Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘aparmar’

Gårdagskvällen, lördag, blev lugn. Fästmön var ganska trött efter att ha varit igång en hel dag på jobbet och jag har ju mina små (dagens litotes!) lingonbekymmer som gjorde/gör mig så trött. Sovmorgonen igår var verkligen väldigt uppskattad av mig!

Vi åkte till ICA Heidan och kompletteringshandlade lite och köpte lördagsgodis när jag hade hämtat Anna. Där var det en pappa som trodde att hans barn skulle höra bättre om han hela tiden upprepade barnets namn tre gånger. Ja han gjorde det flera gånger och varje gång sa han barnets namn tre gånger. Det var verkningslöst, kan jag meddela. Ungen medförde en stor pinne som h*n klippte till mig med på smalbenet en gång så att jag svor. DET var däremot effektivt.

Barn och pinnar är ingen bra kombination. Låt pinnarna ligga i naturen och se vackra ut i stället för att använda dem på tanters smalben så att tanterna svär.


Jag kanske skulle ha sagt nåt fult ord
till en annan pappa med ett annat barn i fredags, på Tokerian. Jag trodde nämligen att jag skulle bli ett inventarium där (dvs bli tokig). Pappan lekte überpedagog och lät barnet väga grönsakerna de skulle handla. En och och en vägde barnet grönsakerna. En och en tomat tar ganska lång tid att väga när man har en hel jävla påse. Jag hade inget tålamod alls eftersom blodet pumpade ur mig, nerför benen, ut på golvet, över hela affären, kändes det som (det gjorde det inte!), så jag stegade iväg till den andra fungerande vågen av totalt åtta vågar (sex fungerar alltså inte och om jag får komma med ett oombett råd, anställ en våglagare för höge farao!).

Men som sagt, igår kväll var det lugnt. Eller det blev lugnt när vi kom hem med våra godispåsar. Jag lagade mat på kyckling och kalkon som jag hittade i frysen. Eftersom jag hade valt ett vin som skulle passa till rött kött och starka ostar kryddade jag potatisklyftorna med rosmarin. Testa får du se, det blir lite lammkänsla! Och till kalkonen serverade jag vitlökssmör. Vinet, förstås rött och fylligt, var strävt och gott och blev den där riktiga pricken över i:et.

Primitivo de Manduria var ett bra val.


Kvällen avrundades med prassel i godispåsar
och den åttonde Irene Huss-filmen. Jag gillar verkligen de filmerna, för de känns realistiska. Dessutom är Irene Huss en ganska normal kvinna och hon har inte några krångliga kärleksaffärer som tar fokus från huvudhistorien. Vi släckte omkring oss under Earth Hour, men vi kollade faktiskt på filmen under tiden 😳 Sen var det läggdags och två trötta tanter somnade som två stenar.

I morse var det upp som en sol och ner som en… nej då. Anna smög upp, men jag hade sagt till henne att väcka mig, för annars måste hon gå hemifrån så lång tid innan hon börjar jobba. Och jag ville skjutsa henne. När jag klev upp, cirka 6.20 efter att ha blivit försiktigt väckt av Anna, var det tre minusgrader och strålande sol.

Sol och minusgrader den allra första morgonen i april 2012. 


Även idag ska jag försöka ta det lugnt
eftersom jag lyssnar på min kropp. Så när jag kom hem från morgonutflykten hoppade jag ner i sängen igen med lokalblaskan. Jag hånlog åt tidningens dåliga första april-skämt. Det var verkligen uselt i år och jag tycker att det var riktigt pinsamt skrivet av den journalist som undertecknat ”artikeln”. För övrigt saknar jag kära sysslingens krönikor. Vofför gör i på dätta viiisä???  När jag tillfälligt hade slutat vara upprörd – somnade jag! Och sov till 8.30. Det var kanon!

Nu har jag vikt rena lakan som hängt på tork. Det gäller att ha aparmar, helst sju stycken, när man viker lakan. Strykbrädan står uppmanande och väntar på mig i gästrummet, strykhögen har jag formerat som ett utropstecken. Jag ska göra en insats, för se strykning tycker jag mest är avkopplande. Jag tänker så intressanta tankar när jag stryker!

