Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘äppelträd’

Ett spanande inlägg.


 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel med trädgrenar

Blå himmel…

 

Sopning av gång- o cykelväg

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren som har gått av

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

Hängen

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Träd med mossa mot blå himmel

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

 Grill

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens utflykt gick till Fruängen. Vi var bjudna på lunch hemma hos mammas kusin Barbro och hennes man Arne. Barbro hade snabbt rabblat en vägbeskrivning i luren härom kvällen, jag klottrade som attan – och igår var jag MYCKET TVEKSAM till om vi skulle hitta. Jag skriver nämligen som en kråka. Kråkfötter. Men faktum är att jag inte körde fel en enda gång! STOLT!

Kusinerna träffas inte så ofta eftersom Barbros föräldrar, som bodde i Metropolen Byhålan, inte längre är i livet. Men de var jättesnälla mot mig när jag var liten och mamma var sjuk! Jag minns inte alla gånger jag fick äta mig inte bara mätt utan übermätt hos Ester och Harry!!!

Barbros och mammas pappor var bröder. Ibland tar Barbro en tur neråt eftersom hon har en bror i Östergötland och för lite sen tittade hon faktiskt in till mamma i samband med en familjeangelägenhet. Men som sagt, det blir inte så ofta kusinerna träffas. Dessa två tjejer som lekte mycket som barn.


Barbro i turkost, mamma i rosa.

                                                                                                                                                              Extra roligt var det att Barbros och Arnes äldsta dotter Monica dök upp. Min syssling, som jag inte har träffat sen vi var tonåringar. Och det är länge sen, som du förstår… Solbränd och fräsch, med egendesignat armband kom hon på sin cykel från en av förorterna lite närmare Stan. Monica ska för övrigt på hantverksloppis i Norrtälje på måndag och sälja sina smycken. Varför inte ta en tur dit på eftermiddagen för att kolla in läget? Om jag inte minns fel var det mellan 16 och 18,  plats vet jag tyvärr inte. Men Norrtälje är väl inte så stort???


Monkey var lite trött efter cykelturen, men pappa Arne och mamma Barbro ser pigga ut.

                                                                                                                                                                  Vi bjöds på kaffe och hembakat när vi kom. Vädret var OK och vi kunde sitta ute. Härligt! Knappt hade vi svalt sista tuggan förrän vi bjöds in till ett härligt lunchbord med lax, färskpotatis, kantareller och annat smått och gott. Kantarellerna hade Arne plockat, men firren var från Coop…


Monica piggnade till av den goda maten.

                                                                                                                                                                    Den stackars Arne fick skäll för att han gett sig ut i svampskogen utan varken waranbricka eller mobiltelefon – eller hörapparat. Själv skrattade han mest lite smått åt fruns och dotterns oro.

Han är så cool, Arne! Inte nog med att han är en riktig tryffelhund med sina kantarellställen. Stolt visade han upp sina bridgepriser och berättade om sin frimärkssamling från Tyskland. Imponerande!

Barbro har varit lärare. Idag ägnar hon sig mycket åt att släktforska. Bland annat har hon grävt fram en halvfaster som fortfarande är i livet. Hon ser rätt sträng ut på bilden nedan, men är jättesnäll!


Barbro har grävt fram en halvfaster.

                                                                                                                                                               Monica jobbar också som lärare, men med bild, form och textil. Tänk så lite man vet när man är barn om vad man som blir av en som vuxen… Monica är två år äldre än jag och jag måste erkänna att jag såg upp till henne när hon besökte sin mormor och morfar om somrarna.


Textilfröken och Tryffel-Arne.

                                                                                                                                                                 Efter lunchen tittade vi på bilder av barn och barnbarn. Sen blev det dags för kaffe i pergolan igen, denna gång serverad till en ljuvlig smultron- och rabarberpaj och vispad grädde.


Paj med smultron och rabarber.

                                                                                                                                                                 Jag behöver väl inte säga att mamma och jag blev gaaanska mätta..? Man kan ju liksom inte låta bli att ta fast man inte borde…


Mamma hade en bra dag, tror jag.

                                                                                                                                                           Besöket rundades av med förevisning av träd, blommor och annan växtlighet. Vackra blommor fanns på både fram- och baksidan på tegelradhuset.


Här en gul ros som trots sin färg är vacker, tycker jag!

                                                                                                                                                              Jag fick se potatisodlingen i hinkar, äppleträd och ett utbyggt staket. Och i plommonträdet ett fågelhus, signerat Harry Berg, Barbros pappa.


Ett vackert fågelhus, signerat Harry Berg, i plommonträdet.

                                                                                                                                                        Vinbären var otroligt röda i solen. Men så gick solen i moln och vi packade in oss i Clark Kent* för avfärd hem till Uppsala. Jag varnade dock att vi kanske återvänder snart – för inte var det svårt att hitta till Fruängen, inte.

En skön dag i trevligt sällskap och med massor av gott att äta. Både mamma och jag är alldeles matta. Gissningsvis blir det lite TV (Kronprinsessans födelsedag) och lite dator nu i kväll, det är väl vad vi orkar…


De röda vinbären var extra röda i solen.

                                                                                                                                                             Stort TACK till familjen J!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = my knight in shining armour

Read Full Post »

Det blåser så det står härliga till idag. Fast lite mindre härligt är det allt, för blåsten är kall.

Natten var lite sisådär. För min del var sömnen av och till. Antingen snarkade Fästmön eller så snarkade jag. Och klockan sju i morse tyckte NÅN att det var jättekul att lyssna på radio. Högt. Det är som sagt hänsynsfullt folk här runt omkring 😦 .

Anna och jag blev på förmiddagen hastigt inbjudna till Svärmor på Slottet för en lunchgrillning. Och trots att vi sa igår

Jag ska AAAAALDRIG mer äta!

tackade vi inte nej. Jag menar, vi vill ju inte fakta av…

Först gjorde vi ett snabbt ärende inne på Tokerian. Vi tog med oss festprissan och kastade av henne vid lämplig busshållplats i Gamlis och for sen mot Slottet.

Redan när vi klev ur bilen kände vi grilldoften. Härligt! Svärmor bjöd på grillad kyckling och grillad lax, till det kokt färskpotatis, grönsallad med avocado samt två sorters kalla såser med bland annat saffran och örter. Mycket gott!

I pausen efter maten tog jag med mig den tejpade* och gick en tur för att fota lite. Mobilen var lite fläpp igår och började ladda ur snabbt, så jag var lite rädd att jag inte skulle hinna fånga några motiv. Men idag gick det bra.

Äppelträden i Slottsträdgården hade knappt börjat blomma.


Lite äppelblom på den ena trädet.

                                                                                                                                                         Grannens träd hade fler blommor, men jag gissar att det är olika sorters äpplen. Det andra trädet i Slottsträdgården bar mer blommor, för att sen, konstigt nog, bära mindre äpplen. Himlen ser förrädisk blå ut, men det var ganska kyligt…


Himlen var förrädisk blå, men som synes på bilden närmade sig molnen från vänster.

                                                                                                                                                        Än så länge var det inte så mycket annat som blommade, men den här gula busken gjorde nästan att jag ändrade min uppfattning om gult. Gult ÄR INTE alltid fult!


Gult är visst inte alltid fult…

                                                                                                                                                        Ny sen sist tror jag bestämt att den här pippin var. En flygfärdig gås i Slottsträdgården. Notera den vajande flaggan till vänster i bild.


En flygfärdig gås var nog ett nytillskott i Slottsträdgården.

                                                                                                                                                          Till dessert bjöd Annas mamma på rabarberpaj, vaniljsås och kaffe. Syrligt, sött och starkt i en alldeles ypperlig kombination.

Vi hann precis med ett toabesök innan vi fick kasta oss in i bilen så att Anna hann till jobbet klockan 16. Medan Anna var på toa passade jag på att fota några småblommor.


Så små och blå men väldigt söta förgätmigej.

                                                                                                                                                       Anna tog GOD TID på sig inne på toa och jag var såååå kissnödig att jag trampade omkring på gräsmattan och nästan LA mig ner på marken för att fota denna smultronblomma.


Av denna blir det sen söta, röda små bär…

                                                                                                                                                                 Annas snälla mamma skickade med sin dotter en matlåda, en massa rabarber, paprika samt gräslök. Jag fick ta med allting hem till kylen, för Anna trodde INTE att hon skulle kunna äta mer mat idag… (HA! Vi vet ju hur det blir…). Gräslöken sparar vi nog till fredag för då tänkte jag servera sill och potatis. Rabarbern blir perfekt att göra paj på till barnen i helgen.

En fin dag vars eftermiddag i Slottsträdgården bara svischade förbi…

                                                                                                                                                    *den tejpade = min mobil vars kamera jag tar alla bilder med

Read Full Post »