Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘årstid’

Jag har frågat det förr och jag frågar det igen! Den här veckan undrar Tofflan vilken årstid du gillar bäst.

Som vanligt kan du inte lämna nån kommentar till det här inlägget. Men kommentera gärna inne i omröstningen.

Stort tack för ditt klick – och ett lite större TACK till dig som kommenterar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, nu tar jag i! Eller nej, drar ifrån. Det var 13 minusgrader när jag åkte hemifrån. Jag vet inte om kylan gör så att det blir bilköer, men det tog en timma att ta sig till jobbet idag. Rätt surt när det brukar ta 20 minuter – en halvtimma. Jag kan ju inte ens kolla jobbmejl i bilen via min iPhone, för jag tycker att man ska låta mobilen vara när man kör bil, även när man sitter i bilköer.

Snöigt böjt långt gräs

Vintern är inte min årstid.


Det är väldigt halt
ute på vägarna, framför allt vid trafikljusen där folk startar och stannar. Men det är också ganska halt på gångbanorna, för det ligger förrädisk is under snön som har kommit. Inte finns det mycket jag gillar med vintern och jag klagar hur mycket jag vill – det ska andra skita i. Samtidigt gillar jag läget och rustar mig på bästa sätt med bra skor och varm jacka, bra vinterdäck på bilen samt extra handskar och lill-skotte i bilen ifall att. Det extra paret handskar ska förresten Johan få låna, för han har inga. Och man kan faktiskt inte vistas utomhus utan att ha nåt på händerna när det är 13 grader kallt.

Vad kan jag mer göra än att gå och köra försiktigt? Äh, det går inte att göra nånting åt vintern. Jag tyckte i alla fall igår när jag körde hem att folk har blivit bättre ”sen sist” på att hålla avstånd och det är bra. Härom eftermiddagen, när jag körde hem, såg jag lite längre fram på stora vägen här utanför, efter att jag hade svängt av mot Dofternas Bro, att det blinkade blått. Tydligen hade det varit en seriekrock, typiskt sånt som händer när bilister kör för nära.

snökristaller på fönstret januarimorgon

Lite småkyligt idag… Mitt kontorsfönster när jag anlände i morse.


Igår kväll såg jag ett intressant jobb
som jag funderar på att söka. Det var en visstidsanställning på 18 månader i Stockholm, men det känns som nånting intressant. Jag tror jag söker tjänsten i helgen. Min helg i övrigt blir nog lugn. Jag behöver ta det lugnt efter min första, hela arbetsvecka på en månad. Det har gått lättare än jag trodde, tack och lov och det är riktigt roligt att vara tillbaka på jobbet. Att känna sig behövd och välkommen spelar stor roll också. Det blir kanske lite tvätt, strykning och möjligen en tur med dammvippan. Och så tänkte jag skjutsa Fästmön hem från jobbet – den här kylan är inte att leka med och hon jobbar 7 – 16 både lördag och söndag. Förhoppningsvis ordnar De Utsvultnas Skara middag till sin hårt arbetande mamma när hon kommer hem. Det vore rätt uppskattat, det vet jag.

I eftermiddag blir det ingen workshop om Vetande i Wikipedia för min del. Jag skulle mest för att lyssna och för att kunna återrapportera till institutionens forskare eftersom det ju är dessa som i såna fall ska vara Wikiredaktörer. Som tur är filmas det hela och läggs ut på webben. Dessutom blir det fler workshoppar.

Vad gäller rodnaden och svullnaden vid operationsärret – tack till alla (=Anna och Gunilla) som har frågat hur det är! –  är det lite bättre idag, men jag ska till min husläkarmottagning i eftermiddag. Igår kväll, när jag upptäckte det, kände jag bara att jag verkligen inte hade lust att åka till nåt sjukhus igen. Nu ska jag vara frisk, ju!

