Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘artiklar’

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i omvärlden, sedd ur media på nätets ögon.


Det här med att titta i ett fysiskt blad,
en papperstidning, gör jag alltmer sällan. Gör du? Jag får mina nyheter via cyberspace. Många medier har gratis visning av nyheter och artiklar. Och sen finns det ju andra källor för att få veta vad som är på gång – bloggar, till exempel. Men det som skrivs där ska man möjligen ta med en nypa salt eftersom inlägg inte alltid är faktagranskade eller har ett underlag som visar ”allt”, bara skribentens åsikter i olika frågor. Nu blir det emellertid en liten tur här medierymden, häng med om du har lust! Stanna kvar om du hellre vill det.

Kossa närbildKor på villovägar i Knivsta. Det gäller att inte lida av ko-skräck om man bor i Knivsta. Igår eftermiddag kom Rosa och hennes kompisar på villovägar – bland villorna i Knivsta. Kossorna hade helt enkelt rymt från Egebyholm.

Depardieu vill bli algerier. För ett tag sen blev den franske skådisen Gérard Depardieu rysk medborgare. Nu vill han ha ett algeriskt medborgarskap också. Vad han håller på med? Han samlar på pass, enligt Dagens Nyheter.

KuddeTrivsel på jobbet ger bättre sömn. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har på regeringens uppdrag undersökt den internationella forskningen om arbetsmiljöns betydelse för sömnstörningar. Resultaten visar att medarbetare som känner sig rättvist behandlade, har möjlighet att påverka och kontrollera sina arbetsuppgifter samt har ett medmänskligt stöd på jobbet sover bättre än de som har alltför höga krav på sig. Och den som jobbar skift drabbas oftare av sömnstörningar. Eh… och det nya i detta var..?

webtrollMåltidens sociala funktion främjar demokratin. En måltid är ett möte och ett tillfälle när vi kan överföra våra tankar och värderingar. Det skriver statsvetarna Leif Lewin och Evelina Stadin i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Sverige är landet som har flest ensamhushåll. Trots det äter 82 procent middag med familjen minst en gång i veckan. Gemensamma måltider påverkar demokratin, menar Leif Lewin och Evelina Stadin. För vi äter inte bara för att bli mätta utan också knyta vänskapsband. Måltiden blir en mötesplats. Så tänk därför på alla som inte har nån att äta med, kanske står utan jobb eller familj. Dessa kan nämligen vara… näthatare som äter hamburgare framför sina datorer, enligt skribenterna. Ensamätarna är kort sagt ett problem. Oj då! Jag som åt min fil ensam framför datorn i morse… Men jag äter lunch och/eller middag i sällskap med andra flera gånger i veckan, jag lovar!!! 

Trafikstrejk rycker närmare. Kommunal säger nej till bud om kollektivavtal. Det kan drabba bussresenärerna i Stockholm, men även tågpendlarna Stockholm – Uppsala. Blir det ingen lösning utbryter strejk vid natten till den 20 juni.

Juridisk miss kan kosta en halv miljon extra. Vad var det jag sa igår..?

Klänning o gympadojorÄr i en tid där det som räknas är utseende. Jimmy Fredriksson skriver om klädkoder – allt från bankernas kavaj och slips till sjuksköterskan Mattias som jobbar i klänning. Man ler lite… Och ändå vidhåller jag att shorts inte är OK på jobbet om man inte är typ brevbärare.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, det har jag – till somligas förtret, till andras lycka. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag är en gammal hund. Eller hynda, om vi ska vara korrekta. Det är bara vissa sura som tycker att jag är en hen. För snart 33 år sen blev jag myndig. För 31 år sen flyttade jag till Uppsala. Sen dess har jag varit prenumerant på Upsala Nya Tidning. Det har jag varit utan uppehåll, nästan, fram till igår. Den enda gången jag hade uppehåll var när man från mitt förra arbetsliv TOG mitt abonnemang, med guldkort och allt, och flyttade över till chefen. För ett tag hade jag tjänsteexemplar. När jag slutade ville jag givetvis fortsätta ha min tidning, men naturligtvis betala själv. Jag trodde att man, efter 23 års tjänst, kunde visa mig lite vanlig hyfs och respekt och åtminstone informera mig om att man tagit över mitt abonnemang. Men inte då! Jag ringde själv tidningen och fick ta ett nytt abonnemang. Jag hoppas chefen körde upp guldkortet – som var MITT – på nåt mörkare ställe.

Allt det där i inledningen är historia nu. Men vissa saker gör fortfarande ont och är svåra att komma över. Inte heller är det lätt att bryta fleråriga vanor. Jag kommer från en tidningsfamilj. Båda mina föräldrar var anställda vid Corren, min pappa som redaktör. Jag är uppvuxen med en morgontidning. Men idag såg mitt frukostbord ut så här: (nånting saknas definitivt)

frukost
Nånting saknas på mitt frukostbord! Vän av ordning skulle säga servett och det stämmer också. Men här finns inte heller nån morgontidning.


