Arne Dahl: Upp till toppen av berget – TV-serien

Söndag och dags för SvT1 att fortsätta sin Arne Dahl-serie. I kväll visades det första av två avsnitt med titeln Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Frågan är om dessa två nya avsnitt, vart och ett långfilmslångt som sist, är bättre än Arne Dahl: Ont blod.

Några ur A-gruppen beskådar en utbränd bil Holland.

Det här avsnittet börjar med buller och bång, kan man säga. Vi får se en holländsk man som lär sin son att cykla. Mannens filmer det hela. Samtidigt ser vi en svensk familj på bilsemester – i Holland. Bilen närmar sig pappan och pojken och min första tanke är att barnet blir påkört. Så blir det emellertid inte – i stället smäller en bomb av – i bilen. Fallet hamnar hos A-gruppen, bland annat därför att mannen visar sig vara polis. Han hade dessutom infiltrerat en mästerkocks restaurang för att kolla om där förekom knarkhandel.

I bakgrunden sker som vanligt en del med poliserna privat – en har förlorat sin käraste, en har fått en dotter, en jobbar med barnpornografi, en träffar en ny tjej – och så vidare. Som vanligt en del pökande, vilket enbart gör pryda mig generad.

Jag tycker att Upp till toppen känns mer lovande än Ont blod! Den har lite mer fart, den känns mer realistisk och så är Magnus Samuelsson tack och lov lite nedtonad eftersom han ju jobbar med annat. Detta första avsnitt får därför ett högre Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dofter, jul och mörker

I morse när jag vaknade – ja, när det var lagom tid att vakna, jag hade ju vaknat i olagom tid först – tyckte jag att jag låg med näsan bland en massa gröna äpplen. Precis just gröna äpplen doftade det. Och när jag sen började sniffa på Fästmön tyckte jag att hon doftade… smågodis. Konstigt, det där med dofter…

Vaknade jag i den här korgen, månntro?

Vi åt frukost ganska länge, spelade ett parti Wordfeud till, bara fanns till. Sen blev det dags att tänka på Det Verkliga Livet. Vi for iväg till ICA Solen för att handla. Jag var på vippen att köpa kalkonsalami – men den var för gammal. Och när det gäller fågel köper jag inte gärna sånt som är efter bäst-före-datum. I stället inhandlade jag ett paket kycklingkorv, för här ska det bli kycklingkorv med bröd och räksallad till söndagsmiddag!

Hemma i New Village startade jag en maskin tvätt och perkolerade kaffe. Medan kaffet puttrade och bubblade pratade jag med mamma. Vi telefonerade visserligen igår också, men jag vet ju att hon känner sig extra ensam om helgerna. Igår blev det prat om julen igen – och jag känner bara för att rymma. Det senaste budet är att jag inte ska åka till henne, för det kan ju snöa… (Hur många gånger har jag inte kört de 2 x 30 milen för att fira jul i Metropolen Byhålan???) För mig är det gällande budet att jag inte kan bestämma nånting med nån eftersom jag väntar på en operation. Mamma vill ju komma hit till jul och jag har sagt att vi får vänta och se eftersom jag ju kanske är sängliggande/hospitaliserad. Jag kan inte hjälpa henne med lyft och allt möjligt när jag inte för lyfta knappt mitt finger. Om jag ens kan lyfta alls…  Den här juldiskussionen TÄR på mig, jag vill bara rymma från alltihop till en liten stuga i skogen med en sprakande brasa och massor av snö utanför. Typ.

Vätten som körde oss i släde till Tomtens stuga en gång…

Mörkret sänkte sig snabbt över den här dan. Det är därför jag inte gillar detta hattande hit och dit med sommartid och vintertid. För när det slår över och blir vintertid, det vill säga normaltid, igen blir kvällarna så långa och mörka. Jag ska ägna en stund åt att försöka läsa ut boken i ”bokprojektet” jag deltar i. Det är inte så många sidor kvar. Sen blir det tvätthängning och söndagsmiddag för att slutligen runda av med första delen av Arne Dahl: Upp till toppen av berget på SvT 1 klockan 21. Får hoppas att jag gillar den bättre än de två föregående Arne Dahl-avsnitten.

