Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arbetsmöte’

Ett inlägg om härlig fredag.

 

soluppgång marsmorgon

Så här härlig var solen på uppgång denna marsmorgon.

Idag är det fredag. Tänkte upplysa dig om det ifall du har lyckats missa det. Solen skiner och utanför kexfabriken är det åtta grader varmt. Det är svårt att tro att vintern ska återvända i morgon med minusgrader och snö. För min del är det ändå liiite OK, för då kan jag hålla mig inne hela lördagen och ägna mig åt sånt som behövs göras i mitt eftersatta hem. Tvätt och strykning, till exempel. Vidare ska jag försöka få till två oemotståndliga framtidstexter och det behöver jag sitta enskilt för att göra.

Men idag är det inte bara fredag, det är Pi-dagen. Du vet talet Pi, 3,14nånting efter dagens datum 0314. Det kom jag på ganska tidigt i morse, trots att jag ju lider av kronisk dyskalkyli. Mer eller mindre. Ibland överraskar jag mig själv.

På jobbet känner jag mig omåttligt trög idag. Ingen lust att göra storverk alls. I eftermiddag har vi enhetsmöte och jag känner att jag liksom redan har börjat avveckla mig. Noll motivation. Ett par saker försökte jag avsluta under den gångna veckan, men när människor bokar av arbetsmöten blir det ju lite svårt. Vidare dras jag med på möten kring nya saker och projekt, vilket jag mest känner är jobbigt. Jag är inte kallad och jag har inte fått besked av nåt slag. Därför fattade jag ett eget beslut och slängde in en ansökan/begäran i måndags. Fast inte heller den har jag fått nåt svar på. Ett enda ord sammanfattar vad jag tycker om allt detta:

Svagt!

Men i skrivande stund skiter jag i det. Det är fredag och jag ska, om en halv dag, vara ledig i två dagar. Försöka hitta strategier samtidigt som jag gör nytta hemmavid. Fästmön jobbar hela helgen och när hon inte gör det är hon hemma hos sina barn i Himlen. Kanske försöker jag få till en liten liftardejt nån eller båda dagarna.

Vad ska du göra i helgen??? Skriv gärna några rader och inspirera mig – ifall jag får tid över för annat än hushållsarbete och framtidsstrategiskt planerande!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag tycker att det är på jobbet.


Nu har jag jobbat
på mitt ”nya” jobb i en och en halv månad, ungefär. Och tro det eller ej, en och annan vän frågar hur det går, om jag trivs etc. Generellt sett kan jag berätta att här finns kollegor jag gillar jättemycket, kollegor jag inte alls gillar och kollegor som är mitt emellan. Typ såna man funkar med i jobbet. Förhållandet är säkerligen det motsatta – kollegorna av alla tre kategorier tycker nog samma om mig.

Jobbet i sig blev inte riktigt det jag hade föreställt mig. Det blev inte mycket till introduktion och jag kände mig ganska inkastad på jobbet. Måndagen efter att en av personerna jag skulle ”avlösa” (jag har ersatt två personer fram till årsskiftet varav en slutade och en var sjukskriven sen före jag kom på plats, sen dess en) hade slutat, förväntades jag kunna ”allt”. Det kunde jag naturligtvis inte – varken då eller nu. Sen dess har det varit såväl enkla uppdrag som mycket komplicerade.

Självkänslan är inte på topp. Men tack vare att jag har haft krav och förväntningar som jag har varit tvungen att infria, har jag också arbetat upp mig själv och min egen uppfattning av mig. Därmed inte sagt att självförtroendet har följt samma linje… Det har i alla fall varit bra att ha krav på sig. Då tvingas jag vidare.

Arbetsuppgifterna är synnerligen varierade och det gillar jag. Mest av allt gillar jag när jag kan hjälpa människor som har kört fast. Det är ett mycket tacksamt jobb, eftersom nio av tio som blir hjälpta också blir glada och nöjda. Många tackar, några tar till och med i hand och tackar för hjälpen! Det är jag helt ovan vid. Jag har nästan bara fått höra, i mina tidigare arbetsliv, när jag har gjort mindre bra saker.