I stället för att läsa tidningen
surfade jag på nätet och läste nätupplagor av flera andra tidningar. Alla artiklar finns naturligtvis inte tillgängliga och många tidningar tar betalt för att man ska få läsa deras artiklar. Jag håller mig än så länge till gratistexterna.

Vad stod det då i tidningarna? Ja det som lyfts fram som förstanyhet idag är så gott som överallt prinsessan Lilians frånfälle. En 97-årig dam, med ett spännande och brokigt förflutet, har lämnat detta jordeliv. Nån tidning skrev att hon lidit av Alzheimers sjukdom sen 2010. Kanske inte är så konstigt om man är 97 år. Jag menar, att man är dement. Personligen tyckte jag att det var en ganska onödig upplysning. Nåt som roade mig mera var de bilder och den historia man grävt fram om kvinnan, som föddes i en fattig gruvarbetarfamilj i Swansea och som blev prinsessa. Nästan lite som Anni-Frid Lyngstad, som föddes som tyskbarn av en ensamstående norsk mamma och som i sitt senaste äktenskap fick titeln prinsessa…

Nån som inte är ett dugg dement och endast ett år yngre än prinsessan Lilian just idag är mammas faster E! Stort GRATTIS på den 96:e födelsedagen! Jag ringer i kväll! Mamma har två och en halv fastrar i livet. Två av dem, faster E är en av dessa två, är ingifta, medan en är en halvfaster som mammakusinen B hittat genom sin fantastiska släktforskning. Men tänk att ha levt i nästan 100 år… Och tänk den dan faster E fyller 100 – för jag är övertygad om att hon överlever oss alla – vad sjunger man då?

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva i 150 år…

eller? Tja, det kan man ju fundera över, så här under veckans första dag.

Jag hann knappt in på jobbet förrän min rumsgranne ropade förtvivlat på mig och slet sitt hår. Datorproblem, förstås! Varför tror folk att jag är nån datatekniker? Nåja, jag såg vad problemet är, men kunde inte lösa det, så h*n fick försöka jobba så gott det gick tills den lilla IT-mänskan anlände.

I övrigt fortsätter mitt Husbygge idag. Jag filar lite på de sidor jag skapade i fredags. Har fått återkoppling från Lille M och gjort ett tillägg enligt önskemål. I eftermiddag ska jag ner på vaktmästeriet och plåta och intervjua. Det ska förstås bli en sida om detta. På tur efter det står sidor om konsten och sist, men inte minst, utomhusmiljön. Sen ska allting gås igenom – ja, jag är jävligt petig! – och stötas och blötas. Nånstans här, innan allt är färdigt, lanserar jag webbplatsen. Den är ju än så länge bara lite smyglanserad (har ändå fått respons, vilket förstås är kul!).

Vad händer hos dig idag, dårå??? Har du läst nån morgontidning och tänker du lansera nån webbplats under dagen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Oregelbundna är de, mina resor i omvärlden och cyberspace. Men idag när jag på uppdrag var ute och sökte artiklar och reportage om köttkontroll kunde jag ju inte undvika vissa andra saker. Häng med och kolla vad!

  • En våt kväll… En rätt våt kväll slutade med våldsam smärta. Jesscia Yates somnade i hotellsängen och vaknade med – ett paraply. I näsan. Vådor av alkoholen, minst sagt…
  • YouTube blir betaltjänst. Redan i vår kan det bli så att du får betala för att se klipp på YouTube. Vissa hävdar dock att det ska finnas dels vanligt YouTube som förblir kostnadsfritt, dels en premiumtjänst som kostar pengar. Kanske nånting att applicera i bloggvärlden… Vissa kostnadsfria inlägg, andra premiuminlägg som kostar…
  • Vad betyder Maramö? Media rapporterar om vad som pågår i Maramö. Utom lokalblaskan som skriver om vad ordet betyder. Nyhetsprioritering…
  • Försäkringskassan ville veta datum när cancersjuk 23-åring skulle dö. Ja du läser rätt! En handläggare vid Försäkringskassan ville ha ett intyg där en läkare skrev när en cancersjuk och döende patient skulle trilla av pinn. För att den sjuke skulle dö var säkert och det var därför han ville ha sjukpenning. Men hur ska nån nånsin kunna säga exakt vilket datum nån ska dö? Försäkringskassan säger nu att det handlar om ”ett missförstånd”. Dessutom har Försäkringskassan omprövat sitt tidigare avslag och beviljat 23-åringen sjukpenning.
  • Kor utlöste larm på plan. Piloten såg en lampa som varnade för brand, may-day-larmade i sin tur och tvingades nödlanda. Men det brann inte på planet. Det var korna som hade släppt för många gaser så att brandlarmet hade utlösts. Snacka om att gaser i magen kan ställa till det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag är helt förstummad. Idag finns det TVÅ (2) intressanta artiklar att läsa i söndagens lokalblaska. Nu har väl tidningen[s personal] överträffat sig själv? Men nåja, med intressanta inte sagt att de är lika bra som gårdagens läsning om slappt språk.

