Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arrogant’

Mitt eget liv är ju så torftigt, så jag måste spana utanför och vara lite vass och elak. Det är jag ju i alla fall bra på. Så här kommer lite skit nyheter:

  • Kaffedrickare lever längre. Nu igen. Har jag inte bloggat om det här förut? Kör Dagens Nyheter samma nyheter lite då och då? Har forskare i USA inget annat att forska om än kaffe och alkohol?
  • Gorbatjov är död! twittrade falsk Fredrik Reinfeldt. Ja det var alltså nån som hade öppnat ett twitterkonto som INTE tillhörde statsministern. Ett fejkat konto, alltså. Fantasilöst, är mitt enda omdöme.
  • Matchande. Idag döptes lilla Estelle, prinsessa av Sverige. Det har väl inte undgått nån att hon bara pep lite under dopet. Expressen har i alla fall inte missat att fokusera på folk runt omkring huvudpersonen och deras klädsel. Man har helt enkelt kommit fram till att Sofia matchade Silvia och Victoria. Wow. Svenska Dagbladet fokuserade på huvudbonader som man tyckte var tjusiga men lite ängsliga. Ängsliga hattar??? Maj gadd!…
  • Det drar ihop sig till Eurovision Song Contest 2012. Men frågan är om Loreen Vad-heter-hon-i-efternamn? kommer nån vart eller bara är arrogant. Som alla andra svenskar, tycker somliga.
  • Metropolen Byhålan goes dokusåpa! Eller rättare sagt Kanalen. Nej, jag skrev inte analen, jag skrev Kanalen. Göta Kanal, alltså. Det är TV3 som börjar filma i slutet av juni.

Read Full Post »

OBS! Jag har en MYCKET bra chef idag, men jag har sannerligen erfarenhet av destruktiva chefer.


Personal- och ledarskapsfrågor
intresserar mig! Det sägs ofta i verksamhetsberättelser

Personalen är vår viktigaste resurs.

Men det är inte lika ofta en organisation eller ett företag agerar på det viset…

[…] En destruktiv ledare får snabbare resultat men de långsiktiga konsekvenserna för arbetsplatsen eller organisationen blir negativa […] 

Det säger Maria Fors Brandebo, forskningsassistent och doktorand i psykologi vid Försvarshögskolan, i en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon menar att när vi talar om destruktiva chefer lyfter vi gärna fram de uppenbara psykopaterna, alltså de aggressiva eller de ständigt kritiserande cheferna. Men den hyggliga chefen och den populära chefen kan också vara väldigt destruktiv. [Tell me about it…]

När Maria Fors Brandebo frågar anställda vad de tycker karakteriserar en detruktiv chef svarar de bland annat:

[…] Psykopat, maktmissbrukare, någon med kontrollbehov, en lynnig och obalanserad person, en person med låg självkänsla, eller någon som favoriserar vissa anställda. […]

Men så behöver det inte vara. En destruktiv chef kan vara den vi minst anar – och ganska populär. En destruktiv ledare når ofta bra resultat, men på lång sikt kan h*n vara skadlig för organisationen eller företaget:

[…] man tappar medarbetare, det blir sjukskrivningar och andra negativa konsekvenser […]

Den närmaste chefen har stor inverkan på medarbetarnas motivation. Samtidigt måste positiva händelser vara minst fem gånger starkare än de negativa för att upplevas som just positiva…

Det här är definitionen som Försvarshögskolans forskare använder på ett destruktivt ledarskap enligt de norska forskarna Einarsen, Aasland och Skogstad:

En ledares systematiska och upprepade beteende, det ska inte vara en engångsföreteelseen ledare som kränker eller bryter mot eller överträder organisationens legitima intressen genom att underminera eller sabotera organisationens mål, resurser, uppgifter, effektivitet eller motivation, välmående eller arbetstillfredställelse hos underställda 
De underställda blir omotiverade av beteendet och upplever orättvisa. 