En dag kan ha ett väldigt spännande innehåll. Vissa saker är inplanerade, medan andra saker sker akut. Det gäller att vara flexibel. Idag på förmiddagen deltog jag i en pressträff och tittade in i dessa mörka ögon.

Ögon

Dessa tittade jag in i idag på förmiddagen.


Jag och ”församlingen”
fick höra delar av en mycket gripande historia. Mannen på bilden är oerhört karismatisk och jag rördes nästan till tårar.

Efter lunch var ett längre arbetsmöte inplanerat, men fick bokas om till nästa vecka. Plötsligt hade jag en hel eftermiddag som jag kunde ägna åt att göra eftersatta saker, kolla av om saker och ting har hänt, hur det har gått etc. Och så jobbade jag med en text där jag äntligen fick svinga mig i mina språkliga lianer en liten stund. Är det nånting som jag tycker är eftersatt här är det just det språkliga, det vill säga de texter vi skriver. Där finns förbättringspotential!

Toffelomdömena för jobbet blir:

Allmän trivsel

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Kollegor

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Arbetsuppgifter

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Pendlingen

rosa toffla minirosa toffla mini


Lönen

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Vad jag saknar mest från förra jobbet:
Vissa kollegor och att lamporna tändes automatiskt när man gick in i ett rum eller på toa. Fortfarande går jag in på toa och bara står en stund och väntar på ljuset – tills jag inser att jag är på ett annat ställe än jag var förra våren…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Inte heller den här dan lär gå till världshistorien som en av mina bättre. Större delen av den har gått åt till mejlväxling och telefonkontakter med tre (3) olika IT-tekniker om det problem jag har med vårt intranät – ett problem som det visade sig att jag inte var ensam om! Vid halvfyratiden var startsidorna i alla fall synliga, men var alla undersidor var nån annanstans är fortfarande en gåta… Är det inte det ena så är det det andra. Bara att säga: To be continued!..

argt bi

Idag var jag arg och svor på jobbet – fyra (4) gånger hörbart, xxx gånger för mig själv.


I morse fick jag/åtog jag mig
ett litet uppdrag att muntligen informera om ett evenemang som ska hållas i huset nästa vecka. Eftersom detta evenemang kan vara matnyttigt med tanke på framtiden var det ganska angeläget att redan nu kort berätta om det. Eftersom min två institutioners intranätsidor inte fungerar som de ska och inte heller den intranätsida för Huset som jag började bygga i torsdags (hört detta förut?), bad jag att få några minuter på förmiddagens stormöte på institution 1. Typ fem minuter innan mötet öppnade (jag var nummer två som skulle prata) lyckades jag hälla cappuccino över min front – både upptill och nedtill. Snyggt jobbat – NOT! Eftersom det såg ut som om jag hade kissat på mig fick jag förbli sittande när jag höll min lilla dragning på engelska.

Cappuccino

Cappuccino ska man helst ha i muggen och inte på kläderna.


Direkt på stormötet
följde ett annat möte på mitt kontor. Det var ett kort och effektivt arbetsmöte och jag tror att vi två som möttes var nöjda och glada med det mötet gav. SEN rusade jag ut på toaletten för att försöka få bort fläckarna.

Dagens lunch intog jag solokvist på Syltan. Det blev tandoorikyckling med ris och yoghurt. Under eftermiddagen fortsatte mejlerierna och samtalen med teknikerna. I ren ilska och frustration sprang jag – och DET är kors i taket, för Tofflan springer aldrig, hon hasar! – runt i huset och affischerade. Måste ju göra nån nytta. Och så fick jag förstås mejla mina kollegor och informera om att vårt intranät inte fungerar som det ska – i stället för att berätta om de nyheter kring de tre webbplatserna som jag hade tänkt informera om. MÄRKS DET ATT JAG ÄR SUR???