Redan på förstasidan hajar jag till när ordet

TYST!

slår emot mig i negativ färg på svart platta. Det aviserar en artikel inne i tidningen som ska handla om orättvisor och missförhållanden, men framför allt om kritiska röster på myndigheter i Uppsala. Om att som anställd

blåsa i visselpipan.

som det nypoppiga uttrycket lyder. (Amerikanskt larv!)

Rubriken inne i tidningen signalerar det svåra valet en anställd kan stå inför – att våga snacka om missförhållanden på jobbet eller hålla käften. (Artikeln ligger inte ute på nätet. Är lokalblaskan rädd för läsarkommentarer eller för att stöta sig med annonsörer? Man undrar…)

När jag börjar läsa handlar artikeln mest om utredningen om yttrandefriheten, en rättighet vi svenskar har, en rättighet som är skyddad i grundlagen, kära X och andra. Det nämns dock ett fall om en man och en kvinna som jobbade på myndigheter. Två människor som älskade sina jobb, men som såg oroande saker på arbetsplatserna. När de påpekade missförhållandena kallades de in i enrum. Där fick de veta att om de inte slutade prata skulle de bli av med sina jobb. De tu bestämde sig då för att gå till lokalblaskan och prata. Blaskan skrev en text. Men så ångrade sig mannen och kvinnan. De vågade inte. Synnerligen intressant historia! Det hade emellertid varit intressant på riktigt om artikelförfattaren lyft fram nån som hade vågat. För såna finns, jag lovar! 

Resten av artikeln handlar i princip om Göran Lambertz, som är ordförande i Yttrandefrihetskommittén. Intressant läsning det också, men resten av texten dödade ett reportage som kunde ha blivit bra. Nu får vi hoppas att lokalblaskan följer upp med artiklar om verkliga fall. Annars riskerar denna upptrappning att sluta som ett rejält magplask.

♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦

Den andra intressanta artikeln handlar om läkaren Peter Moberger som jobbar för Läkare utan gränser. Men den artikeln får man bara läsa i papperstidningen eller om man köper e-tidningen.

Peter Moberger har varit ute på uppdrag för Läkare utan gränser tre gånger, men är sugen på att ge sig ut igen. Han beskriver hur meningsfullt arbetet på fältet känns. Och det är tur att det finns såna som Peter Moberger som vill jobba där ute, för arbetet sker mer eller mindre ideellt. Så är det nån hjälporganisation jag ger pengar till är det just Läkare utan gränser. Folk jobbar nämligen inte inom den organisationen för att bli rika.

Tyvärr avslutas artikeln på det lite slappa sätt som diskuterades igår: med ett rejält korrekturfel. Jag begriper helt enkelt inte vad som egentligen ska stå där. Och sånt tar ju bort en hel del av det braiga med texten. Sorry, men…

Men han längtar jag

Den konstiga meningen är passande nog utmärkt med gräslig turkos understrykning: ”Men han längtar jag…” Vad menas? Ett exempel på slappt språk. Korrekturfelet gör att man inte begriper meningen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Brrrrr! Det betyder att fisa på teckenspråk (man tecknar b + r), men i det här fallet betyder det att frysa! Första gången jag vaknade blev väckt, vid tjugo i sju, klev jag inte upp. Jag fattar inte varför så många i det här huset måste LÅTA SÅ HÖGT!!! Är alla hörselskadade från dagis, eller? Igår kväll fick jag ha TV-volymen på skithögt – för att en av grannarna pratade i telefonen! Jag hörde inte filmen jag tittade på annars. I morse var det liv i luckan i barnrummet, strategiskt placerat av föräldrarna under mitt sovrum och så långt som möjligt från deras eget.

Nåja, jag klev inte ur sängen förrän klockan nio – och då hade jag en underbar huvudvärk. Gissningsvis berodde den på att jag inte nånting vettigt igår kväll, så idag MÅSTE jag masa mig över till Tokerian för att handla middagsmat. Inte ett dugg vet jag vad jag ska eller vill ha heller. De tre rätterna jag behöll från Mathems kassarFästmön fick två – sparar jag tills hon kommer så kan vi äta dem nån vardagskväll. Anna lagade förresten till en av rätterna häromdagen – broccolifritters! Den rätten var god och det blev rikligt med mat, sa hon, trots att hon inte gjorde full sats, eller vad det nu heter när det gäller matlagning. En annan liten fågel viskade i mitt öra att det skulle lagas till en god kycklingrätt hemma hos Rippe i helgen. Månntro man får utlåtande och recept??? 

