Aktuellt: Sjukskrivningar utan tak och Posten, finns den än?

Ett försök till aktuellt inlägg.

---

 

Här var jag lite sjuk på sjukhus för några år sen. Idag kan jag inte vara sjuk eftersom jag då förlorar min a-kasseersättning.

Igår läste jag på nätet att det väntas bli förändringar i sjukförsäkringen. Riktigt hett är att den bortre gränsen för sjukskrivning, alltså maxtiden som man får vara sjukskriven, ska tas bort. År 2008 infördes den och sen dess får man inte vara sjukskriven längre än 2,5 år. Partierna tycks komma överens i den utredning och socialförsäkringarna som läggs fram idag.

Hur kommer det sig att man nu backar plötsligt? Med maxgränsen fick bara de som var mycket svårt sjuka – och knappt ens dessa! – vara sjukskrivna längre än 2,5 år. Kritiken har inte varit nådig och kanske har politikerna äntligen lyssnat på den. För den som är för sjuk för att jobba väntar ren fattigdom efter 2,5 år såsom reglerna är nu. Det man vill införa nu är att Försäkringskassan genomför kontroller varje halvår för att utreda den sjukskrivnes arbetsförmåga och behov av rehabilitering. Kontrollerna ska också avgöra huruvida man beviljas sjukersättning eller inte. För den som behöver arbetslivsinriktad rehabilitering ska samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen starta tidigare.

Genom de nuvarande reglerna har den som blivit utförsäkrad vanligen gått till Arbetsförmedlingen för att få introduktion till arbetslivet, som det så vackert heter, samt aktivitetsstöd. Efter tre månader kan man ansöka om sjukpenning igen, vilket de flesta av dessa människor gör.

Jag vet alldeles för många som är för sjuka för att arbeta. En del av dem har fått sjukpension, medan andra harvar på som sjukskrivna. Visst ska alla som vill få jobba, men om man inte kan för att man är för sjuk, är det väl bra om man kan få vara sjukskriven? Det finns nämligen många friska som både vill och kan jobba. Sätt in lite insatser för dem i stället och låt de sjuka få vara sjuka. En degenerativ eller kronisk sjukdom blir nämligen inte bättre. En arbetslös person förlorar i värde – såväl eget som i arbetsgivarnas ögon – för varje arbetslös dag som går. Så jag undrar förstås vad som händer med insatser för arbetssökande och a-kassan, som inte har höjts på 13 år? 

Nån idé att lägga nån post på lådan?

Idag läste jag om Posten på lokalblaskans webbplats. Eller PostNord, som den ju heter sen 2009. Själva postverket grundades redan 1636. Sen bolagiseringen 1994 har det blivit allt färre postterminaler. I höstas flyttade delar av Uppsalas terminal till Roserberg. I januari i år stängdes posten i Uppsala.

I förra veckan införde Posten Nord ett nytt arbetssätt för brevbärarna här i stan. Jag är lite fascinerad av detta eftersom det nya innebär att brevbärarna ska åka på två utdelningsrundor varje dag.  Fascinerad är jag för att vi ju här har två ”Posten” – det vill säga PostNord (”Postenposten”) och Bring. Dessutom har väl antalet pappersförsändelser minskat otroligt och mycket ”post” finns att hämta elektroniskt via till exempel e-post. Jag trodde i stället att man redan hade minskat antalet utdelningsrundor här. Nån post från ”Postenposten” kommer till exempel bara tre av veckans fem vardagar. Inte för att jag får mycket post, men det är konstigt att jag aldrig får brev på onsdagar och fredagar…

I lokalblaskan uttalar sig en anonym brevbärare. Han säger att det är mycket lågt i tak hos PostNord. Arbetsmiljön är stressig och det går inte alltid att ta ut rast. Bland annat säger den anonyme brevbäraren:

[…] De pratar om att företaget går med vinst, men vi bryter nästan ihop. […] Det blir ofta fel i sorteringsmaskinerna på postterminalen, och det hinner vi inte alltid justera. När man måste välja mellan att jobba över eller lämna post outdelad är det något som inte stämmer. […]

Vidare rekommenderar han inte PostNord till kunder.

Det är bara att konstatera igen att det är för få människor som jobbar, uppenbarligen, och för många friska som går hemma utan jobb. Ett företag som går med vinst borde ju rimligen kunna nyanställa en och annan. Eller? Var ligger felen i maskinerierna, egentligen???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 12 juli 2012

TV4 Uppsala skriver på Facebook:

Landstinget i Uppsala har upptäckt att en av deras kvinnliga anställda sover under arbetstid och delar nu ut en varning. Kvinnan har genomgått en utredning som visar att hon har full arbetsmåga*. Enligt varningen fullföljer hon inte det som anställningen kräver eftersom att hon sover under arbetstid, vilket ytterst kan leda till uppsägning.

Sent ska syndaren vakna, eller? Sen kan man ju ta sig en titt på vissa ledamöter under fullmäktige (ja, dessa fantastiska sammanträden är öppna för allmänheten) … Kan detta också leda till uppsägning eller är det skillnad på skit och pannkaka – as usual?

*arbetsmåga ska antagligen vara arbetsförmåga

Read Full Post »

Arbetslös och desperat

Är det nån som vet hur okul det är att vara arbetslös? Ja, jag vet. Det finns inte nåt kul med det. Du har ingen inkomst (a-kassa är ingen inkomst, det är en försäkring som du inte kan överleva på), du har inte samma möjligheter i samhället som dem med jobb, du har inget socialt liv för du träffar varken kollegor eller vänner (vännerna försvinner eller så skäms du för att träffa vännerna och isolerar dig) med mera med mera.