Tjugo minuter över 16 lämnade jag byggnaden och åkte till Stormarknaden. Stegade där in till Synoptik. Efter en stunds resonemang bokade jag en tid. Jag ska dit en lördag framöver och då kolla synen för både linser (som jag har större delen av dan) och brillor (som jag har mellan badrummet och sängen). Vi diskuterade tre tänkbara scenarion eftersom jag har de synproblem jag har. Just nu känns det väldigt olustigt eftersom jag är en sån utpräglad linsmänniska. Kanske skulle jag överväga laserkirurgi…

En tur in på Systembolaget gav en platta starköl till förrådet samt fyra flaskor rödvin – en billig, en medelpris och två Amarone (dyra) – till vinskåpet. Inne på Kvantum köpte jag bland annat tre goda ostar som skulle passa synnerligen bra till Amaronevinerna. Efter allt spill idag – av såväl cappuccino som tid – tyckte jag att jag kunde unna mig detta.

Rödviner och ostar

Vinerna, billagast från vänster: Copertino Rosso (69 kr), Velletri Riserva (89 kr), Capitel de’Roari Amarone (185 kr) samt Fomini Veneti Amarone (189 kr). Ostarna, översta raden från vänster: Cambozola vitlök och Skärvångens blå-ädel; längst fram Gorgonzola Mauri.


Veckans TV-tidning
åkte med hem också och den ska gås igenom nu samt DVD:n ställas för eventuella inspelningar. I kväll ska jag bänka mig framför Veckans brott, för det ryktas att Leffe ska öppna kuvertet som ger oss hans lösning på ko-mysteriet!!!

Har du spillt nåt idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här dan har gått med raketfart! Och det beror förstås på att jag sitter på mitt favoritkontor uppe på femte våningen. Men till och med i morse på väg till jobbet gick det undan. Fick nästan lite läskiga tankar om att jag hade glömt att ta min medicin och åkt till jobbet en helgdag, för det var väldigt lite bilar ute och körde. Igår åkte jag hemifrån vid samma tid, men fastnade i såna köer att bilresan tog tio minuter längre tid än den gjorde idag. Konstigt! Det är fortfarande väldigt halt på vägarna och en del bilförare fattar inte hur viktigt det är att hålla avstånd. Mer snö har kommit idag, dessutom, men här har verkligen inte varit nåt snökaos.

Lämnade in påsen med Johans jeans på hans kontor i morse. Parkerade därför på ett annat ställe. Nu gäller det att komma ihåg det när jag ska lämna arbetet…

Under förmiddagen hann jag skapa och publicera fyra sidor på institutionens externwebb innan det var dags för dagens första möte. Till mötet serverades semlor – det är ju fettisdagen idag. Men urrrrrrk vad jag avskyr semlor! Så jag firar inte nån fettisdag utan en smalisdag i stället. Bafatt!

semlor

En och en halv och en kvarts semla fanns kvar till eftermiddagskaffet.


Direkt på förmiddagens första möte
följde möte nummer två. Det var ett mycket bra arbetsmöte och jag känner att projektet Forskningssidor inte längre står stilla. Eftersom det hände ytterligare saker rörde det sig ännu mera framåt och jag har kunnat skapa och publicera fler nya sidor samt tjonga ut en reviderad startsida. Jag är mycket nöjd med min dag och tycker att jag verkligen förtjänar att få lägga mitt huvud i M:s kunniga händer klockan 17.

Fick inte med mig nån från institution 1 på lunch, så jag tog boken i min jackficka och traskade iväg till närmaste lunchställe. Där fick jag snart sällskap av ML som försynt frågade om jag ville läsa eller ha sällskap. Men sällskap ville jag ha och det blev riktigt trevligt! Vi pratade en del jobb eftersom det har dykt upp några akuta saker efter vårt lilla planeringsmöte förra vecka. Men å vad jag känner att vi kan jobba bra ihop! Vi har samma åsikter om vad som ska bli gjort och av vem och vi är båda ganska chosefria.