Här är fem beteenden som karakteriserar ett destruktivt ledarskap:

1.Arrogant, orättvis
-fördummar underställda
-uppträder arrogant
-behandlar personer olika
-är otrevlig

2. Hot, bestraffningar, överkrav
-visar aggressiva tendenser
-straffar underställda som gör fel eller inte når uppsatta mål
-använder sig av hot för att få sin vilja igenom
-ställer orimliga krav

3. Ego-inriktad, falsk
-tar åt sig äran av underställdas arbete
-sätter sina egna behov framför gruppens
-litar inte på sina underställda
-håller inte sina löften

4. Passiv, feg
-vågar inte konfrontera andra
-visar sig inte bland underställda
-visar inte engagemang
-tar inte tag i saker

5. Osäker, otydlig, rörig
-är osäker i sin roll
-är dålig på att strukturera och planera
-ger otydliga instruktioner
-uppträder förvirrat

Konsekvenserna av ett destruktivt ledarskap blir…

frustration
likgiltighet
förstörda karriärer
bortkastade resurser
skamkänslor
depressioner
sjukskrivningar
…och företaget får dåligt rykte som arbetsgivare

Read Full Post »

Torsdag och dags för Babel igen! Härligt! Åter i rutan var i kväll också Daniel Sjölin för att återta programledarskapet. Lite mindre härligt, tycker jag dårå, som föredrar hans ”vikarie” Eva Beckman.

Tramseriet Operation Dokudikt innebar Viveca Lärn i kväll. Jag orkar inte rapportera om larvet.

Lukas Moodysson har blivit författare igen. Döden & co är hans senaste bok, men redan som 17-åring debuterade han som poet. Men mest känd är han kanske som regissör. Hur som helst verkar han vara en person som älskar sig själv och som inte tar nån som helst skit från andra. Ganska elak kan han vara, till och med. Tungorts-r:en gör det inte ens bekvämt att lyssna på honom, svårt att titta på honom har jag redan. JA JAG KAN OCKSÅ VARA ELAK. Daniel Sjölin och han hade ett grabbsamtal. Jag gäspade.


En roman om en pappa som dör.

                                                                                                                                                      Lotta Lundgren och Per Morberg var nästa gäster i studion. Morberg hade ett skitfult plåster i pannan och var lika arrogant som vanligt, verkade det som. Huruvida han ÄR arrogant eller inte vet jag inte, men han uppträder arrogant. Tycker jag. Hur som helst diskuterade man matvanor och kött, framför allt.

Jonathan Safran Foer har skrivit boken Att äta djur (2009) och veckans utrikesreportage handlade om detta. Boken har nämligen först nu kommit ut på svenska. Den handlar förstås om djur och köttindustrin.


En bok om köttindustrin. Och djur. Och vegetarianism.

                                                                                                                                                   Lotta Lundgren blev berörd av boken och djurens lidanden. Per Morberg blev förvånad att det

var så jääävla illa!

Daniel Sjölin blev… provocerad. Han kom inte på NÅT annat han kan äta i stället för kött. Och började svamla om att införa ett köttkörkort. Men hjälp! Eva Beckman, INGRIP!

Så skulle det handla om bokporr, det vill säga böcker som älskas av bokälskare. Om vackra böcker, ovanliga böcker, specialutgåvor och liknande. Exklusiv formgivning som en del av inredningen. Bodil Malmsten är en av dessa bokpornografer som verkligen älskar böcker och formgivning. Hon var ärlig nog att erkänna att hon ofta har köpt böcker på grund av deras utseende… Bästa inslaget i kvällens program!!!

Boktipsen den här veckan skulle vara böcker som är riktigt fina:

Read Full Post »

För ovanlighetens skull unnade jag mig själv att se TVÅ TV-program igår kväll. Fästmön TVINGADE jag att se, hon satt med sin dator i vardagsrummet när jag knäppte på TV:n. Fast jag tror att hon blev rätt intresserad också.

Jag erkänner. Jag föll för alla trailers och tittade på första delen av Uppdrag Granskning i SvT1. Bland annat för att jag nyligen lagt in mig och mitt CV i IKEA:s kandidatbank, men framför allt för att det just handlade om IKEA, detta möbel- och prylvaruhus som väl ingen svensk INTE känner till.

Jag har emellertid svårt för Janne Josefsson. Jag gillar inte hans aggressiva stil att göra TV – ÄVEN om han får makthavare och andra att blotta sina svagheter. Men jag gillar inte heller det lilla jag har sett av personen Josefsson. För jag HAR verkligen träffat honom och kan åtminstone uttala mig om DEN gången. Han föreläste och uppträdde tämligen arrogant. På kvällen satt vi vid samma middagsbord och inte blev arrogansen mindre då. Men jag tror att antipatin var ömsesidig och jag tror att den store herr Josefsson tål att få höra att jag tycker att han är aggressiv och arrogant – när han gör TV, när han föreläser och när han umgås med taltidningsjournalister, som jag var på den tiden. Janne Josefsson tycker om att synas och höras. Nu blev det endast Jannes Josefsson i början av programmet och i slutet. Det var Magnus Svenungsson, journalist och barnbarn till en riksdagsman från Högerpartiet, som hade gjort reportaget.