Jag kan ärligt säga att det var många gånger jag övervägde att göra slut på mitt liv under de år jag var utan jobb. Den som inte har varit där kan inte heller föreställa sig hur det känns när till exempel snälla och välmenande människor skickar dig bokpaket – och så har du inte ens mat för dan. Jorå, så var det några gånger. Men det var väldigt pinsamt att tillstå när det skedde. Och tro inte att jag inte är tacksam för alla fina och bra böcker jag har fått. Men böcker går inte att äta.

Den desperation jag många gånger kände när min situation bara blev svartare och svartare visste nästan inga gränser. Men jag hade – och har! – en familj omkring mig och det har varit/är guld värt! (Även om jag inte kan äta dem heller… 😉 ) Fästmön har troget stått vid min sida hela tiden – till skillnad från så kallade vänner som vände mig ryggen – en del från dag ett, andra under helvetesresans gång.

Den här påsen med bröd fick jag av en arbetskamrat på grannfakulteten, med betoning på kamrat, till min förra arbetsplats. Den överlevde jag på en helg.

Jag skrattar inte alls, jag gråter nästan, när jag läser om den desperation en arbetslös 56-årig man från Österrike kände. Mannen sågade av sin ena fot. Enligt rubriken i Dagens Nyheter var det för att slippa jobba. Men hans arbetsförmåga skulle utredas av arbetsförmedlingen. Jag har svårt att tro att man då sågar av sin fot för att slippa, SLIPPA!, arbeta. Snarare ser jag det som en mycket desperat handling av en mycket olycklig människa.

Det jag vill säga med det här inlägget är att det inte kostar dig så mycket att höra av dig till en vän som är arbetslös. Bjud över på middag eller fika, föreslå en promenad eller nån annan aktivitet som är gratis. Det betyder mycket mer än du kanske kan gissa att få äta nåt när man är hungrig.

Read Full Post »

Samordningsförbundet i Uppsala län har fixat 17 jobb trots 79 miljoner

Idag tar man sig för sin panna igen när man slår upp lokalblaskan. Där står att läsa att det så kallade Samordningsförbundet i Uppsala län har fått 79 miljoner kronor hittills. Av dessa pengar har man använt 51 miljoner och lyckats (!) fixa 17 jobb. Ja men vad är detta????????

Samordningsförbundet i Uppsala län (ful och tråkig hemsida har förbundet också! Varför inte anställa en webbredaktör eller en informatör till förbundet så har det lyckats fixa ett jobb till nån långtidsarbetslös?) bildades 2008. Dess syfte är att vara myndighet i länet och samordna rehabiliteringen av sjuka, utförsäkrade och långtidsarbetslösa. Tanken är att göra den så kallade rehabiliteringen enklare. Via förbundet ska våra favoriter (!) Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, landstinget och länets kommuner samla resurser så att behövande får hjälp. Men man kan ju inte låta bli att undra över den så kallade effektiviteten när man hittills fått 79 miljoner och använt 51 av dessa för att fixa 17 jobb. Totalt deltar för övrigt 402 personer i ett tiotal olika projekt på olika platser i länet. Det är 17 av dessa som fått jobb eller startat eget.

Förbundet har tydliga och vettiga mål, men de känns inte särskilt mätbara, vilket jag tycker att mål ska vara så att de inte bara blir fluff:

• att ge jobb
• att öka deltagarnas arbetsförmåga
• att främja samverkan medllan kommuner och myndigheter som deltar i förbundet
• att se till att samlade resurerna används bättre för varje individ

Men som sagt. Några siffror eller procenttecken finns inte kring hur många som ska få jobb. Förbundschefen Magnus Arvidsson menar att det varierar från projekt till projekt. Han tycker också att det är

[…] en svår grupp […]

Det handlar om mellan 10 000 och 11 000 personer i Uppsala län som har varit borta från arbetsmarknaden i över tre år.

En del av syftet med projekten är att kartlägga hur olika insatser ser ut på individnivå, enligt Magnus Arvidsson. Men, återigen som sagt, ingenstans finns det nån samlad syn på eller nåt mål för hur många av dessa 10 000 – 11 000 personer som bör komma ut i arbete. Styrelens ordförande, moderaten Karl-Henrik Nanning säger att det beror på de olika projektens målgrupper. Försäkringskassans representant Pär Lundvik tror att färre än 35 procent får jobb, medan moderaten Alf Ahlstedt förväntar sig att mellan 80 och 90 procent börjar jobba.

Vice ordförande är folkpartisten Mohamad Hassan. Han tycker att det är för tidigt att döma ut och dra slutsatser av ett arbete som inte kom igång ordentligt förrän förra året. Alltså två (2) år efter att det startade. Men revisorerna är kritiska och saknar utvärderingar för projekten.

Det här tycker jag är snudd på skamligt! Gissningsvis är det skattebetalarnas pengar som används – så brukar det vara när myndigheter och landstingspolitiker och kommunalpolitiker är inblandade. En myndighet som har varit igång i tre år, ska väl för höge farao inte behöva två års startsträcka när det uppenbarligen finns gott om pengar inblandade? Har man dessutom lyckats få med sig dessa aktörer i ett gemensamt arbete borde alla förutsättningar finns för att lyckas. Nej, 17 personer ut i arbete – varav x antal av dessa har startat eget – det tycker jag är ett allt annat än tillfredsställande resultat. Varför inte byta ut styrelsen och kontaktpersoner så kanske det händer nåt? Kanske också låta några av de 10 000 – 11 000 få möjlighet att sitta med och uttrycka sina åsikter? Bara det skulle ju skapa ett antal arbeten…

Read Full Post »