Plötsligt när vi sitter där och äter och babblar dyker ”Lisbeth” upp, som vanligt iklädd en lätt förvirrad min. Det visade sig att hon skulle ha haft en annan lunchdejt igår än mig, men hon hade lyckats dubbelboka sig så hon skulle luncha med B idag i stället. Eftersom lokalen fylldes på snabbt av hungriga människor bar det sig inte bättre än att ”Lisbeth” och B frågade om de fick dela bord med oss. Lunchen blev då förstås ännu trevligare och ”Lisbeth”, som avslöjade att hon som barn egentligen ville heta Rose-Marie, talade i citat igen. Ett har jag redan släppt, för det gick inte att hålla på nån lång stund!

Hur man gör när man

glider runt på en skinkmacka

vet jag inte, det får du fråga ”Lisbeth” om. Jag vågade inte, för jag var rädd att förklaringen skulle ha med nåns bakdel (skinka) att göra.

Ett annat synnerligen användbart ord ”Lisbeth” serverade oss idag var

konjunkturläsa.

Det är väl det jag gör stundom när jag släpper blogginlägg med stavfel, saknade ord och konstiga formuleringar. Det går lite efter konjunkturen…

Fästmön bara superklår mig i Wordfeud. Igår kväll fick jag storstryk. Idag har vi inlett ett nytt parti och genast tog hon ledningen med typ 100 poäng. Jag förlorade ytterligare ett parti igår kväll, ett parti där jag hade lett länge. Ett tredje vann jag och i ett fjärde ligger jag lååångt efter poängmässigt. I kväll blir det kanske avslut av partierna, men först ska jag som sagt bli av med kalufsen och sen behöver jag köpa mjölk.

Mjölk växer inte på trän!

som jag tror att ”Lisbeth” kanske skulle formulera det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagstrött var bara förnamnet. Vad passade bättre då än en lunch med min egen personliga energiinjektion?! Och det är bäst att säga att det handlar om ”Lisbeth” så inte nån annan, som råkar tro att h*n har en alldeles särskild och viktig plats i min vänkrets (ja, VÄNkrets!), tror att det är h*n som avses. ”Lisbeth” is da gal! Våra luncher har fått en lite annan karaktär. Vi har alltid varit väldigt öppenhjärtliga, ofta åt det lite mer tramsiga hållet. Nu har vi blivit äldre/visare/lugnare/mer luttrade/inte så barnsliga att vi måste hävda oss hela tiden/annat alternativ och våra samtal är på djupare plan. Både jobb och personliga tankar utbytes! Ingen kan väl påstå precis att vi har jättelattjolajbans på våra arbetsplatser just nu. Nuff said!

gummiormar

Lite så här tror jag vi känner oss, ”Lisbeth” och jag.


Jag hann knappt komma innanför dörren
till institutionen efter lunch innan jag blev påhoppad av nån som behövde min hjälp. Det har varit ett rasande tempo idag, men ärligt talat har jag inte fått så mycket gjort av det jag hade tänkt. Bara sånt som andra har tänkt att jag skulle göra åt dem, ungefär.

I morgon bär det av upp till femte våningen och institution 1. Sedvanligt möte på förmiddagen. Då ska det bjudas på semlor, för det är ju fettisdagen i morgon. Jag avskyr semlor, så jag får nöja mig med cappuccino. Direkt efter mötet ska jag ha ett arbetsmöte med en doktorand. Sen lär det vara lunch, ungefär. På eftermiddagen måste jag skapa några mallsidor för ett av forskningsområdena på institutionens externwebb. Klockan 14 är det dags för semmelparty #2 på institution 2, men jag tänker faktiskt skippa det.  Så! Nu har jag beskrivit hur jag TROR att min morgondag på jobbet blir. Spännande att se om den verkligen blir sån. Tror jag inte ett dugg.