Jag blev tvungen att ta en Ipren (trots att jag numera HATAR deras reklam och fortfarande är kär i den lilla gitarrspelande gubben med blå lemmar!) tillsammans med den ordinarie medicinen och sen tittade jag på termometern. Fasa!

Minus 21 o 9

Minus 21,9 ute och bara 19,8 inne i köket, lägenhetens varmaste rum näst efter badrummet!


Kallt ute och kyligt inne,
kan man sammanfatta det hela. Men medan jag ägnade ett par minuter för att titta om den här första bilden hade blivit OK att använda till bloggen skedde det saker:

Minus 22 o 2

VA?! ÄNNU kallare ute och en tiondels grad varmare inne.


Temperaturen hade sjunkit ytterligare utomhus,
medan den hade stigit en tiondel inomhus. Jag känner mig som en vandrande kamin. (Det där var synnerligen ironiskt!)

Idag händer inte mycket. Jag har behandlat mitt operationssårsområde och jag måste duscha och tvätta håret. Innan det torkar ordentligt kan jag inte ge mig ut varken till Tokerian eller soprummet, men båda ställena bara måste jag till. Mamma ska få en signal när hon har vaknat till (typ efter halv ett). Och så ska jag skjutsa hem Anna från jobbet till Himlen när hon slutar klockan 16 – om Clark Kent* nu vill starta… Men han har ju stått i garaget över natten och även om det är ett kallgarage är det lite varmare där inne än utomhus. Och nej, jag har ingen motorvärmare.

Igår kväll gjorde jag tusen saker samtidigt, men det var både roligt och avkopplande! Jag satt vid datorn av och till och bloggade, kollade på TV, spelade Wordfeud med Anna samt Quizkampen och Ordjakten med J från jobbet. Det är lite synd om J, för det blir stryk varje gång. (Nu retas jag lite ifall J läser min blogg!) Dessutom började jag läsa en ny bok, som jag vet att bland andra fru Hatt har läst. Den verkar väldigt lovande – och väldigt tårframkallande…

Nej, nu har jag hällt i mig första senapsmuggen kaffe. (Ja, jag dricker kaffe ur en före detta senapsmugg från Höganäs, en sån där mörkbrun som Apoteket hade senap i för några år sen. Johan brukar tracka mig ofantligt för detta!) Dags att ta en ny och fladdra igenom lokalblaskan. Ovanligt tjock sådan idag, men den är full av bostadsbilagor, inte nyheter och spännande artiklar och reportage, gissningsvis.

Vad händer hos dig idag, dårå???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Alla, åtminstone över en viss ålder, känner väl till Lill-Babs? Barbro Svensson. I alla fall Fästmön och jag. Men känner du och jag henne? Nej. Inte gör vi det efter hennes dag på Slottet heller. Däremot har jag fått en annan bild av henne. Eller som Claes Malmberg uttryckte det:

Hon är sinnebilden för girl power.

Lill-Babs kom som väldigt ung ner från Järvsö till Stockholm för att ägna sig åt sången. Simon Brehm tog henne under sina vingar och bevakade henne strängare än Barbros egen pappa. Men hon lyckades i alla fall bli med barn redan som 15-åring. Graviditeten höll på att sluta i självmord, när ett par kickar från det ofödda barnet satte stopp för såna tankar.

Under åren har skvallertidningarna varit fulla av artiklar och reportage om Lill-Babs och hennes män. Kanske inte alltid så roligt när Barbro faktiskt var den som försörjde inte bara sig själv och sina barn utan också sin mamma och sina bröder. En hårt arbetande artist, alltså. Naturligtvis fick hon frågan om hur det var när ett stort gäng ex-män dök upp under Här är ditt liv. Inte så särskilt roligt, ganska osmakligt, egentligen.

Lill-Babs

Lill-Babs försörjde sig själv, sina barn, sin mamma och sina bröder.


Åter igen har det varit ett lysande avsnitt
av Stjärnorna på Slottet. Lill-Babs bjöd verkligen på sig själv. Bara det att hon valde aktiviteter som hon själv inte hade testat (hill rolling och silversmide) var kul och visar på vilket spännande människa hon är – en människa som inte väljer nåt redan prövat.

Högsta betyg – det kan inte bli annat!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Lördagen den 12 januari
är det Philip Zandéns dag. Här kan du läsa mitt inlägg om Claes Malmbergs dag!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »