Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘arbetsgivaren’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en vecka utan inbokningar.


Äntligen är spontanveckan här!
Det vill säga den vecka på semestern när jag inte har nånting alls inplanerat. Det enda jag gör, och det gör jag så gärna och frivilligt, är att skjutsa Fästmön till och från jobbet när hon är hos mig i New Village. That’s it!

Det fanns en grej inskriven i kalender den här veckan, men det var nåt jag hade glömt att stryka: köpa en ny mobil. Och sen måste jag fixa lite papper till a-kassan och förbereda mig inför besöket på Arbetsförnedringen nästa vecka. Jag har ännu inte fått mina intyg från arbetsgivaren, trots att jag pratade med dem före midsommar och de lovade att skicka dem i god tid. Då får jag lita på att de gör det – det är ju inte kris ännu!..

blanketter

Papper, papper, papper…


Jag har varit inne i administrationssystemet
på jobbet och kollat så att jag verkligen har semester. Blev så osäker, för M på jobbet skrev igår att

Vi ses nästa vecka

Ja, vi ses nästa vecka, men igår var ju nästa vecka den här veckan. När jag kollade stod det tydligt och klart att  jag har semester, hela veckan. Det blir en bra lön också, den här månaden. Ungefär det jag en gång hade, för fyra och ett halvt år sen, i månadslön…

En bloggbekanting (vi har aldrig träffats) ska befinna sig i närheten av Uppsala under torsdag-fredag. Det vore kul att ses, men jag vet inte om vi får till det. Det kanske är så många som vill träffa den bloggbekantingen. Jag och Anna hade ju också pratat om att åka uppåt och hälsa på Gunilla en helg i sommar, men den helg som hade passat bäst var den gångna och då var damen ute på vift. Samtidigt är det inte längre än att vi kan åka en helg framöver. Det vore inte fel att ha nånting att se fram emot…

I augusti ska jag träffa en Twitterbekanting också, i Stockholm! Vi har fått kontakt via Bengt Littorins (Havspappan) fina webinarserie och eftersom vi båda jobbar med kommunikation känns ett möte både roligt och angeläget. Snart står vi båda två dessutom till arbetsmarknadens förfogande. Kanske kan vi ta fram en gemensam strategi för hur vi ska tackla det… Och Havspappans webinarer tänker jag förstås fortsätta följa hemifrån! Då slipper jag ju sitta med hörlurar och sätta upp skyltar på dörren med texten

Jag är upptagen just nu, men återkom efter klockan 12.30.

Text, som ingen läser…

lurar

Slipper hörlurar hemma.


Annars ser jag verkligen inte fram emot
dagar utan arbete. Om det inte dyker upp nåt snart kommer jag att gå under. Jag älskar att jobba, det är det som ger vardagen mening – förutom kärlek, förstås. Utan den hade jag inte suttit här idag.

Men nu har just min Spontanvecka inletts. Lite nytta ska jag göra, trots allt, denna första dag. Jag tänkte tvätta en maskin tjockis-svart. I övrigt ska jag läsa, har jag bestämt mig för. Tror knappt jag har suttit/legat ner längre än fem minuter och läst på hela semestern… Just nu läser jag Siri Hustvedts Sorgesång. Det är ingen enkel bok att läsa, för den handlar om en pappas bortgång. På onsdag är det sju år sen min egen pappa gick bort. Det känns i hjärtat. Saknaden har byggt ett bo där.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här dagen har det varit möten precis hela tiden. Först när jag kom hem kunde jag gå på toaletten – då hade jag behövt gå sen tolvtiden… Men var lugn, ingen olycka skedde.

På förmiddagen hade jag en ganska lång dragning för prefekten på institution 2 om kommunikationsarbete rent allmänt och vad jag kan erbjuda. Han antecknade – och vet du, han skriver så fint! Han har en sån otroligt vacker handstil att jag blir grön av avund!

E och jag gick… nej, E gick och jag försökte gå normalt till nya lunchstället sen. Där var det packat med folk och en lång kö. Men vi stod ut. Lite svårt att just stå för mig, men från och med i morgon ska jag ju ha två kryckor att luta mig mot. Den pajiga hälen värkte och gjorde ont och jag kände mig inte riktigt med i skallen. Sus och brus, liksom. Passade på att vila blicken på en underskön hylla med många orangefina paket!

Många orangefina paket.


Det blev en trevlig lunchstund
även om E var väldigt trött. För tillfället är E ensam med två barn, mak*n är utomlands på tjänsteresa. Kvällen innan h*n skulle resa upptäcktes det att plånboken var borta… H*n hade tappat den på bussen och som tur var fanns den inlämnad! Men man kan ju undra lite varför Hittegodset, eller vad nu UL:s avdelning för detta heter, inte kontaktade ägaren  – legitimation etc fanns ju i plånboken. Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det tappas så vaaansinnigt många plånböcker på bussen att det skulle bli otroooligt jobbigt för personalen att ringa ägarna. Det hade varit en helt annan sak om det var typ halsdukar, menar jag.

Tillbaka på jobbet igen var det dags för nästa möte. Lika viktigt och intressant som förmiddagens möte! Och hur det nu kom sig blev jag medbjuden på go-fika till min gamla avdelning. Där hade det festats rejält, noterade jag…

Glas, glas, glas…


Det visade sig
att jag råkade hamna i en avtackningsfika! En före detta kollega till mig har fått nytt jobb (ett jobb som även jag har sökt, men inte hört nånting från arbetsgivaren – as usual). Jag tror att det blir jättebra för ex-kollegan att få prova på nåt nytt! En fin knapp fick h*n av fru Chef2 också…

Synnerligen passande…


M bjöd på vinbärspaj
och äppelpaj och det serverades riktigt bryggkaffe. Ååå, så gott! Jag skrattade lite på vägen hem när jag hamnade bakom den här bilen med den passande bokstavskombinationen i registreringsnumret…

En PAJ-bil.


Men innan jag åkte hem
väntade jag på telefonsamtal från min läkarmottagning. Klockan 15.30 skulle nån ringa därifrån. Klockan 16 kom samtalet. Den här gången pratade vi mest häl och jag har fått en läkartid på måndag eftermiddag, för nu behöver jag nåt smärtstillande samt även kortisonsalva. Sköterskan förstod att jag hade fått eksem, en typisk stressreaktion. Jag har inte heller idag fått nåt besked och detta pratade vi också om en stund.

Jag hade precis kommit hem och tryckt på min fasta telefon när den ringde från skyddat nummer.

Jaha, då var det Stor Bokstav på provsvaret…

for det genast genom hjärnan.

Men det var det inte! Det var en synnerligen god vän som ringde för att ge mig lite goda råd, peppning och erbjuda diverse tjänster.

Jag har gjort förmiddagsmacka till i morgon. Den ätes efter jag har hållit i en one-to-one-kurs för en forskare om personlig hemsida. Men faktum är att jag är lite hungrig i skrivande stund. Dessvärre hinner jag nog inte äta nånting, för jag ska strax ge mig iväg och plocka upp vännen Mie från gymmet för vidare färd till hennes hem där en krycka väntar på mig.

Vilka snälla, snälla människor det finns!

Jag hoppas att Fästmön orkar telefonera en stund med mig när jag kommer hem! Det känns inte så kul att ha förlovningsdag på varsitt håll, men vi ska ju fira lite nästa vecka, efter hennes maratonjobbarhelg…


Livet är kort.

Read Full Post »