Och du… Du behöver inte vara orolig. Det här inlägget har jag skrivit på min förmiddagsrast.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo tackar som frågar, idag känns det lite bättre. Det brukar hjälpa att grina en stund och sen sova på saken. Hälen är rätt OK idag på morgonen. Jag har gått ett par svängar i korridorerna här på jobbet för att känna efter. Men riktigt solig känns inte sinnesstämningen. Jag känner mig ledsen, ledsen djupt inuti. Försöker slå bort såna där tankar om sorgligt och en oviss framtid, men de har liksom slagit klorna i mig.

Novemberträd.


Det är inte så
att jag påverkas av årstiden. Jag har det nog svårare på våren när man ska och måste så mycket. Hösten är min favoritårstid. I år kan jag tyvärr inte njuta av den. Jag kan till exempel inte vara ute och fota alla vackra färger. Livet liksom passerar utanför mina fönster. Och tittar solen fram under dagtid på jobbet, måste jag dra för min egentillverkade wellpappgardin – annars ser jag inte vad det står på datorskärmen.

Sist jag hade riktigt deppiga tankar fick jag ett mejl från vännen K. Rakt på sak frågade K. Nu finns K inte kvar här och kanske är det just det som sänker mig. Begravningen är ju på fredag och jag ska åka dit med två vänner. Det sista jag kan göra för att hedra K:s minne. Men du ska veta att jag förbannar mig själv för att jag inte var mer lyhörd! Och framför allt för att mitt sms kom två dagar försent…

Under förmiddagen hoppas jag att min lap top på institution 1 blir klar för trädlöst nätverk. Jag trodde att den var det, men det visade sig att S inte hade gjort nödvändiga installationer. Lite oroande, eftersom jag ska på en kurs i eftermiddag och behöver ha med mig datorn. Den stationära är ju liksom inte ens släpbar…

I kväll måste jag städa av i badrummet och i duschrummet/toan innan jag städar av mig själv med dusch och hårtvätt. Jag orkade inte det igår. Framför allt orkade jag inte stå i duschen. I kväll måste jag orka.

Varför känns det som om jag inte har nånting att se fram emot? Det måste jag ändra på! Min pappa sa alltid att jag skulle komma ihåg hur mycket jag har att vara tacksam över – tak över huvudet, arbete, nån som älskar mig, en familj. Ingenting i livet är fast utom de fakta att du själv är den enda du med bestämdhet vet att du ska leva hela livet med och att du ska dö. Men jag försöker verkligen vara just tacksam och jag försöker se framåt med tillförsikt. (Jag lyckas inte alltid.) Problemet är bara att det är så gott som omöjligt att planera nånting – av olika skäl. Läste på Twitter att en person jag följer opererades igår, en liknande operation som jag själv väntar på. Kanske var den personens tillstånd mer akut, vi gjorde biopsin ungefär samtidigt. Kanske får jag en kallelse snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har säkert sagt det hundra gånger på bloggen, men hösten är min årstid. Det jag gillar är såväl färgerna som mörkret. Att få kura inomhus, mysa. Tyvärr verkar det som om vintern redan är på väg. Det varnas till och med för snö

Frost på jobbfönstret. Men bilden är från februari i år.


Är det nåt jag inte gillar
så är det kyla och halka. Det finns inte nåt kul med snö. Lite fint är det med snö under julen – om man har ett varmt och skönt hem att vistas i. Mitt hem är betydligt varmare sen de nya fönstren monterades. Det måste ha varit massor av värme som bara sipprade ut genom otätheter. Men många har inte ens ett hem att vistas i, inte ens tak över huvudet. Hur går det för dem nu när det blir kallt?

Det ska bli kallt över helgen. Kallare än normalt med nordlig vind. På måndag eller tisdag morgon kan den första snön falla här i mina trakter. Vilken tur att jag inte bara har beställt bilservice på tisdag utan också skifte till vinterdäck! När det gäller sommardäck och vinterdäck är det ibland svårt att veta vad som gäller. I våras skrev jag ner reglerna här på bloggen. För min del är det lätt. Jag har inga dubbar på mina vinterdäck och därför får jag egentligen köra på dem året runt. Fast gummit i så kallade friktionsdäck är ju mer lämpat för vinterväglag.