Magnus Svenungsson, reporter på Uppdrag Granskning. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                      Men åter till IKEA… Jag kan väl säga att jag blev chockad och förstummad över reportaget. Jag hade inte ens nån aning om att en stiftelse i Holland – eller Liechtenstein – äger IKEA, detta svenskaste av det svenska, fastän detta har varit känt ett bra tag. Inte heller visste jag att tre procent av allt som säljs på IKEA går till denna stiftelse – som ytterst styrs av… tadaaa! Mr IKEA själv, Ingvar Kamprad. Allt är mycket hemligt och hur Uppdrag Gransknings reporter kommit över vissa dokument förstår jag inte (men det klart att det finns en läcka nånstans, annars hade man ju inte kunnat göra programmet!). Syftet med stiftelsen och att lägga ägandet utomlands är förstås att skatteplanera. Tjäna pengar. Nåt annat kan det väl inte vara? Jag tror inte riktigt på att stiftelsens pengar finns där för dåliga tider, inte när en massa anställda, enligt programmet, varslades förra året för att det var just… dåliga tider. Dåliga tider GENERELLT. Inte på IKEA. IKEA påverkades nästan inte alls.

Hur påverkas jag av att se Uppdrag Granskning om IKEA? Slutar jag att handla där? Mja, IKEA är ju inte ensamt om att skatteplanera och ska man tro att det är skattefiffel finns sånt på närmare håll… Fiffel är emellertid aldrig OK, tycker jag, så. Men jag har inte bestämt mig än vad jag tycker om IKEA. Jag vill se del två först. Därför sätter jag inte heller nåt betyg på programmet än.


Historien om IKEA – hur sann är den?

                                                                                                                                           Gårdagkvällens andra TV-program som jag tittade på var förstås tredje och sista delen av Bibliotekstjuven. Serien som blev bättre med tiden och där jag riktigt njöt av Gustaf Skarsgårds skådespeleri. Man kan tycka att programmet om IKEA och Bibliotekstjuven är otroliga kontraster, men egentligen är de inte det! Båda programmen handlar om pengar, mycket pengar, pengar som tjänas utomlands och så två huvudpersoner från enkla förhållanden som skaffar sig… mycket pengar.


Gustaf Skarsgård, njutbar skådespelare. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                       Jag tycker att det är fruktansvärt när man förstör böcker – och i detta sista avsnitt river John Maneus sönder en gammal bok och dessutom hamnar ett gäng gamla böcker först i en soptunna, sen på pappersåtervinningen. Det är också så programmet slutar. Med en kvinnlig bibliotekarie som inte kan låta bli att rota i ett berg av papper i hopp om att finna nåt att rädda..? Och ja, serien följer den verkliga historia den är baserad på så tillvida att det smäller.

Bibliotekstjuven har en massa mindre bra saker, men också en massa bra skådespeleri, framför allt. Därför ger jag den högt slutbetyg!

Read Full Post »

En bokgalning måste ju naturligvis titta på SvT:s premiäravsnitt av Bibliotekstjuven, som gick i afton. Och visst handlar det om böcker – men ett gräsligt sätt att tjäna pengar på att stjäla ovärderliga böcker…


Bibliotekstjuven himself, John Maneus.

                                                                                                                                                     John Johansson är litteraturvetaren som har doktorerat på Karlfeldt och  kommer från tämligen knappa förhållanden. Första intrycket av honom är en man som känner sig fruktansvärt underlägsen. Han har svåra ekonomiska problem och när en lånehaj tillsammans med en muskelkille kommer och hämtar prylar i hans hem bestämmer han sig. Han ska sno värdefulla böcker från Kungliga Biblioteket där han arbetar och sälja dem.

Det här första avsnittet börjar lite trevande. Gustaf Skarsgård spelar med bravur den läskige och lite märklige John. (En ganska annorlunda roll, för övrigt, än den han hade i Patrik 1,5, en film jag såg ganska nyligen.) John, som i ena stunden har nån sorts storhetsvansinne och uppträder ytterst arrogant, främst mot sin hustru, för att i andra stunden bli en ynklig figur som söker sin frus stöd genom att greppa hennes hand vid middagsbordet på Riche.

Serien är en dramatisering som baserar sig på verkliga händelser. År 2004 sprängde en chef vid Kungliga Biblioteket sig själv och sin lägenhet sedan han blivit avslöjad som tjuv. Mannen hade stulit ovärderliga böcker och sålt dem vidare.

Lite segt började denna serie i tre delar. Eller som sagt, trevande. Vi får hoppas på lite uppryckning. Medelbetyg blir det än så länge.

Read Full Post »

« Newer Posts