Read Full Post »

Ja, nu ska vi inte tolka rubriken snuskigt! Med blöt menar jag här regnig. Det regnar och regnar och regnar och jag önskar att jag hade köpt en regnjacka i stället för en dunjacka. Den hade säkert blivit billigare än de 499 pix med alla rabatter jag fick ge.


Sur-Tofflan surar över vädret och jackinköp.

                                                                                                                                                     Fästmön var gullig och fixade mat – tortellini med ostsås –  när jag kom hem från jobbet. Det ska inte vara så, det ska vara så att jag gör maten när hon är här så hon får slippa. Men för tillfället har jag tappat lusten till det mesta. Dock inte till Anna, hon får mig fortfarande att skratta när jag gråter och det är inte illa pinkat!

Det här med maten är ett kapitel för sig. Jag är inte så hungrig nu för tiden, så idag hade jag med mig två mackor till lunch. Men sen när jag såg hur god mat en av mina kollegor satte fram till sig kunde jag inte låta bli att undslippa

Å va gott det ser ut!..

Varpå Lisbeth, min kollega som egentligen heter nånting helt annat, förbarmade sig över mig och bjöd mig kycklingsallad med currydressing som stod i kylen. Gott och tack!

Men sen behövde jag äta lite igen i kväll, alltså. Det blev mycket mat kvar, åtminstone en rejäl matlåda till lunch! Och medan Anna och jag satt där och smaskade föreslog jag (!) en tur till Stormarknaden. Jag behövde nämligen börja handla julmat och Anna behövde handla julklappar.

Sex julöl på Systemet, blev det, samt fyra kassar julmat. Men först fick vi forcera en gigantisk klunga folk som hade placerat sig mitt i köpcentrumet. För att glo på… ja, gissa vad!

När vi kommit hem igen och släpat in alla kassar hade vi aparmar båda två. Nu återstår bara några få saker som skinka och lite sånt. Jag tänkte att mamma får se ut en, jag äter ju inte gris. Matpengen som återstår för december månad är nu cirka 109 kronor. Tjolahopp, liksom!

Anna hade varit på diverse ärenden i och runt stan idag och den sötnosen hade inhandlat luciafika. Det passade perfekt att inta efter den gruvliga och utmattade shoppingen – som naturligtvis avslutades med en liten avstämning. Varför blir det alltid avstämning när man storhandlar???


Tomtepepparkakorna var lika söta som de ser ut!

                                                                                                                                                              Vi kollade på inspelningen av gårdagens Den som dräper. Tack och lov att det finns inspelningsbara DVD-apparater! Jag kan inte titta på program på TV4, jag blir galen på all reklam som avbryter upplevelsen hela tiden.

Regnet tilltar och jag gissar att vi lär somna till smatter på taket i natt. Anna sov dåligt natten som var, jag sover numera som en sten. Tror jag hoppas på att inte vakna mer. Lite ironiskt fick jag en olycksfallsförsäkring för fritid att betala idag. En olycka skulle lösa många problem, för flera personer. Ingen nämnd, ingen glömd, så att säga.


Regnet tilltar. Inte en gnutta snö på marken utanför, bara lerig gräsmatta och en julgran.

                                                                                                                                                                 I morgon ska jag avsluta dan med att intervjua fru Chef1. Det blir en upplevelse, för hon har en av de vassaste hjärnor jag har haft närkontakt med!

Read Full Post »

Man kan verkligen undra om jag har lekt Tysta leken idag. Igår kväll orkade jag inte skriva nåt blogginlägg som jag skulle tidsinställa för publicering idag. Och idag har jag knappt hunnit gå på toa eller äta – fick nästan göra det samtidigt. (Ja, jag vet, men jag är ju en äcklig typ! Det är därför det inte blir nån bild på dagens lunch idag… 😉 ) Jag hann få iväg två sms till Fästmön i samband med dagens två toabesök, i alla fall. Fick veta att hon var hemma med en snorig Elias idag.