Hur ska mönsterdjupet vara på vinterdäck?


Varje gång jag gör min årliga service
 (oktober eller november) låter jag verkstadspersonalen byta till vinterdäck. Men jag ber dem från och med förra året också att alltid ange mönsterdjupet på alla åtta däcken så jag inte står där i vår sen med olagliga däck!

Hur gör DU med vinterdäcken? Byter du själv eller gör nån annan det åt dig? Och NÄR byter du till vinterdäck???


Livet är kort.

Read Full Post »

Den gångna veckan kan man väl bara konstatera att hösten är här. I måndags kväll kunde Lisa och jag sitta ute och dricka öl, de senaste dagarna har det regnat 24 timmar om dygnet. Årstidsväxlingarna förnöjer, tycker jag, och varje årstid har sin charm. Men Tofflan undrade i veckan vilken din favoritårstid är.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren:

48,28 procent (14 personer) svarade: Hösten! Å, alla vackra färger, svampskogen och härliga promenader. 

34,48 procent (tio personer) svarade: Sommaren! Underbart att kunna gå ut utan ytterkläder. 

13,79 procent (fyra personer) svarade: Våren, det är så häftigt när knoppar brister! 

3,35 procent (en person) svarade: Vintern, för det är så kul att busa i snön! 

Och så var vi två som kommenterade våra svar:
Donk skrev: Självklart vontern, men inte för att busa i snön.
Vintern är trivsamt måttlig med sol och värme. Varje sommar funderar jag på att flytta till Svalbard…

Jag skrev: Å jag älskar hösten! Färgerna är så vackra och jag gillar att fota naturen då. Och även om naturen på sätt och vis dör, vet man ju att det alltid, alltid kommer en vår. Sen.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in vad Tofflan undrar den här veckan, som vanligt finns min undran i högerspalten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndag och dags för en ny fråga. Den här veckan har Tofflan tagit hjälp av den yngre generationen. Denna generation tyckte att Tofflan skulle undra vilken din favoritårstid är. Just den frågan har vi haft tidigare, men vi tar en favorit i repris.

Som vanligt kan du inte lämna en kommentar till det här inlägget. Det kan du däremot göra i själva omröstningen, när du röstar. Och frågan finns här intill i högerspalten.

Stort TACK på förhand för ditt klick!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är lite svårt just nu att hitta en vardag som fungerar bra. Jag, som är en planerare av rang, har svårt att få tiden att räcka till. På jobbet är det minst sagt rörigt och det känns som om jag mest springer mellan två ställen. Försöker ta tag i viktiga frågor, men de blåses bort ur mina händer. Och så slutar det med att jag sitter och pillar med nån liten trycksak i stället. För det är enklare och mer konkret. Jag har lämnat ifrån mig så mycket, men responsen dröjer. Och att jaga på folk tar kanske inte så mycket kraft som tid… Men jag fogar mig. Jag finner mig i systemet och jag fogar mig och några upprorstankar gror inte. Jag är bara väldigt trött och energidränerad.

Årstiden gör sitt till, förstås. Jag älskar hösten, men nu i november är dagarna mest grå och fuktiga. Man ser knappt nåt dagsljus och solen lyser med sin frånvaro. Mina axlar är onda. Jag vet inte om det är överansträngning eller om  det mest är psykiskt. Vänster axel är ju opererad och bra i vanliga fall.

Privat bävar jag också för julen. Jag skulle försöka köpa fönsterputs den här veckan, men jag känner att blotta tanken på allt det för med sig blir för tung… Krukväxter ska flyttas (jag har massor och många är fastbundna i gardinstänger och annat), gardiner tas ner, rena gardiner ska strykas, möbler ska flyttas runt. Nej, jag orkar inte. Dessutom är det hög tid att sätta igång med julklappsfunderingar och inköp. Vi har dessutom en födelsedag i familjen i början av december. Mamma har tänkt komma den 17 december med riksfärdtjänst och stanna i tre veckor. Hur vi gör om hon inte får riksfärdtjänst vet jag inte, men gissningsvis blir det jag och Clark Kent* som åker 4 x 30 mil. Jag kan nästan se att det blir så. Tack för det, samhället! Taxi Tofflan goes Färdtjänst…


Han kör nog riksfärdtjänst också. 