Johans jeans är bytta och det nya paret ska han få i morgon. Det snöar visst lite fortfarande, det är fortfarande skithalt och nu fryser jag också. Har vikt lite tvätt och gjort en strykhög. Tanken var att jag skulle ägna den lite uppmärksamhet nu i kväll, men jag startade en ny maskin i stället.

”Alla” vill plötsligt spela Wordfeud med mig och jag har massa annat jag vill göra, så jag känner mig mest stressad när det plonkar i Ajfånen. Dessutom vill jag telefonera med Fästmön.

Och… ja just det! Jag har blivit pluskund hos Tokerian! Vad sägs om det?! Nästan lite vuxligt, tycker jag.

Jag har tagit hem ett av de två eventuella skrivuppdragen, men hoppas självklart på tvåan också. Nu ska jag leta upp en tröja för i den här huset är det baske mig köldgrader! Kanske är därför nån gastar så förbannad? (Nej, det är liiite svårt att stänga öronen.) Hoppas det upphör till klockan 21 och Dicte. (Om jag nu står ut med all jävla reklam…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag. På svenska Odens dag, på tyska ungefär mittiveckan. Ingen dag, bara Mittwoch. Min dag är fullspäckad idag. Hur kunde den bli det?

Morgonen ska inledas med att skriva en artikel/nyhet till externwebben. Jag gjorde en intervju igår med en spännande professor och det ska bli kul att försöka sätta samman ord till en text kring det h*n pratade om. Vidare försöker jag få till ett arbetsmöte kring en trycksaksmall som vi ska ta fram tillsammans med en extern inblandad. Mycket efterfrågat, kanske inte världens mest viktiga arbete för en del, men för andra! Känner mig som en spindel som försöker få till det så att alla ska bli nöjda.

Som en spindel – fast inte i en boutique, dock…


Framåt lunch
har jag en lunchdejt och vi ska sen gå på ett gemensamt möte som jag hoppas leder till nånting bra.

Efter det ska jag ta mig in till stan för att få min häl röntgad. Jag började äta den antiinflammatoriska medicinen igår kväll och har alltså tagit två tabletter hittills, en i morse också. Och faktum är att jag nästan vågar hoppas på en liten, liten förbättring! Jag tänker att jag inte kan börja springa med en gång – förresten, en Toffla springer ALDRIG, det tillhör inte min image – men att kunna gå i korridorerna på jobbet utan att få jätteont och att kunna gå och äta lunch är mina två kortsiktiga mål. Långpromenader finns visst på önskelistan, men att kunna gå lite grann mer normalt och inte alltför långa sträckor i vardagen har prio ett. Efter röntgen ska jag ringa för att få en telefontid med doktorn nån vecka senare där jag ska få veta vad som syntes på röntgen och hur den fortsatta behandlingen blir. Medicinen ska jag äta i två veckor och jag har bunkrat upp med extra magmedicin ifall det behövs. Vill ju inte riskera att fontänspy på jobbet, liksom…

Kanske hinner jag ett snabbt ärende in till banken idag också, det beror på eventuella väntetider på röntgen. Klockan 17 har jag en klipptid, så gissningsvis åker jag inte tillbaka ut till jobbet igen. Det beror lite på hur fort det går på stan. Det finns både för- och nackdelar att jobba utanför stan, mest fördelar, tycker jag. Man går till exempel inte shoppar på lunchar bara för att man har lust med det. I stället äter man (jag gör det i vanliga fall, när jag inte kryckar) lunch till ett vettigt pris, mellan 60 och 75 kronor. Jag törs inte tänka på vad en lunch på stan kostar idag…

Fästmön ska på läkarbesök på förmiddagen och sen ska hon in till jobbet lite tidigare idag för att jobba ända till klockan 21. Jorå, vi ses lite då och då. Sporadiskt…

