Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arkiv’

Ja, det är förstås helgen jag menar i rubriken. Helgerna går så fort, jag hinner precis trappa ner så är det dags att trappa upp igen.

Igår vid lunchtid åkte jag till Fästmön och barnen i Himlen. Vädret var skit och vi hade inget annat inplanerat än att åka och handla. Anna gjorde god lördagsmiddag i tre varianter: stekt kycklingfilé med currysås till två, stekt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök och svamp till en samt kycklingfilé i bitar med tomat- och basilikacrème fraiche, lök, svamp och bacon till tre. Alla fick ris. Och alla blev mätta. Anna lagar fantastiskt god mat och det känns lite jobbigt att vara matkrånglig som jag är (inget annat kött än kalkon eller kyckling).

Annas köksfönster.


Kvällen blev soft för min del.
Det är så skönt att bara få vara. Att höra livet pågå runt omkring och delta lite grann. Så mycket jag orkar. Det blev fyra Wordfeudmatcher med tre olika motståndare, jag förlorade alla matcher utom en. Men det gör ingenting! Det var roliga matcher. Och så kan jag logga in på Annas trådlösa nät så att det inte kostar mig nånting. Jag har ju inte särskilt mycket att surfa för gratis på tjänstemobilen, annars… Sen satt jag förstås vid lilla datorn också. Passar på att ladda ner uppdateringar till den när jag är hos Anna, för mobilstickan har ju också sina begränsningar vad gäller hur många GB jag kan köra utan att det blir stopp.

Lördagskväll vid datorn med ett glas rött intill.


Vi glodde på Sherlock Holmes på TV,
men Anna somnade och jag tyckte filmen var urtrist, så jag bloggade lite i stället. Och spelade Wordfeud. När klockan började närma sig halv tolv gav jag upp och hoppade i säng efter sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Anna joinade strax och då sov jag nästan.

I morse vaknade jag tio över sju och hade jätteont i magen. Det är väl som det är med det. Efter ett tag kunde jag slumra lite tills det var dags att masa sig ur sängen om inte dagen skulle gå förlorad.

Efter frukost blev det lite datoriserande för min del – ända tills datorn blev helt svart. Lite svettigt, men jag har ju egentligen inget viktigt på den. Den är bara så bra att ha när man rör på sig. Hur som helst lyckades jag starta om den och den startade som den skulle. Lite skönt, ändå.

Lite mer handling blev det samt inlämnande av Lotto (vann inte en spänn) innan jag skjutsade hem Anna till sig och åkte hem till mig. Anna hade tvättstugan och jag skulle också tvätta. Det låg jeans i maskinen vars tvätt alldeles nyss är hängd.

Jag har säkerhetskopierat filer tills USB-stickan tog slut, så nu har jag lånat jobbets. Ska nog försöka skaffa en extern hårddisk, det här med USB-stickor som arkiv vet man ju hur det blir – de kommer bort.

Mamma har fått ett samtal om 45 minuter, så jag är lite trött i örat just nu. Men jag vet att hon känner sig ensam på sitt sätt, och jag på mitt. Och julen ska vi inte tala om… Nehej, just det…

Vi är många som känner oss lite ensamma då och då. 


Med tanke på sakernas förhållande
kan jag inte planera nånting som det är just nu. Det är tungt och tärande, men jag försöker att inte tappa sugen. Jag ska strax skriva av mig i ett låst inlägg om just sakernas förhållande. Ständigt denna übertrötthet i kombination med oro är väldigt energislukande. Och att inte kunna vara med hjärtat sitt när man vill och bäst behöver känns också tungt, särskilt vissa dagar.

Ett ensamt hjärta.


Men jag är glad
att mitt hjärta har ett annat hjärta som det kan koppla upp sig mot. Det är inte alla förunt!