                                                                                                                                                           Glad blev jag i alla fall åt ett provsvar som Fästmön fick igår. Och glad är jag för Linns skull, för hon har fått jobb! Tänk att tjej som gick ut gymnasiet i juni får jobb efter ett halvår, när det för min egen del inte är löst än! Men jag är så glad för Linn, för de unga behöver komma in i systemet och få lära sig hur det är att gå till ett arbete varje dag, att träffa arbetskamrater, att tjäna egna pengar, att lära sig hushålla med sin lön, att betala för sig hemma, att få en normal dygnsrytm.

För egen del är rytmen bättre den här veckan. Jag har bestämt mig för att det räcker att vara på jobbet klockan åtta och går upp ungefär kvart över sex. Igår kväll hoppade jag i säng vid 22.30-tiden efter att ha sett kvällens TV-program, Anno 1790. Klockan 23 hade jag släckt. Klockan 23.03 sov jag.

En rolig grej att se fram emot i veckan är julbordet vi ska äta på lördag på Scandic Nord. Där jobbar/jobbade en före detta kollegas man som kock och julborden där är toppenfina! Betalar gör jag med vouchern jag vann i våras genom att delta i en bloggtävling där man skulle skriva om en hotellupplevelse. Jag fick ju tyvärr inte använda vouchern när jag skulle betala hotellvistelsen i somras i Stockholm, men nu blir det av – jag har kollat i förväg, för säkerhets skull. God mat har de på Scandic, men jag tänker nog inte bo på nåt Scandichotell igen.


Äntligen ska denna utnyttjas! 

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Äntligen avslöjas mördaren, våldtäktsmannen, sadisten som gäckat polisen Malin Fors i Linköping så länge! Men varför känner jag mig inte nöjd? Därför att Mons Kallentofts femte och avslutande del i årstidsserien, Den femte årstiden, är faktiskt inte särskilt spännande. Den är rätt trist, till och med.


Den femte och avslutande delen i Kallentofts årstidsserie är inte så spännande.

                                                                                                                                                                     Ett kvinnolik hittas och polisen Malin Fors ser likheter med fallet Maria Murvall. Maria, som överlevde nånting fruktansvärt, och som nu sitter stum och onåbar på sjukhuset i Vadstena. Tillfälligheter gör att Malin träffar en läkare i Lund som berättar om ett liknande fall. Detta gör inte Malin mindre beslutsam att hitta lösningen! Och den finns i samhällets toppskick…

Ja… vad ska jag säga? Jag är besviken! Jag har hittills njutit av de fyra första böckerna i serien, men den här kändes mest lång och trist. Betänk då att det ändå försiggår en jakt på en mördare i boken. Jag tycker att boken är seg. Två personer tar livet av sig – genom att hänga sig i ett element. Men hallå… Lite fantasilöst att använda samma, för mig ganska ovanliga, självmordssätt…  Handling och miljö hoppar alltför mycket. Jag hittar inte längre den läskiga stämning jag fann i de första böckerna. Det är som om författaren har tvångsskrivit denna sista del för att få en avslutning på det hela. Synd, för som sagt, del ett till fyra var lysande!

Den femte årstiden då? Vad är det?

[…] Tidens gång saknar betydelse för Maria Murvall.
Hon lever i sin egen årstid.
En årstid där allt är möjligt, men samtidigt ingenting. En årstid av inverterade känslor. Döda känslor.
Den årstiden har ett namn, tänker Malin.
Den femte årstiden. […]

Lågt betyg!

Read Full Post »

« Newer Posts