Ett inlägg om ett spännande ställe.
Igår läste jag en intressant artikel, signerad Anna Ehn, i lokalblaskan, om förvandlingen av ett bokantikvariat. Här i Uppsala finns det några stycken antikvariat för böcker. Många är riktigt bra, andra är… lite sämre. En del har rentav varit så röriga att endast ägarna har hittat i dem. Då får jag som kund bara lust att vända i dörren. Jag gillar nämligen struktur och ordning – det är då jag gör det där fyndet eller oplanerat inköpet, boken som inte står på min lista.

Jag har inte själv nån vidare ordning bland mina böcker, men de är ju å andra sidan inte till salu.
På Dragarbrunnsgatan i centrala stan finns flera antikvariat. Det som nu håller på att omvandlas till ett Omnikvariat hette tidigare Antikvariat Claes Olofsson. För tillfället finns där mest böcker, förstås, och en liten kafédel. Dessa ska emellertid snart kompletteras med en scen och ett galleri. Bakom Omnikvariatet står den ekonomiska föreningen Omnikultur. Ann Bredenfeldt i föreningen säger i UNT-artikeln bland annat:
[…] Det här ska vara en mötesplats. Ett rum med ett lugnare tempo, där man kan varva ner från vardagsstressen, ta en kaffe, läsa en bok […]
En annan person i föreningen, Ulf Stålhandske, utlovar
[…] många olika typer av kulturyttringar i samma lokal. Och det ska kännas enkelt och opretentiöst att komma in, vara låga trösklar och högt i tak […]
Omnikvariatet är förstås redan öppet, men har än så länge alltså enbart litteratur och kaffe att erbjuda. Premiärdagen för scen och galleri är den 21 februari, enligt UNT-artikeln. I artikeln avslöjas att det framöver planeras dockteater, soaré med teaterelever från Sigtuna folkhögskola, konst, kurser, foto, film, workshoppar med mera.
Min spontana reaktion är att det känns spännande och lite nytt och att jag vill ta mig dit så snart jag kan – om än bara för att glo på böcker…
Livet är kort.