I kväll blir det kycklingkorv och potatisklyftor till middag om jag har tur och hittar nåt sånt i frysen. Tänkte runda av aftonen med första delen av två av Arne Dahls: Ont blod som går på SvT1 klockan 21.

Vad gör du en söndag som denna???


Livet är kort.

Read Full Post »

För att rensa skallen. I stället för lunch. För att inte tänka på ontet… Skälen är många, men nu har jag snurrat runt i omvärlden igen och hittat en del intressant, nåt irrelevant och kanske bara nåt observant..? Som vanligt gäller att du läser om du vill. Inte ens Tuttan Kamon i Träsket är tvingad.

  • Räntesänkningen påverkar! Riksbanken har sänkt styrräntan. Hört den förut? Om jag bara kunde försöka förstå vad det innebär. Inte lätt för en som har dyskalkyli att förstå hur räntesänkningen påverkar ekonomin. Men räntorna på bolånen kan påverkas och förhoppningsvis gå ner. Alltid något. Begripligt, alltså.
  • Robotdräkt ska hjälpa strokedrabbade att gå. När jag läser om detta tror jag nästan inte att det är sant. Det är… för bra för att vara sant. Eller? Exoskelett finns redan i USA. Robotdräkten är japansk. Nu ska den provas på Danderyds sjukhus.
  • Bowie ställer ut. Jepp! Nästa år ställer David Bowie ut 300 prylar ur sitt arkiv – till exempel scenkläder, filmer och teckningar. Utställningen öppnar den 23 mars nästa år på Victoria & Albert Museum i London. Senare ska det bli möjligt att se utställningen på flera andra platser i världen.
  • Köp tågbiljett med mobilen. SJ ska nu börja sälja tågbiljetter via mobilen. Men för att kunna handla måste ha en smartphone och kontokort. Detta är en förbättring av tillgängligheten, anser SJ. Fast på tåget kan du inte köpa biljetter från den 15 november ifall du har glömt eller inte hunnit köpa innan. Det är krångligt och tiskrävande, anser SJ. Jag inser att det bara är somliga som kan köpa biljett via mobilen. Orättvist! anser jag därför. Och nåde den som är försenad till tåget och inte hinner köpa! Det kan kosta 1 900 kronor. Orimligt! anser jag.
  • Omdebatterad klinik invigs. Du vet, Uppsala Cancer Clinic, kliniken här i stan dit Sjukstugan i Backen inte remitterar patienter. Prestigeärendet… Man tar sig för sin panna när det gäller byråkraterna! När det gäller UCC önskar jag lycka till!
  • Glasögon gör att döva kan se ljud. Robotgrunkor igen! Forskare i Korea har tagit fram ett par brillor med vilka döva kan se ljud.Tanken är att döva ska kunna varnas för plötsliga ljud, ljud som indikerar fara. Fast man måste ha en dator med sig i en ryggsäck. Eh..?
  • Rullade upp byxorna – fick sparken. En del arbetsgivare håller hårt på det här med klädkod. Anders hade jobbat åt Stora Enso Packaging i Skene sen 1974. Han rullade upp sina arbetsbyxor till knäna, som han alltid hade gjort. Han fick tre tillsägelser och en varning innan han sades upp. Notera att Anders byxor är en typ av snickarbyxa. LARV! säger jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Solig söndag i mars. Sommartid började idag. Fästmön och jag släpade med oss Elias ut för att leta efter vårtecken. Det var varmt inne i lägenheten, men frågan var om det var varmt ute. Svårt att hitta lämpliga kläder; solbrillor var ett måste. Anna såg det första vårtecknet, blåsippor. Det första jag såg var krokus.

En liten, ensam gul krokus.


Sen såg jag några
fler gula krokusar.

En grupp gula krokusar bland fjolårslöven.


Så där jättevarmt var det nu inte.
Det blåste ganska kalla vindar. Vindar som lekte i Annas hår…

En nordlig vind lekte i Annas hår.


