Det blir inte alltid som man har… osv

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.

Ett helt fantastiskt underbart väder idag! Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

Det ska handla om vatten.

På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna, men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.

Telefonmötet efter lunch dröjde, så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…

*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)

Livet är kort.

Read Full Post »

På besök i verkligheten: En Arbetsplats och däckbyte. Och en del om barnen

En liten tur ut i verkligheten idag. Fick se en Arbetsplats från insidan och det var inte igår! Just DEN arbetsplatsen hade jag inte sett, dessutom, så det var extra intressant.

Lustigt nog saknar jag att tillhöra ett arbetsgäng – trots allt… Att höra till nånstans. Nån annanstans än ”bara” i familjen. För hur det än är så kan inte säga att man INTE värderas utifrån BÅDE det yrke man har och sin familj (antal barn). Jag skojade lite idag och raljerade om Styvpappan och hans blogg. Han fick TVÅ bonusbarn, jag fick FYRA. Egna barn har jag nog aldrig velat ha, med bonusbarnen får jag mestadels det roliga och bra. Men inte alltid. Styvpappan har för övrigt två ganska små bonusbarn, jag fick ju tre tonåringar och en mindre variant. Men men, det finns de som säger:

Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.

Till protokollet vill jag emellertid ha tillfört att Annas barn är helt OK och de innebär inte alls några större bekymmer. Bara när de inte gör som jag säger… Som tur är går det fortfarande att hota med uteblivet lördagsgodis/fredagssnacks. Ibland.

Så här såg barnen ut för ett par år sen… Idag har en del av dem mindre hår, andra mer och somliga har vuxnare tänder.

                                                                                                                                                             I morse var det tio grader kallt. Jag insåg att det inte går att vänta med däckbytet till den kommande bilservicen den 29 november. Och när jag tankade på väg in till stan såg jag en liten verkstad bredvid som endast begärde 150 pix för däckbyte. Så efter mitt första besök i verkligheten, det på Arbetsplatsen, gasade jag hemåt. F’ällde baksätet, kånkade och bar och lastade in fyra vinterdäck i bilen och gasade till lilla verkstan. De servade Clark Kent* bums. Det känns väldigt skönt att han fick på vintertofflorna för idag pratar ”alla” om att det ska bli snökaos i morgon. En dam som också ville få däcken bytta berättade en läskig historia för mig om en granne till henne som krockat på grund av halkan. Bilen var i princip mos, grannen klarade sig med nån lättare nackskada… Nej, man ska INTE leka med döden. Man ska inte leka med döden när ANDRA kan drabbas – såväl medpassagerare som medtrafikanter.

Idag har jag alltså agerat ansvarstagande, om jag får säga det själv. Nu är ju frågan om jag kan leva upp till det Åtagande jag har från och med i morgon och till och med den 15 november… (Jag har ringt mamma och skrämt upp henne också, men hon var mest irriterad för att hon inte har kontakt med cyberspace…)

Ja jisses anoga, vad har jag gett mig in på? (Detta är INTE nån retorisk fråga, du får gärna lämna nån sorts svar i en kommentar!)

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min darling Bilman

Read Full Post »