Igår läste jag också om att kommunalpolitikerna ska försvåra, som jag ser det, för oss bilister att åka in till stan. Detta till förmån för cyklister och kollektivtrafik. Fast nu är det ju så att cykel och buss inte passar alla – i alla lägen. Det är verkligen inte det lättaste att varken cykla eller åka överfulla bussar med två kryckor, till exempel… Som jag ser det lär centrumhandeln minska sina intäkter ännu mer om förslaget går igenom. Inte konstigt att folk hellre handlar på stormarknader som ligger utanför stan! Man slipper trassla runt på omvägar eftersom det är enkelriktat här och var – hur mycket sämre är inte det för miljön..? Dessutom är det gratis parkering…

En glad nyhet har jag noterat och det är att min favorit Sarah Dawn Finer blir årets julvärd i Sveriges Television! Sarah Dawn Finer gör ett sånt sympatiskt intryck – förutom att hon har en fantastisk sångröst (men nu tror jag inte att hon kanske ska sjunga så mycket i rutan – fast vem vet..?) Hennes morfar är förresten lite halvkändis här i stan på Sjukstugan i Backen, av alla ställen.


Livet är kort. Och fullt av märkliga sammanträffanden.

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller bilder på en fuling!


Jamen jag hann ju inte till jobbet i tid
för institutionsinformationen, men det fanns STOOORA kanelbullar kvar. Fika blev det alltså tid för! Satt ner en stund och lyssnade på ett arbetsmöte som jag inte kunde låta bli att lägga mig i. Sen var det in på kontoret igen för att ringa upp dem som sökt mig. (Jag sa väl att en tjänstemobil står på jobbönskelistan???)

Först en telefondiskussion kring en trycksak, där det är viktigt att vara lyhörd och diplomatisk samtidigt som man är grafisk polis. Fixade balansgången och den jag talade med var nöjd och glad. Jag gör alltså inte bara folk illa. FNYS åt vissa håll…

Lokalblaskan hade ringt och sökt mig och det visade sig att jag var försvunnen från deras fotoarkiv. Men det var jag ju inte, det var bara nån som hade fajlat mig under fel efternamn. Dessutom tänkte man kalla mig för Tufflan och det är ju liiite fel nick. Jädra tur att familjeredaktören och jag fick kontakt, för övrigt, för h*n hade dessutom gett mig fel förnamn i texten också. Tre fel av tre möjliga på namnen… Jag bara undrar lite hur ofta det är så här och tidningen INTE kollar av med berörda innan tryck…

Den här personen hade fått ett helt annat efternamn i fotoarkivet. I texten som ska tryckas hade det blivit fel förnamn. Men näsan är lika gigantisk som i verkligheten. (Foto: Hans Ericson, UNT)


Jag försökte leta bilder från bloggen
som kunde användas och svor lite för mig själv. Hade blivit liiite gladare om de ringt från tidningen medan jag var hemma idag på förmiddagen. Mitt privata fotoarkiv hemma är nämligen lite större än det som finns i cyberspace. lite större. Men jag hittade en seriös bild och en knäpp bild som jag mejlade över. I samma veva dök kollegan J upp med kameran på magen för att fota var och en till en fototavla över institutionens medarbetare. Så bra, för då kunde jag kanske skicka över en av dessa bilder, tänkte jag. Tills jag såg bilderna… Jag är ju helt skev! RAH! 

Inget fel på fotografen, men motivet är ju helt skevt! Dessutom gör jag reklam för kläder med krokodil på, precis som den där norske otäckningen. Inte bra… (Foto: JS)


Men familjeredaktören mejlade strax
att de hittat mig i fotoarkivet och så kunde vi klara ut de textmässiga felen också. Bra, alla nöjda och glada. Tror jag. Själv hinner jag väl bara se mig i tidningen innan Fästmön och jag drar iväg på vårt eget lilla party i dagarna fyra, typ.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »