jag lämnat dem, försökte jag att inte bry mig om. Jag insåg snart att jag hade H precis där jag ville ha henne.

En kväll när jag som vanligt gjort mig ett ärende till begravningsbyrån, låtsades jag åka därifrån efter att vi sagt farväl. I själva verket dröjde jag mig kvar i lokaliteterna, som jag ju haft möjlighet att lära känna mycket väl efter alla mina besök.

När jag såg hur hon skred till verket, var det inga som helst problem att föreviga det hela med min utomordentliga lilla kamera. Naturligtvis spelade kameran även in ljud. Och även om jag vämjdes av den akt hon utförde, grinade jag förnöjt inombords vid tanken på D:s reaktion.

Naturligtvis var D ende mottagare av filmen tillsammans med ett brev innehållande korta och enkla instruktioner för hur han skulle förfara härnäst. Som jag njöt vid tanken! Och den gjorde det möjligt för mig att inte se det fasansfulla som pågick framför mina ögon, det jag filmade. Jag blundade – trots att mina ögon var vidöppna och seende.

Read Full Post »