På väg mot kolonilotterna
observerade Anna vårens första nässelfjäril. Och jag såg äntligen den första blåsippan alldeles själv. Sist av oss tre…

Oj, oj så liten blåsippan ute i backarna stod!


Framme vid stenen
med trädet var det lite lä och Elias och Anna ombads posera.

Elias och Anna njuter i vårsolen.


Den här bilden
påminde mig om en liknande bild som vi tog på samma ställe. Jag letade i mina arkiv och fann denna, ungefär ett och ett halvt år gammal. Nog ser man att Elias har växt…

Den här bilden på mor och son tog jag den 17 oktober 2010…


Vi passerade en åker
och äntligen fick jag se vårens gula solar, tussilago! Jag krälade nästan i leran för att fota. Kolla vilken växtkraft!

Tre gula vårsolar försöker tränga upp i åkern.


Det var nu dags
att vända hemåt. Vi var ungefär halvvägs. En viss herre försökte övertyga sin mamma om att fika skulle sitta bra när vi kom hem. Så det blev ett stopp på vägen för att inhandla kakor av två slag.

Strax före ICA Solen passerade vi ett helt träd fullt av videkissar.

Ett helt träd med videkissar.


Jag försökte fånga
några av videkissarna i närbild, men det blev ingen kanonbild.

Mjuka, små videungar…


Vi messade Linn,
som kommit hem från sin resa i landet, och hon satte på kaffe. Kakorna mumsade vi i oss raskt, men ärligt talat var jag inte så impad av balliskakor med nougatfyllning och chokladbitar i. Nej, jag är väl konservativ och föredrar de gamla hederliga ballisarna med nougatcrème mellan ringarna…

Så blev det dags för mig att vända hemåt. Jag stannade på Tokerian och lämnade in Lottot, bara för att upptäcka att mamma och jag inte hade vunnit en spänn den här gången. Träffade på H och C och jag blir alltid så glad när jag ser dem, de verkar ha ett sånt härligt och varmt förhållande!

Hemma var det tomt och tyst och jag hade tvätt att ta hand om liksom en grusig hall. Dags att förbereda för i morgon. Hur ska jag orka pallra mig upp kvart över fem..?

Read Full Post »

Turen till soprummet gick bra, trots att jag var tämligen fullastad med soppåsar och dessutom tidningskorgen. Turen till Tokerian gick också bra. Det var varmt, men jag gick långsamt och njöt. Inne i affären var det som vanligt lite rörigt, bland annat därför att man bygger om, men det var inte så mycket folk och bara en riktig tok observerades*. (Fanns det tillstymmelse till andra så åkte ögonbindeln på.)


Tyvärr finns ingen heltäckande ögonbindelsbild att tillgå i fotoarkivet, så jag låter denna bild från mitt förra liv och firandet av millennieskiftet illustrera detta inlägg.

                                                                                                                                                               Det blev lite mycket i den lilla varuvagnen idag. Två kassar mat, mjölk, fil och lite. Ärligt talat höll jag på att inte ta mig hem. Jag fick sätta mig på en betongpollare utanför zoo-affären, lämpligt nog (som den apa jag är, menar jag), och hämta andan en stund. Flåsade som en blåsbälg. Men sen tog jag nya tag och kom hem. Till en trevlig liten sjukhusräkning i postboxen. Nej, det är inte gratis att bo och undersökas på Sjukstugan i Backen.

                                                                                                                                                         *Yours truly, of course!

Read Full Post »

Det har väl knappast undgått nån att det är prinsessbröllop i morgon, den 19 juni..? I samband med detta arrangerar Nordiska museet bland annat ett dagboksprojekt. Oavsett vad du gör i morgon kan du skriva och om stort och smått, vem du är, vad du gör, vad du äter och dricker, hur du klär dig med mera. Sänd din berättelse till Nordiska museet, Dan Waldetoft, Box 27820, 115 93 Stockholm eller mejla den till dan.waldetoft@nordiskamuseet.se Sen finns din berättelse sparad i Nordiska museets arkiv!


Kära dagbok…

                                                                                                                                                        Varför inte ta tillfället i akt – oavsett vad du gör och om du tittar på bröllop eller inte – att skriva om din dag och få din dag arkiverad på Nordiska museet?

Själv tänker jag städa och gå ut med sopor, bland annat. Och kanske, kanske skriva en dagboksberättelse till Nordiska museet…

Read Full Post »

Jag läser Alex Schulmans bok Skynda att älska, en bok jag fick mig tillsänd av den kära Fru Hatt. Nej! Jag har INTE läst färdigt än och detta är INTE en recension. Jag vill bara skriva om det typiskt finlandssvenska som jag slås av under läsningen. Och då kan jag ju inte hjälpa att jag jämför våra pappor!

Titeln på boken anspelar på Tove Janssons text till Höstvisa, Syyslaulu. Ett mycket vackert och passande titelval av Alex Schulman, för övrigt. I min bokhylla har jag nothäftet kvar. Pianot, den stora, blanka, svarta 400-kiloskolossen, går snart till Återvinningen.

Jag läser och läser och gråter ibland. För även jag saknar min pappa och är inte färdig med sorgen trots att det har gått tre och ett halvt år. Tyvärr har jag inte som Alex Schulman ett torp att tillgå, genom vilket jag kan ta mig igenom sorgen med hjälp av minnena där. Men det finns ju ett hus som håller på att tömmas…

Fast jag skrattar också under läsningen! Skrattar när Alex Schulman skriver om de typiska pappauttrycken som jag starkt misstänker har med ursprunget att göra! Allan Schulman föddes i Helsingfors åtta år före min pappa* föddes i samma stad. Min pappa hade också en massa lustifika uttryck för sig – jag tror att mamma och jag häcklade honom rätt mycket ibland. 😳

Vid flera tillfällen nämner Alex Schulman sin pappas ARKIV. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta! Detta arkiv, som innehåller ”ALLT” – sparade lappar, tidningsklipp, födelsedagskort, tidskrifter. Min pappa hade nämligen ett likadant! Men nu är det borta. Mamma har under många nätter gått igenom de svarta lådorna, skåpet är nu tömt och arkivet är inte mer. På sätt och vis kändes det rätt att mamma skulle gå igenom arkivet och inte jag. Jag tror inte heller jag hade orkat gråta. För det hade jag gjort. Oändliga oceaner. För jag saknar min lille pappa varje dag och hans finlandssvenska egenheter.


Hela livet i ett arkiv.

                                                                                                                                                     Detta att spara på allt måste också vara nåt typiskt finlandssvenskt, har jag kommit på. Gissningsvis har det med kriget att göra. Både Alex Schulmans och min pappa befann sig i Helsingfors under kriget. Båda två kom från ganska välbärgade familjer, men allt går inte att köpa för pengar. Inte under krig. Bilden av skorna gjorda av gulnat tidningspapper har etsat sig fast i mitt bildminne. Dessa skor som farmor en gång visade mig. Det fanns nämligen inte skor att köpa. Och min pappa växte. Hans fötter växte. Till slut klarade hans tår inte av att kröka sig mer i de för trånga skorna. Då tillverkade man skor av tidningspapper. Pappas tår var emellertid krökta för livet.

Sånt sitter jag och tänker på när jag läser Skynda att älska. Och undrar vad som är typiskt finlandssvenskt…

                                                                                                                                                            *Min pappa hade en svensk far och en finsk mamma. Hans finska mamma, i sin tur, föddes i Karelen och hade en rysk morfar (från S:t Petersburg) och en finsk mamma. Hans pappas mamma var engelska (från Wymondham). Idag har jag mest kontakt med engelska släkten, men även lite med den finska – min engelska är dock betydligt bättre än min finska…

Read Full Post »

« Newer Posts