Jag har försökt jobba superkoncentrerat med mina 2 x 36 forskartexter som idag skulle skickas ut till forskarna för en sista korrekturvända. För första gången har jag känt av lite irritation på ”jobbet”. Detta att ständigt bli avbruten är frustrerande när man måste hålla tungan rätt i mun. Samtidigt vet jag med mig att det är mänskligt att fela och om jag har gjort fel med nån av texterna är det ingen som hänger mig för det. Glädjande nog har jag redan fått svar från en knapp tredjedel!


Jag har skrivit och skrivit och skrivit idag…

                                                                                                                                                         Detta innebär att arbetet har gått in i nästa fas: fotografering. Forskarna har fått möjlighet att tipsa mig om om intressanta projekt. Tanken är att ett nytt projekt ska presenteras varje vecka på var och en av de sex startsidorna. Då ska sidan innehålla en förklarande text och en illustrerande bild. På onsdag morgon har jag bokat in den allra första fotograferingen. Huvudperson blir en hund! Dessvärre krånglar kameran, men jag får ta en massa knäpp och hoppas på att nåt av dem blir bra.

Efter ”jobbet” styrde Clark Kent* och jag kosan till bland annat Stormarknaden. Jag sprang upp på JC för att prova och inhandla ytterligare ett par jeans, men där inne var det bara kaos. Affären ska byggas och målas om… (Den typen av information önskar jag fanns på Stormarknadens hemsida. Då kan man ju undvika att bli irriterad genom att strunta i att åka dit.) Först vid slutet av veckan kan tänkas att där blir klart. Eftersom mina jeans måste fållas svarade jag att

Då blir det ingen affär idag!

Och så la jag tillbaka jeansen. Kanske åker jag dit till helgen eller nästa vecka. Den som känner mig vet att kläder och shopping inte är några av mina favoritprylar, så motståndsribban höjdes, kan jag meddela…

Det blev lite annat shoppat idag i stället på min shoppingtur. Bland annat dessa tre paket:


Vem kan tänkas få dessa???

                                                                                                                                                             Jag är hyfsat nöjd med det jag handlade, men inte helt. Dessutom var jag kissnödig hela tiden och det tär på koncentrationsförmågan. Och tyvärr kunde jag ju inte göra som mannen jag såg när jag kom ut ur Stormarknaden. Han drog nämligen ner gylfen och kissade i en buske mitt utanför en av entréerna. Fy 17 så äckliga en del är!!! Eller är det nån som tycker att jag är överkänslig???

Hemma i New Village var det visning av en av lägenheterna i min trappuppgång. En massa folk sprang ut och in genom porten, som stod öppen. Och precis utanför hade mäklaren placerat en skylt. Irriterad var mitt  förnamn när jag kom in på gården och upptäckte detta, för jag hade många och en del tunga saker att bära in. Dessutom var det en av spekulanterna som lurade ut mig igen:

Är det din bil? Du har tappat ett handduk!

I mitt förvirrade tillstånd fick jag för mig att jag tappat min filt eller min jacka och gick ut igen med armar långa som en apas av alla påsar. Men det visade sig att den rosa handduken som låg vid mitt ena däck tillhörde en av spekulanternas barn. Det var många barnfamiljer, noterade jag till min besvikelse och hoppades att alla skulle höra hårdrocken inifrån bilen och se systeminköpet jag hade gjort. 😉

Barn kan låta högt, men Tofflor kan låta högre!

lyder ett gammalt Toffeltalesätt. (Den som inte har förstått att jag ironiserar och skojar nu är det synd om. För ironiserar och skojar är precis det jag gör.)

I kväll blir det en titt på en TV-premiär, åter en dansk polisserie. Denna gång heter den Den som dräper. Första delen av tio visas klockan 21 i TV4. Sen är det läggdags!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande lille bil-man

Read Full Post »

Vi kommer just från Tokerian där Elias har fått lunchkorv och jag lunchcappuccino. Så har vi handlat middagsmat till stora och små och lite gott till kvällen slank ner – det är ju fredag. Elias skötte scannern med bravur!

Men jag måste säga att jag är JÄDRIGT BESVIKEN på Tokerian – det är här jag blir Lilla My. Inte för att jag är liten utan för att jag är ARG! Som Lilla My.


Jag är arg som Lilla My – men jag skulle ALDRIG sätta på mig en klänning! Inte ens en röd.

                                                                                                                                                                      Nu har jag för fyrtiofjärde gången frågat efter chilibågar och i bästa fall får jag tjejen eller killen i scannerkassan att ringa internt och fråga nån kollega. Det fick jag idag. Men svaret jag ALLTID får är typ…

Vet inte…

GAH! Jag är trött och sur och vill ha mina jäää**a chilibågar! NU! *stampar med foten som viss ungjä**l – inte Elias, dock*

Dessutom fick jag aparmar av att bära hem kassarna. Nästan lika långa som Chuckys*…


Chucky har också aparmar.

                                                                                                                                                              Det enda som var bra med dagens shoppingtur var att Elias hittade en krona som han köpte tuggummi för! Alltid något…

Och nu måste vi nog f*n ha glass! (Jag har PMS, tror jag…)

                                                                                                                                                        *Chucky = en till mig före detta närstående

Read Full Post »

Jahapp så var det söndagskväll! Dagen bara svischade förbi, det blir lätt så när man försover sig. Ändå hann ju Fästmön i tid till jobbet, men en lite tokig start på dagen blev det allt!

Och plötsligt sitter jag här alldeles ensam i stan. Förmiddagen gick snabbt. Jag fick en hel del gjort – både i hemmet och vad gäller jobbsökeri. Anna och jag tog en mugg java när hon slutat jobbet. Innan vi åkte ut till Himlen stannade vi till vid Tokerian för att handla lite färskvaror. Vi hade ju mest handlat torrvaror och städgrejor i fredags när Anna fick lön, så nu blev det mjölk och korv och sånt. Jag tror att vi släpade in sex matkassar plus Annas dator och ryggsäck när vi landat i Himlen… Våra armar var långa som aparmar och axlarna värkte. Vi borde helt klart ha kleptat med oss en varuvagn som vi kunde transportera alla kassar i från bilen till hissen…


En sån här hade vi behövt!..

                                                                                                                                                    Hemmet i Himlen såg rätt OK ut, men Anna tog ett varv med dammsugaren medan jag fixade lite käk till oss och Slaktar-Pojken. När Husmor Tofflan Slår Till vid spisen blir det allt som oftast… korv och pommes frites. Enkelt och gott, men inte så nyttigt…

Vi hann mysa en stund efter maten innan det var dags att tuffa över till pappa Jerry på Morgonen och hämta trion. Och sen släppte jag av dem alla i Himlen innan jag for hem igen. Nu sitter jag här i min ensamhet och hamrar på datorns tangentbord. Jag sitter väl här en stund till innan jag slänger mig i fåtöljen och läser innan det är dags för den brittiske kommissarien i Italien. Kvällens avsnitt har undertitel Kabal – vilket inte säger mig ett smack… Och inte blir jag mindre förvirrad när jag googlar på ordet för det kan antingen betyda fort (alltså en sorts byggnad) i öknen eller en krigare. Kanske att kommissarie Zen gör ordet klarare för mig sen (ha ha, nu var jag lite ordvitsig).

Har förberett en del inför morgondagens eftermiddagsmöte. Jag känner mig emellertid inte så hoppfull, eftersom jag inte ens tycks ha rättigheten att få en annan handläggare. Men det blir väl som det blir. Jag tänker i alla fall gå dit och göra mitt bästa. Och försöka tänka på den kära Birgittas omdöme om mig

Att du var SÅ karismatisk, det trodde jag inte!..

Nu ska jag inte sväva bland molnen för länge utan flaxa ner på jorden och kolla om det har hänt nåt i världen.

Read Full Post »

« Newer Posts