Mina köksstolar har varit på kalas i helgen och kommit tillbaka alldeles kletiga och smutsiga – som man kanske ska göra när man har varit på kalas. Vad har du gjort en söndag som denna???

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg mot sitt slut

Ja, det är förstås helgen jag menar i rubriken. Helgerna går så fort, jag hinner precis trappa ner så är det dags att trappa upp igen.

Igår vid lunchtid åkte jag till Fästmön och barnen i Himlen. Vädret var skit och vi hade inget annat inplanerat än att åka och handla. Anna gjorde god lördagsmiddag i tre varianter: stekt kycklingfilé med currysås till två, stekt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök och svamp till en samt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök, svamp och bacon till tre. Alla fick ris. Och alla blev mätta. Anna lagar fantastiskt god mat och det känns lite jobbigt att vara matkrånglig som jag är (inget annat kött än kalkon eller kyckling).

Annas köksfönster.

Kvällen blev soft för min del. Det är så skönt att bara få vara. Att höra livet pågå runt omkring och delta lite grann. Så mycket jag orkar. Det blev fyra Wordfeudmatcher med tre olika motståndare, jag förlorade alla matcher utom en. Men det gör ingenting! Det var roliga matcher. Och så kan jag logga in på Annas trådlösa nät så att det inte kostar mig nånting. Jag har ju inte särskilt mycket att surfa för gratis på tjänstemobilen, annars… Sen satt jag förstås vid lilla datorn också. Passar på att ladda ner uppdateringar till den när jag är hos Anna, för mobilstickan har ju också sina begränsningar vad gäller hur många GB jag kan köra utan att det blir stopp.

Lördagskväll vid datorn med ett glas rött intill.

Vi glodde på Sherlock Holmes på TV, men Anna somnade och jag tyckte filmen var urtrist, så jag bloggade lite i stället. Och spelade Wordfeud. När klockan började närma sig halv tolv gav jag upp och hoppade i säng efter sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Anna joinade strax och då sov jag nästan.

I morse vaknade jag tio över sju och hade jätteont i magen. Det är väl som det är med det. Efter ett tag kunde jag slumra lite tills det var dags att masa sig ur sängen om inte dagen skulle gå förlorad.

Efter frukost blev det lite datoriserande för min del – ända tills datorn blev helt svart. Lite svettigt, men jag har ju egentligen inget viktigt på den. Den är bara så bra att ha när man rör på sig. Hur som helst lyckades jag starta om den och den startade som den skulle. Lite skönt, ändå.

Lite mer handling blev det samt inlämnande av Lotto (vann inte en spänn) innan jag skjutsade hem Anna till sig och åkte hem till mig. Anna hade tvättstugan och jag skulle också tvätta. Det låg jeans i maskinen vars tvätt alldeles nyss är hängd.

Jag har säkerhetskopierat filer tills USB-stickan tog slut, så nu har jag lånat jobbets. Ska nog försöka skaffa en extern hårddisk, det här med USB-stickor som arkiv vet man ju hur det blir – de kommer bort.

Mamma har fått ett samtal om 45 minuter, så jag är lite trött i örat just nu. Men jag vet att hon känner sig ensam på sitt sätt, och jag på mitt. Och julen ska vi inte tala om… Nehej, just det…

Vi är många som känner oss lite ensamma då och då. 

Med tanke på sakernas förhållande kan jag inte planera nånting som det är just nu. Det är tungt och tärande, men jag försöker att inte tappa sugen. Jag ska strax skriva av mig i ett låst inlägg om just sakernas förhållande. Ständigt denna übertrötthet i kombination med oro är väldigt energislukande. Och att inte kunna vara med hjärtat sitt när man vill och bäst behöver känns också tungt, särskilt vissa dagar.

Ett ensamt hjärta.

Men jag är glad att mitt hjärta har ett annat hjärta som det kan koppla upp sig mot. Det är inte alla förunt!

I kväll blir det kycklingkorv och potatisklyftor till middag om jag har tur och hittar nåt sånt i frysen. Tänkte runda av aftonen med första delen av två av Arne Dahls: Ont blod som går på SvT1 klockan 21.

Vad gör du en söndag som denna???

Livet är kort.

Read Full Post »